Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C
Strömsborg, Vallhalla, Vallby 1905C
Visar inlägg med etikett Munktell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Munktell. Visa alla inlägg

söndag 20 februari 2022

Från Drottning Kristina till Eskilstuna Kungen

Det är en förvandling som ter sig särskilt märklig för dem som minns Väsbyholm från storhetstiden. Det gör inte minst åkare Erik Thunberg, Torshälla, som var förvaltare åt August Stålberg de sista elva åren han ägde Väsbyholm.


Väsbyholms historia går tillbaka till den tiden då Johanniterna hade slagit sig ner vid Mälaren. Wäsby frälse var under den katolska tiden kloster och blev indraget till kronan under Gustav Wasa. På 1600
talet tog Drottning Kristina över och förlänade Wäsby Slott till en av sina gunstlingar. Det var Bielke oech senare gick det i arv till släkten Sparre och Gyllenacker. Bengt Gyllenacker slog samman Wäsby med 3 omkringliggande gårdar och gjorde därmed ett säteri av det hela 

På 1800-talet blev det slut på adelsväldet då notarien G.H. Hebbe tog över slottet 1864. Han hade ingen förståelse för det gamla gråstenshuset, som då utgjorde huvudbyggnaden. Han rev stora delar och
uppförde corps de logie i typisk Södermanländsk herrgårdsstil på grunden och nedre delen av gråstenslottet, vars metertjocka murar fortfarande står kvar i gårdsdelen av byggnaden. Egendomen ägdes därefter en kort period av agronom Berglund, som även var knuten till Munktells Verkstad. Han lade ner stora summor på den stora invallningen, som vid en svar vårflod 1890-92 genombröts, och varav ännu vallar och pålverk finns kvar. Godsägaren G.H. Santesson tog över 1898. Han var den siste private ägaren till både säteriet och herrgårdsvillan. Men det blev endast för en kart period innan han flydde för utvecklingen, och sålde till den driftige August Stålberg, chef för det nybildade AB Mälarbaden. Han hade för avsikt att göra om Mälarbaden till badort för framgångsrikt industri folk i den då blomstrande fabriksstaden Eskilstuna.

Han drog en järnväg till hamnen för att transportera både gods och resande. Behovet av bra förbindelser var stort, det hör till historien att landsvägen till Mälarbaden spärrades på flera ställen av grindar till beteshagar. Det irriterade bland annat Disponent Berdz, som var chef för Öbergs. Däremot var det en god inkomstkälla för grindöppnande barn. Samtidigt med att järnvägen byggdes, anlades en badanläggning i Badhusviken och på höjden vid nuvarande Sixten Nilssons väg byggdes en restaurang, av vilken det efter en brand inte finns några rester kvar.

Bolaget behövde kapital och därför köpte August Stålberg Väsbyholm, som blev hans sommarbostad. Den avstyckades från gårdsbyggnaderna och säteriet som senare inköptes av Oscar Svärd. Säteriet och de manga kringliggande trädgårdsmästerierna sysselsatte mycket folk. Det var en gammal sedvänja att det skulle dansas på Väsbyholms loge om somrarna, berättar Thunberg. En gång höll ungdomarna på att tutta på logen. Han rapporterade och Eskilstunakungen Stålberg som var en rättrådig man byggde en dansbana på vilken dansen var i full gång redan efter ett par veckor. Ett par somrar senare tyckte han dock att det blev för stökigt och jazzmusiken gillade han inte. Det blev slut på dansandet och dansbanan byggdes om till hönshus. Huruvida tuppens galande och hönornas kacklande var bättre musik för Stålberg förtäljer inte historien.
 

Så här skrev man då i Torshälla tidning. 

TRÅDFABRIK BLEV SISTA ANHALT I ETT  SÄTERIS ANRIKA HISTORIA. 

Deltagarna i stormaktstidens glada fester och djärva jaktpartier runt stränderna skulle troligen gapa av föraning, om de såg den utveckling det gamla fina herresätet gatt till mötes. Väsbyholms öde är verkligen egendomligt eller om man sa vill, tragiskt.
Jaktgudinnor och fauner på de vackra taktapeterna blickar idag ned på maskiner för trådisolering efter att dessförinnan bland annat ha stiftat bekantskap med (av Stalin tillåtna Estlandssvenska emigranter och då kallat Mälarbadens Herrgårdspensinat Redaktörens anmärkning) människospillror från Hitlers koncentrationsläger under kriget 1939-1945. Den tid då blåblodiga ädlingar tog promenader i de idylliska omgivningarna förefaller oändligt avlägsen. 

