Klostren - medeltidens sjuk- och pensionärshem

Klostren - medeltidens sjuk- och pensionärshem

Att bli gammal har alltid inneburit ökade bekymmer. Det är inte bara den fysiska ohälsan, som bryter ned kroppskrafterna och minskar syn och hörselförmågan, och inte bara den andliga avtrubbningen, som stjäl minne och andra själsförmögenheter ifrån en. Det är också de ökade sorgerna, vilka rör bostad, försörjning och vård. Äldre blir i långt högre grad  beroende av medmänniskors välvilja och tillsyn.

Under medeltiden var det i första hand släkten, som skulle svara för vården av de gamla. Saknades släkt, eller hade man bara fattiga eller ovilliga anhöriga, som varken kunde eller ville dela sin brödkaka med en - då återstod för den obemedlade gamla bara två möjligheter.
Antingen kunde han eller hon gripa till tiggarstaven och bettla sig fram från gård till gård, tills man inte orkade längre utan stupade och förblev liggande vid vägkanten. Eller att sökte sig till kyrkan, som var dåtidens stora, öppna famn, som omslöt både fattig, sjuk och åldring. Med sina allmosegillen, själagårdar och kloster bredde kyrkan ett nät över landet som hjälpte samhällets olycksbarn. Ägde åldringen något kapital i jord eller kontanter, så underlättade det givetvis intagandet i ett kloster. Man köpte sig in -- som en medeltida pensionär.

De medeltida kloster Strängnäs stifts  var nio till antalet. Tre fanns i Närke: Riseberga nunnekloster i Edsbergs socken, karmeliternas munkkloster i Örebro och antoniternas munkkloster på Tiveden och sex låg i Södermanland. Munkklostret i Julita och nunneklostret i Vårfruberga i Fogdö var båda - liksom Riseberga - cistercienskloster och hade i enlighet med denna ordens traditioner byggts ute på landsbygden.

Tiggarmunkarna hade efter sina ordensregler sökt sig till städerna, dominikanerna till stiftsstaden Strängnäs,  franciskanerna till Nyköping. Johanniterna med sin omfattande vård utav sjuka, däribland de spetälska, var att finna i Eskilstuna, där de tagit missionsbiskopens kyrka i arv. Det sistfödda, men i sina ordensregler strängaste av stiftets alla kloster, låg i Kärnbo socken. Det var det med stöd av landets mäktigaste män anlagda kartusianklostret Pax Marie. som i tidens längd skulle ge staden Mariefred dess namn.

I våra dagar är medellivslängden 75 år, under medeltiden var den bara 30. Många var orsakerna till gamla tiders korta livslängd. I det primitiva samhället fanns knappast någon läkarvård, och den som fanns var undermålig. Man levde under mycket ohygieniska förhållanden, framför allt gällde detta stadsborna, som trängde ihop sig på små ytor och med bara meterbreda gränder mellan husen. Där vräkte borgarna ut allt sitt avfall och sin orenlighet, som sällan forslades undan. Där bökade svinen i sällskap med ett oräkneligt antal råttor. Trots att man levde i naturahushållningens dagar, så led landsbygdens folk svårt av undernäring. Då oår inträffade svalt många ihjäl. Därtill kom pesten, som tid efter annan hemsökte landet och som mildrades först med svartråttans utrotning. Svårast var den pest, som gick under namnet Digerdöden, den stora döden och den svarta döden. På sin vandring från Kina mot väster kostade den 25 millioner människor livet i Europa. Man har beräknat, att Sverige före digerdöden, som nådde oss 1350, hade 650 000 invånare. Pesten drabbade en tredjedel av befolkningen, och det tog landet drygt halvannat sekel att ersätta denna förlust. Svårast led det andliga ståndet. Prästerna skyndade de döende till undsättning med sakramentet och sista smörjelsen och föll själva offer för sjukdomen. Det heter, att i Skara stift fanns det före digerdöden 500 präster, efteråt blott 34.

Ett gott exempel på hur det gick, då släkten brast i sina moraliska förpliktelser, ger ett brev från den gamle kyrkoherden Sven Pedersson i Vårdinge. Han tillskrev på Vårfruberga nunnors begäran 29/8 1446 stiftets biskop och domkapitel. I klostret hade en intagen kvinna avlidit, och klosterfolket fruktade, att hennes slakt skulle beröva dem de gårdar, som den avlidna och hennes man skänkt systrarna för vård på sin ålderdom. Ingen av kvinnans anhöriga hade velat "hålla, fordra och föda" henne i hennes änkestånd. Så hade hon "i sin stora nöd" blivit en klostrets gäst.

Uppgifterna om Ulvildis Rangvaldsdotter förråder, att en viss klassskillnad kunde råda även innanför klostermurarna. Detsamma kommer till synes i kontraktet mellan strängnäsborgaren Olof överskärare och Eskilstuna kloster 1446. Han gav bröderna sin gård i Strängnäs, men han förbehöll sig att få "gå till klostrets bord, där priaren och bröderna äta". Förmodligen fick han där till bordsgranne den Hemming Pedersson Hatt, som 1447 till johanniterna överlät jord i Kärrbo socken i Västmanland.
I överenskommelsen med munkarna ingick, att efter hans död skulle mässor läsas för hans och hans anhörigas "själarykt", "Gud till heder, Vår fru och Sankt Johannes döparen". Kontraktet lagfors 1454, och då omtalas uttryckligen, att Hatt skulle i klostret ha "föda till dödradaga". När man för några år sedan grävde ut klosterruinerna, fann man där hans grav och hans sigill. Att det senare var sönderbrutetvar alldeles i sin ordning. När en sigillägare dog, förstörde man sigillet, för att det inte skulle användas i bedrägligt syfte.
I Örebro hände 1495, att Matts skräddare och hans hustru Karin överenskom med de tretton karmeliterna att få bygga sig en stuga på klosterområdet "västan kyrkogården i hörnet intill allmänningen". Där skulle makarna få bo sin livstid ut, och sedan skulle stugan tillfalla munkarna.
Ett likartat fall är känt från Eskilstuna. På sin dödsbädd annandag jul 1469 testamenterade Nils Kuse till johanniterna all jord han ägde. Fem månader in på nästa år hyrde munkarna på livstid ut till en änka "den sal och trädgård, som herr Nils Kuse tillhörde, med tomten som ligger intill stugan".

Till de märkligare dokumenten i Närkes medeltidshistoria hör väpnaren Nisse Svenssons testamente, skrivet då han låg för döden i Riseberga kloster 30/4 1434. Han uppger sig själv vara "krank till min lekamen" men "av Guds nåd är jag till min sinn och samvete färdig  och helbrägda". Att han var en from man behöver man näppeligen betvivla. Han omnämner ett tiotal präster och ihågkommer dem på olika sätt med testamentsgåvor. Han har tydligen varit medlem av två religiösa gillen, Vårfrugillet i Örebro och Sankt Olofsgillet i Askers socken. Han var välbevandrad i landskapets kyrkor och kände dess helgonbilder. Han testamenterade till dem, vilket plägade betyda, att man sörjde för att deras bilder och altaren underhölls och medel fanns för ljusen, som där borde brinna. Han talar om reliken av Sankta Catholica och bilderna av Vår Fru, Sankt Göran, Sankta Anna och Sankta Birgitta, den heliga jungfru Ingeborg och Madonnan på Segersjö gård. Han donerar till Själaaltaret i Örebro kyrka, där mässor lästes och ersättningen härför tillföll fattiga i staden. Givetvis ihågkom han det kloster, där han som bäst kämpade med döden. Jämte mycket, mycket annat fick nunnorna där hans boskap, fläsk och kött, mjöl och korn, hans silverbeslagna kniv, grytor, pannor och kittlar av koppar och mässing. Den gamla abbedissan liksom den unga ihågkommos båda med särskilda gåvor, den förra med Nisse Svenssons bäverskinnshandskar, den senare med hans bästa guldring och ett örngott. Johanniterna i Eskilstuna fick hans gråa häst.

Den med åren nedsatta synen kom i de dagar, då glasögonen inte var någon allmän handelsvara, för de äldre prästerna att betyda, att de blev urståndsatta att sköta sin tjänst. Vid det svaga skenet från osande talgljus och ett fåtal vaxljus kunde de inte läsa texterna. Kom därtill andra ålderdomens krämpor, så nödgades de ta sin Mats ur skolan och sökte sig då gärna in i ett kloster.

1446 sitt brev som "fordom kyrkoherde" från Eskilstuna. Uppenbarligen hade han då sin hemvist hos johanniterna. Det är tydligt att klostret i Sankt Eskils stad flitigt utnyttjades som "pensionärshem" av "olim pastores". En Hans, som varit kyrkoherde i Torpa i Västmanland, finner vi från 1495 som "intagen broder" i samma kloster. Samtidigt med att han lämnade Torpa skrev hans syster, rådmansänkan Katarina, in sig i Sankt Örjans gård och hospital i Stockholm. Det var en av kyrkans förnämare anstalter, som i vår tid skulle motsvaras av både sjukhus, ålderdoms- och pensionärshem. Den Narve, som återfinnes i Eskilstuna 1474, förmodar vi är identisk med förre  kyrkoherden Narve Petri i Irsta i Västerås stift, den Anders Jönsson, som 1513-1518 tillhörde ordens prästbröder, hade förut varit verksam i Litslena församling i ärkestiftet.

En klosterstiftelse var som en hel by, en tätort i miniatyr, med en hop hus av olika slag, som flockade sig kring själva klosterbyggnaden med dess kyrka. Där var stall och ladugård, fårfålla och gethus, loge och lada, bostäder för syssloman och drängar. Uppgiften att Mariefreds kloster hade 400 kor säger oss en hel del! Så var där gästhus för dem, som vi här kallat "pensionärer". Som vi ovan omtalat rörde det sig om äkta par såväl som änklingar och änkor.
Där fanns också barn, som undervisades. Den heliga Birgitta satte 1341 sin dotter Ingeborg i Riseberga kloster "för att uppfostras i fromma seder", och 1360 omtalas en donation till samma kloster för en då in tagen "liten flicka".

Eskilstuna kloster hade sitt sjukhus och det ger en anledning påpeka, att åtskilliga munkar omtalas som läkekunniga, nunnorna var goda sjuksköterskor, och ute i klosterträdgårdarna frodades medicinalväxterna.

Åter till den gamle ärkebiskopen Jakob  Ulfsson i Vårfruklostret i Mariefred. I början av november månad 1520 fick denne besök av en ung man, Gustaf Eriksson av ätten Vasa. Såsom släkting till Sten Sture tillhörde han ett annat politiskt parti än biskopen, som varit unionsvän och en Sturarnas motståndare. Den unge ädlingen sökte hos biskopen ''tröst och bad om ett gott råd, vad han skulle företaga".
Jakob Ulfsson rådde honom att underkasta sig kung Kristian och lovade att söka utverka lejd för honom. Gustaf Vasa stannade flera dagar i Mariefred men utan att låta sig övertalas. Under tiden kom budskapet om Stockholms blodbad. Peder Svart berättar i sin krönika: "Ärkebiskop Jacob var försoffat (domnad) och både blygdes vid det farliga rådet han honom givit hade, så att han icke heller visste (vad) han ytterligare "härtill säga skulle." Innan ett halvår förlupit var han död.
Det dramatiska mötet  i Vårfruklostret fick ett efterspel i reformationen, då Mariefreds  kloster var det första, som raderades ut. Som släkt med Sten Sture gjorde Gustaf Vasa anspråk på Gripsholm, och därmed hade den stora klosterdöden tagit sin början i vårt land.

