Sixtinska madonnan, ljusets drottning!

Så var det åter dags för ett ombyggt torg. Ett torg som ska fylla dagens krav på torg. Det verkar vara stenöken och plaskdamm. Sixtinska madonnan blev ett ljusspel. Nåväl framtiden får visa när det är dags för nästa ombyggnad och eventuellt namnbyte.

Denna Arbetets ära och glädje  är utförd av Ivar Johnsson 1942.

Brunnen restes som en förtida del i firandet av Eskilstunas stadsfullmäktiges 100-årsjubileum, som skulle börja 1963. Redan vid 75-årsjubileet 1938 avsattes en summa pengar av stadens medel som grund för ett kommande monument. En privat donation samma år ledde till att en tävling utlystes. Ansgar Almquist, Ivar Johnsson, Anders Jönsson och Nils Sjögren deltog. Juryn bestod av byggnadsrådet Paul Hedqvist, Carl Eldh och Eric Grate. Dessa enades med donatorn och monumentskommittén och uppdrog åt Johnsson att bearbeta sina planer. Från början var det tänkt att konstverket skulle utföras i brons men det blev istället marmor och granit. Det blev en brunn med en 5 meter hög fristående skulptur, kallad Sixtinska madonnan i mitten av brunnskaret.
Brunnen invigdes 1942 av prins Wilhelm.

Kring brunnskarets kanter återfinns tretton reliefer som skildrar människans liv i vardag och fest: tvätterskor, gruvarbetare och smeder i arbete, ett nyförälskat par, barn i skolbänken, fotbollspojkar, en man i dödsbädden, cykelutflykt, präst i predikstolen, beredskapssoldater. Dessa reliefer är alla huggna av bildhuggaren Per Palm.

Utanför brunnen finns ursprungligen två fristående skulpturer i flankerna, den ena föreställande en naken kvinna, den andra en äldre man. De symboliserar morgon och afton. En fågel viskar något i kvinnans öra.

Ett hus passerar genom staden!

Fritz Persson.

1927 fick byggmästare Fritz Persson från Mjällby i uppdrag att flytta ett hus på Lister i Blekinge. I 72 år  fram till 1999 flyttade sedan firman  Fritz Persson & Söner hus runtom i hela Sverige.

1961 flyttades Stora Fristadshuset med hjälp av en Scania-Vabis,  från Fritz Persson.

Husets historia  Huset byggdes 1772 och flyttades till sin nuvarande  plats 1961 från en tomt i centrala Eskilstuna där Domus skulle byggas vid Kungsgatan. Än idag talar man om Domustorget centralt mellan tre köpcentra.
Stora Fristadshuset användes som bostad av fristadsdirektören Samuel Schröderstierna och hans familj. I huset fanns sammanlagt nio inredda rum. Huset blev det enda som blev kvar av kvarteret Vestalen.

Huset och kvarteret före att allt rivs. Litografi av Sixon.

Inifrån Vestalen 1960-talet

Konsums varuhus och den lilla röda stugan längst bort i bilden. Domusvaruhuset med tillhörande parkeringshus kom att täcka 3/4 av kvarteret Vestalen. På den återstående delen planerades ett 15 våningars höghus. Den ytan är 50 år senare ej bebyggd.

  Jernbolagets kontor Kungsgatan 24. Foto: Olle Forsslund.

Första etappen invigdes 11 mars 1965, andra i augusti 1967.

När "Domus-ladan" byggdes hade gamla anrika byggnader och kulturhus jämnats med marken. Den politiska makten var stark där några få bestämde för att stadsplanen skulle passa Domus. Socialdemokratiska kommunpolitiker var ofta inblandade i KF:s planer och det okritiska samarbetet fick förödande konsekvenser för bebyggelsen i centrum.

Hamngatan. Foto: Anna-Britta Nilsson.

Ett hus passerar brandstationen på  Hamngatan.

Ett hus passerar brandstationen. Foto: Anna-Britta Nilsson.

