Historien om Viptorp.

Historien om Viptorp

Spögubbetorp är från 1600 talet.

Där det har bott en "spögubbe" vars uppgift var att spöa statare och drängar vid Vilsta Herrgård när dessa inte ansågs göra skäl för sin magra lön. Det var en tid när vällingklockan i sin stapel vid herrgården varje dag ringde ut sitt " sur välling å sur sill, sur välling sur sill och när oxar stretade fram på åkrar och vägar pådrivna av piskrapp och ständiga hojtanden. Jag tror det fanns oxar kvar vid Vilsta ända till omkring 1920.

Vid Spögubbetorp bodde en man som kallades Bondkatten eller Bonnkatten, han arbetade vid Jernbolaget och hade fiske som främsta fritidssysselsättning det gick otaliga historier om hans fiske och särskilt då kräftfiske som alltid gav honom stora fångster, det torde inte minst ha berott på att han alltid började ett dygn innan kräftorna blev lovliga.

Spögubbetorp bestod av ett torp på l rum och kök samt en lillstuga på l rum. Sedan hade torpet en liten åker lapp.

Vintertorp

Platsen hette på 1600 talet Silvergrovetorp och var för omvittnas vältaligt av de gruvhål man hitta i den intilliggande skogen.

Byggnaden uppfördes på 1000-talet och tillbygges 1890. Torpet renoverades kring 1920 Vintertorp bodde en tid en familj med fyra barn som kallades Kalle Vinter, Albert Sommar, Frans Vår och Maria Höst. Det är möjligt att torparen hade flera barn men det fanns ju inte flera årstider att tillgå.
1944 beboddes torpet som nu var i Eskilstuna ägo av arrendator Klas Gunnar Åberg hustru Edit Maria Karlsson och barnen Doris och Tage-Gunnar.

Vintertorp låg vid slutet av Atriumhusen mot Vilsta det står ett kastanjeträd där torpet låg. "Tillhör nu Skogsängen".

 

Wipptorp

På 1600 talet kallades Viptorp för "Arnsta kansgård" och sägs ligga inom Tunafors stads gränser. Viptorp har fått sitt namn efter ett torp som hette Viptorp och tillhörde Vilsta Herrgård på 1700 och 1800 talet. Det fanns en större gård som hette Dalsjötorp och låg i Viptorp och bestod av några hus detta kan ha varit Viptorp som bytt namn.

År 1929 tänkte Eskilstuna stad döpa en gata till Viptorpsbackarna men stadsplanen förverkligades inte.

Wipptorp torpet

Viptorps torpet revs innan Skogsängen byggdes. Boningshuset låg vid Kälkbackens dagis bakre del. Grinden upp till boningshuset låg vid Vilsta stigen korsningen Kälkbacksvägen där fanns även hönshus vedbod visthusbod ca 20 m från boningshuset låg ladan logen brygghus jordkälla magasin garage det är ungefär där atriumhusen ligger efter dagis från Skogsängs hållet. Slänten upp mot Stenkvistavägen om man står så att dagis är bakom och tittat mot lasarettet " slänten kallas Persmobacken"

Det gick en bäck till Vilsta förbi Viptorp bort till järnvägen ner till ån. Vatten fick hämtas nära Malmköpingsvägen, 200 m från boningshuset. Man fick bära upp ungefär 150 liter vatten till karen att bada. Givetvis badade flera i samma vatten.

1914 arrenderade familjen Gustafson Viptorp av Eskilstuna kommun han var häståkare och var en av dom första i Tunafors att ha bil på 1920 talet. Omkring 1939 köptes en ny bil men den gick man inte använda så länge för kriget bröt ut och krigsmakten tog alla fyra däcken.

Gustavsson var en duktig gångare i oldboysklassen när gång sporten blev populär i slutet av 1930 talet. Gustavsson hade en dräng som också kunde gå fort till och med fortare än sin husbonde och vann förre sin husbonde, vilket husbonden hade svårt att acceptera utan sa att då måste drängen ha sprungit. Familjen Gustavsson flyttade i början av 1940 talet sedan bodde någon annan familj där fram till det revs.

