Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C
Strömsborg, Vallhalla, Vallby 1905C

lördag 12 juli 2014

OFFICIEL STATISTIK 1856 till 1860

 Kan konstateras att 1860 var Torshälla s befolkning 806 personer Eskilstunas 4.396.  
Sedan dess har befolkningen på 150 år växt betydligt. Dels beroende på sammanslagning med landskommuner och dels på befolkningsökning. Fram till 1920-talet och även senare var det vanligt med stora familjer och halvdussinet barn var vanligt. De skulle ju någonstans få plats.


Utdrag ur

OFFICIEL STATISTIK 1856 till 1860

LANDSHÖFDINGE EMBETETS UTI SÖDERMANLANDS LÄN
UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅREN 1856-1860.

Södermanlands län. Städerne Eskilstuna, Thorshälla,
Eskilstuna, fristad, belägen på ömse sidor om den efter staden uppkallade ån, 3/4-dels mil från dess utlopp i Mälaren, 81/2 mil från Nyköping och 111/4-dels mil från Stockholm, hade vid periodens slut 4,396 mantalsskrifne personer, så att folkmängden sedan 1855 ökats med 287 personer. Orsaken till denna tillökning lärer hufvudsakligen tillskrifvas öfvervägande inflyttningar, emedan dödligheten i förhållande till folkmängden är ganska betydlig, föranledd dels af osunda bostäder, der flera arbetare sammanhopas, dels ock från. smidesarbetames begifvenhet på starka drycker. 

Enligt stadens privilegier äro alla innevånare, som idka tillverkning af smidesmanufaktur-arbeten eller handel dermed, befriade från erläggande af mantalspenningar, och denna omständighet utgör förklaringsgrunden dertill, att af stadens hela befolkning 3,325 personer år 1860 upptagits såsom från mantalspenningar frie.
Staden har 264 bebyggda och 38 obebyggda tomter, uppskattade till 905,776 R:dr, och 51 tunnland åker, i värde upptagen till 7,650 R:dr R:mt.

Jern- och stålförädlingen utgör stadens förnämsta näringsgren och dermed sysselsättes företrädesvis handeln, som dock äfven i öfrigt idkas med fördel, och tillförseln af landtmannavaror är icke obetydlig. Afsättningen af smidesmanufaktur-arbeten har äfven den tid, denna berättelse omfattar, varit ganska fördelaktig.
Den mest framstående fabriken inom staden är Direktören och Riddaren Munktells mekaniska verkstad, som år 1860 sysselsatte 112 arbetare och sedermera blifvit mycket utvidgad. Ångmachiner af alla slag jemte flera andra machiner tillverkas härstädes till fördel för jordbruket och näringarne.

Hösten 1860 öppnades den genom ett bolag med understöd af statsanslag till belopp af 150,000 R:dr
R:mt byggda kanal med slussar, hvarigenom både ångfartyg och seglande fartyg numera kunna komma fram till staden, derinvid en stor och rymlig hamn blifvit på stadens bekostnad anlagd.
I den Tekniska söndags- och aftonskola, som i September månad 1859 började sin nuvarande verksamhet, meddelas af fem lärare undervisning i mathematik, teknologi, kemi, kemisk teknologi, linearritning, frihandsteckning, modellering samt träsnideri, m. m. Läroanstalten synes motsvara sin bestämmelse och begagnas flitigt af i staden varande arbetare.

Fattigvården anses vara särdeles betungande, men ehuru fattigpersonalen, som 1860 utgjorde 103 personer, som åtnjöto full försörjning, och 76 personer, som erhöllo bidrag till sitt uppehälle, således var något större, än understödstagarnes antal i Nyköping samma år, uppgingo likväl fattigvårdsutgifterna endast till 6,495 R:dr R:mt, eller ungefärligen tvåtredjedelar af fattigvårdens kostnader i sistnämnde stad.

Sjukvården ombesörjes af tvenne i staden stationerade läkare, af hvilka den ena är provinsialläkare och den andre stads- och lasarettsläkare.

Thorshälla, äfven belägen vid Eskilstuna å 1/4-dels mil från dess utlopp, 91/8-dels mil från Nyköping samt 111/2 mil landväg och 12 mil sjöväg från Stockholm, hade vid periodens slut 806 innevånare, eller 123 personer mera än 1855. Med 90 bebyggda och 13 obebyggda tomter har staden 655 tunnland åker och äng, åsatte 93/8-dels mantal, och jordbruket utgör här en väsentlig näring, hvaremot de egentliga stadsmannanäringarne äro fortfarande ganska obetydliga. 

Fattigvårdens inkomster för sista året af femårsperioden äro upptagne till 1,074 R:dr R:mt, men för utgifterna lemnar tabellen ingen redogörelse. Sedan ortens provinsialläkare flyttat till Eskilstuna, finnes i staden ingen läkare stationerad.

lördag 5 juli 2014


BLAND KUNGAR, FURSTAR, FOGDAR OCH MENIGE PÅ SLOTTET.
Gustaf Vasa
Text: Knut Hellberg
Urkunderna säga oss, att Gustav Vasa minst tolv olika år besökt Eskilstuna och den av honom grundade kungsgården.
Hur rättande, ordnande och nygestaltande ingrep han icke här både i rikets och vår hembygds förhållanden!
Då och då infinner sig majestätet här för att själv se om den bortförlänta kungsgården, såsom i juni 1533, då han också gör en tripp till Torshälla, någon eller några dagar år 1544, den 8 mars 1548 och den 21 februari 1549 o.s.v. Vid dessa tillfällen avgöras i närvaro av rådet flera viktiga statsangelägenheter.

Vid 1500-talets mitt övertager Gustaf Vasa själv kungsgården med en fogde som verkställande man, snart börja nu slottsbyggnadsarbetena och Eskilstuna blir ett »fataburslän», d.v.s. kungsgården skötes med hänsyn närmast till det kungliga bordets och hovstatens uppehälle. Ty, såsom Grimberg säger, man får icke föreställa sig Gustaf I såsom residerande på Stockholms slott. Nej, Sverges konung var av ålder hänvisad ätt leva på kronans gods, som lågo i olika trakter av riket. På Gustaf Vasas tid befann sig hovet så gott som ständigt på resande fot. Mesta tiden tillbragtes på kungsgårdarna vid Mälaren och dess fagra omnejder.

Här övervakade konungen i egen hög person jordbruket, och drottningen regerade som en stor herrgårdsfru över ladugård och linnekammare. Till Eskilstuna och andra landets slott samlades förråd från kringliggande trakter - allmogen lämnade en del skatt in natura -, och när tiden för ett kungligt besök var bestämd, sändes bud till slottsfogden, att kungsgården till den och den tiden borde vara försedd med allehanda »ätande varor», på det konungen och hans följe »måtte», såsom denne i ett brev uttrycker sig, »få Vår bärgning och nödtorft». I september 1556 skriver majestätet till fogden i Eskilstuna, att denne skall låta »brygga gott öl och baka gott bröd, till dess kungl. maj:t kommer själv dit».

Då och då kom också en påminnelse att fogden skolla sända »något gott» från kungsgården dit där hans herre och konung vistades. I mars 1552 skriver konungen till exempel: Till Michel Helsing (fogden i Eskilstuna) att han låter komma hit gott rent smör, ägg, fett får- och kalvkött, det mesta han åstadkomma kan; »item leffvendes färske fiskar». Slottets fatburshustru får samtidigt besked, att hon måste sända det mesta bröd hon kunde åstadkomma. I oktober 1555 ålägges Helsing att oförsumligen låta komma till Stockholm det han haver brygga och baka låtit. Och då konungen år 1556 vill fira sin jul i Västerås, beder han den 22 december fogdarna i Eskilstuna, Arboga, Västerås m. fl. trakter att förskicka både höns, gäss, harar och annat nyttigt till k.m:ts behov. Konungen höll, säger en samtida minnestecknare, ett »ärligit och konungsligit hof», men enligt tidens outvecklade förhållanden och sin egen folkliga natur i enkla former. Han själv sörjde lika nitiskt för det kungliga kökets och vinkällarens behov som för rikets vårdande ärenden. Gärna samlade han förnämliga män med fruar och jungfrur omkring sig till gästabud, dit de infuno sig »alenast till att se hans majestäts lustighet».
* * *
Det var ett betydande jordbruk fogden på Eskilstuna slott hade att svara för inför sin nådige herre. Tack vare den ytterst noggranna bokföringen, som Gustaf Vasa lät införa vid förvaltningens nyskapning och vars handlingar till stor del äro bevarade, kunna vi än i dag erfara, hur de kungliga lanthushållen sköttes och vad de avkastade_

Ett exempel från 1554! Ladugårdens ägor: :.Gårdzens Åckran:
Södra och norra gärdena. »Engian: Norreängen, Södra ängen, Näringeholmen (Närjeholme), Mjölnaretegen, Helgestategen, Dalbyängen och Årbyängen. Dessa ängar avkastade sammanlagt 802 .sommarlass hö. (1581 gåvo de 1,046 lass, 1619 endast 413).
Till gården hörde vidare 1554: »3 Fårs Quarnar. Ter uti äre 6 par stenen. Åtminstone någon av dessa kvarnar, omtalade redan under medeltiden, synes ha legat vid nuvarande gevärsfaktoriet, att döma därav att en låg :.nedom Forsbron och att mjölnaren under 1500-talet hade sin teg invid Helgesta.
Fisket utnyttjades i högsta möjliga grad. Lax, ål och annan läcker fisk var det tämligen gott om i Eskilstuna ström vid denna tid. skogstorpsålen åtnjöt god renomme redan under medeltiden - Kälbyfisket omtalas i munkarnas handlingar --, och vad nu laxfisket vid Hyndevad och Eskilstuna angår vidtog Gustaf Vasa anstalter till dess rationella bedrivande. Se här ett par kungabrev om fisket vid denna tid: Den 5 mars 1551 till Sverkel Laxefougte · att han beger sig till Eskilstuna och där beser några lägenheter, som till laxfiske kunna tjäna, undervisandes Michel Helsing att k. m:t låtit tillskriva Lars Siggesson Sparre om de olagliga »byggningar och fiskeverker», som fogden skrivit om, så ock om Lasse Mjölnares och hans anhängares misshandel, att de därför straffas skola. Den 18mars 1552: till Helsing att han skall låta Arvid Bagge förstå, det han skall bygga några ålkistor och annat vad där behöves vid Hyndevad.