Därefter blev det nya ägare, Mattsons Mekaniska Verkstad som byggde samman herresätet med en fabrikslokal. Fruktträdgården mot Mälbyviken såldes till byggmästare Göte Eriksson. Efter Mattsson
köpte Bernhard Zens anläggningen och verkstaden byggdes till ytterligare som det ser ut idag.
Även den stora herrgårdsvillan hade behov av folk. På vinden finns ännu kvar 3 tjänstebostäder för som de kallades på den tiden, pigor. Ett av rummen var större och vårbostad för en husföreståndarinna.
I rummen finns kakelugnar och utanför i hallen en torrtoalett samt tvättho med rinnande vatten. Det är intressant att se hur taket är uppbyggt med handhuggna bjälkar. Ett fint hantverk i avsaknad av de maskiner dagens snickare har till sitt förfogande. 

År 1984 blev ombyggnaden av herrgårdsvillan klar och i den ryms nu 3 lägenheter.
Det som återstod av det gamla är bevarat. Tyvärr kunde man inte behålla den gamla pampiga trappan, som ifrån hallen ledde upp till andra våningen. Det yttre är kvar som när det byggdes 1865.
Hroar de la Cour

Paul Hroar Dornonville de la Cour,  i Kristiania, var en svensk industriledare.

Paul Hroar Dornonville de la Cour tillhörde den franskbördiga danska släkten la Cours svenska gren. Han var direktör i AB Arbogamaskiner från 1945, AB Scania verktyg i Helsingborg från 1956 och AB C A Carlson & Co i Arboga från 1961. Han blev styrelseledamot iSkandinaviska bankens avdelningskontor i Arboga 1951 och ordförande där 1958. Källa Wikipedia

lördag 12 juli 2014

OFFICIEL STATISTIK 1856 till 1860

 Kan konstateras att 1860 var Torshälla s befolkning 806 personer Eskilstunas 4.396.  
Sedan dess har befolkningen på 150 år växt betydligt. Dels beroende på sammanslagning med landskommuner och dels på befolkningsökning. Fram till 1920-talet och även senare var det vanligt med stora familjer och halvdussinet barn var vanligt. De skulle ju någonstans få plats.


Utdrag ur

OFFICIEL STATISTIK 1856 till 1860

LANDSHÖFDINGE EMBETETS UTI SÖDERMANLANDS LÄN
UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅREN 1856-1860.

Södermanlands län. Städerne Eskilstuna, Thorshälla,
Eskilstuna, fristad, belägen på ömse sidor om den efter staden uppkallade ån, 3/4-dels mil från dess utlopp i Mälaren, 81/2 mil från Nyköping och 111/4-dels mil från Stockholm, hade vid periodens slut 4,396 mantalsskrifne personer, så att folkmängden sedan 1855 ökats med 287 personer. Orsaken till denna tillökning lärer hufvudsakligen tillskrifvas öfvervägande inflyttningar, emedan dödligheten i förhållande till folkmängden är ganska betydlig, föranledd dels af osunda bostäder, der flera arbetare sammanhopas, dels ock från. smidesarbetames begifvenhet på starka drycker. 

Enligt stadens privilegier äro alla innevånare, som idka tillverkning af smidesmanufaktur-arbeten eller handel dermed, befriade från erläggande af mantalspenningar, och denna omständighet utgör förklaringsgrunden dertill, att af stadens hela befolkning 3,325 personer år 1860 upptagits såsom från mantalspenningar frie.
Staden har 264 bebyggda och 38 obebyggda tomter, uppskattade till 905,776 R:dr, och 51 tunnland åker, i värde upptagen till 7,650 R:dr R:mt.

Jern- och stålförädlingen utgör stadens förnämsta näringsgren och dermed sysselsättes företrädesvis handeln, som dock äfven i öfrigt idkas med fördel, och tillförseln af landtmannavaror är icke obetydlig. Afsättningen af smidesmanufaktur-arbeten har äfven den tid, denna berättelse omfattar, varit ganska fördelaktig.
Den mest framstående fabriken inom staden är Direktören och Riddaren Munktells mekaniska verkstad, som år 1860 sysselsatte 112 arbetare och sedermera blifvit mycket utvidgad. Ångmachiner af alla slag jemte flera andra machiner tillverkas härstädes till fördel för jordbruket och näringarne.

Hösten 1860 öppnades den genom ett bolag med understöd af statsanslag till belopp af 150,000 R:dr
R:mt byggda kanal med slussar, hvarigenom både ångfartyg och seglande fartyg numera kunna komma fram till staden, derinvid en stor och rymlig hamn blifvit på stadens bekostnad anlagd.
I den Tekniska söndags- och aftonskola, som i September månad 1859 började sin nuvarande verksamhet, meddelas af fem lärare undervisning i mathematik, teknologi, kemi, kemisk teknologi, linearritning, frihandsteckning, modellering samt träsnideri, m. m. Läroanstalten synes motsvara sin bestämmelse och begagnas flitigt af i staden varande arbetare.