Wipptorp 1891 tillhör Hvilsta

Afräning

156 mansdagsverk   92,03

88 kvinnsdagsverk  31,70

22 liter aska               1,00

Spannmål

    300 l råg             39,90

Viptorpsskolan

    312 l råg             41,50

                               25,26

                  Kassa  231,39

Så här såg avräkningen ut 1891 för Wipptorp enligt böcker från Vilsta herrgård.

Viptorpsskolan

Andra småskolan, klassfoto 1903 med 
fröken Anna Roth åren 1881-1971

Det fanns en skola som hette Viptorps skolan som låg ungefär vid korsningen Sveavägen och Malmköpingsvägen närmare idrottsplatsen ungefär där kansliet ligger.

Viptorps skolan uppfördes år 1883 och inrymde en lärosal och lärarbostad om ett rum och kök. Här undervisades ca 24 elever i småskolan. Nedlades vid utgången av läsåret 1930/31 Sedan blev det bostad till tre familjer på nedre plan och en familj på övre plan. Till den revs, när nuvarande Malmköpingsvägen byggdes.

Trumtorp

Trumtorp uppfört på 1700-talet. och ekonomibyggnaden på slutet av 1800-talet. Ägdes 1944 av Eskilstuna stad. Arrenderas sedan 1926 av J.A. Carlsson och hustru Ida Gustafsson. Paret hade barnen Mauritz, Erik, Gösta, Edit och Ingrid.

På torpets 30 Har varav 10 Har fanns 1944 två hästar sex kor två svin och 25 höns.

 

Skjutbanan vid Trumtorp i Eskilstuna hade varit i drift sedan början av 1900-talet då den avvecklades år 1968. Skjutbanan användes av skytteföreningar och vid provskjutning av vapen av Eskilstuna Gevärsfaktori och FFV, Försvarets fastighetsverk. Cirka 60 ton bly (Pb) har skjutits över området. Efter nedläggningen schaktades skjutvallarna ut, vilket spred ammunitionsrester och förorenad kulfångssand i terrängen.

Under saneringen siktades samtliga jordmassor från området på plats i två fraktioner, över och under 35 mm, där den övre fraktionen friklassades och återanvändes inom området. Återstoden transporterades till SAKAB, där efterbehandling skett med jordtvätt. Efter genomförd schaktning av förorenad vegetation, jord och sediment har området återställts med återförda massor från sortering och externa massor för en god växtetablering.

Ny bebyggelse (2017?) i Trumtorp omfattar  cirka 250 lägenheter med en variation av villor, kedjehus, radhus och flerbostadshus.

Lilla Nyby

Lilla Nyby, uppförd 1900

1934 ägdes Lilla Nyby av Erik Konrad Gustafsson gift med Elin f. Eriksson, barnet Anna.

1944 bedrivs vedaffär och jordbruk. På de 10 Har. åker och 97 Har. skog finns två hästar, 7 kor och två ungdjur, två svin och 10 höns.

Karta 1903. Bryggartorp, Skogsvaktartorp, Sofieberg, Sörängstorp, Trumtorp, Ingemanstorp, Viptorps skola, Viptorp, Vintertorp, Ängsstugan,

Bostadsområdet Viptorp

Utanför nuvarande bostadsområde, mitt i mot infarten till Skrinnarvägen 12-16 går en liten grusväg där fanns det tidigare några små verkstäder t.ex. en som samlade papper och sålde vidare och för att tjäna lite extra så vattnade han pappret för att det skulle bli tyngre.

Polisen hade sitt skrotupplag där. Samt någon typ av bil verkstad och några ytterligare verksamheter.

Det går en gammal hålväg som är flera hundra år gammal den ligger i skogen bakom nuvarande

bebyggelse, om man går mot Vilsta gamla grusväg till bommen och tittar till vänster så ser man lite av vägen.

Viptorp var före nuvarande bebyggelse mest skogsområde med några små ängar och kallades för Kananskärr och låg mellan hus nr 11-21. Var gränsen mellan Skogsängen och Viptorp går är inte lätt att säga eftersom Vilsta Herrgård ägde allt från början och sålde av lite i taget.