Räkenskaperna visa även vad fisket inbringade.
Om slakten vid kungsgården under 1500-talet få vi en föreställning i ett inventarium, som upptager: 10 oxhudar, 2 stutehudar, 18 kohudar, 43 fårskinn, 3 lammskinn, 18 kalvskinn. Älg och hjorthudar, rådjurs-, björn- och bäverskinn uppräknas ock.
Björnen brummade alltså i Eskilstunatraktens skogar, och bävern var ännu ej utrotad. Vargar, lodjur och mårdar förekomma talrikt. :.Nu vore gott» - skriver Gustaf Vasa till Rekarneallmogen år 1548 - »om I viilen taga Eder allvarligen före att föröda skadedjur, både ulvar och björnar, som alle man hava stor skada utav, men älgsdjuren måtte bliva i fred.
Därför råde och allvarligen bjude Vi eder än en gång, att I upphören med att gå efter förenämnde älgsdjur och gören slut på sådan ohörsamhet, som man märker hos eden.
Särskilda fågelskyttar underhällos vid slottet. Om dessa ger konungen också förhållningsorder.
Hur Gustaf Vasa in i minsta detalj grep in i skötseln av lantbruk och andra näringar, och hur väl hemma han var i det som hit hörde, visas än ytterligare av många andra brev till fogden Helsing i Eskilstuna. Här ett nytt karakteristiskt prov:
Allestädes på K. m:t s slott, gårdar och eljest gick 1556 en svår boskapssjuka. K. m:t har fördenskull - heter det i ett brev till fogdarna - författat några läkedomar uppå ett register, därmed boskapen skall drilpen bliva. Receptet tillställdes Eskilstuna, Räfsnäs, Tynnelsö och Gripsholms gårdar samt skulle vidare genom prästerna delges bönderna.
Fogden hade att sköta ej blott förvaltningen av den betydande kungsgården utan även göromålen inom Rekarne fögderi.
Någon gång, såsom i mars 1551, får Michel Helsing. en påminnelse att med första leverera de penningar som han under vintern uppburit i sin befallning. Men han får ock sin uppmuntran.
På det han dess flitigare vara skulle, förunnas han fyra år senare gården Ekeby. En fogde däremot, som fick uppbära en allvarlig konungslig skrapa, var Wehekindt, som skötte fögderiet här under Sten Erikssons förläningstid.
* * *
Sitt sista besök på Eskilstuna hus gjorde Gustaf Vasa 1560 på våren. Julen 1559 hade han kommit till Upsala och vistades där till slutet av februari, då han avreste till Ulvesund (Kungsör).
Härifrån drog konungen i början av april till en annan av sina gårdar, Julita. Här insjuknade han »av en svår, häftig och hetsig kolerisk feber eller skälva». Den 7 maj kunde han emellertid återvända till Ulvesund. På de här väntande »galejorna» gick han ombord med sitt hov för att enligt sin vana färdas mellan de vackra öarna i Mälaren och kom så omsider den 25 maj till Eskilstuna. Samma dag på aftonen anlände även hertig Johan hit och blev kärligen mottagen, och detta så mycket mer som han nyss hemkommit från England, där han till drottning Elisabeth framfört sin broder Eriks frieri. Gustaf Vasa insåg strax, att Erik ingenting hade att hoppas. Själv var Erik i Arboga, då han mottog Elisabeths svar, som han med sitt inbilska lynne tolkade till sin förmån. Till minne av den misslyckade, kostsamma giljarefärden hemförde Johan en täckvagn, den första i Sverige av denna fordonstyp. Samma år på hösten slöts gamle kung Göstas märkliga levnadsbana.
Uti sin sista viljas kraft överantvardade och gav Gustaf Vasa sin »älsklige, käre, yngste son», den 10-årige Carl, ett, som konungen själv sade i testamentet, furstligt och ståtligt uppehälle utav Sveriges krona. Som hertigdöme erhöll han nämligen Värmland, nästan hela Södermanland och Närke samt mindre delar av Västmanland och Västergötland.
På så vis kom Eskilstuna kungsgård att höra hertig Carl till.


Furstendömets räkenskaper höllos visserligen avskilda från rikets, men av inkomsterna använde konung Erik det mesta för sina och kronans behov. Först 1562 gav han Sten Eriksson Leijonhufvud befallning att i enlighet med Gustaf Vasas uppdrag hava uppsikt över hertig Carls arvedel, till dess denne nådde mogen ålder. Vad Carl till en början erhöll av sitt furstendöme var huvudsakligen det som åtgick för hans lilla hovhållning. Erik XIV:s sätt att handskas med furstendömets inkomster måste givetvis alstra en missnöjd sinnesstämning hos Carl. I sin mån bidrog det ock till hans deltagande i den i Eskilstuna organiserade resningen år 1568, genom vilken Erik förlorade kronan.
Att konung Erik även förfogade över hertig Carls Eskilstuna huus ådagalägger en rättsakt från 1563. Då vart Lasse Joensson, fogden på Eskilstuna gård, ställd för rätta av Göran Persson, den beryktade prokuratorn, anklagad för att han icke sänt från sig sina »quitentien, såsom konungen i skrivelse fordrat, och ej heller levererat så mycket öl och bröd till -krigsskeppens behov, som honom tillskrivits. Självsvåldet kostade fogden livet. Vad »quitentierna» angår - heter det i Erik XIV:s nämnds dombok - nekar fogden sig någon skrivelse bekommit hava. Men det att han icke haver levererat öl och bröd till fyllest skyller han det stora borgläger för, som däruppå gården varit haver. Dock eftersom han icke haver härom skrivit konungen till och gjort sig »entskyllung», utan således försummat riksens honom åliggande saker, därför haver man efter hovartiklarna icke kunnat fria hans hals.
En annan Eskilstunafogde, Simon Salomonsson, måhända Lasse Joenssons efterträdare, blev också ett offer för Erik XIV:s hämnd, denna konungens under Göran Perssons inflytande stående högsta domstol, som under sin sexåriga tillvaro dömde icke mindre än 38 fogdar till döden. I sitt sällskap hade Salomonsson ej mindre än sex fogdar. Alla dessa fogdars skuld och straff skildras utförligt i domboken, men om den benådning, som förespeglas dem, hava dock samtida handlingar intet att förmäla.
* * *
Katarina Jagellonica
Genom sin despotism hade Erik XIV väckt emot sig ett allmänt missnöje bland sina undersåtar. Lätt lyckades det därför hertig Johan att år 1568 med tillhjälp av hertig Carl och högadeln störta Erik. Uppropet, som överflyttade kronan till hertig Johan, kunde så mycket lättare genomföras, som den ränkfulle men tappre franske krigsöversten Porrtus de la Gardie, vilken av kung Erik våren 1568 anställts vid hertig Johans hov i Eskilstuna såsom bevakare av hertigens åtgöranden, förmådde de skotska och andra legotrupper, vilka han ett par år förut på konungens uppdrag värvat, att, då deras sold uteblev, avfalla från konung Erik.
Med harm och hat i hjärtat hade Johan hösten 1567 kommit ur fängelset. Ett par dagar därefter följde den ömkliga mötesscenen bröderna emellan - konungen ångerfull och otillräknelig, hertigen undfallande och ödmjuk. Efter sitt deltagande i vinterfälttåget vistades Johan på Ekolsund till i maj
Hans maka, den svärmiskt fromma Katarina Jagellonica, skänkte honom här den 31 maj samma år dottern Anna- den varmhjärtade och impulsiva prinsessan, som utverkade Carl Carlsson Gyllenhjelms befrielse ur tolvårig rysk fångenskap. Det berättas att Anna själv öppnat fängelseportarna för sin frände en decemberdag anno 1613.
»Prinsessan Anna kom, tyst gick en svartklädd sven bakom med ljus i sina händer - - - »
1568 och erhöll nu tillstånd att flytta till Eskilstuna slott.
Ännu blott ett barn hade prinsessan Anna fattat tycke för Gustaf Brahe, som uppfostrades vid hovet, och denna kärlek, långt ifrån att minskas, tillväxte med åren. För att mer ostört få träffas plägade de älskande mötas hos Brahes syster, Ebba Sparre, vilka möten gåvo anledning till åtskilligt tal och voro långt ifrån oskadliga för prinsessans rykte. Det troddes allmänt, att Brahe sökte vinna hennes hand och genom den en gång Sveriges krona. Med hennes hemliga vetskap anmälde han sig 1589 i Polen hos Sigismund såsom prinsessans friare, och konungen upptog det åtminstone icke illa. Förslaget blev emellertid om intet, antingen av politiska skäl eller emedan Anna ändrat tycke.
År 1596 blev hon förlovad med markgreven Georg Johan av Brandenburg. Hennes brudskatt var utbetald och bröllopsdagen redan utsatt, då yttre oroligheter föranledde ett uppskov och slutligen gjorde även detta giftermål om intet. Hennes vistelseort var ömsom Polen och Sverige, där hon på Stegeborg 1595 firade det beryktade onsdagsbröllopet mellan Johan Gyllenstierna och Erik Bielkes fästmö, Siri Brahe. Sina sista levnadsår tilldraget hon på Strassburgs slott i södra delen av polska Preussen, sysselsättande sig med läsning, musik, läkarekonst och trädgårdsskötsel.
Med biträde av italienare undersökte hon växternas krafter och egenskaper samt roade sig med att själv samla. och inrätta ett· eget apotek. Hon dog ogift 1625. Sigismund begärde påvens tillåtelse att högtidligen få fira sin systers likbegängelse; men då detta vägrades i anseende till hennes ihärdighet i den lutherska läran, fick liket stå obegravet i 8 år.
* * *
Efter dessa data om prinsessan Anna återkomma vi till händelserna här 1568, genom vilka inleddes en stor förändring i Sveriges liksom i hertigdömets förhållanden. Den 12 juni är hertig Carl i Stockholm, men redan den 14 i samma månad i Eskilstuna. Och här kvarstannade Carl hos brodern Johan förmodligen hela den följande tiden ända till upprorets utbrott.
Enligt en berättelse skall Pontus de la Gardie ha varit den som med sina uppmaningar först förmått hertig Johans gemål att övertala hertigen till höjande av upprorsfanan. Bland resningens mera framstående deltagare märktes, utom hertigarna och De la Gardie, skotten Anders Keith, ryttmästare över en fana skotska ryttare, som för tillfället förlagts till Eskilstuna. De krafter, som stodo till hertigarnas förfogande vid början av deras resning, voro ganska obetydliga. Med dem följde Gustaf Baner, Keith, de la Gardie och 300 ryttare. Vägen togs över Sundby och Julita till Östergötland.
Med en rad glänsande festligheter hade kung Erik, nu förbättrad till hälsan, de närmaste dagarna förut i Stockholm firat sitt bröllop med Karin Månsdotter. Hertigarn:1. voro inbjudna till festligheterna men kommo ej. Det blev annat av! Härifrån drogo de i stället till Vadstena, där ytterligare förberedande sin uppresning, till vilken den hämndlystna adeln med Sten Eriksson Leijonhufvud och hans manhaftiga fru Ebba i spetsen genast anslöt sig. Snart fattade upprorsrörelsen fast fot även i Södermanland, där hertigarnas styrka bemäktigade sig Nyköpings slott och på Hölö skog besegrade konungens trupper. Vid Botkyrka ledo emellertid hertigarna nederlag och måste därför för att komma till Stockholm taga vägen runt Mälaren. Härunder vilade de i Gripsholm, som gav sig utan motstånd, och den 5-6 september i Eskilstuna. I Västerås förenade sig med dem Claes Fleming, som rymt från Eriks flotta i Mälaren. Hur trupperna sedan insläpptes i Stockholm och Erik avsattes, känna vi av historien.
* * *
En given följd av 1568 års omstörtning var att Johan fick konungariket och Carl, endast 18-årig, kunde tillträda sitt nyss nämnda hertigdöme, vilket sedan faktiskt styrdes efter hans vilja, liksom han ock under Johans senaste regeringsår, sedan de uppståndna misshälligheterna mellan denne och Carl bilagts, var konungens högra hand vid riksstyrelsen. Med förtrytelse hade den unge fursten varit vittne till, huru Johan och rådet »Sömneligen umgingos med riksens angelägenheten . . Härtill kom, att sjuårskriget, inbördesfejderna och nödåren bragt hertigdömet liksom det övriga riket i det sorgligaste läge. »Fattigdomen var där större än man kunde säga». Slotten stodo vid Carls tillträde tomma, ensamt i Södermanland funnos 261 ödeshemman, städerna voro så gott som folktomma, och åkerbruk, handel och andra näringar lågo nere.
I en så utblottad belägenhet var det för furstendömet av vikt att erhålla en duglig härskare. Och det fick det också! Ung var hertig Carl, men viljestark, ordningsfull och outtröttligt verksam för vad han ansåg gagna sina undersåtars välfärd. Och hans regentegenskaper utvecklades naturligtvis sedermera mer och mer genom vården av furstendömets angelägenheter. Allt ifrån sin ungdom hade han »hatat högfärd och ansett den såsom den slemmaste last», och därför vann han tidigt icke minst de ringare klassernas tillit. Med sin fasta, hårda hand, men med bistrare lynne utförde han, som Isak Fehr säger, samma storverk inom sitt hertigrike som Gustaf Vasa i sitt kungarike: förvirring bröts och ordning tog dess rum. Personligen genom täta resor och brev förde han regeringen på samma egenmäktiga och landsfaderliga sätt som fadern.
Med Carl IX inträdde en märklig epok icke minst i Eskilstuna samhälles historia. Både som hertig och konung förlade Carl ofta sin hovhållning hit, och han synes ha fattat särskilt intresse för Eskilstuna, vars slott han utvidgade och där hans första drottning, den :.med gudfruktighet, skönhet samt alla dygders prydnad märkeligen begåvade» Maria av Ptalz kallades ur tiden.
Så mycket har han ock ingripit i Eskilstunas utveckling, att han kan sägas vara den egentlige fadern till detta stadssamhälle.
Det var han, som vid 1600-talets början förklarade, att en hantverksstad här byggas skulle. Vapensmeder och annat »ämbetsfolk», som han hit lät inkalla, erhöllo fria tomter samt åtskilliga andra förmåner, såsom frihet från utskrivning o.s.v. Sålunda började »Gamla staden» att anläggas. Redan förut hade industriellt liv sjudit vid fallen · ovan Eskilstuna. Vid Fors (nuvarande Tunafors) hade, medan Carl ännu var hertig, på hans påbud anlagts stångjärnshammare, spiksmide och tråddrageri.