En fråga inställer sig osökt och kräver svar: Vart tog alla godsen vägen, som skänkts till klostren under löften till givarna om vård till döddagar, gravar ute på kyrkogården och mässor "intill domen"? Mycket tog kungen hand om, mycket vände tillbaka till senfödda släktingar, som kunde påvisa arvsrätt. Ett enda exempel får här räcka för att visa hur det kunde gå till. Den 22/8 1530 kärade en Nils vid Arboga rådsturätt efter en tomt i staden. Hans mormor hade skänkt den till Tivedsbröderna, för att de skulle föda henne till döddagar. Men klostret stängdes och hennes försörjning upphörde. Domboken meddelar lapidariskt (ordknappt): "Så sade vi honom tomten till."

I hela 400 år rådde klosterförbud i vårt land. Först i våra dagar har detta brott mot religionsfriheten blivit hävt. I samband därmed har skett något, som reformationstidens människor knappast trott skulle bli möjligt. Det har växt fram klosterstiftelser på luthersk grund, vilka i evangelisk anda vill bära de andliga värdena vidare, som vårdades så ömt av de katolska klostren, då dessa rätt besinnade sig på sin uppgift.

Källa: Magnus Collmar Sörmlandsbygden 1976

ESKILSTUNA HUS - DET FÖRINTADE WASASLOTTET.

SLOTTETS OCH KUNGSGÅRDENS HISTORIA.

Knut Hellberg

Text av Knut Hellberg

Redan samma månad år 1523 som Gustaf Vasa i Strängnäs korades och hyllades till Sveriges konung utfärdade han ett öppet brev till kyrkorna och klostren i riket med befallning att därur må uttagas monstranser, kalkar och andra där befintliga klenoder samt runt mynt. Av »Eskilstuna och Fors körkio» - klostertemplet och Fors församlings kyrka - uttogos 200 mark lödiga. Samma är krävde konungen för rikets ekonomiska upphjälpande en ny gärd, till vilken Eskilstunaklostret erlade 100 mark silver.

Ännu några få år framåt kallade klosterklockorna till andakt.
Men de frommas säng var vemodsfylld. Med oro följde de varje görande och låtande av den nye, kraftfulle regenten. Och de hade också orsak härtill. Den 24 februari 1521 utfärdades en kunglig befallning att till klostren skulle i borgläger förläggas krigsfolk, som skulle hava »öl, kost och täring». I slutet av samma år finna vi konungen på besök vid Eskilstunaklostret i egen person. Säkerligen sporde han som i Gripsholm, om munkarna godvilligt ville åt honom överantvarda klostret med alla de gods och den ränta, som därunder lågo. Och vi kunna vara vissa om att de ödmjukligen bådo »att konungen mätte låta dem behålla och njuta vad de fått hade».

Åter infinner sig konungen i Eskilstuna den 20 därpå följande mars. Åtminstone för tillfället sökte konungen lugna munkarnas upprörda känslor med en utfästelse till priorn, att så länge denne välvilligt läte knektarna hålla borgläger i Eskilstuna kloster, skulle han fä »haffua sina seckiebröder wthe att tiggia till clostherens behoff huarst honum synes wthan biscapens eller annars mootstondt». Skriftligt besked härpå kom frän · Västerås någon tid senare. I själva verket voro nu klostrens dagar raknade. Endast ett år fram i tiden, 1527, och den svenska medeltidskyrkans saga var all.

De harliga klosterhemmanen i Eskilstuna sammanslogos till en kungsgård, Eskilstuna gård, sedermera benämnd kungsladugården.
Vart munkarna har sedan togo vägen, veta vi ej. Endast det är bekant, att den siste klosterpriorn 1533 blev kyrkoherde i Vingåker.
Och klostrets sista öden? Härom har på sina håll berättats, att teglet i klosterbyggnaderna skulle hava bortförts till uppbyggande av Gripsholms slott. Denna uppgift synes icke kunna vara riktig. År 1544 firade kung Gustaf Gripsholms invigning med storslagna festligheter. Men ännu 1549 fanns klostret kvar här, såsom framgår av ett brev frän konungen av den 31 mars 1549 angående en klocka, som då fortfarande var hängande i en av klostrets byggnader.
En handling från samma år talar också om Eskilstuna kloster och dess innehavare sedan 1539, konungens svåger Sten Eriksson Leijonhufvud.
* *
En ny tid för den gamla minnesrika platsen, dar själarnässorna från de vigda klosteraltarna nu tystnat, börjar i och med uppförandet av slottet, varå de kungliga medlemmarna av Vasaätten så gärna valde sin vistelseort. Mycket sannolikt är att det praktfulla slottet - Eskilstuna huus som det vanligen kallas - till någon del uppbyggts på den forna klostergrunden.
Denna förslog dock icke på långt när för det i stort mått tilltagna slottsbygget.
»När detta slott till sin byggnad fått sin första början lär vara svårt att med säkerhet utsatta», heter det i en gammal beskrivning av Gripsholm. Detsamma kan man säga om Eskilstuna slott. Likväl finnas goda hällpunkter för denna frågas bedömande. Den 8 augusti 1551 skriver Gustaf Vasa från Stockholm, att han ar väl tillfreds med att Päffvel Koberg begiver sig till fogden på Eskilstuna, Michel Helsing, och hjälper till med »byggningen». Uppenbart ar nu slottsbygget i gång.
Päffvel - Päfvel von Koberg kallas han ock - var en av denna tids främsta byggnadskonstnärer, byggmästare 1543-48 vid slottsbyggnaden i Stockholm och sedan nämnd som en av Uppsalaslottets mästare. I ett brev från Uppsala 1554 talar konungen om byggningen på Uppsala berg (slottet) ,och flere Byggningar här i Rijket», som han låtit uppföra. En av dessa byggningar var säkerligen Eskilstuna slott. Den 17 juli 1554 är kungen på besök »opå vår gård Eskilshma»,

ESKILSTUNA HUS EFTER SUECIAVERKET.

som det heter i ett brev av sagda dag. Nu synes sålunda slottet vara färdigt i den utsträckning Gustaf Vasa tänkt sig det.I Rhyzelius' Sviog munita, tryckt 1744, skrives om Eskilstuna hus: »Slottet haver legat nordost i från Eskilstuna stad på en därtill bekväm backa och varit murat fyrkantigt med fyra starka flyglar och höga torn. Uti konung Carl XI:s tid brann det av genom vådeld och är sedan så mycket mindre reparerat eller återbyggt som teglet av dess östra och norra flyglar blev efter konung Karl XII:s befallning år 1699 utbrutet och avfört till slottsbyggnaden. Men fast förfallet och nu öde är.dock likväl Eskilstuna än i dag en kungsgård». En ännu äldre historieforskare, Baazius, upplyser, att Gustaf Vasa lät uppbygga slottet på tre sidor och att den fjärde tillkom först i hertig Carl Filips tid.

Kronaräkenskaperna visa emellertid, att byggnadsarbetet också fortgått i Carl IX:s tid. Sålunda arbetade här 1588 bland andra sockenmuraremästare från Närke, vilka därför hade avkortning på sina hemmansräntor.
I en tänkesedel för fogden på kungsgården Anders Bröms den 13 april 1600 anmanas han låta bränna all den kalksten, som där fanns i förråd, och att låta »tilslå thet meste Tegelsom honom mögeligit vare kan».

En annan punkt i samma » Thenckie zedell hwadh som wår
N. F. (nådige furste) befalet Anders Bröms» säger också ordagrant:
»Till dhet 4:de skall han la the Stadhenes Borgare bekomma av saakören 19 daler pänningar som them Rester opå thet Tegel the Lefereredt hafver». Detta brev är märkligt jämväl i det hänseendet, att det synes visa att Eskilstuna var stad redan år 1600.

År 1602 träffa vi vid slottsbygget snickare, glasmästare, smeder och annat yrkesskickligt folk. Konstsnickeriet representeras från 1604 av Hans Kantenitz, upphovsmannen till ett av de vackraste taken på Gripsholm, ditflyttat från Tynnelsö. I tjugo år eller mer höll Hans på med arbeten till Eskilstuna och Örebro slott, mesta tiden dock till det sistnämnda. Ännu 1621 var han i Örebro sysselsatt med dörrar med inläggningar, som skulle till Eskilstuna. 1608 brändes tegel till slottet vid dess eget tegelbruk, och på sommaren arbetade på södra våningen mot trädgården 6 murmästare.

Den 13 januari 1608 får fogden Christiern Hvass av Carl IX följande förhållningsorder, som visar att slottet också hade kyrka eller särskild kyrksal: »Skall fogden låta förfärdiga våningarna där uppå huset. Vidare låta bygga och täcka kyrkan, så att muren icke fördärvas, och i vår skall hon bliva välvd, om Gud vill, och läggas tak uppå. Han skall ock låta förfärdiga i hörnet den våningen, som är näst den kammare, där Hans K.M:t plägar vara uti, såsom ock uti lika måtto förfärdiga, både med fönster, dörrar och glas». Ytterligare förordnar konungen samma dag: »Alla både ryttare och knektar, som hemma äro och icke äro uti emot riksens fiender, skola hjälpa till bredvid andra väre undersåter med körslor till huset, närs behov göres och dem bliver påbjudet».

"Slottet som försvann" Stadsmuseum 2014

Följande är befullmäktigas Lorens Larsson till byggmästare vid Eskilstuna och Västerås slott. De byggmästare, som förut anlitats, voro säkerligen alla utlänningar, såsom vid andra samtidiga slottsbyggen var fallet. Också de flesta hantverkarna synas ha varit utlänningar, nederländare och tyskar. Hjälpedagsverken utfördes av, utom knektar och den nya staden Eskilstunas borgare, den kringliggande ortens allmoge. Denna senare ålåg det att »med tjänst och annat underhålla konungens gårdar» och hade därför även att fullgöra vissa ordinarie dagsverk vid slottsbygget.