Fritidsgård Tvättstuga

Viptorps nuvarande bebyggelse är från 1968 till 1971 och byggdes av två byggfirmor, Graflunds och Katrineholmsbyggen och består av 20 hyreshus som är indelad i 4 grupper om 5 hyreshus.

Varje område består av 5 hyreshus med 2 eller 3 veckotvätt samt lekplatser. Och mitt i området ligger en liten affär. Tvätthall och föreningsgård.

Utanför bostadsområdet ligger finna strövområden med bär " blåbär lingon "och svamp "kantareller" och det är nära till Vilsta badet. På vintern kan man åka längd- och utförsåkning på skidor, samt pulka och bob. Det finns finna motionsspår att gå eller jogga i om man vill.

Fast egentligen är omgivningen inte så ren. En del av husen i Viptorp byggt på Kaanans kärr, husen med de högre numren.  Sedan var det vist några som tyckte att det gick bra att ha odlingar i kärret. Tyvärr var det för mycket föroreningar för att det skulle vara nyttigt och det blev stoppat. 

Enligt kommunens avfallsplan 2013 så räcker det med att på tippen "Vilsta 1:1, Viptorp, kommunen, har stor/måttlig risk. Upplaget kräver noggrannare undersökning, tillsyn och åtgärder. Tunafors 1:1,Viptorp 2 som ägs av kommunen har liten risk." Det räcker med enkla åtgärder som städning och täckning. 
Varpmassorna från järnvägens (Svealandsbanan) ombyggnad ansågs var för giftiga för att hamna på Lilla Nyby-tippen betraktades  ofarliga efter att de lagts i bostadsområdet som kälkbacke.

Det finns planer på att fortsätta bygga  bostäder på kärret mot Vilsta friluftsområde.

Massmord år 1900

Massmordet på Mälarångaren Prins Carl år 1900

John Filip Nordlund:

Tidningarna kan överdriva verkligheten

”Fasaväckande drama å ångaren Prins Carl. Tolf personer skjutna – sju hittills döda” skriade rubrikerna på Svenska Dagbladet nummer 133 1/2 den 17 maj 1900 (1/2 eftersom det var ett extranummer med anledning av dådet).

 Onsdagen den 16 maj 1900 klockan 19.00 avgick ångaren Prins Carl från Arboga med destination Stockholm. Ombord fanns ett tjugotal passagerare.
Bland dem fanns den 25-årige John Filip Nordlund, Gävle. Han hade knappt en månad tidigare släppts från Långholmen. Han planerade nu ett stort rån som skulle göra att han kunde leva ett flott liv för ett bra tag framöver.
Den 17 maj köpte han en revolver och stal en annan i Örebro. Han hade tänkt råna alla ombord på ångaren Björksundet i Hjälmaren men rätt tillfälle infann sig aldrig. Han kom däremot över skeppskassan på 24 kronor.

Prins Carl i Köping

Nu planerade han rånmörda alla ombord på Prins Carl, därefter sätta eld på ångaren för att undanröja alla bevis.  När Prins Carl passerade Torshälla satte Nordlund igång. Klockan hade då blivit 00.30. Det första han gjorde var att undanröja kaptenen ombord, kapten A. Rönngren, som han dödade med ett knivhugg. För att kunna arbeta ostört låste han dörren till rökkupén på andradäck samt även dörren till aktersalongen. I rökkupén satt 4 män och spelade kort och i aktersalongen fanns 3 personer. Därefter begav han sig till mellandäck där han med full kraft stötte kniven i den sovande drängen Julius Åkerlind.  

Passagerarna förstod nu att något var galet och skräcken spred sig då de insåg att en mördare gick lös ombord. Det fanns dock inte många ställen att gömma sig på och många träffades av den rasande Nordlunds kniv. När han högg ned fru Lovisa Karlsson, Östhammar, högg han så kraftigt att knivbladet gick av. Nordlund hade dock även beväpnat sig med en revolver som han nu tog fram. Kreaturshandlaren Lars-Erik Falk sköts i huvudet då han försökte hjälpa Lovisa Karlsson. Falk avled några dagar senare.

