Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C
Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

söndag 12 maj 2013

Metodist i Eskilstuna

Benämningen "metodister" kom av medlemmarnas strängt metodiska levnadssätt. Namnet var i början ett öknamn som så småningom antogs av dem själva. Det var bröderna Charles Wesley och John Wesley som tillsammans med George Whitefield grundade denna väckelserörelse inom den anglikanska kyrkan. Anledningen till rörelsen var bland annat de stora sociala problem som rådde under industrialismens 1700-tal i England. De förorsakades av att bönder som tidigare bott på landet nu flyttade in till städerna för att få jobb och där blev lågavlönade industriarbetare. John Wesley, som då var anglikansk präst, tyckte att kyrkan brydde sig för litet om alla utslagna och fattiga i samhället. Det var då han, hans broder Charles och George Whitefield bestämde sig för att starta den väckelserörelse som idag kallas metodismen.

Till Sverige kom metodismen i mindre skala under 1830- och 1840-talen och växte från 1860-talet genom svenska sjömän som återvände från Amerika. Metodistiska församlingar bildades framför allt i kuststäder och på Gotland. Metodistkyrkan i Sverige etablerades 1868 och blev 1876 erkänd som trossamfund av staten.

Idag ingår Metodistkyrkan i ett nytt kyrkosamfund tillsammans med Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan. Den nya kyrkans arbetsnamn är Gemensam Framtid. Sedan 2007 finns ett gemensamt ungdomsarbete i equmenia.

Historien om Metodisterna i Eskilstuna började 1870

"Herre, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna. Huru dyrbar är icke din nåd, o, Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga. De varda mättade av ditt hus rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka".

Här skrivs en kort historik över S:t Johannes' metodist-episkopalförsamlingens i Eskilstuna grundläggning och verksamhet för 140 år sedan. Vad som skrivs är lite
emot det som kanske borde skrivas. De i det tysta uppsända bönerna; de i det fördolda utförda kärleksgärningarna har ej kunnat beskrivas.
Allt som skrivs är likväl tecknat av Gud. Han skall löna allt! Och för oss som nu är i början på det nya milleniumet läser historien ska finna att människor alltid funnit styrka i att skapa i tron på en framtid. För några var det tron på Gud och metoder att utföra gärningar. För 140 år sedan var arbetarnas villkor och alkoholvanorna något som Metodisterna tog till sig i arbetet. Samtidigt var  det självklart att uttala sig i Guds namn och att uttrycka åsikten att "det bästa av allt att Gud är med oss".

Ur minnesboken 1914

Då man känner det sätt på vilket metodismen fördes till Eskilstuna måste man bekänna: "Herrens vägar äro alla godhet och nåd". En fru Hultberg, boende Storgatan 30, hade under besök hos en i Stockholm bosatt syster, kommit i beröring med metodister samt lärt känna deras tro på och arbete för Gud. Hos henne uppväcktes då önskan att föra metodismens förkunnelse och lära till Eskilstuna. Hemkommen sökte hon ock att strax förverkliga denna önskan. Arboga metodistförsamlings pastor, S. Hansson, tillfrågades om saken. Då stora svårigheter var förknippade med själva resan, lovade han likväl att besöka Eskilstuna. järnvägsförbindelse fanns ej då mellan de bägge städerna, varför långa vägsträckor måste tillryggaläggas efter häst.

Pastor Hanssons första besök i Eskilstuna inträffade en kall vinterdag år 1870. Om själva ankomsten hit har ett ögonvittne, E. Söderlund, berättat bl.a. följande:
"Jag har i livligt minne pastor Hanssons utseende då han efter den långa resan anlände hit. Till det yttre liknade han en isklump.
Hans tal och uttryck förrådde emellertid att i det inre fanns värme och liv".

Den första predikan hölls i familjen Hultbergs hem. Pastor Hansson besökte sedan flera gånger Eskilstuna och många var de som vid dessa besök lämnade sina hjärtan
åt Gud. Bland de första, som slöt sig till den nya rörelsen var A.J. Söderlund med maka, fru Cederblad på Årby m. fl.
Broder Söderlunds namn är från första början innerligt förknippat med församlingens tidigare verksamhet. Varmt gudfruktig och församlingen trogen sökte han träget ända fram till sin död befrämja församlingens andliga och ekonomiska verksamhet.