Såväl byggmästare som hantverkare flyttades frän det ena slotts- eller kungsgårdsbygget till det andra, till Nyköping, Örebro, Kungsör m. fl. platser. Detta jämte krigen och penningbristen hindrade arbetenas forcerande. 1620 pågå de fortfarande.
Men nu vill Carl Filip, som har slottet i besittning efter fadern, Carl IX, ha allting »strax och snarast möjligt» utfört - som exempelvis då han beställer en ansenlig hop spik, som han säger, till »Wår påbegynte byggning vidh Eskilstuna». Och fullbordat blev också snart Eskilstuna hus. Men hertig Carl Filips planer att här bosätta sig stäcktes av döden. Endast 2 år gammal kallades han hädan.
* * *
Den siste regenten, som på slottet hade sin hovhållning var Carl X Gustaf. Här vistades han ofta åren 1646 - .+8, upptagen av det då allt hopplösare frieriet till drottning Kristina. Och här förehade han sina planer om ett nytt Eskilstunaslott, som skulle ligga vid nuvarande Munktells verkstäder, intill ån mitt för slakthuset. sagoslottet finnes ännu på papperet. Jean de la Vallee beskriver å 1658 års karta i detalj hur det nya, genom konungens snara död icke förverkligade slottet skulle gestaltas.
Vad nu åter Vasaättens Eskilstuna hus angår är det väl tämligen allmänt bekant, vilket sorgeöde det fick. Dagen då det förstördes genom vådeld är den 11 dec. 1680, såsom framgår av följande handling i 1680 års Livgedingets verifikationsbok:
»Vid den olyckliga händelsen, som här skedde den 11 december 1680, näst förleden, i det Eskilstuna slott av vådeld i grund förbrändes, blev ock då ibland all annan skada 100 lass torr kastved samt 32,000 stycken takspånor, som i förvaring låg, förbrände, jämväl ock en stor myckenhet tegel

Johan III dotter Anna Wasa,

född 17.05.1568, Eskilstunahus.

förskämdes och sönderslogs av bjälkars och takens nedfallande, men huru mycket tegel kan vara förskämt och sönderslaget, kan man än intet göra viss räkning oppå, förrän det bliver oppräknat, vilket härmed av mig attesteras.
Eskelstuna den 8 Maj A:o 1681.
MÅNS SVENSON•-
* * *
Låt oss nu, före berättelsen om slottsmurarnas slutliga förintelse, taga en överblick av slottet sådant det tedde sig vid den tid då phalzgreven, sedermera konung Carl X Gustaf hade det i förläning och här vistades. Vår vägledare är närmast en i lantmäteristyrelsens arkiv befintlig karta av år 1646. Vilken överskådlig och tillförlitlig bild ger den icke av slottet med dess olika anläggningar, liksom ock av 1640-talets Eskilstuna! Och detta fast den noggrant utförda kartan icke är en stadskarta utan en karta över »Öster-Rekarne, Klåster Sochn». -
Med sin mäktiga muryta, sina tinnar och torn, sina kastell åt den stora trädgärden gjorde slottet ett imponerande intryck, beläget som det var på en höjd, synligt vida omkring från alla håll. Den stolta, i fyrkant byggda borgen låg just på samma plats, där slottsskolan nu är, men sträckte sig ock utom dennas vidd. Enligt benäget meddelande frän byggnadschefens i Eskilstuna)_{ontor visar 1646 års karta, att slottet hade ett omfång av ej mindre än 90 meter på längden och 75 på bredden. storslagen var också trädgärden : 250 meter lång, 150 meter bred. Den sträckte sig över nuvarande gårdarna n:r 70-80,. ända ned mot Fördelningsgatan. Vältaliga vittnesbörd om slottsträdgårdsmästarens verksamhet får man av hans ännu bevarade räkenskaper för »Eskilstuna Trägård» anno 1670.
»K.M:ts välbeställde trädgårdsmästare vid Eskilstuna slott.
Konstrike mr Adam Alfelt», som han kallas 1664, har sitt namn bevarat till eftervärlden i den efter honom uppkallade Alfeltsgatan, som går tvärs genom den forna slottsträdgården.

Trädgårdsmästaren hade också att sköta om slottets humlegård.
Dennas avkastning åtgick för det hembryggda ölet. Enligt 1571 års räkenskaper för Eskilstuna gård inventeras där den 20 maj 2 läster 2 tunnor herreöl, 4 tunnor fogdeöl och 2 läster svenneöl. Humlegården omfattade ungefär nuvarande fastigheterna n:ris 67, 81 och 82 samt 104. Den gick sålunda ända fram mot Strandgatan.
Utom slottet, nordväst om detsamma var skrivarestugan, som enligt en senare beskrivning omfattade tre rum, två större och ett mindre. Det var här de kungliga skrivelserna avfattades, eller renskrevos. På 1720-talet användes byggningen som kontor för ortens kronobetjänte. Ännu mera till nordväst bodde slottsvaktmästaren. Hans bostad omfattade stuga och kammare.

Eskilstuna huus av Allan Ebeling, stenmosaik

Ett stycke därifrån låg 1720 ännu en »utgammal, nästan obruklig» träbyggning, täckt med näver och torv och omfattande stuga och två kamrar.
Nära intill slottet voro två stora spannmålsbodar, båda avdelade i två rum och fyra bottnar. Till slottet hörde vidare en stor varubod vid lastageplatsen i Torshälla. Nytt trädgårdsmästareboställe, bestående av stuga och två kamrar och liggande nordost, uti »Trädgårdzbalken», uppfördes 1691.
Vid barnhemmet var stallgården med ett stort stall, och strax därintill, på den öppna platsen i hörnet av Strand- och Klostergatorna, stod också ett väldigt stall. 1720 omtalas att det ena stallet hade 48 hästspiltor, det andra 60. Emellertid användes stallen då mest för upplag av hö, halm och kungsgårdsinventarier.

Strax intill stallen, i stadsparkens östligaste ända, var Fateburshagen, sedan vid 1700-talets början omtalad som en stor :.exercitiebahn, orostängd med hög resgärdselgård». (Alltsedan Carl XI:s tid till mitten av 1700-talet försiggingo regementsmötena och generalmönstringarna vid Södermanlands regemente omväxlande vid städerna Eskilstuna, Mariefred och Nyköping).
I senare tider har platsen kallats stall- och beridarebanan. Också i stadsparken med fiskarens stuga på en holme intill nuvarande vattenkiosken var Fiskarehagen, som 1646 brukades som kalvhage. Bland slottets andra tillhörigheter 1646 äro att nämna det säkerligen under klostrets dagar grundade tegelbruket vid Strängnäsvägen, strax intill Slottsbacken- här låg också tegelslagarens boställe - samt framför allt Eskilstuna ladugård med mangården på den plats där Eskilstunaortens mejeri nu är. 

Under kungsladugården, dit också hörde en stor trädgård, brukades de väldiga jordvidderna norr och söder om slottet.
Fastigheten Stensborgs forna namn Laduvreten härrör från denna tid.
* * *
Ännu 1670, tio år före branden, är slottet - fastän hovet då kommer hit mera sällan - under vederbörlig omvårdnad.
Blott några år framåt - och slottet är förintat. Eldhärjningen blev en katastrof icke allenast för slottspersonalen, utan även för staden och för fångarna, som även de gjordes hemlösa. 1681 återupprättades därför vaktmästaretornet samt fångtornet, samtidigt som en ny byggnad uppsattes.

Den 26 juni 1699 infinner sig här en avdelning av Södermanlands regemente, 50 man under befäl av en fänrik, och börjar då rivningen av slottsmurarna. Någon tid därefter tillkomma en trumslagare och - profossen, som hade att avstraffa inträffande förbrytelser. Rivningsarbetet pågick till i augusti månad samma år. Också Stockholms slott hade nu härjats av eld, och det var för dess återuppförande Eskilstuna slott fick släppa till sten ur de av militären nedbrutna norra och östra flyglarna.

På södra och västra sidan lämnades murarna kvar till förstöring.
 Tjugufem år därefter, 1724, åstundade kungl. maj:t veta »huruvida man till den fästningsbyggnad, som ute för staden Stockholm skall komma att anläggas, med fördel må kunna betjäna sig av det kvarvarande teglet i Eskilstuna slott». Utredningen gav emellertid vid handen, att kostnaden för teglets nedbrytande och dess transport dels över land, dels över sjö skulle bli alltför dryg. Härtill kom att teglet ansågs mindre lämpligt för en fästning. Man enades därför om att i stället låta sälja teglet i orten för det allmännas räkning till högsta möjliga pris.

Ungefär vid samma tid ifrågasättes här ett nytt slott i stället för det gamla, nu i ömkligaste tillstånd befintliga, till tjänst för kungliga hovstaten vid dess besök i Eskilstuna. Det välmenta projektet upplöstes dock i ett sagoslott, alldeles som Carl X Gustafs planer på ett nytt slott här. Murarna, där spökena enligt vidskepligt folks utsago förde vilda orgier, lämnades vind för våg.

Några år senare förunnar emellertid kungl. maj:t Husby-Rekarne församling, tillika med Eskilstuna, Stenkvista och Ärla, att få till deras kyrkors utvidgande och reparation nedbryta den gamla slottsmuren i Eskilstuna. Ensamt Husbyborna kunna därför i början av 1730-talet härifrån hemföra 35,000 tegel. År 1734 ges »tillkänna, att Husby kyrkas nya lina, 19 famnar, som var till tegelbrytarnas behov till Eskilstuna år 1732 nederlagen och sedan där i hohltornet inom lås och nyckel förvarad, är där bortstulen, sedan dörren först varit uppbruten». Det lyses i många församlingars kyrkor efter linan, men hon var borta, och en ny måste anskaffas. Länsman Ljung, som för »god ordnings skulle och riktighet» måste vara med vid teglets utbrytning, får sedan av Husby församling för kost, som han måste hålla, och för tidspillan en ersättning av 6 daler kopparmynt.
* * *
Under tidernas lopp bortfördes så småningom allt teglet. Hulphers omtalar 1783 i sin sömländska stadsbeskrivning: »De kvarstående murarna hava blivit minskade de senare åren genom därifrån bortfört tegel. Den forna slottsträdgården är nu, fortsätter han, åker och kålland, men har varit en prydlig trädgård till slottet. En 3 alnars upphöjd fyrkantig parterr är nu endaste bevis därav. En stor välvd källare finnes därunder i ett hörn».

Det bortersta hörnet av slottsträdgården blev sedan allmän begravningsplats, invigd 1834. »Nu skall du tro» - heter det i ett brev av den 15 juni året förut - »att om du kommer till Eskilstuna, skulle du ej känna igen den gamla slottsträdgården.
Å gärdet bakom denna arbetas dagligen på en ny kyrkogård, som skall anläggas där. Och det skall bliva en 39 alnar bred väg dit, vilken kommer att gå över gamla slottsträdgårdsvallen, så att denna är till det mesta nedriven med sina stora och vackra träd. På själva slottsträdgården hava byggnadstomter utdelats. En sockerbagare och en muraremästare äro, redan i färd med att uppföra byggnader därstädes, och Kramer har tagit fyra tomter, där han dels bygger, dels har anlagt en stor
trädgård.
Den 20 maj 1833 såldes på auktion vid denna nya begravningsplats
- nu gamla kyrkogården - där växande 11 större och 8 mindre askträn för en summa av 10 riksdaler 30 skivlingar banko. Vid griftegårdens ordnande åtgingo 294 dagsverken till vägens uppgrävande över slottsvallen, till gatans planerande, dikning m. m.

Så långt fram som på 1860-talet, då stadsdelen Norr började anläggas, befanns slottsstenen av närigt folk vara ett tjänligt material till skorstenar och spisar. Och även till andra platser hämtades vid samma tidpunkt tegel, refflade stenarbeten etc.

Intet under då att stenen till sist tog slut!