Slaktaren Carl-Henrik Holmér, Kungsör, försökte stoppa Nordlund men blev skjuten i bröstet. Nordlund återvände nu till rökkupén där han krossade ett fönster och sköt villt in i kupén. Flera av kortspelarna träffades av kulor. Styrmannen Hellström hade en enorm tur kulan träffade ett metallspänne i västen.

Kaoset var nu fullständigt ombord. Överallt låga döda och sårade människor. Blodet flöt på däcksplankorna. Andra fartyg som fanns i närheten förstod att allt inte stod rätt till ombord på Prins Carl och styrde upp mot den drivande ångaren. "Köping" var först på plats men tvingades gira undan då den besköts av Nordlund.

Nordlund insåg nu att han måste ge sig av. Han sjösatte livbåten och rodde i skydda av mörkret mot Tidö. Med sig hade han fartygschefens plånbok som innehöll 845 kr. Däremot hann han inte, som planerat, att sätta eld på fartyget. Kvar ombord fanns 4 döda och 9 svårt sårade. När Nordlund kommit i land tog han sig till Strömsholm. Härifrån tog han tåget till Eskilstuna dit han anlände klockan 08.18. I Eskilstuna köpte han nya kläder på G. Rydströms Manufaktur och fortsatte därefter till J A Jonssons för att köpa skor. När han var i skoaffären kom en tidningspojke med ett extranummer av Eskilstuna Kuriren. I tidningen stod det om morden. Både Nordlund och expediten talade om det förfärliga som hänt.

Nordlund blev nervös och insåg att han måste bort från stan. Han tog en droska på torget och beordrade kusken, O. Stenman, att köra utåt landet, vart som helst. Kusken körde honom till Skogstorps station där Nordlund planerade att ta nästa tåg till Oxelösund. Samtidigt hade polisen i Eskilstuna kopplat ihop honom med den främling som handlade skor. Personalen på Skogstorps station fick nu order om att hålla avgången på tåget så länge som möjligt. Konstaplarna Öfling, Brolin och Fröst begav sig samtidigt till Skogstorp för att fånga Nordlund. När de civilklädda poliserna kommer till stationen finner de Nordlund i andraklassen väntsal. De går in i väntsalen och låtsades vara resenärer. Öfling slänger sig sen över Nordlund och skriker "nu är du min".

Polisfoto

I tumultet som uppstår lyckas Nordlund få fram sin pistol som han riktar mor Öflings mage. Poliskonstapeln var dock den starkare och lyckas slå pistolen ur Nordlunds hand. Gemensamt brottade de tre konstaplarna ned Nordlund på golvet.

I förhören efteråt uttryckte Nordlund besvikelse över att han inte hann döda alla ombord. Någon ånger visade han aldrig.

Filip Nordlund dömdes till döden i Västerås den 27 september 1900 för mord på 5 personer samt för 8 mordförsök. Måndagen den 10 december avrättades Nordlund med handbila på fängelset i Västerås. Skarprättare var A. G. Dalman och hans son Albert.
Nordlund var den siste som avrättades med handbila i Sverige.



Stockholms Dagblad beskrev samma dag avrättningen: 

Mångmördaren Nordlund afrättades strax efter kl. 8 i morse å fängelsets gård härstädes. Närvarande voro länsnotarien B. Hendeberg, fängelsets direktör, predikant och läkare, magistratens ombud rådman V. Ödman, professorerna J. A. Hammar och V. Hultkrantz samt f. d. professor E. Clason, Upsala, professor E. Holmgren, Stockholm, tre medicine amanuenser, tre ombud för Vesterås stadsfullmäktige samt representanter för stadens båda tidningar. Länsnotarien Hendeberg uppläste domen, fången utfördes, fängslad och med bindel för ögonen. Han åtföljdes af fängelsedirektören på ena och fängelsepredikanten på andra sidan. Han bad så en bön och sjöng en sång, hvilken han ännu fortsatte, då han nedlade hufvudet till stupstocken. Ett enda hugg af bilan skilde hufvudet från kroppen. Liket öfverlemnades till de närvarande medicinska auktoriteterna för undersökningar.