»Masugnsviken» vid Hyndevad erinrar ännu om Carl IX:s masugnar där för framställning av artilleripjäser och annat gjutgods.
Även vid Skogstorp (sedermera Rosenbergs järnbruk) smiddes vapen, och där förfärdigades jämväl, liksom i Eskilstuna, kläder i långa banor. Från år 1606 vävdes på Eskilstuna hus både guld och silver, och vid kungsgården höllos hundratals djur, hästar, nötkreatur, svin och engelska får.
Nu här nedan några notiser om Carl IX:s egna fröjder och sorger, anknutna till Eskilstuna hus.
Som nyss nämnts, dog här på slottet hans första gemål, Maria av Pfalz. Dödsfallet inträffade år 1589 den 29 juli. »Större sorg då kom mig tillhanda:

Maria Eufrosyne av Pfalz

Gud tröste mig i min stora vånda.
Då kom döden, som ingen vill skona och fråntog mig min ädla furstinna den fromma», heter det om furstinnans död i konungens rimkrönika. Egenhändigt tecknar Carl i följande ordalag sin sorg:
»Den 29 avsomnade mellan 5 och 6 om morgonen» - skriver hertigen här i Eskilstuna i sina dagboksanteckningar -
»min käre och fromme, dygdefulla hustru av denne jämmerdal i en kristetig bekännelse. Gud uppväcke henne på den yttersta dagen med alle kristne till en salig uppståndelse, amen, och förläne mig tålamod i mitt store kors och en snar saligefterföljelse, amen»!

Dagen därpå antecknar hertigen (hans eget stavsätt): »Ten alzmechtige gudh vare tack och lås för sinenåder både för mott och medh, herren gaff och herren togh, vetsignett vare herrens namn och förläne migh tålemodh i all min bedröfuelse».
Genom sitt milda, vänliga sinnelag var Maria en synnerligen passande maka åt den stränge, ofta nog häftige hertigen. Också var deras sammanlevnad den allra lyckligaste.
Sex barn, två söner och fyra döttrar, hade Maria skänkt hertigen. Men av dessa hans barn var det endast dottern Katarina som hann mogen ålder. Katarina blev förmäld med pfalzgreven Johan Casimir och moder till Carl X Gustaf. några dagar efter hertiginnans frånfälle stod även dottern Maria lik i kyrkan här. Vi låta den sorgtyngde hertigen själv berätta: »1589 Augusti 1 kåm Råber, Håkan och Nils Larssån. 2 kärn Nils Posse, Erik Rörning och hans fru och Hinric Olssons fru, Gisle Nilson och hans fru. 3 var åm natten sådan liungeld och åskeslagh, så att iagh hörde aldrig maken, gudh vare oss nådigh. 4 kåm fru Kristin på Tydön. 8 kärn min salige dåtters lik up från Västergötlan, och földe liket Joss Kursel Måns Knutssån, Lasse Botessån. Liket vart satt i Fårs kirke. 9 kärn Lars Åkesson. 11 kåm Oloff Hård och Knut Kill. 12 kåm Nils. Jönsson. 13 kåm Sherring Ericksån och ]ost Mynker, samme dagh k åm Kuns (vinskänk), mester Philippus (kyrkoherde Filip) och Peter Kröger. 14 kåm Lasse Ericksån, samme dagh kåm Erik Stake, Anders Gunmunssån. 15 kåm mester Peder (biskop Petrus Jon;;e i Strängnäs) och presterskappet. 16 fördes min salige käre och trogne hustrus lik samt vår dåtters Marias lik till Fogdö kirke. Hertiginnan af Sachsen kåm til på vegen och földe til Strengnes. 17 fördes hon medh barnet til Strengnes och vart lagd hos sine andre käre barn i sin huilekamrnare, gudh uppvecke dem alle» etc.

Hur ofta har inte Carl IX skrivit i sina almanackor, att den och den dagen »drog ja till Eskelstune»! Då hans gemål är med, antecknar han också det. En dag heter det: »Den 26 drog jag med min gemål och lilla dotter från Gripsholm till Fogdö. 27 kommo vi Gud ske tack och lov till Eskilstuna».
En annan gång kommer han hit och finner allt i ett gott skick, »men samme dag sprack en hel hop blod utav mitt bröst och lopp i skjortan, såsom ännu till synes är, och jag såg intet på kroppen, utan huden var hel». Vi få ock veta elen dag -hertigen låter koppa sig eller är i badstuga. Samvetsgrant antecknas alla besök på Eskilstuna hus. Bland hans talrika gäster befinna sig både hertigens och rikets råd. Särskilt äro att nämna riksråden Bengt Oxenstierna, herre till Lindholm i Barva, och Göran Klasson Stjernskiöld till Biby. En dag i mars 1581 är hertigen i den förres sällskap ute på en av sina jakter i Eskilstunanejden, helt visst efter björn eller ulv. Mer än en gång gästar han Lindholm, vid ett tillfälle på barnsöl, vid andra tillfällen är han på gästabud vid Biby. Där står hans gemål fadder elen 2 mars 1586. Vaken iakttagare, antecknar han då han ser en tidig skörd. 30 juli 1589 »skars komet här vid Eskilstuna gård, vilket sällan plägar ske så tidigt på året».
Den 17 juli (samma år) var jag, säger hertigen, vid det nyfunna Svavelberget i Kjula socken. Gud give till Jycke, fortsätter han.
Understundom nås Carl, ännu hertig, av kungabrev och andra allvarliga underrättelser om riksens angelägenheter. Trots konung Johans förfärliga hotelser hade hertig Carl här i Södermanland låtit upprätthålla gudstjänsten efter 1571 års kyrkoordning. Nu var det ju så, att de flesta biskoparna aldrig erkänt Gustaf Vasas reformationsverk, och på goda grunder misstänkte hertigen, att adeln, som likaledes stod honom emot, strävade efter medeltida makt och Vasahusets störtande. Folket åter med bönderna och det lägre prästerskapet ställde sig på hertigens sida. Och denne gav skydd åt de förföljda, tillika stålsättande sina meningsfränder i kampen för protestantism och frihet. Vi veta ju alla, hur sedan på Uppsala möte liturgien avskaffades, den lutherska bekännelsen antogs och alla påvisa missbruk bannlystes.
Härtill må nu blott erinras, hurusom Carl under de häftiga fejderna med Sigismund här i Eskilstuna sammankallade möten med allmogen. Och härifrån utsände han den 4 december 1596 ett öppet brev till »eder älskeliga erorrorres trogne undersåtar och dannemän alle, som i Arboga och Köpings städer med Åkerbo och Västre Rekarne bosatte äro» angående de av konung Sigismund framställda beskyllningarna.

Omsider kom kronan i Carls hand. Den högtidliga kröningen ägde rum i Uppsala i mars 1607. Han reste emellertid icke sin Eriksgata förrän efter nyåret 1609. Konungens Eriksgata utgick från Stockholm den 7 februari. Också Eskilstuna fick skåda den storartade prakt som därvid utvecklades.
* * *
Maria Eleonora
Eskilstuna slott och Carl IX:s hertigdöme övergick vid dennes död år 1611 till hans yngre son Carl Filip. Hertigdömet styrdes av modern, änkedrottning Kristina, med, som en författare karaktäriserar det, mycken självrådighet. Carl Filip ämnade bosätta sig här på slottet, men hans tidiga död omintetgjorde planen. Även efter hertigens frånfälle 1622 behöll änkedrottningen makten och ända till sin död år 1625. Det sista självständiga hertigdömet, vars maktställning understundom hotat att splittra riket, upphörde då, och Södermanland har från denna tid varit som provins inlemmat i riket. Uppsikten över slottet övergick nu till ståthållare över Eskilstuna, Ulvesunds, Västerås m. fl. län.
1628 den 29 april anslogos Gripsholm jämte Strängnäs, Mariefred, Tynnelsö, Räfsnäs samt Eskilstuna med underlydande län och gods till morgongåva åt Gustaf II Adolfs gemål, Maria Eleonora. Gustaf Adolf synes knappt haft tid eller tillfälle att besöka slottet. Hans dotter, drottning Kristina, torde däremot mer än en gång ha varit där.