Rademachergatan. Foto: Anna-Britta Nilsson.

Huset i Rademacherreservatet.

Samuel Schröderstierna : grundare av Eskilstuna Fristad
 

av Helena Karlsson.

Samuel Schröderstierna.

http://www.eskilstuna.se


År 1720 föddes i Stockholm en pojke vid namn Samuel Schröder (adlad Schröderstierna år 1770). Fadern var en tyskfödd köpman, som redan i unga år bosatt sig i den svenska huvudstaden. Sonen Samuel visade snart intresse för bergsvetenskap. Han tog studenten i Uppsala och fortsatte sedan sin utbildning hos bergskollegiet.

Det dröjde inte länge förrän Schröderstiernas kunskaper och skicklighet uppmärksammades. Bergskollegiet gav honom flera fina uppdrag, bl.a. som bergmästare och senare bergsråd. Genom sin yrkesutövning kom Schröderstierna i kontakt med en annan av svensk bergshanterings klarast lysande stjärnor vid denna tid, Sven Rinman. De båda inledde snart samarbete, en samverkan som skulle komma att utvecklas genom åren.

Vid flera tillfällen under 1750-talet besökte Schröderstierna Eskilstuna, där han för bergskollegiets räkning studerade utvecklingen vid Tunafors bruk och Carl Gustafs stads bruk. Kollegiet sände honom också på studieresor runt om i Europa. Hans besök i England i mitten av 1700-talet gav honom nya idéer och bidrog i hög grad till hans fortsatta karriärsval.

Särskilt intresserad var Schröderstierna av den engelska näringsfriheten. Han såg hur näringslivet i England blomstrade, mycket tack vare den utökade friheten för de engelska företagarna. Snart föddes en tanke hos honom om att införa liknande friheter för svenska hantverkare. När han sedan återvände till Sverige försökte han på olika sätt få sina idéer genomförda. Efter 1753, då han utnämnts till direktör för den finare järnförädlingen i riket, kunde han genom sin nya ställning aktivt försöka påverka de svenska makthavarna att införa liknande lättnader för svenska manufakturister.

Det visade sig emellertid svårt att få gehör för förslagen om ökad näringsfrihet i Sverige. Svårigheterna att reformera svensk näringspolitik i sin helhet gjorde att Schröderstierna 1760 bestämde sig för att istället satsa sina krafter på lokal nivå. Hans mål blev nu att uppnå näringsfrihet för någon av de svenska städer, som hade störst potential som industrimetropol. Valet föll på Eskilstuna. Efter sina många besök här hade han en positiv bild av platsen och dess förutsättningar. I sina argument för att göra Eskilstuna till den första s.k. fristaden lyfte Schröderstierna fram sådant som tillgången på skolad arbetskraft, närheten till naturresurser som vatten, skog och produktionsråvaror liksom den stora livsmedelstillgången i området.

Efter flera fruktlösa försök att skapa Eskilstuna fristad, lyckades Schröderstierna 1771 få sin fristad till stånd. Han blev själv utsedd till fristadsdirektör, med sin gamle vän Sven Rinman vid sin sida. Här verkade Schröderstierna sedan under återstoden av sitt liv. Han avled 1779 vid ett besök i huvudstaden, där han också begravdes i S:t Nikolai kyrka.

Källor

• Hellberg, Knut (1938). Järnets och smedernas Eskilstuna. Andra delen. Katrineholm: Förf. förlag.
• Ohlsson, Bror-Erik (1971). Eskilstuna fristad.
• Fristadsinrättningen i Eskilstuna före sammanslagningen med Gamla staden 1771-1833. Eskilstuna: Kommunen.
• Ohlsson, Bror-Erik och Magnusson, Ulf (2000). Eskilstuna historia. Städerna och landsbygden från 1500-talet till 1830-talet. Eskilstuna: Lokalhistoriska sällskapet i norra Södermanland (Del 2 i ”Projektet Eskilstuna historia”).