STHLM morgonen den 17 maj

Detta vansinnesdåd var fram till 1994 det brottsfall där flest personer mördats i Sverige. 

Nordlundska gården Gävle

Övre bergsgatan 11.

Här bodde föräldrarna till Filip Nordlund (1875–1900), den sista som avrättades med handyxa i Sverige. För att få pengar till en egen båt tog han sig ombord på mälarångaren Prins Carl med kniv och revolvrar och hann mörda fem människor och ta deras pengar och värdesaker innan han upptäcktes och flydde i en livbåt. 

Hans föräldrahem kallades ”mördargården” och familjen fick öknamnet ”Mordlund”.

Festen 100.000 i Eskilstuna.

Festen 100.000 i Eskilstuna.

Den 13 mars skulle det firas med tårta på ett flertal platser. För den som inte var på rätt plats och tidpunkt väntade endast resterna!

Huvudfrågan kvarstår. Vad är det att fira?

Hur tänker ni nu?

Hur tänker bortgångna människor? Bild Olle Forsslund

Kommunfullmäktige beslutade i november 2011 om en ny reviderad version av handlingsplanen "på spaning efter jämställdheten 2011-2015". I handlingsplanen finns åtta målområden som syftar till att utveckla och förbättra kommunens service och tjänster till flickor och pojkar, kvinnor och män.

I handlingsplanen finns också mål för att utveckla Eskilstuna kommun till en ännu mer jämställd arbetsgivare för kvinnor och män.

"På spanning efter jämställdheten 2011-2015", innehåller förklaringar av viktiga ord och begrepp med koppling till jämställdhet. Den beskriver hur Eskilstuna kommun har arbetat med jämställdhet sedan 1970-talet och fram till idag. Det finns dessutom en faktadel som beskriver kommunens verksamheter i lättillgängliga tabeller och diagram med aktuell statistik.

Jämställdhet ska alltid belysas vid planering, utformning och uppföljning av kommunens tjänster och service. De beslut som fattas i nämnder / styrelser och i förvaltningar / bolag ska alltid vara analyserade ur ett jämställdhetsperspektiv.

Handlingsplanens mål ska omsättas i konkreta mätbara delmål i verksamheterna och följas upp. Samtliga nämnder och styrelser i Eskilstuna Kommunkoncern ska inom sitt ansvarsområde genomföra och följa upp handlingsplanens mål.

Frågan är vad tänker de som arbetar med jämställdhet när en sådan bild som ovan används?

Fotograf Harald Bäckstrand

Fotograf Harald Bäckstrands bilder dokumenterar 40 år om Torshälla

Harald Valdemar Bäckstrand (1901-09-26-1995) startade i Ringarum som självlärd fotograf. Han kom till Torshälla 1943 och drev under några år ateljén i Ringarum parallellt. Han var Torshällas fotograf fram till 1971.  Bäckstrand har varit elev hos Lindelövs atelje i Norrköping samt genomgått kurser vid Hantverksinstitutet
i Stockholm.

Bäckstrands butik, Svarvaren 3, 1944

En permanenta utställning på Ebelingmuseet- Bäckstrands- samlingen, visar fotografen Harald Bäckstrands livsverk. Där visas bilder på allt från bröllop till industrier. Museet visar ett urval bilder samt Haralds kamerautrustning.

Bäckstrand var noga med att dokumentera årtal och platser där bilden tagits.

Byggnadsarbetare högt uppe på Torshälla kyrkas speciella kyrkotak.

Året är 1946. En gengasdriven buss stannar till vid busstationen i Torshälla, som då inrymdes i gamla stadskällaren.

Tidpunkten är 1940-talet, bilden svartvit. Fyra Torshällabor står utanför en tobaksaffär och pratar. Löpsedlarna berättar att Raoul Wallenberg har mördats. Ett tidsdokument som berättar mer än ord om hur det var förr.