1641 på hösten besöker pfalzgreven Carl Gustaf, sedermera konung Carl X, Eskilstuna på sin färd genom mellersta Sverige för att ta kännedom om industrien, »lära känna sitt fosterland och därefter så mycket mindre där kunna betraktas som främling».
I slutet av 1645 återkommen till Sverige efter mer än treårigt kämpande i Torstenssons arme,· vistades Carl Gustaf ofta på Eskilstuna slott under de båda följande åren, 1646-1647, upptagen av det ej hoppgivande frieriet till drottning Kristina, som vid hans utresa till kriget och även sedermera ett par år brevväxlat med honom såsom med sin trolovade, men som sedermera ändrat sinne. Också Carl Gustaf torde nu ha börjat svikta i sin trohet; åtminstone omtalas just från Eskilstunatiden en kärlekshandel, som skall ha fått »följden, varjämte vid samma tid, 1647, av rådmansdottern Märeta Allerz föddes den blivande »greve Gustaf Carlson».
Den 10 mars ·samma år erhöll Carl Gustaf i förläning på mycket förmånliga villkor Eskilstuna stad och län, Räfsnäs hus samt Över- och Ytter-Enhörna socknar. Under hans regeringstid grundades det betydelsefulla Rademacherska manufakturverket.
Hans planer på ett nytt Eskilstuna slott ha förut relaterats.
På sina färder till Kungsör rastade konung Carl XI ofta på slottet. Dess sorgeöde under hans regeringstid är förut tecknat





Elev vid Tekniska skolan i Eskilstuna 1887-88.
Kontorsbiträde i Eskilstuna-Posten 20 juli 1885-okt. 1890, biträdande referent i  från 1887, red.-sekreterare i Eskilstuna-Kuriren från dess start 8 dec. 1890 till i nov.  1916, ansvarig  utgivare 1914- 1916, grundläggare av och chef för Katrineholms-Kuriren fr. 5 dec. 1916, innehavare av Katrineholms Boktryckeri 1917, utgivare av Eskilstuna Nya Tidning (tryckt i Katrineholm) sept. 1928 dec. 1930, verkställande direktör i Katrineholms-Kurirens A-B. 1923 till .
 Eskilstuna stadsfullmäktige 1863-1914. Utgav 1916, Eskilstuna, en svensk märkesstad, del I, 1920, del II. Eskilstuna genom tiderna, del I-III, 1935-1938.

Andra beskrivningar av Eskilstuna Huus

 SLOTTET.pdf 

Eskilstuna i Kungl. biblioteket


Eskilstuna i Kungl. bibliotekets okatalogiserade samling
Författare: Siw Wesslén

Redan år 1661 ålades rikets tryckare genom en Kungl. Förordning att leverera ett exemplar av varje tryckt skrift till Kungl. biblioteket. Tack vare förordningen och sedermera lagen om pliktexemplar har Kungl. biblioteket kunnat bygga upp en stor samling av svenskt tryck. Förutom böcker, tidskrifter och tidningar trycks en stor mängd information av mer tillfällig karaktär. En information som dokumenterar det vardagliga livet och utgör en viktig källa för samhällsforskning inom skilda områden. Exempel på nämnda tryck är företags information om produkter och priser, föreningars medlemsförteckningar och tidskrifter med ett speciellt för medlemmarna intressant innehåll, teatrars mer eller mindre omfångsrika program, sportprogram, telefonkataloger, auktionskataloger, bokförlagskataloger, församlingsblad, kommunal och politiska information, skolkataloger, utställningskataloger, myntkataloger, turistbroschyrer, försäkringsbolags tariffer, bostadsreklam, tidtabeller, verksamhetsberättelser och mycket mera.

Trycket blir som regel snabbt inaktuellt för den enskilde individen och kastas. Men om tryckerierna har levererat sin produktion, som lagen föreskriver, finns allt detta tryck bevarat i Kungl. bibliotekets okatalogiserade samling på Enheten för okatalogiserat tryck (OKAT). Trycket är klassificerat efter sitt innehåll och ämnesvis uppordnat men inte katalogiserat såsom boksamlingarna.
Samlingen mäter ca 10 000 hyllmeter med ca 900 tryck per meter. Innehållet ger en konkret uppfattning om det svenska samhället i gångna tider och är därför källhistoriskt mycket intressant.

Eskilstuna, en historiskt betydande stad i Södermanland, har valts som objekt för en botanisering i Kungl.bibliotekets okatalogiserade samling, innehållande både regionalt och riksomfattande tryck. Några exempel kan dels belysa samlingens varierande innehåll dels ge en historisk återblick på Eskilstuna. Staden är Folke Sandgrens födelsestad och har därmed en särskild anknytning till Kungl. biblioteket.
Eskilstuna var redan tidigt en viktig handels- och mötesort. Namnet Eskilstuna dök upp som benämning i ägohandlingar hos Johanniterordens munkar redan i slutet av 1200-talet. Till det tidigare namnet Tuna lades namnet Eskil för att rädda minnet av dessa trakters förste biskop S:t Eskil.
Eskilstuna blev genom ett privilegiebrev stad år 1659.
Följande tryck ger exempel på offentliga företeelser i Eskilstuna stads utveckling. I Kongl. Maj :ts förnyade Nådiga Byggnads- och Brand-Ordningar för Staden Eskilstuna; Gifna Stockholms Slott den 4Junii 1828 kan man i byggnadsordningen läsa "Gata, som ånyo anlägges, bör wara minst 16 alnar och twärgata 12 alnar, men förlängd gata behåller sin bredd" (Art. III) och i brandordningen "Huru Staden och Fri-Staden bör indelas uti Qwarter, Brand- och Rotmästerskap, samt deras skyldigheter" (Art. I). Av Rulla öfver Brandkåren i Eskilstuna Stad. Eskilstuna 1873 framgår att Fil. D:r C. C. Callander tillsammans med Handlande Klein, Telegrafkommissarie Åkerstein och Bokbindare Öberg var ordningsmän inom Bergningsafdelningen.
År 1860 undertecknades ett Kontrakt emellan Gaslysnings-Bolaget och Eskilstuna Fristad. Bland dem som undertecknade för stadens räkning fanns L. F. Ståhlberg. Den framgångsrike fabrikören Ståhlberg deltog aktivt i stadens kommunala liv och var initiativtagare till gasverket. Eskilstuna stad firade 300- årsjubileum år 1959. Enligt Program firades jubileet fr.o.m. 16 maj t.o.m. 24 maj. Placeringslista vid Eskilstuna stads jubileumsmiddag förtecknar vilka personer som hade nöjet att deltaga i middagen. Dessutom finns en Förteckning över gåvor, som överlämnats vid Eskilstuna stads 300-årsjubileum den 16 maj 1959.

En stor mängd tryck som ingår i den okatalogiserade samlingen berör företag och deras produkter. Några exempel med anknytning till företag i Eskilstuna har valts ut. Redan Carl IX omhuldade näringslivet i Eskilstuna, där han önskade skapa en industristad, särskilt för metallsmide. Stadens lämpliga läge i landet med närhet till Bergslagen och en bördig jordbruksbygd förbättrades ytterligare genom en rik krafttillgång från fallen i Eskilstunaån. Carl X Gustaf fortsatte planerna och kallade in Reinhold Rademacher från Riga. År 1654 undertecknade konungen ett privilegiebrev för manufakturtillverkning som bl. a. gav Rademacher ensamrätt för hans tillverkningar under 20 år. En ny epok med en intensiv byggnadsverksamhet startade. Den nya stadsbebyggelsen skulle komma att kallas Carl Gustafs stad. Arkitekten Jean de la Vallée ritade stadsplanen. Rademachers manufakturverk passerade genom olika händer och år 1725 överläts företagen till den polska grevinnan Anna Woynarowska som betalning för Carl XII:s skuldsättning i Bender. Från den tiden finns en prislista över tillverkningen Specification, Uppå dejern Manufactur Sorter, som tilwärckas wijd Carl Gustafs Stads Manufacturie och här i Staden, uti Sahl. Herr Lorents Ertmans Huus
i stora Kyrckiobrinken försäljas Dusin och Stycketals, til följande prijs. Stockholm den 12. Sept. Anno 1726. Följande varor erbjöds exempelvis till försäljning:
"swarta Fönster Beslag, Cronbeslag, Fönsterskrufwar, förtenta handtag,
Kyrck-bänckgångjern, Luckegångjern till Stenhuus, Båtspik, Spånspik" och
"1 st. Ögonhårs Tång 15 Öre" och " 1 . Dusin Kofoot Saxar 11 Dal. 8 Öre".

1760-talets allmänna kris drabbade bruken i Eskilstuna hårt. Bergsrådet Samuel Schröderstierna tog initiativ till att inrätta en fristad i Eskilstuna år 1771 för att låta in- och utländska arbetare driva egen verksamhet befriade från skråtvång. Så småningom blomstrade manufakturtillverkningen. Man producerade verktyg, knivar, saxar, värjklingor m.m. "Afbitare, Alnar, Bakelse- Sporrar, Balancer " redovisas i Pris-Courant För Eskilstuna Fristads Smide År 181.... Årets slutsiffra och priserna är inte tryckta för att göra priskuranten användbar under en längre tid. Christoffer och Johanna Zetterbergs rörelse ombildades till Eskilstuna Jernmanufaktur-Aktiebolag år 1868. På Pris- Kurant No 3 å Eskilstunajernmanufaktur-Aktiebolags tillverkning af Knifaar. Örebro 1880 framhålles att tillverkningen blivit prisbelönt med guld i Moskva 1872, med silvermedalj i Köpenhamn 1872, Bogota 1874 och Eskilstuna 1878, med bronsmedalj i Wien 1873 och Filadelfia 1876. Priskuranter på tyska och engelska visar företagets kontakter med kunder i utlandet: Preiskurant der EskilstunaJernmanufåktur Aktiebolag Eskilstuna (Schweden) ueber Scheidemesser.
Eskilstuna 1893 och Price-List of Table-Cutlery manufactured by Eskilstuna Jernmanufaktur-Aktiebolag. Eskilstuna 1897. Det finns en intressant prislista från år 1895 som har en speciell målgrupp Prislista öfuer svenska Verktyg för Slöjdskolor. Den börjar med "För befrämjande af den svenska slöjden tillhandahålles nedanstående verktyg och redskap af svensk tillverkning, dock endast till slöjdskolor och på reqvisition af vederbörande skolråd eller skolstyrelse till här noterade nettopriser". 

En annan framgångsrik bordsknivfabrik var L. F. Ståhlbergs fabrik, grundad av fadern Anders Ståhlberg. Även denna fabrik är prisbelönt enligt t.ex. en priskurant från 1895 Priskurant å L. F. Ståhlberg & C:os Bordknifstillverkning. I den erbjuder man "KnifVar med nitade skaft af ebenholz, ben, rosenträ och färgadt trä". År 1915 förenades Ståhlbergs fabrik med Järnmanufakturbolaget. Cirkeln hade slutits. De båda fabrikernas grundare Anders Ståhlberg och Christoffer Zetterberg hade en gång varit kompanjoner. Heljestrands bolag är ett annat belysande exempel på en eskilstunafirmas framväxande ur äldre tiders hantverk. Grundare Olof Heljestrand blev mästare år 1804 och startade sitt företag år 1808. Ca 1820 började han tillverka rakknivar förutom saxar. Även korkskruvar ingick i sortimentet enligt Illustrerad Priskurant å C. V. Heljestrands, Eskilstuna,
Tillverkning af Rakknifvar och Kork-skrufuar. Eskilstuna 1902. Initialerna i firmanamnet härrör från Olof Heljestrands son Carl Viktor. C. E. Johansson kom till Eskilstuna 1885 och grundade en egen liten verkstad år 1911. Den tillverkade förutom måttsatser olika slags precisionsmätverktyg.
För detta blev Johansson internationellt berömd, vilket indirekt kan utläsas av en liten publikation, Ojficial Certificates receivedfrom Bureau International des Poids et Mesures/Paris, National Physical Laboratory/London, Bureau of Standards/Washington,D.C. - Letter from Sir R. I. Glazebrook- Awards. Aktiebolaget C. E. Johansson Eskilstuna/Sweden.
År 1832 anhöll en verkmästare vid Kungl. Myntet i Stockholm, J.Th. Munktell om att få starta Eskilstuna mekaniska verkstad. Det första lokomotivet i Sverige, kallat Förstlingen, tillverkades på Munktells verkstad år 1847. Det skulle användas på gruvbanorna i Norberg. Förutom lokomotiv, tröskverk och verktygsmaskiner gjorde man även lokomobiler. För att produkterna skulle få rätt skötsel utgavs föreskrifter Föreskrifter för skötseln af "Express"-lokomobiler (C. Thunbergspatent) som tillverkas afMunktells Mekaniska Verkstads aktiebolag, Eskilstuna, äfuensom för skötseln af Theofr. Munktells patenterade gnistersläckare med vatten. Eskilstuna 1879. Eskilstuna mekaniska verkstad hade ett eget bibliotek för vilket det utgavs ett reglemente Reglor för utlåning af Böcker från Eskilstuna Mekaniska Verkstads Bibliothek. Eskilstuna 1863. Att låna böcker därifrån var avgiftsbelagt "Alla de, som deltagit i bildandet af ofvannämnde Bibliothek, erlägga för lån af böcker 17 öre i månaden, andra 25 öre". En mängd firmor med betydande produktion bidrog till att göra Eskilstuna till en blomstrande industristad. Ståhlbergs, Heljestrands och Munktells med flera har hedrats med gatunamn som även i dag påminner om deras gärning.