Fattigvården anses vara särdeles betungande, men ehuru fattigpersonalen, som 1860 utgjorde 103 personer, som åtnjöto full försörjning, och 76 personer, som erhöllo bidrag till sitt uppehälle, således var något större, än understödstagarnes antal i Nyköping samma år, uppgingo likväl fattigvårdsutgifterna endast till 6,495 R:dr R:mt, eller ungefärligen tvåtredjedelar af fattigvårdens kostnader i sistnämnde stad.

Sjukvården ombesörjes af tvenne i staden stationerade läkare, af hvilka den ena är provinsialläkare och den andre stads- och lasarettsläkare.

Thorshälla, äfven belägen vid Eskilstuna å 1/4-dels mil från dess utlopp, 91/8-dels mil från Nyköping samt 111/2 mil landväg och 12 mil sjöväg från Stockholm, hade vid periodens slut 806 innevånare, eller 123 personer mera än 1855. Med 90 bebyggda och 13 obebyggda tomter har staden 655 tunnland åker och äng, åsatte 93/8-dels mantal, och jordbruket utgör här en väsentlig näring, hvaremot de egentliga stadsmannanäringarne äro fortfarande ganska obetydliga. 

Fattigvårdens inkomster för sista året af femårsperioden äro upptagne till 1,074 R:dr R:mt, men för utgifterna lemnar tabellen ingen redogörelse. Sedan ortens provinsialläkare flyttat till Eskilstuna, finnes i staden ingen läkare stationerad.

fredag 13 januari 2012

Theofron Munktell


Theofron Munktell föddes 1805 som kyrkoherden Fredrik Munktells fjärde barn, han skulle bli en legend inom den svenska verkstadsindustrin och när han dog 1887 hade han byggt upp ett av landets största och viktigaste industriföretag.



Redan som barn visade Theofron ett ovanligt handlag för praktiska ting och fadern, som var en "bokens man", visste inte riktigt vad det skulle bli av hans son, då han uppenbarligen saknade läshuvud. Han skulle dock inte behöva oroa sig länge...



Den raske ynglingen Theofron fick arbete på Brolings Verkstad i Stockholm och lärde sig snabbt allt om mekanikens lagar och konstruktioner. Han avancerade snabbt och började arbeta på Kungliga Myntverket där han var med och konstruerade maskiner, ja han var så framgångsrik som mekaniker att han till slut fick en medalj av självaste Karl XIV Johan för sina fina insatser för huvudstaden! Under denna tid i Stockholm hann Theofron också med, att på sin fritid, konstruera landets första tidningspress åt Aftonbladet 1832!



Där i Stockholm besökte den vetgirige unge mannen ofta Samuel Owens verkstad, där han säkert fick många goda råd och uppslag av den äldre och mer erfarne Owen. Några andra "lärjungar" till denne "läromästare" var bröderna Bolinder, som sedermera skulle starta sin kända verkstad 1844 - på samma plats? Denne Samuel Owen tillverkade landets första egenkonstruerade ångmaskiner, han gjorde också stora insatser när det gäller utvecklingen av ångbåtstrafiken i Sverige - en av hans mest kända ångbåtar hette: Josefine (efter Kronprins Oscars fru)! Han skulle även ha ett visst samarbete med ägaren till pappersbruket i Grycksbo: Henric Munktell, som var en avlägsen släkting till Theofron (konstruerade bl. a. ett vattenhjul där).



Så kom då den livsavgörande kallelsen till Eskilstuna 1832! En tanke är...var det kungen som låg bakom detta fina erbjudande? I alla fall fick Theofron en inbjudan från stadens köpmän att komma dit och hjälpa till med konstruktionsarbeten för stadens vapensmedjor. Han fick full lön i två år betald av staden och en egen liten verkstad, från denna verkstad skulle en storindustri utvecklas!


1832 inregistrerades: Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna - detta företag heter idag: Volvo Construction Equipment och omsätter ung. 35 miljarder kronor. Man säljer till 200 länder och är världsledande då det gäller anläggningsmaskiner.



Med sitt tekniska snille gick utvecklingen snabbt framåt och verkstaden växte så det knakade, ett gjuteri anlades och fler och fler produkter tillverkades. Den viktigaste produkten var: lokomobilen! Det var en ångmaskin på hjul som kunde rullas ut, dragna av hästar, på åkern för att där kopplas ihop (genom remmar) med ett tröskverk, på detta sätt kunde man tröska säden på plats och det sparade mycket arbete. Genom denna mekanisering av jordbruket frigjordes arbetskraft till de begynnande fabrikerna i städerna, industrialiseringen hade startat i Sverige!