Frih. O. Hermelin, som på 1870-talet uppmätte de då kvarvarande grundmurarna, har härom meddelat: »Den ifrån kyrkogården mot norr utspringande delen av gränsmuren är 156 fot lång och 48 fot bred. På inre sidan längst i norr är denna grundmur 10 fot hög. Den yttre sidan ligger här jämn med marken. Den från kyrkogården mot väster utspringande grundmuren är 144 fot lång och 126 fot bred. Inuti denna fyrkant finnes ett ännu väl bibehållet källarevalv, som för stadens räkning begagnas. Söder om vägen som leder upp till kyrkogården synes även något av de gamla grundmurarna. Genom planeringsarbeten å kyrkogården äro alla spår av grundmurar där försvunna. Fragmenter av pelare och ornerade stenar, vilka tillhört slottet, finnas ännu i staden, två till antalet; flera lära hava funnits. En mängd uthuggna stenar lär efter slottets raserande ha bortförts till Strängnäs och Gripsholm. Uti norra slottsflygelns grund hittades för någon tid sedan en mycket liten hästsko, som ej i likhet med vanliga hade häl för söm framtill, samt även en fotboja av tjockt järn. Dessa saker hava kommit till fornminnesmuseet i Strängnäs».

Några dylika, av framlidne bankdirektör Grönberg tillvaratagna konstnärligt arbetade stenar äro sedan några år tillbaka uppställda i en grupp ä den forna slottsplatsen. Slottets enda lämning in i senaste tid var en del vittrade, under den omgivande markens nivå belägna grundmurar, rester av någon slottets källare. Numera - sedan källaren 1908 igenfylldes - finnes härav intet spår ovan jord. Några är tidigare hade staden med vederbörligt tillstånd låtit rasera den s. k. slottskällaren, belägen där Slottsskolan vid senaste sekelskiftet uppfördes. Ännu några år tillbaka i tiden fick backen invid slottet, då helt vanvördigt benämnd Oxbacken på grund av där hålilla kreatursmarknader, det mera pietetsfulla namnet Slottsbacken.

Om den en gång så stolta Vasaborgen vittnar för nya släkten
en från slottet härrörande sten, som för några år sedan restes
å platsen för den 1908 igenfyllda källaren.
Minnesstenen bär följande inskrift:

HÄR LÅG ESKILSTUNA SLOTT
AV VÅDELD FÖRSTÖRT
ÅR 1680.
Den ärevördiga ask, vid vars fot minnesstenen restes, har
ock - under de senaste åren - gått förintelsen till mötes.
»Så kan tiden allt törtära,
slott och murar slå omkull.
Hvad som hölls för magt och ära
kan han giöma nid i mull.
Gud allena ewig blifwer
Och ett ewigt lif oss gifwer».

HELLBERG, KNUT Gustaf, (1872 -1944)
Född i Eskilstuna 15 sept. 1872, av låssmedsgesäll Per
Gustaf Hellberg och Kristina Charlotta Holmberg.

Elev vid Tekniska skolan i Eskilstuna 1887-88.
Kontorsbiträde i Eskilstuna-Posten 20 juli 1885-okt. 1890, biträdande referent i  från 1887, red.-sekreterare i Eskilstuna-Kuriren från dess start 8 dec. 1890 till i nov.  1916, ansvarig  utgivare 1914- 1916, grundläggare av och chef för Katrineholms-Kuriren fr. 5 dec. 1916, innehavare av Katrineholms Boktryckeri 1917, utgivare av Eskilstuna Nya Tidning (tryckt i Katrineholm) sept. 1928 dec. 1930, verkställande direktör i Katrineholms-Kurirens A-B. 1923 till .
 Eskilstuna stadsfullmäktige 1863-1914. Utgav 1916, Eskilstuna, en svensk märkesstad, del I, 1920, del II. Eskilstuna genom tiderna, del I-III, 1935-1938.

Andra beskrivningar av Eskilstuna Huus

 SLOTTET.pdf 


Eskilstuna Huus – från enkelt trähus till riktigt slott
På 1570-talet brann Gustav Vasas enkla trähus i Eskilstuna. Därefter lät hans son hertig Karl (senare Karl IX) bygga ett rejält slott i sten och tegel med tre längor kring en gårdsplan.

Det slott som finns avbildat på kartor och i Erik Dahlbergs kopparstick ”Svecia Antiqua et Hodierna” (”Det forna och nuvarande Sverige”) är resultatet av Gustav Vasas sonson hertig Karl Filips ombyggnad av slottet i början av 1600-talet. Då byggdes också den södra längan med de två stora tornen.

Hertig Karl Filip ville ha ett modernt palats, så arbetet leddes av Kasper Panten, en bildhuggare och arkitekt från Holland. Till sin hjälp hade han Aris Claeszon, en stenhuggarmästare som också härstammade från Holland.

Det är en typisk barockträdgård som finns avbildad intill Eskilstuna slott på Erik Dahlbergs teckning. Något som direkt drar ögonen till sig är de upphöjda platåerna, så kallade parterrer. Parterrerna kan ha varit uppbyggda av sten och försedda med exempelvis buxbomshäckar och blomsterplanteringar. Gångarna kan ha varit dekorerade med färgat grus.

Under 1640-talet beboddes slottet tidvis av Pfalzgreven, sedemera konung Karl X Gustav – den siste regenten som hade sin hovhållning på slottet.

Eskilstuna slotts trädgård var 250 meter lång och 150 meter bred. Där arbetade på 1660-talet trädgårdsmästaren Adam Alfelt, vars namn finns upptaget i Alfeltsgatan, som numera går igenom det som en gång var slottsträdgården. I anslutning till slottsträdgården fanns också en humlegård. Där odlades den humle som användes till att brygga herreöl, fogdeöl och svenneöl på slottet. Namnen angav vilken styrka ölet hade.
Hänt på slottet
Här är några exempel på händelser som har ägt rum på Eskilstuna Huus:

• Gustav Vasa tog emot beskedet av sonen Johan, som varit på friarstråt i England, att drottning Elizabeth gett Gustav Vasas son Erik kalla handen.
• Johan III och Katarina Jagellonicas dotter Anna Vasa föddes 1568.
• Gustav Vasas söner Johan III och hertig Karl planerade att störta brodern Erik från tronen.
• Hertiginnan av Södermanland, Maria av Pfalz, dog 1589 efter en längre tids sjukdom. Hennes man Hertig Karl hedrade sin Maria genom att uppkalla Mariestad efter henne.
• Från 1600-talets början finns uppgifter om att slottet även används som fängelse.

Källa: www.slaktforskningsbloggen.se/eskilstuna-huus-slottet-som-forsvann/

Kyrkor

Torshälla Kyrka
 

Nuvarande stenkyrka uppfördes i romansk stil på 1100-talet vid den gamla offerplatsen Torsharg. Betänk att vattnet var betydligt högre och nådde upp till Rådhustorget.

1317 fick Torshälla stadsrättigheter och befolkningen växte så kyrkan inte längre räckte till. Ett nytt långhus byggdes till vid västra sidan och tidigare långhuset blev kor.

Under 1400-talet tillkom kyrktornet och vapenhuset och innertaket försågs med valv. Valv- och väggmålningar målas av Albertus Pictor.

Torshälla kyrktorn var i början 102 meter högt, men förstördes vid ett åsknedslag 1873.  
Reinhold Rademacher industriman från Eskilstuna begravdes 1668 i det uppförda gravkoret vid den södra sidan av långhuset. Senare rivet och igenfyllt.                                                                        

Vallby kyrka är  vit stenkyrka,  belägen mellan Torshälla och Sundbyholm. Kyrkan hör till Kafjärdens församling.
Kyrkobyggnaden av sten uppfördes på toppen av en grusås tidigt på 1100-talet. På 1300-talet byggdes kyrkan ut. Långhuset förlängdes då åt öster. Kyrkans äldsta inventarium är en dopfunt från 1100-talet. På dopfunten ligger ett mässingsfat från 1943.
År 1882 införskaffades ett förgyllt altarkors. Därefter lades altarskåpet från 1400-talet till de fattigas vedförråd.

Byggnad på Myntverkstomten

Frälsningsarmén, Eskilstuna.
Detta är frälsningsarméns gamla byggnad i

År 1891 kom Frälsningsamén till Eskilstuna – det är ett tag sen.
Kapten Hanna Andersson hade fått order att ”öppna eld” i vår stad och som ledningen skrev; Slå dom trilskande smederna i huvudet med Guds hammare.

I vår tid är vi en del av samfundet Frälsningsarmén, en stark nationell rörelse vilande på en internationell grund. www.fralsningsarmen.se
I Eskilstuna har vi en lokal kår med regelbundna gudstjänster,sångstunder, allsång och besök på sjukhus, äldreservice mm. först 1891 i lokal på Kriebsensgatan.

Elimkyrkan
Skomakaremästare C.V. Schyllberg flyttar till staden och år 1864 samlar han baptisterna i sitt hem och håller nattvardsgudstjänst. Den 12 maj 1866 förrättas dop av sju personer i Spiksmedströmmen i Eskilstunaån. Baptistförsamlingen bildades 19 juni 1866 och  heter nu Elimkyrkans Baptistförsamling. 

Kapellet Nygatan

Nygatan med en kvinna i förgrunden, centrum.

Till höger Nygatan 27, centrum. Elimkapellet. Nygatan 27, centrum. Rivning 1968.

På tomten bakom byggdes Elimkyrkan som invigdes den 4 december 1910. Huset Nygatan 23 finns kvar liksom de två trähusen på Nygatan 21.

På Nygatan 19 låg ett trähus dit Maria Björk 1896 flyttade sin tillverkning av bröd- och täljknivar. Maria Björk hade då övertagit J W Björk och ändrat namnet till E M Björk. Företaget fanns kvar 1919, därefter är det osäkert. Senare öppnade en möbelbutik i fastigheten.

Elimkyrkan invigdes den 4 december 1910. Det klagas 1905 på det "vitt utgrenade föreningsväsendet" som i hög grad är Kristusfientligt och synes göra fältet hårdare år för år. Vid tiden försöktes hållas möten på "arbetarnas egna lokaler inom staden". Trenden var klar och frikyrkliga väckelserörelserna får konkurrens av de profana organisationerna.  Församlingen inriktar sig på att bygga en ny modern kyrka och 1908 tecknas kontrakt med byggmästare A Ohlsson, Linköping. Söndagen den 27 november 1910 hålls den sista gudstjänsten i det intilliggande Elimkapellet. Den 4-9 december invigs den nya kyrkan.

En av stadens tidningar skrev om det nya baptistegendomen. "Församlingen och staden har här fått något synnerligen vackert i byggnadsväg, som är värt att glädjas över. Här har blivit rest en mönsterkyrka, som förmodligen kommer att observeras när kyrkor och offentliga lokaler hädanefter byggas i Sverige. Till sitt inre så väl som till sitt yttre är kyrkan hållen i vacker och värdig stil med gotiska spetsbågar på alla håll, å bänkarnas ryggstöd likväl som å fönster... Herr Ohlsson har här rest åt sig ett bestående monument i staden!" Församlingen beslutade att kalla den nya kyrkan för ELIMKYRKAN se 2 Mosebok 15:27

Källa: I Guds hand,  Eskilstuna första baptistförsamling, 1966.