Industriens uppsving berodde delvis på förbättrade kommunikationer. Redan i slutet av 1500-talet hade Carl IX låtit påbörja ett kanalbygge som skulle förena Hjälmaren med Mälaren. Höjdskillnaden mellan sjöarna var 20 meter vilket skapade en mängd tekniska problem i samband med byggandet.
Kanalen öppnades för trafik år 1610 men utdömdes ganska snart på grund av sättningar i grunden till slussarna. Det skulle dröja ända till mitten av 1800-talet innan man vågade sig på ett nytt kanalbygge. Eskilstuna kanal byggdes under åren 1855-1860. Arbetet leddes av J. T. Munktell.
Fartyg från Eskilstuna kunde därmed nå Mälaren via en sluss vid Faktorifallet i Eskilstuna och via två slussar i Torshälla. Transporten till och från Stockholm och övriga världen underlättades. Ett reglemente fastställde ordningen för sjöfarten i kanalen Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente för begagnande af Eskilstuna Kanal. Gifuet Stockholms slott den 3 augusti 1860. I första avdelningen om kanalfarten finns en allmän information om tillgängligheten "Med undantag af helgdagar, från kl. 8 f.m. till kl. 2 e.m., skall kanalen till begagnande af trafikerande vara tillgänglig alla timmar på dygnet under de årstider, då segelfart dera kan ega rum". Paragraf 6 i samma avdelning klargör förbuden, t.ex. "Alldeles förbjudes: att lasta fartyg till mera än 8 fots djupgående; att färdas på kanalen fortare än Ett Tusen alnar på fem minuter; att nyttja segel i kanalen; att vid nedgående med fartyg, stöta emot tillsluten slussport; att Befälhafvare, som 3:dje gången bryter emot stadgande i detta Reglemente, eller eljest af ovilja, öfverdåd eller oskicklighet tillfogar skada å kanalen, dess anläggningar eller tillhörigheter, utom bötesansvaret förverkat rättighet att, sedan pågående resa blifvit fulländad, vidare föra ångfartyg i kanalen."

Eskilstuna hade på 1860-talet ännu ingen egen järnvägsförbindelse. Genom att bergslagsgruvorna var i behov av en exporthamn vid Oxelösund kom Grängesbergs-Oxelösundsbanan till år 1877. Banan gav Eskilstuna en förbindelse med statsbanorna via Flen. I Instruktion för begagnande af växel och signalsäkerhetsanläggningen vid Eskilstuna Centralstation. Eskilstuna 1913 kan man läsa att det ingick i stationsföreståndarens åligganden "att tillse, att ställverks- och blockapparater vederbörligen putsas, äfvensom att snygghet och ordning iakttagas i ställverkshusen". En liten tidtabell Eskilstuna Fick-Tidtabell för Sommaren 1896 var ett behändigt hjälpmedel för att hålla reda på ankommande och avgående tåg samt ångbåtsturer. Angslupen Lärkan gick dagligen mellan Eskilstuna och Torshälla. I häftet finns dessutom reklam och en minneslista med uppgifter om kommunens sammanträden, postkontorets och telegrafstationens öppethållande, läkares namn och mottagningstider m.m. Bland reklamannonserna kunde kanske följande locka: "Velocipeder, svensk tillverkning, säljas under garanti från 200 kr. st.
Alla slags Velocipedreparationer utföras fort, väl och billigt. Leonard Johansson, Nygatan 176, Eskilstuna." Som individuellt fortskaffningsmedel hade cykeln utvecklats i slutet av 1800-talet. Det hade blivit nödvändigt med vissa trafikregler även i Eskilstuna. 
Poliskommissarien i Eskilstuna lät år 1921 trycka ett Utdrag av den utav Konungens befallningshavande i Södermanlands län den 26 Oktober 1899 fastställda ordningsstadga för Eskilstuna stad tillsammans med en blankett" har denna dag anmält sig ämna åka velociped här i staden och därför tilldelats nummer Numret får ej på annan överlåtas." Cyklisterna fick bl. a.lära sig att "Ingen får färdas med velociped på annan allmän plats än sådan, som är upplåten för körande eller ridande" och att "med långsam fart förstås en hastighet, som ej är större än att en fullväxt man med rask gång kan följa med velocipeden. Vid färd inom staden skall på velocipeden finnas bakom sadeln tydligt nummer. Poliskommissarien bestämmer det nummer, velocipeden skall föra, och lämnar därom skriftligt besked."

Kungl. bibliotekets samling av skolkataloger och redogörelser är innehållsrik. Materialet är historiskt intressant genom att förmedla kunskap om olika skolors utveckling och undervisning. I läroverkskatalogerna kan man t.ex. studera hur fördelningen mellan flickor och pojkar förändrats under åren.
I tidigare kataloger angavs även faderns yrke vilket ger en sociologisk information. Eskilstuna kom in i ett dynamiskt skede genom tillkomsten av Eskilstuna Fristad år 1771. Man vet att det existerade en barnskola från 1780- talet. År 1835 förordnade K. M:t att skolan skulle ha karaktär av elementarskola
med viss praktisk inriktning. Den bestod av två apologistklasser och en förberedande klass. De flesta eleverna slutade efter förberedande klassen.
Den första katalogen i Kungl. biblioteket är Eskilstuna Elementar-Scholas Catalogför Wår-Terminen år 1837. Elementarskolan förändras successivt till Lägre Elementar-Läroverket i Eskilstuna, Eskilstuna Lägre Elementar-Läroverk, Eskilstuna Allmänna Läroverk, Eskilstuna Femklassiga Allmänna Läroverk, Eskilstuna Realskola, Eskilstuna Realskola och Kommunala Gymnasium, Högre Allmänna Läroverket och fr.o.m. 1965 till S:t Eskils Skola i Eskilstuna.

Andra tryck än kataloger och redogörelser berättar om förhållanden och händelser i ovannämnda skolas historia. Vissa krav har alltid ställts på eleverna och Eskilstuna femklassiga allmänna läroverk lät år 1895 trycka Växtförteckning. "För flyttning till Eskilstuna allmänna läroverks särskilda klasser fordras att hafva insamlat och känna följande växter: För flyttning till fjärde klassen" skulle man känna till "Narfve, Stellaria media" och 49 andra växter med svenskt och latinskt namn. I Ordningsregler som rektor för Eskilstuna realskola undertecknat 1 okt. 1905 kunde man se att följande var förbjudet: "Hvisslingar och allt slags oljud inom skolans område, hvarjämte lärjungarna äro skyldiga att på vägen till och från skolan iakttga skick och fason." Ar 1918 var det dags att inviga ny läroverksbyggnad efter en längre tids lokalbrist. Program och kantat vid invigningen av Eskilstuna nya läroverksbyggnad å läroverkets högtidssal lördagen d. 16nov. kl. 1 e.m. avspeglar en stor högtidlighet.

I Eskilstuna liksom på andra orter kunde fritiden tillbringas på en mängd olika sätt beroende på tid, intresse och fallenhet. År 1851 lämnade stadsläkaren i Eskilstuna en beklämmande rapport om det fysiskt och ekonomiskt förstörande levnadssättet att förtära ca 2,5 liter brännvin per manlig invånare
varje vecka. Denna sysselsättning på fritiden fortsatte troligen. Poliskammaren fann det nödvändigt att utfärda en Kungörelse den 7 dec. 1863 med följande lydelse "I enlighet med härwarande Utskänknings-Bolags begäran, förordnas att utskänkning af bränwin och spritdrycker på Stadens utskänkningsställen Söndagar och Måndagar endast får ega rum under twenne timmar på aftonen, nemligen från klockan 6 till klockan 8, då all försäljning upphör och dörren stänges." Godtemplarnes i Eskilstuna Ungdoms- och Idrottsförening startade enligt dess Stadgar år 1896. Högre allmänna läroverkets elever kunde dock gå med i Eskilstuna gymnasistförbund, vars Stadgar deklarerade att "Eskilstuna Gymnasistförbund, stiftat den 12 Dec. 1912, har till syfte att höja intresset för litteratur och konst (musik) samt att verka för gott kamratskap inom läroverket".

Skytterörelsens i Eskilstuna 75-års jubileum 1936 firar en förening som har sitt ursprung i ett skyttegille vars Stadgar för Vapenöfnings- och Skyttegillet inom Eskilstuna och Carl Gustafs Stad trycktes år 1861.1 Eskilstuna golfklubb. Årsbok för 1953 kan man läsa att invigningen av golfbanan ägde rum den 30 augusti 1953 och att det fanns 38 banor i Sverige det året. Ett efterlängtat
badhus stod färdigt år 1933. Badhusläkaren Joh. Belfrage utarbetade Eskilstuna stads badhus. Handledning som börjar med "Man badar för renlighets skull, för att härda sig och underhålla sin blomstrande hälsa". Ytterligare en anläggning som stimulerar fritidsaktivitet var färdigställd 1967 enligt en liten faktabroschyr Eskilstuna isstadion invigning lördagen den 30 december 1967.
Som ett resultat av eskilstunabornas intresse och behov fanns det tidigt både biograf och teater att tillgå. Eskilstuna hade sju biografer redan år 1908. Är 1909 lockade ett programblad EXTRABLAD! Stora Biografen Careliigatan 4. Med anledning av Karl-Dagen bjuder Stora Biografen på storartade föreställningar i dag Torsdag kl. 8 och 9 e. m. Storslagna extra nyheter. Alla hälsas välkomna.