Behovet av en egen samlingslokal gjorde sig starkt gällande och vid ett av pastor Hanssons besök beslöt den lilla nyvunna skaran hyra en sal vid Köpmangatan 4. Då den första predikan hölls där, hade många kommit dit enbart för att störa sammankomsten. Det lyckades dock fru Hansson att med sin sång lugna de oroliga sinnena. Störande
uppträden förekom sedan ofta vid mötena. En söndagskväll hade några smeder bestämt att "läsareprästen" efter mötet skulle kastas i ån. Gud beskyddade likväl sin tjänare. Iklädd en lånad päls gick pastorn, utan att bli igenkänd, trygg genom den av hat uppfyllda skaran. En annan gång kastades en vildkatt under ett möte rätt i ansiktet på talaren.

Den nyligen förhyrda lokalen blev snart för liten att kunna rymma de skaror, som kom för att lyssna till Guds ords förkunnelse. En större lokal förhyrdes därför vid Strandgatan 22. Sammankomster hölls nu regelbundet och tanken att bilda egen församling väcktes snart till liv.

Ännu en gång måste den lilla skaran flytta. Denna gång hyrdes lokal i huset n:r 36 Kungsgatan, den s.k. "Björkens sal". Verksamheten fortgick så under åren 1870-1871 med seger för Guds sak. Förföljelse, motstånd och liknöjdhet uthärdades allt för Jesu skull.

På hösten 1871 sändes pastor C.J. Johansson till Eskilstuna för att upptaga regelbunden verksamhet. Arbetet kröntes ock med så härlig framgång att den hos några närda tanken om metodistförsamlings bildande kunde förverkligas i och med det 21 personer den 2 juni 1872 anmälde sig för inträde i församlingen. Om dem kan man säga att de bröt mark för kommande släkten. Steget över på Herrens sida var ej så lätt att ta, då hån, förakt och förföljelser var dagliga företeelser.
Söndagsskola börjades den 15 sept. samma år med 12 barn och broderF. Pettersson som föreståndare.

Den första kvartalskonferensen hölls den 31 juli 1872 och den 29 nov. samma år intogs 15 av de den 2 juni anmälda personerna i full gemenskap med kyrkan och bildade Eskilstuna metodist episkopalförsamling.

Behovet av en egen församlingslokal eller kyrka framträdde mer och mer. De första ansträngningarna för uppnåendet av detta mål gjordes år 1873, då det vid kvartalskonferensen den 22 mars beslutades att "en viss avgift i veckan skulle av medlemmar och andra för saken intresserade personer avsättas till kapell byggnad". Den 22 oktober 1873 tillsattes byggnadskommitte, bestående av pastor C.J. Johansson, A.J.Söderlund, A. Cederblad, N. Jansson och J. Runström. Vid ett församlingsmöte kort tid därefter tecknades nära 8,000kr. till byggnadsfonden och med denna summa som grundplåt börjades grävningen för Johanneskyrkan den 27 februari 1874. Grund invigningsfest hölls den 9 juni 1874. Festen leddes av pastor V.Witting i närvaro av c:a 1,000 personer. I församlingen fanns då 72 medlemmar i full förening och 61 på prov. Den 20 december 1874, var kyrkan färdig för invigning. Denna förrättades av pastorerna V. Witting, J.P. Larsson och C.J. Johansson. Pastor Witting predikade över Pauli ord: "Det är ett fast ord och under alla omständigheter värt att man det anarnmar, att Kristus Jesus kommit i världen för att frälsa syndare".

Vid festen på eftermiddagen predikade pastor Larsson över orden: "Är där någon tröst i Kristo?"
Kollekterna den dagen uppgick till 117 kr.

En av stadens större handlande, som övervarit invigningen förklarade, då han gick hem från kyrkan
Interiör av Johanneskyrkan.
"Huset blir, med lite' ändring, en bra teater". Hur rätt fick då denna handlare när det nu står ett köpcentrum Smedjan på tomten med ingång där kyrkan låg. En liten ändring till ett tempel för kommers.

Då pastor Johansson efter närmare fyra års arbete av årskonferensen flyttades från Eskilstuna bestod församlingen av 119 medlemmar i full förening och 29 på prov. l söndagsskolan fanns 70 barn.

Tidig Interiör av Johanneskyrkan.



Pastor J. Kihlström, som efterträdde pastor Johansson, utförde under sin tid här - ett år - ett gott arbete. Församlingen räknade vid hans avflyttning 21O medlemmar och i söndagsskolan var c:a 100 barn inskrivna.