Jäders kyrka, renäsanskyrka, av sten och tegel, har en komplicerad byggnadshistoria. I norra muren ingår delar av en romansk 1100-talskyrka som breddades och förlängdes under 1200-talets senare del. Under 1400-talet tillkom tornet och kyrkan välvdes. Under 1600-talet lät Axel Oxenstierna i flera etapper bygga om kyrkan till sin gravkyrka.
Ett nytt kor uppfördes 1641-43. I gravvalvet under kyrkans huvudkor i öster som tillkom i samband med att denna del av kyrkan, på beställning av Axel Oxenstierna på Fiholms slott, byggdes år 1643-1644.
Axel Oxenstierna föreskrev i sitt testamente år 1650 hur valvet skulle disponeras och hur kistorna skulle placeras. I testamentet föreskrev han att hans kista skulle bli "betechtt med ett båårkläde, som nu ähr i bruk, helst ded samma, som jag till min Salig käre hustrus jordefärdh hafver göra lathett och hennes lijk med betechtt". Den befintliga placeringen stämmer i huvudsak med dessa föreskrifter. Senare omplaceringar har gjorts vid en upp-rustning 1938.
När gravvalvet stod färdigt år 1644 skedde en överflyttning av kistor från det äldre Oxenstiernska gravvalvet, vilket låg i det nordöstra hörnet av nuvarande långhuset. I samband med detta gjorde Mäster Johan Snidker år 1647 fem nya kistor. Flera av kistorna har senare fått nya ytterkistor, några troligen under senare delen av 1800-talet och några vid översynen år 1938. Endast fyra ytterkistor är ursprungliga.
Under koret ligger Axel Oxenstiernas gravplats där kistorna är förvarade. Sakristia och vapenhus uppfördes 1651-1652 samt Braheska gravkoret 1659. Nybyggnaderna försågs med 4 stycken minnestavlor, Epitafium, sandstensdekorerade praktgavlar, under ledning av

Heinrich Wilhelm som också ansvarade för de skulpterade portalerna. Tornspiran från 1880 är ritad av Helgo Zettervall. Av kyrkans rika inredning märks främst altar-skåpet, ett Flandriskt arbete från 1514, utfört vid Jan Bormans verkstad i Bryssel och med undebara målningar på altarskåpets dörrars baksida av Jan van Coninxloo. Det har tidigare tillhört Storkyrkan i Stockholm. Om det står att läsa:
Johan Hadorp (fornforskare och riksantikvarie 1630-1693) säger i sina anteckningar rörande altarskåpet att ”Den gambla taflan som förr stodh framom för altaret, är av aff Kantzl gref Axel Oxenstierna given till Jäders kyrkia ther han sin lägerstad hafwer.”
Predikstolen är från 1654. Dopkitteln av brons från 1533 står på en kalkstensfot från 1200-talet, vars cuppa (den skålformade delen av dopfunten) bevarats i fragmentariskt skick.
Källor: NE, boken Jäders kyrka, Infoblad Jäders kyrka

Jäders kyrka, vilket var Nicodemus Tessin den äldress första arbete i Sverige. Präktiga gravmonument uppsattes i Strängnäs domkyrka. Tessin, sin tids främsta arkitekt i Sverige, bedrev en mycket omfattande verksamhet. Till en början höll han sig till den förhärskande germanska renässansen, tegelbyggnader med prydnader av sandsten, rikt prydda gavlar, höga tak, tog sedermera livligt intryck av fransk, holländsk och italiensk byggnadssmak. För Axel Oxenstierna övertog han omkring 1640 fullbordandet av Tidö slott, gjorde ritningar till Fiholms slott där endast de båda flyglarna utfördes och tillbyggde Jäders kyrka med rikt ornerade gavelrösten av huggen sten.

Kompletterande topografi. Ortnamnet, 1314? Jæƥer, innehåller jäder ”kant” med syftning på en kantformation i landskapet.

Jäders prästgård ligger ca 500 meter från Jäders kyrka på en höjd omgiven av åkermark. I området finns flera kulturhistoriskt intressanta byggnader. Förutom kyrkan även kyrkstallarna, löneboställets byggnader, skolhus m m. Prästgården ligger inom Kafjärdenområdet som av riksantikvarieämbetet bedömts ha kulturvärden av riksintresse.
Byggnader inom prästgårdsanläggningen är förutom själva prästgårdsbyggnaden en tiondebod, ett ihopbyggt svinhus och tvättstuga samt en timrad uthuslänga. 


Karta från 1784 visar att prästgården utgjordes av en fyrlängad gård med huvudbyggnad ca 60-70 m sydöst om befintlig byggnad. Tiondeboden ingick då i den västra längan från huvudbyggnaden sett. Av en karta från 1858 framgår också att en regelbundet anlagd trädgård fanns söder om nämnd anläggning. Huvudbyggnaden hade en parstugeplan med två flyglar. Vid byggandet av nytt bostadshus 1862 flyttades den gamla byggnaden till Hammarby socken och sattes upp som mangårdsbyggnad på gården Katrineholm där den ännu finns bevarad. 


Det nuvarande bostadshuset uppfördes 1862 i klassicerande stil. Byggnaden vilar på en sockel av gråsten och har tegel i bärande väggar. 1½-våningsbyggnaden med källare har sadeltak täckt med enkupigt tegel och fasaderna är slätputsade med putsrustik i hörn och runt portal. Huset har en sexdelad plan vanlig för samtida prästgårdar. Interiören har kraftigt förändrats.
Tiondeboden är gårdsanläggningens äldsta byggnad. I beskrivningen av Jäder socken från 1800-talets mitt utförd av en klockare (Östberg) nämns att byggnaden är ett spannmålsmagasin från 1600-talet. Byggnadens murförband, s k munkförband, är dock en avsevärt äldre teknik och brukar förknippas med medeltida byggnadsverk. Bedömare vid riksantikvarieämbetet har gjort den tolkningen att byggnaden är senmedeltida och att den därmed skulle vara landets enda från medeltiden bevarade prästgårdsbyggnad.
På 1860-talet uppfördes tvättstugan med stomme i tegel med gavelröste i trä efter ritningar av klockaren i Jäder. Tegelmuren har i stil anpassats till tiondeboden. Något senare uppfördes ett svinhus intill tvättstugan, med samma karaktärsdrag fast lägre. 


Timmerlängan innehåller vagnslider och en bod vid den västra gaveln. Stommen i liggtimmer har hämtats från en eller flera andra byggnader. Längan består således av rivningsvirke. Byggnaden kan vara identisk med den ekonomilänga som finns redovisad på 1853 års karta men inte på kartan från 1784. Sannolikt har byggnaden satts upp mellan dessa årtal och troligtvis tidigt med tanke på att takkonstruktionen är avsedd för vasstak. Vasstak blev allt mer ovanligt under 1800-talet eftersom villkor förenade med tecknandet av brandförsäkring förbjöd detta.

KÄLLA: Dokumentation i samband med byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Södermanlands län, 1989-07-06, Dnr 221-5518/88

 

Fors kyrkas äldsta historia är förknippad med den engelske munken helige Eskil, Rekarnebygdens missionär. Han lät i mitten av 1000-talet uppföra en stenkyrka vid Eskilstunaåns västra strand, strax nedom forsen vid nuvarande Stålforsskolan.

Den gamla träkyrkan, en stavkyrka, ersattes redan på 1000-talet av en romansk stenkyrka, av vilken norra och västra väggen fortfarande finns kvar. Vapenhuset har också behållit sitt ursprungliga utseende och renoverades senast på 1600-talet.  Om du besöker kyrkan stanna gärna upp i vapenhuset och höj blicken till det klassiska skeppet som hänger i taket.

Kuriosa är också att tornet där kyrkklockorna numera hänger fungerade som försvarstorn och utkikstorn mot inkränktare uppströms i Eskilstunaån.

Kyrkan är byggd på sumpmark och var under delar av 1500 och 1600-talen i så dåligt skick att rivning och bygge av ny kyrka övervägdes. Den mycket förmögna släkten Loge gick därför in och bekostade upprustning vid flera tillfällen.  Som tack för detta finns ett flertal av Lohesläkten medlemmar begravda i Lohekoret längst inne i kyrkan, som är väl värt ett besök.

Interiören domineras av äldre inventarier. Bl.a. finns fragment av senmedeltida kalkmålningar föreställande  biskop Sigfrid av Växjö, som vigde S:t Eskil till biskop.

Av medeltida skulpturer finns en biskopsskulptur från 1200-talet, samt fem figurer från kyrkans medeltida altarskåp med bl a S:t Eskil och S:ta Birgitta. Predikstolen och altaruppsatsen skänktes omkring 1655 av Henrik Lohes släktingar, efter dennes död.

En stor ombyggnad av kyrkans orgel genomfördes 1999 av firma Walter Thür Orgelbyggen i Torshälla. Tre nya stämmor tillkom och många byttes ut. En ny fasad för ryggpositivet byggdes. Huvudfasaden, en Pehr Strand- fasad, från 1814, är oförändrad men färger och förgyllning har förbättrats.

Ett nytt S:t Eskilsfönster, utfört av konstnären Bengt Olof Kälde, Uppsala, invigdes Pingstdagen 1987. Det finns i norra korsarmen. Våren 1989 tillkom en ny kormatta, tillverkad av textilkonstnärinnan Birgitta Hagnell- Lindén, Eskilstuna.

Kyrkan rymmer normalt sett 450 personer.

Källa: Svenska kyrkan

Fors kyrka har anor från 1100-talet. Kyrktornet byggdes på 1400-talet, men spiran kom på plats först 200 år senare. Då fick kyrkan i stort sett den storlek den har idag.

Vid utgrävningar i Fors kyrka 1972 uppdagades att den nuvarande kyrkan efter ombyggnad på 1600-talet, var byggd på de ursprungliga grundmurarna.  Kol från det  framtagna kalkbruksgolvet gav vid C-14 analys en datering 900 +/- 100 år. Med kyrkans särställning som missionskyrka liksom dess byggnadsteknik gör en tillkomst på 1000-talet trolig.
Källa: Fors Kyrka Robert Bennett, Ralph Edenheim 1976.

År 1080 den 12 Juni dödades Eskil af de till offerfest samlade hedningarne å den s. k. Munkbacken i Strengnäs; sägen förtäljer att en bonde från Finninge gård vid namn Spabodde gaf Eskil det första slaget, hvarefter de öfrige närvarande på konung Blotsvens befallning stenade honom. Å platsen för  det blodiga dådet uppförde domikanerorden i  medio af 1200-talet  ett kloster. Eskils lik bars af hans tjenaer till Hvilsta eller Rosenfors  och jordsattes på östra sidan af ån, hvarifrån detsamma under Carl IX:s tid lär flyttats och begrafvits, som det tros, under högaltaret af dåvarande Fors kyrka.
Eskils dag, den 12 Juni, firades högtidligen ännu in i Gustaf I:s tid och Södermaulands-Lagens Kyrkbalk 21 fl. säger: »Bryter man frid um Eskilsmässu i Eskilstunum, böte Konung 20 marker och Biskupi 20 marker firi frid brutit».Texten, hvaröfver predikades på Eskils dag, hemtades från Matth. Ev. 5 och Ebreerbrefvet 5:e kapitel.
Källa: TILL MINNE AF DE MÄN OCH QVINNOR SOM GAGNAT
VÅR STAD ESKILSTUNA, Samlade av en inföding, Eskilstuna-Posten 1901

Fors prästgård

En gård med namnet Fors finns omnämnd flera gånger under medeltiden, första gången 1290. 1590 blir gården Fors kyrkoherdeboställe. 1935 byggs den nuvarande prästgården.