Biljettpriserna de vanliga. Folkparksrörelsen startade år 1891. Avsikten bakom rörelsen var från början att skapa samlingsplatser åt arbetarna. Tidigt framkastades tanken att bjuda på god teater. Sommaren 1910 anses som ett genombrott för teatern i Folkets Park. Den äldsta folkparken i Mellansverige anlades i Eskilstuna år 1898, där man till och med ordnat med sittplatser för 200 personer. Intresset var stort. Det berättas att ca 3.000 personer kom en kall höstkväll för att se Riddar Bengts Hustru. Programmet finns i Kungl. biblioteket: Folkets Parks Sommarteater. Borgh-Sundborgska Teatersällskapet.
Program. Fredagen den 26 Aug. 1910. Teater. Kl. 8 e.m. Riddar Bengts
Hustru. Historiskt-romantiskt skådespel i 5 akter av Aug. Strindberg. Pris 5 öre.


En pionjärinsats på det lokala planet gav som resultat ett konstmuseum i Eskilstuna.Eskilstuna konstmuseum grundades år 1937. Lasarettsbyggnaden från år 1871 byggdes om till museum. Man kan anse det vara landets första konstmuseum utanför de allra största städerna. Initiativet till museet togs av Eskilstuna konstförening, vars ordförande var läkaren Petrus Ranström, gift med Carl Larssons äldsta dotter Suzanne. Ranström var bekant med Prins Eugen, som invigde museet. I samband med invigningen skänkte prins Eugen en av sina egna målningar, Vinter på terrassen, samt en målning av Karl Nordström. För att fira museets femtioårsjubileum år 1987 ordnades en utställning av prins Eugens arbeten Eskilstuna konstmuseum 50 år. Jubileumsutställning. Prins Eugen, Målningar - akvareller 22 februari - 22 mars 1987. Konstmuseet anordnade år 1962 en utställning med en för Kungl. biblioteket nu aktuell konstnär Sivert Lindblom, Ulrik Samuelson Eskilstuna museum 23.2-11.3 1962. Sivert Lindblom är född i Eskilstuna 1931.
Sivert Lindblom ansvarar för att Kungl. biblioteket fått en ny utformning framför huvudentrén. Den solfjäderformade planen framför huvudbyggnaden har höjts något och smyckats med lyktor och stora bronsurnor. En låg, trappstegsformad granitmur gränsar till grönskan i parken.
Enligt lagen om pliktexemplar fortsätter trycket att strömma in till Kungl. biblioteket, landets nationalbibliotek, där det bevaras efter traditionella metoder för att kunna tillhandahållas för all framtid. Viss information, som tidigare trycktes, förmedlas numera i elektronisk form. Med ny teknik kommer Kungl. biblioteket att kunna bevara innehållet även i denna typ av informationsbärare.

Källa:

söndag 29 juni 2014

ESKILSTUNA HUS - DET FÖRINTADE WASASLOTTET.

SLOTTETS OCH KUNGSGÅRDENS HISTORIA.
Knut Hellberg

Text av Knut Hellberg

Redan samma månad år 1523 som Gustaf Vasa i Strängnäs korades och hyllades till Sveriges konung utfärdade han ett öppet brev till kyrkorna och klostren i riket med befallning att därur må uttagas monstranser, kalkar och andra där befintliga klenoder samt runt mynt. Av »Eskilstuna och Fors körkio» - klostertemplet och Fors församlings kyrka - uttogos 200 mark lödiga. Samma är krävde konungen för rikets ekonomiska upphjälpande en ny gärd, till vilken Eskilstunaklostret erlade 100 mark silver.
Ännu några få år framåt kallade klosterklockorna till andakt.
Men de frommas säng var vemodsfylld. Med oro följde de varje görande och låtande av den nye, kraftfulle regenten. Och de hade också orsak härtill. Den 24 februari 1521 utfärdades en kunglig befallning att till klostren skulle i borgläger förläggas krigsfolk, som skulle hava »öl, kost och täring». I slutet av samma år finna vi konungen på besök vid Eskilstunaklostret i egen person. Säkerligen sporde han som i Gripsholm, om munkarna godvilligt ville åt honom överantvarda klostret med alla de gods och den ränta, som därunder lågo. Och vi kunna vara vissa om att de ödmjukligen bådo »att konungen mätte låta dem behålla och njuta vad de fått hade».
Åter infinner sig konungen i Eskilstuna den 20 därpå följande mars. Åtminstone för tillfället sökte konungen lugna munkarnas upprörda känslor med en utfästelse till priorn, att så länge denne välvilligt läte knektarna hålla borgläger i Eskilstuna kloster, skulle han fä »haffua sina seckiebröder wthe att tiggia till clostherens behoff huarst honum synes wthan biscapens eller annars mootstondt». Skriftligt besked härpå kom frän · Västerås någon tid senare. I själva verket voro nu klostrens dagar raknade. Endast ett år fram i tiden, 1527, och den svenska medeltidskyrkans saga var all.
De harliga klosterhemmanen i Eskilstuna sammanslogos till en kungsgård, Eskilstuna gård, sedermera benämnd kungsladugården.
Vart munkarna har sedan togo vägen, veta vi ej. Endast det är bekant, att den siste klosterpriorn 1533 blev kyrkoherde i Vingåker.
Och klostrets sista öden? Härom har på sina håll berättats, att teglet i klosterbyggnaderna skulle hava bortförts till uppbyggande av Gripsholms slott. Denna uppgift synes icke kunna vara riktig. År 1544 firade kung Gustaf Gripsholms invigning med storslagna festligheter. Men ännu 1549 fanns klostret kvar här, såsom framgår av ett brev frän konungen av den 31 mars 1549 angående en klocka, som då fortfarande var hängande i en av klostrets byggnader.
En handling från samma år talar också om Eskilstuna kloster och dess innehavare sedan 1539, konungens svåger Sten Eriksson Leijonhufvud.
* *
En ny tid för den gamla minnesrika platsen, dar själarnässorna från de vigda klosteraltarna nu tystnat, börjar i och med uppförandet av slottet, varå de kungliga medlemmarna av Vasaätten så gärna valde sin vistelseort. Mycket sannolikt är att det praktfulla slottet - Eskilstuna huus som det vanligen kallas - till någon del uppbyggts på den forna klostergrunden.
Denna förslog dock icke på långt när för det i stort mått tilltagna slottsbygget.
»När detta slott till sin byggnad fått sin första början lär vara svårt att med säkerhet utsatta», heter det i en gammal beskrivning av Gripsholm. Detsamma kan man säga om Eskilstuna slott. Likväl finnas goda hällpunkter för denna frågas bedömande. Den 8 augusti 1551 skriver Gustaf Vasa från Stockholm, att han ar väl tillfreds med att Päffvel Koberg begiver sig till fogden på Eskilstuna, Michel Helsing, och hjälper till med »byggningen». Uppenbart ar nu slottsbygget i gång.
Päffvel - Päfvel von Koberg kallas han ock - var en av denna tids främsta byggnadskonstnärer, byggmästare 1543-48 vid slottsbyggnaden i Stockholm och sedan nämnd som en av Uppsalaslottets mästare. I ett brev från Uppsala 1554 talar konungen om byggningen på Uppsala berg (slottet) ,och flere Byggningar här i Rijket», som han låtit uppföra. En av dessa byggningar var säkerligen Eskilstuna slott. Den 17 juli 1554 är kungen på besök »opå vår gård Eskilshma»,

ESKILSTUNA HUS EFTER SUECIAVERKET.

som det heter i ett brev av sagda dag. Nu synes sålunda slottet vara färdigt i den utsträckning Gustaf Vasa tänkt sig det.I Rhyzelius' Sviog munita, tryckt 1744, skrives om Eskilstuna hus: »Slottet haver legat nordost i från Eskilstuna stad på en därtill bekväm backa och varit murat fyrkantigt med fyra starka flyglar och höga torn. Uti konung Carl XI:s tid brann det av genom vådeld och är sedan så mycket mindre reparerat eller återbyggt som teglet av dess östra och norra flyglar blev efter konung Karl XII:s befallning år 1699 utbrutet och avfört till slottsbyggnaden. Men fast förfallet och nu öde är.dock likväl Eskilstuna än i dag en kungsgård». En ännu äldre historieforskare, Baazius, upplyser, att Gustaf Vasa lät uppbygga slottet på tre sidor och att den fjärde tillkom först i hertig Carl Filips tid.

Kronaräkenskaperna visa emellertid, att byggnadsarbetet också fortgått i Carl IX:s tid. Sålunda arbetade här 1588 bland andra sockenmuraremästare från Närke, vilka därför hade avkortning på sina hemmansräntor.
I en tänkesedel för fogden på kungsgården Anders Bröms den 13 april 1600 anmanas han låta bränna all den kalksten, som där fanns i förråd, och att låta »tilslå thet meste Tegelsom honom mögeligit vare kan».

En annan punkt i samma » Thenckie zedell hwadh som wår
N. F. (nådige furste) befalet Anders Bröms» säger också ordagrant:
»Till dhet 4:de skall han la the Stadhenes Borgare bekomma av saakören 19 daler pänningar som them Rester opå thet Tegel the Lefereredt hafver». Detta brev är märkligt jämväl i det hänseendet, att det synes visa att Eskilstuna var stad redan år 1600.

År 1602 träffa vi vid slottsbygget snickare, glasmästare, smeder och annat yrkesskickligt folk. Konstsnickeriet representeras från 1604 av Hans Kantenitz, upphovsmannen till ett av de vackraste taken på Gripsholm, ditflyttat från Tynnelsö. I tjugo år eller mer höll Hans på med arbeten till Eskilstuna och Örebro slott, mesta tiden dock till det sistnämnda. Ännu 1621 var han i Örebro sysselsatt med dörrar med inläggningar, som skulle till Eskilstuna. 1608 brändes tegel till slottet vid dess eget tegelbruk, och på sommaren arbetade på södra våningen mot trädgården 6 murmästare.
Den 13 januari 1608 får fogden Christiern Hvass av Carl IX följande förhållningsorder, som visar att slottet också hade kyrka eller särskild kyrksal: »Skall fogden låta förfärdiga våningarna där uppå huset. Vidare låta bygga och täcka kyrkan, så att muren icke fördärvas, och i vår skall hon bliva välvd, om Gud vill, och läggas tak uppå. Han skall ock låta förfärdiga i hörnet den våningen, som är näst den kammare, där Hans K.M:t plägar vara uti, såsom ock uti lika måtto förfärdiga, både med fönster, dörrar och glas». Ytterligare förordnar konungen samma dag: »Alla både ryttare och knektar, som hemma äro och icke äro uti emot riksens fiender, skola hjälpa till bredvid andra väre undersåter med körslor till huset, närs behov göres och dem bliver påbjudet».
"Slottet som försvann" Stadsmuseum 2014

Följande är befullmäktigas Lorens Larsson till byggmästare vid Eskilstuna och Västerås slott. De byggmästare, som förut anlitats, voro säkerligen alla utlänningar, såsom vid andra samtidiga slottsbyggen var fallet. Också de flesta hantverkarna synas ha varit utlänningar, nederländare och tyskar. Hjälpedagsverken utfördes av, utom knektar och den nya staden Eskilstunas borgare, den kringliggande ortens allmoge. Denna senare ålåg det att »med tjänst och annat underhålla konungens gårdar» och hade därför även att fullgöra vissa ordinarie dagsverk vid slottsbygget.