Theofron, som var en ideéll person, var även inblandad i stadens slussbyggande och gjorde stora insatser inom detta område, han startade även ett bryggeri där man bryggde ett öl som kallades: Munktells öl - anledningen till detta var att han ville få ned förtäringen av brännvin!



Verkstaden skulle komma att gå i bräschen inom många områden: 1853 bygger man Sveriges första ånglokomotiv, Förstlingen, och man skulle komma att bygga ett tiotal modeller till innan andra verkstäder tog över denna bransch (Trollhättan m.fl.) Kanske fick man ge upp tillverkningen av lokomotiv på grund av kapacitetsbrist? Man tillverkade även landets första mekaniska vävstol som levererades ned till Rydboholms Väverier (Västergötland).



Den kanske största insatsen som Theofrons verkstad skulle göra var nog: att man utrustade Sveriges verkstäder med verktygsmaskiner! Tack vare detta kunde industrialiseringen skjuta fart över hela landet, man gjorde även ångsågar. Man "tävlade" med Bolinders i Stockholm inom olika branscher och så vitt jag förstått, så "vann" Theofrons verkstad när det gäller "jordbrukssektorn" medan Bolinders levererade merparten av alla ångsågar till den framväxande sågverksindustrin i Sundsvallsområdet.



Theofron blev så småningom en förmögen man och skaffade sig flera herrgårdar, en hette Rossvik (ligger strax söder om Eskilstuna) och hade över 1000 hektar mark (åker?) - jag har besökt denna fina herrgård.



Så kom då dråpslaget för den hårt arbetande mannen...Theofron hade varit med och finansierat Sörstafors Pappersmassebruk (ligger strax utanför Köping) och efter att ha drivits i bara ett fåtal år går hela fabriken i konkurs 1879! Theofron som borgat för bygget måste ut med en miljon kr. (kanske 80-100 miljoner idag!) och tvingas lämna ifrån sig 60% av sitt livsverk till banken då företaget görs om till ett Aktiebolag. Han tappar alltså kontrollen över sitt företag tack vare detta...det måste ha känts...



Det var ett vanskligt företag att tillverka pappersmassa under denna brytningstid, nya metoder kom hela tiden fram och så kom då den svåra konjunkturkrisen 1879 (som så när hade fällt A.O. Wallenbergs bank också) och fabriken gick omkull. Vad hade det inte kunnat bliva av denna familj: Munktells om detta inte skett? Hade man varit en maktfaktor i dagens industrisverige, en ny "Wallenbergfamilj"?



När Theofron dör 1887 så tar sonen, Theofron Jr., över som VD. Familjen har dock inte längre aktiemajoritet och de fasar så småningom ut sitt ägande ur företaget så att det i slutet av 1800-talet inte finns något Munktellskt ägande kvar. Företaget skulle dock överleva alla kommande kriser och bli en stortillverkare av traktorer och anläggningsmaskiner. 1932 slås man ihop med Bolinders (efterverkningarna efter Ivar Kreugers fall) och företaget antar namnet: Bolinder-Munktell. 1950 köps man upp av Volvo och då byts även tändkulemotorn ut mot Volvos dieselmotor, man ändrar även färg på traktorerna från grönt till rött!



Så småningom sålde Volvo ut traktortillverkningen (till Fïnland, idag Valtra) och koncentrerade sig på anläggningsmaskiner. Det finns två jätteanläggningar för produktion av delar kvar utanför Eskilstuna, maskinerna sätts dock ihop på andra platser. Man har dock vårdat sig väl om historien om Theofron och hans banbrytande verkstad, man har inrättat ett fint muséum där som bär släkten Munktells namn, även ett torg och flera gator är uppkallade efter släkten.



Theofrons farfars farfar: hette Johan Munktell, och det var han som startade det legendariska pappersbruket i Grycksbo 1740 (som bl. a. levererat papper åt Norstedts Förlag i många år) och som lever än idag (omsätter ung. 1,7 miljarder kr.). Johan var gift med en kvinna (Margaretha Troilia) som härstammade från "Stormor i Dalom", Margaretha Burea som i sin tur kom från den legendomsusade norrländska Bure-ätten...men det är en annan historia...! Köp min fina bok: "Vår fantastiska släkt", som kanske kommer ut i handeln så småningom, om du vill veta mer!



En liten kuriosa bara...när Theofron var ung. och fortfarande arbetade i Stockholm fick han en gång låna med sig en liten ångmaskin när han besökte föräldrahemmet år 1828 i Västmanland, det var bara det...att denna ångmaskin tillhörde Kronprins Oscar Bernadotte!! Hur väl kände de varandra? (källa: "Prostens dagbok", del III, sid 390, skriven av Fredrik Munktell).

Källa: tankesmedjan.tripod.com