Källa: Fors Kyrka Rober Bennett / Ralp Edenheim

Gillberga kyrka började troligtvis att byggas på 1200  1300 talet. Kyrkans byggnadshitoria är fylld av frågetecken. Från mitten av 1600 talet finns det mer dokumentation. År 1635 blåste tornspiran ned och reparerades 1646 av Claes Stiernsköld. Den nya spiran blåste ned 1822 och blev ersatt med en enkel brädhuv. 1856 byggdes slutligen den trappgavelförsedda tornavslutningen och kyrkklockorna som hade häng i en klockstapel på medeltida vis flyttades in i kyrktornet. Under 1600 talet bedrevs en del byggnadsarbete. Taket tjärades en ny benkammare anlades. Det Stienrsköldska gravkoret byggs. 1682 beslöts det att större fönster skulle installeras på sakristian. En genomgripande ombyggnad utfördes 1859 på initiativ av Lars Gustav von Celsing. Kyrkans kor utbyggdes , sakristian gjordes om till korsarm och en ny sakristia byggdes. Utvändigt försågs kyrkan med trappgavlar och under koret byggdes ett gravvalv för familjen von Celsing. 1889 försågs kyrkan  invändigt med dekorationsmålningar 1934 gjordes en renovering ovh målningarna togs bort.

1585 gjöts enligt klockans inskription kyrkans storklocka som skänktes av makarna Kerstin Hansdotter (Bjelkenstierna) och Göran Claesson (Stiernsköld). Lillklockan är skänk av deras son Claes och göts av klockgjutaren Gerdt Meijer 1653.

Källa: Sörmländska kyrkor av Ivar Schnell

Husby Rekarne kyrka

När man kommer in i kyrkan möts man av en välkomnande Kristus på triumfkrucifixet med kristusfiguren från 1100-talet.  

Interiört kan man se såväl medeltid som nutid, vilket speglar en aktiv gudstjänstfirande församling.

I koret finns det nya fristående altaret som invigdes 2007. Det är ritat av arkitekt Björn Norman.

Det nya altaret har gjort det möjligt att fira Mässa på ett mer inkluderande sätt. Teglet i altaret tar på ett fint sätt upp den röda färgen man finner i kyrkans takmålningar. Bordsskivan kommer från det gamla altaret, längst fram syns rester av detta altare. Detta används idag som credensbord för nattvardskärl och blommor. Altartavlan är osignerad och visar förutom Jesus på korset den sörjande Maria och lärjungen Johannes. I taket finns åtta målningar med berättelser ur gamla testamentet. Bilderna är enkla och de föreställer; Noa´s tackoffer med arken och regnbågen i bakgrunden, Kain och Abel, Adam och Eva med ormen, Kopparormen i öknen under uttåget ur Egypten, Josef och Potifars hustru, Abrahams offer, Jakobs dröm med stegen och slutligen den kanske minst kända bibelberättelsen om Elisa som när han blir retad för att han är flintskallig tussar björnar på de retsamma barnen.

Rossvikskoret  används idag som ett litet Gudstjänstrum. Den öppna spis i kalksten som finns i koret har suttit på Rossviks säteri och kom till koret senare än årtalet 1666 som finns  på spiskrönet. Dopfunten är från 1940-talet och är gjord i kalksten. Vid dop ställs en silverskål i kuppan. Här står också Kristusljuset med kristusmonogram och symboler för början och slutet, a och ö i grekiska bokstäver. Detta tänds på påskdagen och är tänt fram till Kristi himmelsfärdsdagen och  tänds sedan vid alla dop i kyrkan. Predikstolen är från mitten av 1600-talet. Predikstolens utseende och placering har ändrats under årens lopp.

Målningarna i långskeppets tak är troligen från 1600-talet och föreställer; Maria bärande Jesusbarnet, Jesu dop i floden Jordan , såningsmannen och den främsta, en pieta, Jesu moder med sin  döde son i sitt knä. Maria är framställd som himladrottning med en magnifik krona på huvudet. I ljusbäraren längst ner i långskeppet brinner nästan alltid ljus.

Ljushållaren i form av en jordglob hänger i en ställning formad som ett halvt hjärta, den som tänder ett ljus, ber en bön eller tänker på någon blir på så sätt den andra halvan av hjärtat.

Källa:  svenskakyrkan.se / Husby-Rekarne o Näshulta kyrkliga samfällighet/ Våra gudstjänstrum / Husby-Rekarne kyrka

Klosters kyrka invigdes den 29 maj 1929. Den är uppförd efter ritningar av arkitekt Otar Hökerberg, Stockholm. När man kommer in i kyrkan finner man över huvudportalen en skulptur föreställande S:t Eskil. Ingångsdörren till kyrkan flankeras av mässingstavlor av apostlarna Paulus och Petrus.

Kyrkorummet är en långhusanläggning. Det gamla altaret står högt och breda trappor av kalksten leder upp från långhuset. Nedanför trapporna finns sedan 1986 ett mindre altare som numera används vid de flesta gudstjänster.

Altaruppsatsen är, liksom hela kyrkans inredning hållen i tidstypisk gråmarmorerad 1900-talsbarock. Altartavlan från 1600-talet är ett verk av den flamländske mästaren Martin de Vos och föreställer herdarnas tillbedjan.

Kyrkans läktarorgel är från 1973 och är placerad på läktaren över ingången. den är byggd av A Magnussons orgelbyggeri och har 4 manualer och 50 stämmor. Bakom orgeln syns konstnären Yngve Lundströms färgsprakande S:t Eskilsfönster som visar fjorton scener ur legenden om S:t Eskils liv. 2004 invigdes en kororgel, byggd av Walter Thür orgelbyggen, Torshälla. Orgeln består av 32 stämmor fördelade på 2 manualer och pedal och har fristående spelbord.

Kyrkan äger en ansenlig uppsättning av kyrkliga textilier. dessutom finns kyrksilver från olika epoker. Under sjuttio- och åttiotalet införskaffades fler förnämliga alster av silversmeden Anders Eriksson bl.a. altarkrucifix, dopljusstake, processionskrucifix, ljusstakar, vaser och nattvardssilver. Kyrkan ligger centralt belägen vid Eskilstunaån.  Guidad visning kan beställas på tel 016 – 542 99 10.

Besöksadress:  Strandgatan

Källa: Svenska kyrkan

Johanniternas klosterkyrka.

Omkring 1170 etablerade sig munkorden johanniterna i Eskilstuna, deras kloster byggdes upp runt Eskils gravkyrka. Att johanniterna valde just Eskilstuna för sitt kloster brukar förklaras med att platsen efter Eskils död hade blivit en viktig vallfartsort. Hur klosteranläggningen såg ut vet man inte så mycket om, troligen var den ganska blygsam i början men växte under 1300 - och 1400 - talen till ett stort klosterkomplex. Genom donationer blev klostrets ägor med tiden mycket stora. Att bistå fattiga och sjuka med hjälp var viktigt för johanniterna och klostret stod till tjänst med både sjukvård och åldringsvård. 

1961 sker utgrävningar  vid Klostergatan i rester av den äldsta kyrkan i Eskilstuna, den helige Eskils missions- och gravkyrka, det gamla Tunastiftets centrum.

Råby-Rekarne kyrka

Den tornlösa stenkyrkan från 1100-talets senare del förlängdes mot väster år 1755 och mot öster år 1762. Altaret pryds av en triptyk från 1400-talets senare del. Dopfunten är samtida med kyrkan.

S:t Eskils kyrka

Missionsförsamlingen bildades 24 februari 1866. Församlingen hyrde en sal i gården Kungsgatan n:r 36. Efter en insamling som gav 800 kronor började bygget av ett missionshus. Vid juletid kunde församlingen flytta in på tomten 257 B, i det långt ifrån färdiga bygget. 1880 förlorade församlingen missionshuset vid en splittring.

1880 tillsattes en kommitté som skulle förbereda ett missionshusbygge. På församlingsmötet 21 mars 1881 beslutades att bygga ett missionshus. Tomten 264, Ågrenska gården inköptes och missionshuset uppfördes. Efter två årtionden var lokalerna slitna och behövde renoveras. Arkitekten Gerdt Hallberg hade byggmästare Hjort fått ritningar som efter smärre ändringar genomfördes. 1903 beslutades att lokalen efter ombyggnationen skulle kallas St. Eskilskyrkan.

Källa Eskilstuna Missionsförsamling genom 100 år

Missionshuset från 1881 ombyggdes  1902  till  S:t Eskils kyrka, efter ritningar av arkitekt Gert Hallberg. Den revs år 1966. Församlingen har flyttat till Båtsmansbacken. S:t Eskilskyrkan invigdes i september1961. Den är ritad av arkitekten Bengt Romare, vars första stora arbete var Historiska museet i Stockholm (tillsammans med Georg Scherman). Han har dessutom bl a också skapat Abrahamsbergskyrkan i Bromma, samt kyrkor i Burträsk och Hofors.Orgeln, som blev klar 1963, är på 17 stämmor, fördelade på huvudverk, bröstverk och pedal. Den är byggd av Grönlunds orgelfabrik, Gammelstaden, där den senare så kände orgelbyggaren Walter Thür, Torshälla, var anställd.

Skärgården t.v    S:t Eskilskyrkan  1910

Fonden domineras av ett textilkonstverk, av skaparen Ann Mari Thyregård, kallat Livsträdet.
Det är laddat med symbolik  där evangeliets avgörande händelser  gestaltas på olika sätt. Ur den ödsliga jorden vid skapelsen strävar trädet, i form av korset, upp mot himmlen, där man ser livsträdets krona med andens duva, som står för kärlek, kraft och fred, som konstnären själv uttrycker det. Samma konstnär har också utfört predikstolsklädet, som vill gestalta temat Sådd och skörd - vetekornet som dör för att ge nytt liv med ny skörd.

På norra kyrkväggen hänger en bronsskulptur, ”Den lidande Kristus”, skapad av stockholmskonstnären Nils Enberg. Silversmeden David Stegler har designat och tillverkat silverljusstakarna liksom blomsterurnan, som vid gudstjänster pryder det massiva nattvardsbordet av kalksten.

Kyrkklockan, som är gjuten av Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna, är försedd med inskriptionen: ”Idag är frälsningens dag”. Intressant är att klockan är stämd i en tonart som ska harmoniera med klockorna i den närbelägna Fors kyrka.  
Församlingsblad 1961.pdf 

Missionshuset Betania
1910 var väckelserörelsen stark i stenkvista socken. Eskilstuna missionsförening hade ett femtiotal Stenkvistabor i församlingen, man beslutade att bilda en särskild krets i församlingen. Man köpte en tomt i närheten av Hällberga station och byggde missionshuset Betania som invigde i november samma år. En drivande kraft i arbetet var stationsmästaren August Eldh. Hällberga samhälle är uppbyggt runt järnvägsstationen och missionshuset.

Även i Torshälla anlades ett missionshus.
Torshälla missionsförsamling upphör den 16 april 1977.

Tumbo missionsförening bildas den 14 augusti 1864.