Efter pastor Kihlström sändes pastor F.U. Liljegren till Eskilstuna. Stora väckelser uppstod. Kyrkan kunde ej alltid rymma de skaror, som kom för att höra evangelium. Många förenade sig under denna tid med församlingen. Framgången uppväckte emellertid avund och förföljelser. Det är särskilt tidningspressen, enkannerligen Eskilstuna Allehanda, som här spelar en ful roll. I en följd av artiklar sökte denna tidnings redaktör, herr C.W.O. Ringström, att på allt sätt skada verksamheten. Församlingen och dess medlemmar förlöjligades, medlemmarna utsattes för förtal och lögnaktiga historier spreds.
Till en början hade allt detta åsyftad verkan. På gator och torg samt i verkstäderna blev medlemmarna till åtlöje för "pöbel och annat löst folk". Även gudstjänsterna stördes på alla upptänkliga sätt.
Pastor Liljegren såg sig till sist nödsakad draga saken inför rätta. Efter dåtida rättsuppfattning frikändes emellertid redaktören. Således var tidningsdrev etablerade redan för 140 år sedan.
Trots allt detta gick dock verksamheten framåt. 257 medlemmar i full förening och 88 på prov samt en söndagsskola med 300 barn jämte den år 1877 bildade ynglingaföreningen fanns då pastor Liljegren överlämnade arbetet åt pastor J. Hellberg år 1878.

J. Hellberg verksamhetstid i Eskilstuna varade endast ett år. Arbetet bedrevs med kraft. En omfattande väckelse, vilken tillförde församlingen 50 nya medlemmar. Under  året 1879 - bildades även Jungfruföreningen.

Pastor Joh:s Roth efterträdde pastor Hellberg. Under dennes första år här organiserades församlingen den 1 nov. 1879 i enlighet med dissenterlagens föreskrift.
Verksamhet bedrevs nu ej blott i Eskilstuna utan också i Dunker, där man genom frikostigt bidrag av baron Pfeiff snart nog fick ett utmärkt kapell, Malmköping, Näshulta, Barva, Hammarby, Tumbo, Åsby och Torshälla.

Om förhållandena i Torshälla må här meddelas något ur den rapport pastor Roth lämnade till 4:de
Göteborgs Veckoblad 1880/42
kvartalskonferensen den 28 maj 1880:
"Som något säreget för denna krets kan jag ej underlåta, att till stoft för en kommande historia över metodismen i detta land anteckna i denna rapport, det jag av Torshälla Rådstuvurätt blivit dömd till 100 kr:s böter, därför att jag predikat Guds ord därstädes samt döpt två barn i samma stad. Samtidigt blev en broder på den platsen dömd till 50kr:s böter därför att han upplåtit rum åt mig till andliga föredrag. Dom i detta fälldes den 26 april. På samma plats varest vi hade - och ännu hava våra möten - blev den broder, (A. Pettersson) som nu är bötfälld därför att han haft möten i sin lokal, sönderslagen så att blodet strömma  de från hans ansikte, och när våldsverkarna sedermera lagfördes härföre, blev de av Rådstuvurätten dömda till: två av dem 20 kr. vardera, och lien tredje 10 kronors böter.

De, som lovade Gud och förkunnade hans nåd och kärlek få böta dubbelt mer emot dem som begå hemfridsbrott. Så skipas lag i Torshälla 1880! Emellertid är utslaget överklagat i Svea Hovrätt och har jag denna dag kommunicerat stadsfiskalen A.G. Larsson i Torshälla Hovrättens resolution däri han ålägges att förklara sig över våra besvärshandlingar".

Torshälla rådstuvurätts beslut upphävdes emellertid av Hovrätten genom utslag den 29 sept. Pastor Roth fick dock vidkännas kostnaderna i målet med 50kr.

År 1881 uppsattes pastor Roth till kandidat vid riksdagsmannavalet, men föll igenom till förmån för vinhandlare Lundblad.
Efter tre års framgångsrikt arbete fick pastor Roth order till uppbrott. Saknaden efter honom var stor, emedan han under sin närvaro gjort sig älskad av alla för sitt kristliga nit och redliga väsen.

Pastor C. Ljunggren blev efter pastor Roth församlingens vårdhavande predikant. Han var en utmärkt personlighet och en god talare. Stora andliga rörelser uppstod o, så att när han efter tre års träget arbete flyttade fanns i församlingen 405 medlemmar jämte 136 på prov. Söndagsskolan räknade då 400 barn:

1885 års konferens sände A.J. Gustafsson till Eskilstuna. Arbetet gick även nu framåt. Själv fick pastor Gustafsson under sin tid här genomgå svåra prövningar i form av sjukdom och död inom sin familj.
Han fick stanna här endast ett år, varefter pastor G. Wagnsson blev församlingens herde. Tryckta ekonomiska förhållanden inom församlingen försvårade i hög grad arbetet för denna gode, trogne Herrens tjänare. Med okuvlig energi och genom Guds nåd fördes likväl verksamheten framåt. Metodistförsamlingen i Eskilstuna, hade 1886  450 medlemmar, förutom 80 på prov i bekännelsetrohet.