Harald Bäckstrand har lämnat efter sig närmare 30000 negativ som hans familj donerat till kommunen. Villkoret för donationen har varit att ett kommundrivet museum byggs upp i Torshälla och att allmänheten ska kunna se alstren. Vem som helst ska kunna låna bilder.

Byxtorget Brogatan

Med förhoppning att samlingen blir ett fotomuseum. Det handlar om närmare ett halvt sekel i Torshälla som Harald Bäckstrand skildrat genom bilder av personer, stadsmiljöer och arbetsplatser. Mellan åren 1943 och 1971 var Bäckstrand verksam i staden. Han for runt och dokumenterade allt som hände i bygden. Många av Bäckstrands bilder har annars funnits med i lokaltidningarna då han anlitades för uppdrag av dem. För framtida historieskrivare är Harald Bäckstrands bilder ett unikt material.

Vid fyllda 70 år slutade Harald Bäckstrand med sin fotofirma i hörnet Brogatan Eskilstunavägen. Vist är vi många som haft vägarna förbi det företaget.

Böcker med Bäckstrands bilder:

Metallarna i Torshälla : ett hundraårsminne : 1899-1999 / författare: Leif Persson ; redaktör: Roland Schultz ; [bilder: Georg Nyström och Harald Bäckstrand] ISBN 91-630-8087-7.

En invandrargrupp stiger fram

Sorgemarsch 12 juni 1949

Utställning på Eskilstuna stadsmuseum 

7 september 2013 till 19 januari 2014 www.eskilstuna.se/museer

Näitus "Teine vaatus"

Eskilstuna Eesti Seltsi Arhiivigrupi näitus "Teine vaatus", "Andra akten" on avatud Eskilstuna linnamuuseumis

7. septembri 2013-19. jaanuar 2014.

Affischen till Andra akten är en bild tagen vid Sorgemarschen den 12 juni 1949. Vid marschen samverkade åtta Estniska-, Lettiska- och Litauiska föreningar.

Manifestationen var en påminnelse om ”skjussningarna” som ägde rum efter Sovjets ockupation av länder efter avtalet i Molotov Ribbentrop pakten i augusti 1939.

Skjutsningarna, eller deportationerna inleddes i Estland den 14 juni 1941 och 1-3 juli på de estniska öarna, tio-tusentals ester Skjusades i boskapsvagnar i stekande värme till Sibirien.

Nu stiger en för många dold historia fram. De baltiska invandrarna har levt i Sverige med drömmen om att en gång få återvända. Sovjet och Tyskland styckade Europa och små länder blev fördelade. Alliansen mot Tyskland lovade att de tidigare fria länderna skulle återfå sin frihet. Så blev det inte. Istället kom de att under en tid helt dominera som den största gruppen bland invandrarna i Eskilstuna och Torshälla.

1944 konstaterades att det fanns utlänningar från 30 länder i Stockholm. 2013 kan Eskilstuna uppvisa  att det finns utlänningar från mer än 110 länder i staden. Fast nu ska de benämnas flyktingar eller invandrare.

Varför fly?

Efter en Tysk ockupation blev det från september 1944 en förnyade Sovjetiska ockupationen. Vis av erfarenheten från den tidigare flydde människor. Esterna kom flyende över havet utan att begära om lov! De svenska myndigheterna talade om ”masstillströmning”. Båtflyktingarna möttes av många frivilliga hjälporganisationer.

Det officiella mötet blev avlusning, läkarundersökning, polisiärt förhör och fotografering. Sedan följde 14 dagar karantän följt av arbetsplacering där arbete fanns i Sverige. För andra blev det längre lägervistelser. De asylsökande kom att spridas över hela landet med koncentration på industriorter. Eskilstuna och Torshälla hade ett stort behov av arbetskraft.

Bostäder var det ont om och man fick bo där det gick och sedan söka bättre. Situationen i Torshälla med små omoderna bostäder var särskilt svår. Att bo i gamla torp eller sommarstugor utan både vatten och el var inte ovanligt. För många gällde det att skrapa ihop medel till att köpa en bostad.