Fristadskyrkan (Salem)

Evangeliska frikyrkan

Baptister
Agape

Fristadskyrkans historia har två rötter. Det ena spåret leder tillbaka till mitten av 1930 talet då Salemförsamlingen bildades, eller ”Eskilstunas andra baptistförsamling” som den också kallades. Det andra spåret leder tillbaka till början av 2000-talet då några personer startade upp en ny församling, som kom att kallas Mälarkyrkan.
I mars 2006 gjorde dessa två församlingar en gemensam ”omstart” tillsammans och bytte då namn till Fristadskyrkan (kyrkobyggnaden ligger på det kvarter som i Eskilstunas historia har kallats för fristaden).
Idag (2011) består församlingen av ca ett 60 tal aktiva medlemmar, varav en stor del utgör unga familjer och denna åldersgrupp präglar därför mycket av det som sker.
Fristadskyrkan samverkar idag inom det samfund som heter Evangeliska Frikyrkan. Det är ett baptistiskt samfund och församlingens tro och teologi uttrycks tydligast i den s.k. Lausanne deklarationen.

Frälsningsamén kom till Eskilstuna År 1891.

Kapten Hanna Andersson hade fått order att ”öppna eld” i vår stad och som ledningen skrev; Slå dom trilskande smederna i huvudet med Guds hammare.

Nu är samfundet Frälsningsarmén, en stark nationell rörelse vilande på en internationell grund.www.fralsningsarmen.se

I Eskilstuna finns 2011 en lokal kår med regelbundna gudstjänster,sångstunder, allsång och besök på sjukhus,äldreservice mm.

Frälsningsarmén har en  Rådgivningsbyrå som har öppet måndag-onsdag kl 10-14. Tisdagar, finsktalande personal. Pensionsärsombudsman.Vi ger råd i personliga, sociala,ekonomiska och juridiska frågor samt viss hjälp till behövande i mån av resurser under tystnadsplikt.

EFS - Evangeliska Fosterlandsstiftelsen

EFS är en självständig organisation inom Svenska kyrkan med betoning på mission och vardagskristendom. EFS är organiserat i missionsföreningar, sådan finns i Eskilstuna, EFS-grupper och så kallade samarbetskyrkor. Medlemmar och andra engagerade har möjlighet att bidra i verksamhet och gudstjänstliv. EFS har även en barn- och ungdomsorganisation som heter Salt. EFS utlandsarbete är kopplat till länderna Eritrea, Etiopien, Egypten, Malawi, Tanzania och Indien.

 

Mormoner finnas numera till ganska stort antal i Nyfors( Sveriges officiella statestik 1905)

Församling Eskilstuna  Stav Stockholms södra 

Mormoner har et stort register över personer och är en viktig grund i släktforskning

http://www.familysearch.org/eng/default.asp

Jehovas
Rikets sal i Eskilstuna: Byggnationen krävde en lång tids planering, följd av markarbeten på hösten 2009. Vi avtäckte den gjutna plattan den 3 april 2010. Sedan följde några helgers intensivt arbete med flera hundra frivilliga arbetare från hela sverige.
Överlämnandet av vår nya Rikets sal var den 12 juni. Dagen därefter var det ett ”Öppet hus” så att grannarna och allmänheten kunde få se närmare på resultatet. Till stor glädje  kom flera hundra intresserade för att titta. 

S:t Johannes Kyrkan, Kungsgatan 29 , Uttermarksgatan l D. Församlingens bildades den 2.6 1872. Första kvartalskonferensen ägde rum med den nybildade församlingen den 31 juli samma år.

Och den 29 nov. intogs de första medlemmarna- 16 till antalet - i full förening med försam lingen. På nyåret 1878 utbröt väckelse. Verksamhet upptogs på flera platser, bl a Torshälla. Det sades, att församlingen hade verksamhet i två städer och fjorton kyrksocknar. Söndagsskol-, ungdoms- och juniorverksamhet kommer på ett tidigt stadium. Juniorförening bildades redan 1899.

Kyrkalokal fanns ej, när verksamheten begynte. Den första gudstjänsten hölls i fru Sofia Hultbergs hem. Senare hyrdes lokal, Köpmangatan 4. Därifrån flyttades mötena till en sal vid Strandgatan 24 . Men även denna lokal blev för liten, och Björkens sal, Kungsgatan 36 blev nästa hållplats. Den 20.12 år 1874 invigdes S:t Johanneskyrkan vid Kungsgatan 29. Den fick tjäna som församlingens hem fram till den dag, då den nya S:t Johanneskyrkan var färdig. Övriga predikoplatser: Johannesgården i Flacksta, och fritidsgården Bärsta i Öja Kyrkan, 3 mil från staden.

Johanneskyrkan på  Uttermarksgatan l D, invigdes i maj 1964. Den har 160 sittplatser, församlingssalen 200. Ungdomsgård, scoutrum, sammanträdeslokal, syföreningsrum, sångsal, söndagsskolrum, expedition, fastighetsexp, studie- och sällskapsrum osv finns i fastigheten. 

Numera är kyrkan såld till en orden.

Pingstkyrkan/Fiadelfia

Kyrkbyggen – här skall min helgedom ligga
”Därför tänker jag nu bygga ett hus åt Herrens min Guds, namn så som Herren talade…” (1 Kung 5:5a)

Konung Salomos ord kom att bli en exakt skildring av en mycket mer sentida händelse. Våren 1931 upplevde Georg Holsby och Eskilstunas pingstvänner orden på nytt.

En annons i Eskilstuna-Kuriren fick Georg att fara ner till Smedjegatan 23 för att se på fastigheten med bostadshus, som var till salu. Där gjorde pingstpastorn en stark upplevelse av Guds tilltal. ”Här skall min helgedom ligga”, ljöd rösten inom honom.

Övertygad om trovärdigheten i budskapet gick han direkt till mäklaren för att förhandla om och muntligt göra upp köpet. Allt blev i princip klart långt före något församlingsbeslut!

50.000 Kronor: I efterhand, på församlingsmötet den 3:e maj 1931, fattades det enhälliga beslutet om köpet. Behovet av större lokal hade länge varit aktuellt. I årsmötesprotokollet 1930, berättas att lokalen på Lohegatan blivit för liten, och att ett svagt försök till byggnadsfond gjorts. Vid tiden för köpet fanns 500 kr i fonden. Priset för fastigheten var 50.000 kr, varav 5.000 skulle betalas kontant, och resten delas upp på två inteckningar.

Under åren 1931-32 uppfördes kyrkan innanför det bostadshus som redan fanns på tomten. Genom att medlemmarna arbetade själva vid bygget, stannade kostnaden vid c:a 90.000 kr.

Kreugerkraschen: Våren 1932 kom den så kallade Kreugerkraschen, som allvarligt försvårade bankernas möjligheter att låna ut pengar. Georg reste då till Filadelfia i Stockholm och fick där låna 20.000 kr, som han förvarade under huvudkudden den första natten! Kyrkan kunde byggas färdig till många eskilstunabors stora förvåning. En del andra byggmästare i staden fick nämligen svårt att fullfölja sina åtaganden, men Herren hjälpte sin församling.

Offer: Insamling i församlingen av kontanta medel skedde genom insamlingslistor, offerinsamlingar och genom tecknande av ”stolköp”, där varje stol kostade 100 kr, ett slags troslöftesoffer. Invigningshögtid hölls under tiden 27 november – 4 december 1932. Inbjudna talare och sångare var bland annat Lewi Pethrus, Johannes Waern och Einar Ekberg.
Källa: Annons i tidningen Folket 26 nov.

1932 Pingstkyrkan, Eskilstuna 1962

Vi bygger vidare : Sedan 1932 har kyrkan byggts om och till flera gånger. Vi berättar här om de största ombyggnationerna. Under början av 60-talet genomfördes en stor om och tillbyggnad av kyrkans fastighet. Det dåvarande gatuhuset vid Smedjegatan revs, och en ny entré och läktare samt vaktmästarbostad byggdes. församlingen fick på detta sätt en ändamålsenlig lokal, som samtidigt blev synlig från Smedjegatan. Genom denna ombyggnation tillkom också många källar utrymmen, som kunde hyras ut. I början av 70-talet behövdes ytterligare utrymmen för den alltmer expanderande verksamheten. Då iordningställdes dessa lokaler och blev till stor nytta för de olika aktiviteterna.

Grannfastigheten: 1977 inköpte församlingen grannfastigheten på Kriebsensgatan. I köpet ingick en verkstadslokal och ett före detta bostadshus, som var inrett till diskotek. Hyreskontraktet med diskoteksägaren kunde, genom ett Guds under, brytas utan större ekonomiska uppoffringar för församlingen.

Lillkyrkan: I verkstadslokalen inreddes den så kallade Lillkyrkan, ursprungligen tänkt som invandrarkyrka speciellt för den finsktalande gruppen. Den blev snart för liten för den finska gruppen som flyttade till en större lokal vid järntorget. På övervåningen inreddes expeditionslokaler med ett 10-tal rum, något som motsvarade ett starkt behov för församlingens anställda.

Duvan: Det före detta diskoteket omvandlades till en församlingsgård, som fick namnet Duvan. 1998 flyttade Lp-verksamheten dit och en församlingsvåning inreddes i stället i gamla ”lillkyrkan”.

1985 – 1987: Församlingen har under årens lopp tagit många trossteg. Ett sådant var när församlingen i maj 1985 beslutade om den stora om- och tillbyggnaden, som lett fram till den nuvarande kyrkans utformning. Det innebar en tillbyggnad mot Järnvägsplan och en förbindelsebyggnad mot den nya bostadsfastigheten, samtidigt som lilla salen salen knöts fastare till kyrkorummet. För att inte kyrkan helt skulle försvinna i den omgivande bebyggelsen, har tillbyggnaden mot Järnvägsplan försetts med en tornbyggnad, som uppbär ett utvändigt kors. I mars 1987 återinvigdes kyrkan med namnet ”Nya Pingstkyrkan”. Sveriges mest öppna Pingstkyrka sommaren 1986.

Källa: www.pingsteskilstuna.se

OM KYRKAN I EKEBY VID ESKILSTUNA

Stig O Nordberg

Under mina studier av Eskilstunatraktens ortnamn från 1200- och 1300- talet har Ekeby kyrkoruin strax norr om Ekeby gård vid Eskilstuna alltmer utgjort en lockelse för mitt studieintresse. Skulle jag inte kunna finna åtminstone någon liten notis om kyrkan i urkunderna från den epok, som jag

företrädesvis sysslade med? Av Birgit Gejvalls undersökning 1950-51 vet man, att kyrkan bör ha använts till omkring 1200-talets slut\ men någon uppgift om den i 1200- och 1300-talslitteraturen har in te kunnat hittas.

Ekeby Kyrkoruin tid okänd.

Kyrkan var en för bygden typisk helgedom , "l 000-talskyrkan i dess renaste orm" enligt I. Schnell, och hade ungefär samma mått som Råby-Rekarne, Scenkvista och Torpa, medan de övriga Rekarnekyrkorna i allmänhet var större. Dess läge var förträffligt: på en kulle strax väster om nuvarande

Mestaån, som var en väl utnyttjad trafikled under åtminstone den äldre medeltiden, och som ett litet stycke längre norrut utfaller i Eskilstunaån, just där denna kröker mot norr. Samfärdsleden bildade en nästan rak linje från Mestarrakten till Tarshälla och hade sin utgångspunkt dels i närheten av Kälby vid Skogstorp, dels i Borsöknasjön, som avflyter genom Mesraån.