Såväl byggmästare som hantverkare flyttades frän det ena slotts- eller kungsgårdsbygget till det andra, till Nyköping, Örebro, Kungsör m. fl. platser. Detta jämte krigen och penningbristen hindrade arbetenas forcerande. 1620 pågå de fortfarande.
Men nu vill Carl Filip, som har slottet i besittning efter fadern, Carl IX, ha allting »strax och snarast möjligt» utfört - som exempelvis då han beställer en ansenlig hop spik, som han säger, till »Wår påbegynte byggning vidh Eskilstuna». Och fullbordat blev också snart Eskilstuna hus. Men hertig Carl Filips planer att här bosätta sig stäcktes av döden. Endast 2 år gammal kallades han hädan.
* * *
Den siste regenten, som på slottet hade sin hovhållning var Carl X Gustaf. Här vistades han ofta åren 1646 - .+8, upptagen av det då allt hopplösare frieriet till drottning Kristina. Och här förehade han sina planer om ett nytt Eskilstunaslott, som skulle ligga vid nuvarande Munktells verkstäder, intill ån mitt för slakthuset. sagoslottet finnes ännu på papperet. Jean de la Vallee beskriver å 1658 års karta i detalj hur det nya, genom konungens snara död icke förverkligade slottet skulle gestaltas.
Vad nu åter Vasaättens Eskilstuna hus angår är det väl tämligen allmänt bekant, vilket sorgeöde det fick. Dagen då det förstördes genom vådeld är den 11 dec. 1680, såsom framgår av följande handling i 1680 års Livgedingets verifikationsbok:
»Vid den olyckliga händelsen, som här skedde den 11 december 1680, näst förleden, i det Eskilstuna slott av vådeld i grund förbrändes, blev ock då ibland all annan skada 100 lass torr kastved samt 32,000 stycken takspånor, som i förvaring låg, förbrände, jämväl ock en stor myckenhet tegel
Johan III dotter Anna Wasa,
född 17.05.1568, Eskilstunahus.



förskämdes och sönderslogs av bjälkars och takens nedfallande, men huru mycket tegel kan vara förskämt och sönderslaget, kan man än intet göra viss räkning oppå, förrän det bliver oppräknat, vilket härmed av mig attesteras.
Eskelstuna den 8 Maj A:o 1681.
MÅNS SVENSON•-
* * *
Låt oss nu, före berättelsen om slottsmurarnas slutliga förintelse, taga en överblick av slottet sådant det tedde sig vid den tid då phalzgreven, sedermera konung Carl X Gustaf hade det i förläning och här vistades. Vår vägledare är närmast en i lantmäteristyrelsens arkiv befintlig karta av år 1646. Vilken överskådlig och tillförlitlig bild ger den icke av slottet med dess olika anläggningar, liksom ock av 1640-talets Eskilstuna! Och detta fast den noggrant utförda kartan icke är en stadskarta utan en karta över »Öster-Rekarne, Klåster Sochn». -
Med sin mäktiga muryta, sina tinnar och torn, sina kastell åt den stora trädgärden gjorde slottet ett imponerande intryck, beläget som det var på en höjd, synligt vida omkring från alla håll. Den stolta, i fyrkant byggda borgen låg just på samma plats, där slottsskolan nu är, men sträckte sig ock utom dennas vidd. Enligt benäget meddelande frän byggnadschefens i Eskilstuna)_{ontor visar 1646 års karta, att slottet hade ett omfång av ej mindre än 90 meter på längden och 75 på bredden. storslagen var också trädgärden : 250 meter lång, 150 meter bred. Den sträckte sig över nuvarande gårdarna n:r 70-80,. ända ned mot Fördelningsgatan. Vältaliga vittnesbörd om slottsträdgårdsmästarens verksamhet får man av hans ännu bevarade räkenskaper för »Eskilstuna Trägård» anno 1670.
»K.M:ts välbeställde trädgårdsmästare vid Eskilstuna slott.
Konstrike mr Adam Alfelt», som han kallas 1664, har sitt namn bevarat till eftervärlden i den efter honom uppkallade Alfeltsgatan, som går tvärs genom den forna slottsträdgården.

Trädgårdsmästaren hade också att sköta om slottets humlegård.
Dennas avkastning åtgick för det hembryggda ölet. Enligt 1571 års räkenskaper för Eskilstuna gård inventeras där den 20 maj 2 läster 2 tunnor herreöl, 4 tunnor fogdeöl och 2 läster svenneöl. Humlegården omfattade ungefär nuvarande fastigheterna n:ris 67, 81 och 82 samt 104. Den gick sålunda ända fram mot Strandgatan.
Utom slottet, nordväst om detsamma var skrivarestugan, som enligt en senare beskrivning omfattade tre rum, två större och ett mindre. Det var här de kungliga skrivelserna avfattades, eller renskrevos. På 1720-talet användes byggningen som kontor för ortens kronobetjänte. Ännu mera till nordväst bodde slottsvaktmästaren. Hans bostad omfattade stuga och kammare.

Eskilstuna huus av Allan Ebeling, stenmosaik


Ett stycke därifrån låg 1720 ännu en »utgammal, nästan obruklig» träbyggning, täckt med näver och torv och omfattande stuga och två kamrar.
Nära intill slottet voro två stora spannmålsbodar, båda avdelade i två rum och fyra bottnar. Till slottet hörde vidare en stor varubod vid lastageplatsen i Torshälla. Nytt trädgårdsmästareboställe, bestående av stuga och två kamrar och liggande nordost, uti »Trädgårdzbalken», uppfördes 1691.
Vid barnhemmet var stallgården med ett stort stall, och strax därintill, på den öppna platsen i hörnet av Strand- och Klostergatorna, stod också ett väldigt stall. 1720 omtalas att det ena stallet hade 48 hästspiltor, det andra 60. Emellertid användes stallen då mest för upplag av hö, halm och kungsgårdsinventarier.

Strax intill stallen, i stadsparkens östligaste ända, var Fateburshagen, sedan vid 1700-talets början omtalad som en stor :.exercitiebahn, orostängd med hög resgärdselgård». (Alltsedan Carl XI:s tid till mitten av 1700-talet försiggingo regementsmötena och generalmönstringarna vid Södermanlands regemente omväxlande vid städerna Eskilstuna, Mariefred och Nyköping).
I senare tider har platsen kallats stall- och beridarebanan. Också i stadsparken med fiskarens stuga på en holme intill nuvarande vattenkiosken var Fiskarehagen, som 1646 brukades som kalvhage. Bland slottets andra tillhörigheter 1646 äro att nämna det säkerligen under klostrets dagar grundade tegelbruket vid Strängnäsvägen, strax intill Slottsbacken- här låg också tegelslagarens boställe - samt framför allt Eskilstuna ladugård med mangården på den plats där Eskilstunaortens mejeri nu är. 
Under kungsladugården, dit också hörde en stor trädgård, brukades de väldiga jordvidderna norr och söder om slottet.
Fastigheten Stensborgs forna namn Laduvreten härrör från denna tid.
* * *
Ännu 1670, tio år före branden, är slottet - fastän hovet då kommer hit mera sällan - under vederbörlig omvårdnad.
Blott några år framåt - och slottet är förintat. Eldhärjningen blev en katastrof icke allenast för slottspersonalen, utan även för staden och för fångarna, som även de gjordes hemlösa. 1681 återupprättades därför vaktmästaretornet samt fångtornet, samtidigt som en ny byggnad uppsattes.
Den 26 juni 1699 infinner sig här en avdelning av Södermanlands regemente, 50 man under befäl av en fänrik, och börjar då rivningen av slottsmurarna. Någon tid därefter tillkomma en trumslagare och - profossen, som hade att avstraffa inträffande förbrytelser. Rivningsarbetet pågick till i augusti månad samma år. Också Stockholms slott hade nu härjats av eld, och det var för dess återuppförande Eskilstuna slott fick släppa till sten ur de av militären nedbrutna norra och östra flyglarna.

På södra och västra sidan lämnades murarna kvar till förstöring.
 Tjugufem år därefter, 1724, åstundade kungl. maj:t veta »huruvida man till den fästningsbyggnad, som ute för staden Stockholm skall komma att anläggas, med fördel må kunna betjäna sig av det kvarvarande teglet i Eskilstuna slott». Utredningen gav emellertid vid handen, att kostnaden för teglets nedbrytande och dess transport dels över land, dels över sjö skulle bli alltför dryg. Härtill kom att teglet ansågs mindre lämpligt för en fästning. Man enades därför om att i stället låta sälja teglet i orten för det allmännas räkning till högsta möjliga pris.

Ungefär vid samma tid ifrågasättes här ett nytt slott i stället för det gamla, nu i ömkligaste tillstånd befintliga, till tjänst för kungliga hovstaten vid dess besök i Eskilstuna. Det välmenta projektet upplöstes dock i ett sagoslott, alldeles som Carl X Gustafs planer på ett nytt slott här. Murarna, där spökena enligt vidskepligt folks utsago förde vilda orgier, lämnades vind för våg.

Några år senare förunnar emellertid kungl. maj:t Husby-Rekarne församling, tillika med Eskilstuna, Stenkvista och Ärla, att få till deras kyrkors utvidgande och reparation nedbryta den gamla slottsmuren i Eskilstuna. Ensamt Husbyborna kunna därför i början av 1730-talet härifrån hemföra 35,000 tegel. År 1734 ges »tillkänna, att Husby kyrkas nya lina, 19 famnar, som var till tegelbrytarnas behov till Eskilstuna år 1732 nederlagen och sedan där i hohltornet inom lås och nyckel förvarad, är där bortstulen, sedan dörren först varit uppbruten». Det lyses i många församlingars kyrkor efter linan, men hon var borta, och en ny måste anskaffas. Länsman Ljung, som för »god ordnings skulle och riktighet» måste vara med vid teglets utbrytning, får sedan av Husby församling för kost, som han måste hålla, och för tidspillan en ersättning av 6 daler kopparmynt.
* * *
Under tidernas lopp bortfördes så småningom allt teglet. Hulphers omtalar 1783 i sin sömländska stadsbeskrivning: »De kvarstående murarna hava blivit minskade de senare åren genom därifrån bortfört tegel. Den forna slottsträdgården är nu, fortsätter han, åker och kålland, men har varit en prydlig trädgård till slottet. En 3 alnars upphöjd fyrkantig parterr är nu endaste bevis därav. En stor välvd källare finnes därunder i ett hörn».

Det bortersta hörnet av slottsträdgården blev sedan allmän begravningsplats, invigd 1834. »Nu skall du tro» - heter det i ett brev av den 15 juni året förut - »att om du kommer till Eskilstuna, skulle du ej känna igen den gamla slottsträdgården.
Å gärdet bakom denna arbetas dagligen på en ny kyrkogård, som skall anläggas där. Och det skall bliva en 39 alnar bred väg dit, vilken kommer att gå över gamla slottsträdgårdsvallen, så att denna är till det mesta nedriven med sina stora och vackra träd. På själva slottsträdgården hava byggnadstomter utdelats. En sockerbagare och en muraremästare äro, redan i färd med att uppföra byggnader därstädes, och Kramer har tagit fyra tomter, där han dels bygger, dels har anlagt en stor
trädgård.
Den 20 maj 1833 såldes på auktion vid denna nya begravningsplats
- nu gamla kyrkogården - där växande 11 större och 8 mindre askträn för en summa av 10 riksdaler 30 skivlingar banko. Vid griftegårdens ordnande åtgingo 294 dagsverken till vägens uppgrävande över slottsvallen, till gatans planerande, dikning m. m.