Flyktingarna var inte de första från Estland och Livland.  Personer som, Klas Horn  som 1622–1624 var ståthållare över Eskilstuna och Reinhold Rademacher som  omkring år 1654  jämte ett femtiotal smidesskickliga kom till Eskilstuna kan nämnas.  Även under 1800-talet kom  flyktingar som flydde livegenskapen.

Under 1940-talet kom ca 2000 ester, estlandssvenskar och ingermanländare att flytta  till Eskilstuna och Torshälla. Estniska krigsflyktingar var den tidigaste och största invandrargruppen och de kom utan att ansöka om tillstånd. Esternas intåg i samhället betraktas som ”En lycklig syntes”, möjligen för att arbete fanns för alla som kunde arbeta.  Esterna tog sig med tiden in i det svenska samhället och blev en del av Sverige.

För några var Eskilstuna en tillfällig plats medan det för andra blev en permanent bosättning. Oron var stor om en utlämning av alla Baltflyktingar till Sovjet.  Efter Baltutlämningen 1946 flydde många vidare till Amerika. Torshälla tömdes på ester och många från Eskilstuna flydde utan tillstånd vidare, oftast i båtar inköpta som flyktförsäkring från Sverige.  Många som beviljats laglig inresa till Kanada klarade inte att få ihop till att bekosta resan och de blev kvar i Sverige.

Sverige hade liten erfarenhet av invandring. Lagstiftningen var tydlig och sträng. När esterna försökte ta sig in i de svenska föreningarna ville dessa ha en övergripande kontroll av verksamheten med svenska ledare. Snabbt konstaterades att svenska och estniska är två olikartade språk och verksamheterna fick estnisktalande ledare.

Vilka föreningsaktiviteter samlades de nyanlända kring?

Villkoren för utlänningar att bedriva föreningsverksamhet var vid tiden reglerade och asylsökande som ägnade sig åt politiska aktiviteter kunde mista asylrätten.

Flyktingarna förväntade sig att tiden i Sverige skulle bli kort.

Barnen skulle lära sig estniska och Estlands historia. Kulturföreningar skapades med sång dans och teater. Idrotterna Basket och Volleyboll utövades och introduceras i Sverige. Scoutrörelsen utvecklades med målet att fostra barnen i en nationell  stolthet.

Med tiden insåg esterna att löftena från segrarmakterna var utan värde och att återvända inte var möjligt. Arbetet för ett fritt Estland fortsatte i olika organisationer som Röda korset och Hjälpcentralen för politiska fångar.

Kring 200 olika föreningar skapades i Sverige, många med aktivitet i Eskilstuna

Utställningen innehåller följande moment

De första föreningsbildningarna

KFUM:s gästmedlemmar,  EESTI NMKÜ.

Estniska föreningen EESTI SELTS

Den Lutherska församlingen E.E.L.K.

Estlands långa historia.

Mötet med fackföreningsrörelsen

En berättelse

Fråga?

Vilka bestående avtryck har 1940-talets baltiska invandrare lämnat i Eskilstuna och Torshälla?

Besökaren uppmanas att reflektera över dagens flyktingmottagande och dåtidens ”tidvis motsträviga”

som ägde rum under 1940-talet. 

Assimilering, integration eller utanförskap?

Eskilstunaesternas arkiv finns tillgänglig på internet, www.leht.se/ees3

Arkivet digitaliserar olika föreningars handlingar och publicerar dem på internet.

Arkivet ska med tiden bli flerspråkigt med Svenska och Estniska som huvudspråk.

Höst vid bron

 Bygget av ny bro fortsätter. Det är märkligt att det tar sådan tid. Fast då ska man nog betänka att bron ska klara av att stå i hundra år. Då kan det ju få ta lite tid.

Grund, balkar, stöttor och en hel del betong. Sakta växer bygget fram.

Att bygga bro tar tid. Arbetet började i sommarvärme med att riva. Nu när hösten har anlänt handlar det om att bygga. Vattnet i å-fåran är borta liksom den ruttnande odören. Tor med sina bockar står höljda över vattenytan. En Gud som kan tänkas ha växt i styrka

Tor växer mot höjden kan tyckas.