Från Torshälla-Tumbo-området med närliggande delar av Fors och Klosters församlingar nämns i urkunderna en lång rad ortnamn under 1200- talet och vid början av 1300-talet: utom Tarshälla (Thorshargh med dativformen Thorsharghe - Thorsh::erghe), som omtalas flerstädes från 12 52, Hagby i Torsh. fs 1278, Gultbrunn i Klostersfs 1278 och 1279, Harsta i Torsh. fs 1290, Tumbo och Valtomta i Tumbo fs samt Lundby i Fors fs 1290 och 1291 , Mäl by i Torsh. f s möjl. 1292, i varje fall 13 11 , Hag by och Torlunda i Torsh. f s, Sörby, Väs by, ( Öster)Lövsra, Övlingeby(') i Tum bo f s 1308, Helgesta i Klostersfs 1316 (')och 1318, Årby i Torsh. fs 1318, Brunsta, Egelsta, Folkesta,Hällby, Kleva, Källsta, Skinnlösa, Ök n a, Ölstai Torsh.fs samt Stenby i Fors och Valtomta i Tumbo fs 132 2, Glömsta, Ärna i Klostersfs och Fröslunda, Kolsta, Lundby, Löppinge, Svallinge i Fors fs 1346.
 

Om Kyrkorna på Rekarnebyggden

Kyrkorna, som storbönderna på Rekarne under 1000-talet byggde Kristus till ära och sig själva till åminnelse, har helt försvunnit. Kyrkorna har varit av trä, men inte en planka finns i behåll. Bevisen finns i att det redan i slutet av 1000-talet börjatdes byggas stenkyrkor på Rekarne. Starkaste bevis är de runornerade stenar, som år 1954 hittades slumpvis inmurade i Hammarby kyrka. De är ristade med slingor som kanna tolkas så att de stått resta som gravstenar. Det måste ha suttit i en tidigare stenbyggnad. Att det även i Hammarby finns skulpturer till en ålderdomlig portal med bilder av ett par kämpande hästar, två manshuvuden o s v. Dessa skulpturer har formats under det sista tiotalet år av 1000-talet. Den kyrka de gjorts för borde vara bland de äldsta stenkyrkorna i hela Sverige.

Det gemensamma för dessa tidiga kyrkor är, att de varit mycket små. Jäder och Hammarby 4 1/2 meter breda, Vallby och Sundby 5 m och Kjula samt Barva 6 1/2 m. Längden känner vi från Hammarby (6 m) , Vallby (6 1/2) , Sundby (9 1/2) och Kjula (10 1/2). De två minsta kyrkorna, Hammarby och Vallby har således haft långhus av c:a 30 m2 yta. Den största, Kjula, har haft drygt 60 m2.
Om vi ser på Mälaren finner vi, att vid den första kristna tidens början täcktes hälften av Jäder, som alltså då var en mycket liten socken. Hammarby och Sundby var till stor del översvämmade av Kafjärden, men Kjula och Barva hade i stort sett sin nuvarande areal. Därför kom de största kyrkorna till där.

De officiella Sverige ser på de religösa

I fråga om del religiösa lifvet hafva ej under perioden inträdt några större förändringar. De allmänna gudstjänsterna, äro på många orter fåtaligt besökta. Antalet deltagare i nattvardens sakrament har minskats och de odöptas antal är stort. Bland det uppväxande släktet, särskildt den manliga ungdomen, förekommer mycken likgiltighet eller rent af ringaktning för det religiösa, men å andra sidan hafva inom statskyrkan mångenstädes såväl hos prästerskapet som lekmännen ådagalagts större nit och kraft än hittills i det kyrkliga lifvet, till exempel genom gudstjänsters hållande äfven å andra ställen än i kyrkorna och genom anordnande af barn- eller ungdomsgudstjänster m. m. Bland kristna dissenters och s. k. frireligiösa råder fortfarande religiös lifaktighet. Glädjande är ock det stora intresse, som hos statskyrkoförsamlingarna och enskilda församlingsmedlemmar visat sig för kyrkornas restaurerande och prydande.

Under perioden hafva nya kyrkor invigts i Björkviks församling och i Katrineholm samt en mängd kyrkor tillbyggts, försetts med torn eller restaurerats. Ritningar äro fastställda för restaurering af ytterligare ett flertal kyrkor, bland annat för invändig restaurering af Strängnäs domkyrka, till hvilket företag Riksdagen anvisat bidrag. I Strängnäs har bildats en förening med ändamål att uppföra en s. k. församlingssal, hvilken skall disponeras af pastor i Strängnäs för de olika församlingsvårdande uppgifter, somkräfva en annan lokal än kyrkan, såsom bibelförklaringar, ungdoms- och missionsverksamhet m,, m. Mellan de olika religiösa riktningarna synes hafva inträdt större fördragsamhet.

Därtill torde bland annat hafva bidragit, att man insett eller anat vikten af de religiöst intresserades sammanhållning mot de religionsfientliga element, som under senare åren allt mera framträdt.

Af egentliga dissenters förekomma inom länet förnämligast metodister och baptister. Metodisterna hafva i regel utträdt ur statskyrkan och tillhöra egna, af staten erkända församlingar. Här i länet finnas fortfarande metodistepiskopala församlingar i Nyköping och Eskilstuna samt i Mörkö socken af Hölebo härad och i Dunkers socken af Villåttinge härad. I Nyköping hade metodistförsamlingen 104 medlemmar vid periodens början och 107 vid dess slut.

Motsvarande antal utgjorde i Eskilstuna och Dunkers församlingar 402 och 380 samt i Mörkö församling 85 och 108.

De möten, som af församlingen i Eskilstuna under nästföregående femårsperiod och början af den nu ifrågavarande varitanordnade i Torshälla, haf va upphört. Församlingen i Mörkö har år 1902 byggt eget kapell, benämndt Tabor. I metodistförsamlingarnas 6 söndagsskolor lämnades år 1905 undervisning åt 755 barn. Taxeringsvärdet å församlingarnas kyrkoegendomar utgjorde 87,600 kronor år 1905. Ungdomsföreningarna voro vid samma års slut 4, med 276 medlemmar.

Den i senaste femårsberättelsen omnämnda s. k. epworthföreningen i Eskilstuna har fortsatt sin verksamhet äfven under denna period och hade vid slutet af densamma 38 manliga och 50 kvinnliga medlemmar.

Af baptisterna har det stora flertalet icke utträdt ur statskyrkan. Deras antal uppgifves hafva utgjort vid samfundet i Nyköping 280 vid periodens början och 286 vid dess slut, i Eskilstuna 664 och 670, i Torshälla 69 och 74, i Strängnäs 113 och 116, i Mariefred 106 och 103, i Trosa 70 och 47. Äfven å landsbygden hafva baptisterna flera egna bönehus och äro ganska talrika, särskildt inom municipal- och stationssamhällen. Antalet församlingar, tillhörande svenska baptistsamfundet, utgjorde 29 år 1905 med 2,845 medlemmar. I församlingarnas 76 söndagsskolor undervisades i kristendom 4,071 barn år 1905. Ungdomsföreningarna voro då 26 med 807 medlemmar, och de 27 kapellens taxeringsvärde uppgick till 209,500 kronor.

Till Svenska missionsförbundet anslutna friförsamlingar eller missionsföreningar funnos vid 1905 års slut inom länets olika delar till ett antal af 39, med 3,444 medlemmar. I föreningarnes 97 söndagsskolor undervisades 4,525 söndagsskolbarn.

Inom dessa samfund hade bildats 26 ungdomsföreningar med 941 medlemmar. Missionshusens antal utgjorde 40 och deras taxeringsvärde 217,000 kronor. Några af dessa föreningar hafva i sin tjänst anställda s. k. bibelkvinnor till hjälp åt föreningarnas sjuka och behöfvande medlemmar. De äldre, under evangeliska fosterlandsstiftelsens ledning bildade missionsföreningarna hafva i allmänhet uppgått i de till Svenska missionsförbundet anslutna föreningarna.

I Eskilstuna fanns vid periodens slut en sådan äldre förening, som emellertid försålt sitt bönehus och för sina gudstjänster använder förhyrd lokal. Medlemsantalet utgjorde 38 vid periodens början och 37 vid dess slut.

Den s. k. frälsningsarmen synes ej hafva under perioden vunnit ökad terräng, ehuru dess möten, åtminstone i de större städerna, fortfarande varit ganska talrikt besökta. Antalet aktiva medlemmar uppgifves hafva vid periodens början och slut utgjort vid afdelningen i Nyköping 90 och 100, i Eskilstuna 231 och 143, i Strängnäs 26 och 33, i Mariefred 15 och 3 samt i Trosa 25 och 35. Af dessa medlemmar äro åtskilliga bosatta inom landskommuner i närheten af nämnda städer. I Torshälla har frälsningsarmen ej haft annan verksamhet, än att dess Eskilstunaafdelning stundom anordnat möten därstädes. A länets landsbygd fanns vid periodens utgång själfständig af delning af armén endast i Katrineholm. Bland landtbefolkningen lär armén hafva vunnit endast ett fåtal anhängare. Arméns medlemmar föra en stillsam och oförvitlig vandel, och det länder dem till beröm att de söka och lyckas i religiöst hänseende verka (till väckelse på sådana hall, dit religiösa intryck eljest kanske icke skulle framtränga. Den välgörande verksamhet, som armén, särskildt genom sina s. k. slumsystrar, utöfvar bland de fattiga, sjuka och lägst fallna inom samhället, vittnar om stor människokärlek och personlig uppoffring.

Den i de två senaste femårsberättelserna omnämnda s. k. sprängbataljonens verksamhet lär hafva under perioden upphört.

Mormoner finnas numera till ganska stort antal i Nyfors municipalsamhalle, där de hvarje vecka i förhyrd lokal hålla offentlig gudstjänst. Dessutom förekomma mormoner, såsom i förra femårsberättelsen omnämnts, inom Oppunda härad samt i Näshulta socken af Öster-Eekarne härad, hvarjämte några få personer inom Svärta socken af Rönö härad uppgifvas hafva omfattat mormonismens lära.

Källa Sveriges officiella statestik 1905.

Hjälpverksamhet.

Myrorna och PMU.

Myrorna
Rademachergatan 6,

PMU
Secondhand varuhuset på Mått Johanssons väg 42
Nya Secondhand Citybutiken på Smedjegatan 14

PMUs mål är att bidra till en bättre miljö genom återbruk i stället för att slänga men framför allt att göra stor skillnad för människor i nöd genom att 100% av överskottet går till olika hjälpprojekt och hjälpinsatser.

Myrornas överskottet går till Frälsningsarméns sociala verksamhet, och kan innebära allt från stöd till ungdomar och barnkollo till vägen tillbaka för en missbrukare eller en matkasse för en barnfamilj som har en svår månad.
När du handlar second hand gör du dessutom en viktig insats för miljön. För varje kilo textil som återanvänds istället för att producera nytt sparas koldioxidutsläpp motsvarande 10 mil med en personbil.