Så långt fram som på 1860-talet, då stadsdelen Norr började anläggas, befanns slottsstenen av närigt folk vara ett tjänligt material till skorstenar och spisar. Och även till andra platser hämtades vid samma tidpunkt tegel, refflade stenarbeten etc.

Intet under då att stenen till sist tog slut!

Frih. O. Hermelin, som på 1870-talet uppmätte de då kvarvarande grundmurarna, har härom meddelat: »Den ifrån kyrkogården mot norr utspringande delen av gränsmuren är 156 fot lång och 48 fot bred. På inre sidan längst i norr är denna grundmur 10 fot hög. Den yttre sidan ligger här jämn med marken. Den från kyrkogården mot väster utspringande grundmuren är 144 fot lång och 126 fot bred. Inuti denna fyrkant finnes ett ännu väl bibehållet källarevalv, som för stadens räkning begagnas. Söder om vägen som leder upp till kyrkogården synes även något av de gamla grundmurarna. Genom planeringsarbeten å kyrkogården äro alla spår av grundmurar där försvunna. Fragmenter av pelare och ornerade stenar, vilka tillhört slottet, finnas ännu i staden, två till antalet; flera lära hava funnits. En mängd uthuggna stenar lär efter slottets raserande ha bortförts till Strängnäs och Gripsholm. Uti norra slottsflygelns grund hittades för någon tid sedan en mycket liten hästsko, som ej i likhet med vanliga hade häl för söm framtill, samt även en fotboja av tjockt järn. Dessa saker hava kommit till fornminnesmuseet i Strängnäs».

Några dylika, av framlidne bankdirektör Grönberg tillvaratagna konstnärligt arbetade stenar äro sedan några år tillbaka uppställda i en grupp ä den forna slottsplatsen. Slottets enda lämning in i senaste tid var en del vittrade, under den omgivande markens nivå belägna grundmurar, rester av någon slottets källare. Numera - sedan källaren 1908 igenfylldes - finnes härav intet spår ovan jord. Några är tidigare hade staden med vederbörligt tillstånd låtit rasera den s. k. slottskällaren, belägen där Slottsskolan vid senaste sekelskiftet uppfördes. Ännu några år tillbaka i tiden fick backen invid slottet, då helt vanvördigt benämnd Oxbacken på grund av där hålilla kreatursmarknader, det mera pietetsfulla namnet Slottsbacken.

Om den en gång så stolta Vasaborgen vittnar för nya släkten
en från slottet härrörande sten, som för några år sedan restes
å platsen för den 1908 igenfyllda källaren.
Minnesstenen bär följande inskrift:

HÄR LÅG ESKILSTUNA SLOTT
AV VÅDELD FÖRSTÖRT
ÅR 1680.
Den ärevördiga ask, vid vars fot minnesstenen restes, har
ock - under de senaste åren - gått förintelsen till mötes.
»Så kan tiden allt törtära,
slott och murar slå omkull.
Hvad som hölls för magt och ära
kan han giöma nid i mull.
Gud allena ewig blifwer
Och ett ewigt lif oss gifwer».
HELLBERG, KNUT Gustaf, (1872 -1944)
Född i Eskilstuna 15 sept. 1872, av låssmedsgesäll Per
Gustaf Hellberg och Kristina Charlotta Holmberg.

Elev vid Tekniska skolan i Eskilstuna 1887-88.
Kontorsbiträde i Eskilstuna-Posten 20 juli 1885-okt. 1890, biträdande referent i  från 1887, red.-sekreterare i Eskilstuna-Kuriren från dess start 8 dec. 1890 till i nov.  1916, ansvarig  utgivare 1914- 1916, grundläggare av och chef för Katrineholms-Kuriren fr. 5 dec. 1916, innehavare av Katrineholms Boktryckeri 1917, utgivare av Eskilstuna Nya Tidning (tryckt i Katrineholm) sept. 1928 dec. 1930, verkställande direktör i Katrineholms-Kurirens A-B. 1923 till .
 Eskilstuna stadsfullmäktige 1863-1914. Utgav 1916, Eskilstuna, en svensk märkesstad, del I, 1920, del II. Eskilstuna genom tiderna, del I-III, 1935-1938.

Andra beskrivningar av Eskilstuna Huus

 SLOTTET.pdf 


Eskilstuna Huus – från enkelt trähus till riktigt slott
På 1570-talet brann Gustav Vasas enkla trähus i Eskilstuna. Därefter lät hans son hertig Karl (senare Karl IX) bygga ett rejält slott i sten och tegel med tre längor kring en gårdsplan.

Det slott som finns avbildat på kartor och i Erik Dahlbergs kopparstick ”Svecia Antiqua et Hodierna” (”Det forna och nuvarande Sverige”) är resultatet av Gustav Vasas sonson hertig Karl Filips ombyggnad av slottet i början av 1600-talet. Då byggdes också den södra längan med de två stora tornen.

Hertig Karl Filip ville ha ett modernt palats, så arbetet leddes av Kasper Panten, en bildhuggare och arkitekt från Holland. Till sin hjälp hade han Aris Claeszon, en stenhuggarmästare som också härstammade från Holland.

Det är en typisk barockträdgård som finns avbildad intill Eskilstuna slott på Erik Dahlbergs teckning. Något som direkt drar ögonen till sig är de upphöjda platåerna, så kallade parterrer. Parterrerna kan ha varit uppbyggda av sten och försedda med exempelvis buxbomshäckar och blomsterplanteringar. Gångarna kan ha varit dekorerade med färgat grus.

Under 1640-talet beboddes slottet tidvis av Pfalzgreven, sedemera konung Karl X Gustav – den siste regenten som hade sin hovhållning på slottet.

Eskilstuna slotts trädgård var 250 meter lång och 150 meter bred. Där arbetade på 1660-talet trädgårdsmästaren Adam Alfelt, vars namn finns upptaget i Alfeltsgatan, som numera går igenom det som en gång var slottsträdgården. I anslutning till slottsträdgården fanns också en humlegård. Där odlades den humle som användes till att brygga herreöl, fogdeöl och svenneöl på slottet. Namnen angav vilken styrka ölet hade.
Hänt på slottet
Här är några exempel på händelser som har ägt rum på Eskilstuna Huus:
  • Gustav Vasa tog emot beskedet av sonen Johan, som varit på friarstråt i England, att drottning Elizabeth gett Gustav Vasas son Erik kalla handen.
  • Johan III och Katarina Jagellonicas dotter Anna Vasa föddes 1568.
  • Gustav Vasas söner Johan III och hertig Karl planerade att störta brodern Erik från tronen.
  • Hertiginnan av Södermanland, Maria av Pfalz, dog 1589 efter en längre tids sjukdom. Hennes man Hertig Karl hedrade sin Maria genom att uppkalla Mariestad efter henne.
  • Från 1600-talets början finns uppgifter om att slottet även används som fängelse.
Källa: www.slaktforskningsbloggen.se/eskilstuna-huus-slottet-som-forsvann/

onsdag 23 april 2014

United fixade sin andra seger i Damallsvenskan


Efter ett 50 år lång bortavaro har Eskilstuna 2014 fått ett lag i högsta divisionen, fixat av damerna. Premiärspelet 14 april på Tunavallen mot Örebro och Kim Arodins mål öppnade vägen inför en publik på 1853 personer. Då var kommentaren att segern handlade om tur. 
Dagens händelse var att United fixade sin andra seger i Damallsvenskan mot ex mästarna Tyresö med 2–0.

Matchen på Tyresövallen var till övervägande delen Tyresös trotts att bänkat de mest namnkunniga spelarna inför en viktig avgörande match för klubben. Bollen var dock rund och rullade Uniteds väg.

IFK Eskilstuna (herrar) deltog i den allra första upplagan av Allsvenskan säsongen 1924/25. IFK har sedan tillhört denna serie 1924/25-1928/29, 1930/31-1935/36, 1942/43, 1957/58 och 1964. Som bäst har klubben placerat sig 5:a (säsongen 1931/32). I maratontabellen för högsta serien parkerar IFK på 23:e plats. Sammantaget har IFK spelat 14 säsonger i Allsvenskan, senast 1964.  Målskillnaden 560-850 vittnar om mindre förtjänstfulla resultat.

IK City (herrar) spelade i Allsvenskan  säsongen 1925/1926. IK City kom sist i tabellen.

Vänsterpartisten Hamberg stred för ett antal arenabyggen som tidvis stått ödsliga. Den ombyggda Tunavallen har länge ekat tom. Nu verkar det som om damerna kan fylla den med innehåll.
Så Tommy Hambergs visioner om en idrott i den högsta divisionen infriades av QVINNOR!

Lycka till damer med att göra Eskilstuna till en idrottsstad nu när målet var att bli 100 000 innevånare nåtts. Med en arbetslöshet kring 10% så kan många sysselsättas med att sparka boll!


Och så hände det i juni att Tyresö sparkades ut ur seriesystemet. Vinsten blev efter det utan värde.

torsdag 17 april 2014

Vattenledning av asbets!

Hundratals mil av de kommunala vattenledningarna i landet innehåller det cancerframkallande ämnet asbest. Materialet är sedan länge förbjudet i byggmaterial och hanteringen av asbest och eternit där det ingår omgärdas av stränga säkerhetsföreskrifter. Eskilstuna har eternitrör med det cancerframkallande ämnet asbest i vattenledningsnätet. Bland annat cirka tre kilometer eternitrör mellan reningsverket och Hällby. 

Asbestcement är ett betongmaterial armerat med asbestfibrer. Rören började tillverkas i Italien 1913 och 1964 började de tillverkas i Varberg. Rören kallas också eternitrör, som är ett produktnamn. Rören är halvstyva, vanligen med dubbla muffar med tätningsringar och en distans i mitten. Rören kunde också levereras dragsäkra (Norvar, 2004). Mindre dimensioner tillverkades i långa rörlängder vilket gjorde att de var känsliga för balkbrott vid sättningar.

Asbestcementrören slutade att tillverkas i Sverige 1978 på grund av asbestdebatten.
Sveriges konsumentråd anser att kommunerna ska iakttar försiktighetsprincipen och omedelbart byter ut sina eternit/asbestledningar. Hofors är en av få kommuner som tänker byta ut eternitrören. Prover på vattnet visar att löser upp  asbest till dricksvattnet. Branschorganisationen Svenskt Vattens rekommendationer som säger att eternitledningarna är ofarliga så länge de inte är skadade. I Eskilstuna görs bedömningen att det är ofarligt så länge  ledningarna inte är skadade på något sätt. När ledningar reparerades skedde det enligt de rekommendationer som finns.

De som följt utvecklingen av  antalet vattenläckor så börjar det bli mer oroligt. Efter de två läckorna i Vilsta  sommarens 2013 bestämde Eskilstuna Energi och Miljö (EEM) att byta ut närmare 700 meter rör  för att förhindra nya avbrott. Den nya vattenledning  läggs i det gamla betongröret, vilket gör arbetet enklare. Men hur gör man med alla klenare eternitrör? Eskilshem och Röksta är områden med asbetsrör. Säkert finns det sådana i de flesta bostadsområden byggda före förbudet.

Vad ska  man kan göra med rören? Det verkar som om den allmänna inställningen är att röra dem så lite som möjligt.

Slutligen är det normala förfaringssättet för att ta hand om asbest är att gjuta in den betong, precis som den är i rören. Sedan placeras den på specialdeponi insveper i plast.