År 1888 sändes pastor Leon. Pettersson hit. Trogen och nitisk i sitt kall blev han till stor välsignelse. Tillståndet inom församlingen var, då han efter ett års arbete efterträddes av pastor C. Wallenius, gott. Trots sjukdom och andra prövningar arbetade pastor Wallenius med den nåd och kraft Gud gav till mycken välsignelse. Möten och gudstjänster var talrikt besökta och många förenade sig med församlingen. Under denna tid bildades även Epworthföreningen genom sammanslagning av de förut befintliga Ynglinga- och Jungfruföreningarna.
Till ordförande i den nybildade föreningen utsågs broder A.W. Haglund och kvarstod han som ordf. i mer än tio år.

I Torshälla uppförde metodisterna år 1889 ett andaktshus.

Pastor Roth, vilken en tid tjänstgjort som presiderande äldste i Finland, sändes härefter på egen begäran för andra gången till Eskilstuna. Några stora framgångar är ej att anteckna från denna tid. En andlig trötthet synes ha inträtt. Söndagsskolor och övrig verksamhet på landsbygden lades ned. 1890 bestå församlingen av 440 medlemmar i full förening och 47 på prov.

År 1896 sändes pastor J. Magnusson hit. En större andlig livaktighet inträdde då. Omfattande väckelser uppstod. Svårigheter uppstod emellertid snart vilka i hög grad försvårade arbetet. I fyra år arbetade pastor Magnusson troget och med ej ringa framgång för att därefter överlämna församlingsvården åt pastor R. Cederberg.
Att under de förhållanden som då var rådande inom församlingen - många lämnade församlingen - föra verksamheten framåt, var ingen lätt sak. Insättande hela sin kraft lyckades det likväl att med Guds och trogna församlingsmedlemmars hjälp skapa lugna förhållanden igen.

Vid årskonferensen 1902 sändes pastor Hj. Strömberg hit. Med ungdomlig kraft och hänförelse fortsatte han arbetet i fyra år, givande särskilt ungdomsarbetet en välbehövlig uppryckning.
Pastor August V. Norman blev härefter Eskilstuna metodistförsamlings herde. Han mottogs med glädje. Församlingen hyste stora förhoppningar för det kommande arbetet. I vilken mån dessa förhoppningar uppfylldes skall först på evighetens dag bliva fullt klart.
Efter fyra år blev det åter predikantombyte. Denna gång sändes pastor O. Lindström hit. Med sitt blida väsen och stilla liv vann han allas hjärtan. Trots långvarig sjukdom, då församlingsvården ombesörjdes av teol. stud. K.J. Westlund, senare pastor i Vänersborg, utfördes av pastor Lindström under fyra år, ett gott arbete.
Vid årskonferensen 1914 sändes pastor O.V. Karlsson till Eskilstuna.

Här tar vi och stoppar uppräkningen av Metodistförsamlingens första år. Källa är Minnesskrift vid S:T JOHANNESKYRKANs i Eskilstuna 40-Årsjubileum, den 20 december 1914. Utgiven av O.V.Karlsson.Tryckt på Eskilstuna-Kurirens Tryckeri AB.


Vad vi kan se är att det inte var helt enkelt att bedriva en frikyrka. Historiskt fanns en konflikt mellan frikyrkan och statskyrkan. Även lagens företrädare klev in på arenan med förbud som det som utfärdades av Torshälla Rådstuvurätt. Tidningar drev kampanjer och uppretade smeder, troligt påverkade av alkohol, tänkte ta lagen i egen hand.
Men som alltid är det tron på en sak som är den som segrar och detta oavsett om det skedde i kyrkan, nykterhetsrörelsen eller bland arbetarna.

Metodistkyrkans verksamhet har i stort avklingat liksom flertalet av frikyrkorna som växte sig starka under 1800-talet. Idag pågår ett arbete att slå samman ett flertal frikyrkor till en kyrka.

Bildlänkar
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild4


Övriga källor:
Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser. Ny följd. 7. ÅREN 1886—1890. SÖDERMANLANDS LÄN.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar