Eskilstuna spritbolag och stadens skatt

Trestjärnig Cognac i lösvikt 2kr 50 öre litern 1912.

En ort av självaktning skulle givetvis kring sekelskiftet ha ett eget spritbolag. Om detta finns det sparsamt beskrivet.

1700-talet är århundradet då Sveriges befolkning bokstavligen håller på att supa ihjäl sig. För att tillhandahålla en ständigt törstande befolkning med starka drycker byggs så kallade mälthus.
1772 förbjuds hembränningen och mälthusen förvandlas till kronobrännerier. Senare blir det åter under kontrollerade former med "hembränning".

Protocoll, fördt vid sammanträde med Borgerskapets Äldste i Eskilstuna den 28 October 1862.

Närvarande: Herrar J. Hedlund, J. W. Widberg, S. Palmgren, P. Wahlström, B. E. Skogsborg, L. P. Malm, J. Svengren, W. A. Öhman, C. A. Lundberg, Em. Svalling, C. J. Andberg, L. F. Österwall, A. F. Dahlström, A. Lindblad, A. Billjer.

{§.2.}
Kontrollören vid härvarande Bränneri Herr C. F. Oldberg hade hos Konungens Befallningshafvande i länet den 20 dennes inrapporterat att något vittne vid bränneriet nu ej blifvit af Stadens Äldste utsedt, hvarefter Kng:s Befh:de anmodat Magistraten här i Staden att deröfver infordra de Äldstes förklaring och der med jemte eget utlåtande till  Kng:s Befh:de inkomma.

Med anledning häraf förklarade Borgerskapets Äldste att, vid sammanträde den 9 Januari detta år, Målaremästaren W. A. Öhman blifvit utvald till vittne vid Kopparslagarn Alfred Norrmans härvarande bränneri under bränvinsbränningsterminen 15 Mars - 15 April; att sedermera icke något sådant vittne blifvit utvaldt; och att Borgerskapets Äldste denne dag utsett ofvanbemälte Öhman, att vara vittne vid ifrågavarande bränneri under innevarande års återstående Bränningsterminer.

En priskurant från januari 1912

Torshälla Stadsfullmäktige har i protokoll utsett revisorer i Torshälla (nya) Spritbolag AB åtminstonde mellan tiden 1891 och 1900. Bolaget torde ha bestått fram till monopolets införande 1919. Revisionen av 1892 års verksamhet ser enligt protokollen ut att ha haft en del svårigheter.

§.146 den 28 Oktober 1892.

2:o {att} föreslå två revisorer för deltagande i granskningen af Torshälla Nya Spritbolags räkenskaper för åren 1/10 1891 - 30/9 1894 (förutvarande Fabrikör K. E. Andersson Och Komminister G. Sjöström)

En mer utförlig beskrivning finns om spritbolaget i Malmköping.

Malmköpings Spritbolags historia

A L Andersson. Källarmästare,  
vin- och sprithandlare,
lantbrukare

Fenixhuset och Spritbolaget (1892 - 1907 )
vid Torget i Malmköping

Fortfarande kan man köpa vykort med bild av A.L. Anderssons diverseaffär, som var inrymd i den högra flygelbyggnaden vid nuvarande Malmköpings Wärdshus. Fotot, som är taget från Källargatan, visar gavelväggen heltäckt med reklamtexter om varusortimentet. På ett annat arkivfoto av samma gavel mot Landsvägsgatan dominerar en enda stor text ovanför dörren och det är ordet VIN.
Det var nämligen A.L. Andersson, som i flera år sig till att det fanns vin och andra spritdrycker i trakten. Han hette Albert Leonard Andersson och var född 1842 i Bjorkvik. I Norrköping blev han gift 1867 med Maria Amalia Ottiliana Vestergren, som var född där 1841. Tillsammans med hustrun och 4 barn flyttade han 1873 från Norrköping till gården 33-34/1831 i Malmköping - gamla Hotell Fenix. Nu ligger det ett HSB-hyreshus på samma plats, mellan Torggatan och Borgmästargränd.

Familjen bodde sedan kvar i hotellbyggnaden fram till 1885 som hyresgäster till grosshandlare Carl Lennmalm. A.L. Andersson fick under denna tid olika titlar inskrivna i kyrkböckerna på grund av varierande yrkesroller: källarmästare, destillator, vin- och spirituosahandlare, låt oss för enkelhetens skull kalla honom AL i fortsättningen.

 Amalia Andersson

1875 köpte AL gården 55/1831 (54/1884) från handlanden Carl Eric Kronberg. Det är samma gård, som övertogs av Godtemplarlogen Malmköpings Vakt 1907 och av Konsum 1915. Där på "gamla Konsumtomten" ligger i dag Pizzeria Venezia. 1885 var det dags att flytta in i egen, nybyggd fastighet på tomten 49, nuvarande Malmköpings Wärdshus med flyglar.

Huvudbyggnadens mittenparti hade då bara en våning - övre matsalen är påbyggd senare av köpingen. Men det var ändå en ståndsmässig bostad med gott om utrymmen. 1887 köpte AL några obebyggda tomter, Nr 1 och 2, varav han sålde den ena 1901 men han fick tillbaka den och ägde båda fram till 1906.

Vin- och sprithandeln var belagd med statlig skatt och tillåten för särskilda bolag men kunde stoppas av lokalt veto. 1895 lagstadgades att Försäljningsbolaget inte fick tjäna mer än 5% på handeln och att överskjutande vinst skulle delas mellan staden, landstinget och staten. Malmköping sökte och fick rätt till samma del i vinsten som en stad. Då minskade profiten för de privata delägarna i bolagen. Däremot började städer och köpingar att tjäna stora pengar på rusdrycksförsäljningen. Fast före 1895 var det goda tider för den privata brännvinshandeln.

AL hade ambitionen att på alla sätt skaffa sprit till sina kunder men motarbetades under lång tid av länsmannen och tillika åklagaren Gustaf Conrad Eckerberg. Det var nog Malmköpings ordningsman, Victor Frendin, som råkade starta drevet när han skrev såhär till länsman den 1 februari 1877: "För anställande av åtal vid Willåttinge Härads Rätts första sammanträde innevarande år, anmäles Brännvinshandlaren A.L. Andersson i Malmköping för försäljning af brännvin under marknad i Malmköping." I ett annat brev samma dag till Eckerberg skrev Frendin: "Såsom skäl härför åberopas att Andersson, såsom föreståndare för all brännvinsutskänkning och utminutering i Malmköping, varit pligtig att sjelf på stället närvarande, förhindra och förbjuda oloflig utskänkning af spritdrycker å Malmköpings källare å nattetid. Såsom vittnen: Länsmannen L. Gothman, Provisor Klint m.fl".

 ______________________________

Ja så kunde det gå till för och så är det idag att spriten drar in skattepengar! Vin- och sprithandeln före 1895 var belagd med statlig skatt och tillåten för särskilda bolag men kunde stoppas av lokalt veto. 1895 lagstadgades att Försäljningsbolaget inte fick tjäna mer än 5% på handeln och att överskjutande vinst skulle delas mellan staden, landstinget och staten. Staden fick stora skatteinkomster utifrån spritförsäljningen samtidigt som nykterhetsrörelsen växte sig stark utifrån de problem som spriten skapade.

Efter 130 år har Malmköping fått sitt eget brännvin, tappat på flaskor av originalmodell och med en etikett som för tankarna till gamla tider.

Malmköpingsbrännvinet har fått namnet Alberts Brännvin efter Albert Leonard Andersson, den första VD:n för Malmköpings Spritbolag. Han flyttade till Malmköping 1873 och etablerade sig som källarmästare, destillator samt vin- och spirituosahandlare. 1885 tecknade A. L. Andersson kontrakt med regementet och fick rättigheterna att utskänka alkoholhaltiga drycker och till att börja med gjorde Albert goda affärer.

1895 ändrades reglerna för alkoholförsäljning. Själva försäljningsbolaget fick hädanefter bara tjäna fem procent på försäljningen. All överskjutande vinst skulle delas mellan staden, landstinget och staten. Fram till alkoholmonopolets införande 1919 blev det istället kommunen som tjänade stora pengar på spritförsäljningen.  

Etanolen, som är basen i den vodka som buteljeras i Malmköping, tillverkas i Åkers styckebruk. På fabriken i Malmköping späds den 96-procentika alkoholen ut och smaksätts. Ren vodka ska inte smaksättas. Men det är tillåtet att göra en liten tillsats av de smakämnen som uppstår i själva destillationsprocessen. Om man smaksätter etanolen med örter blir det kryddat brännvin och det är inte samma sak. Det finns numera också smaksatt vodka, men då använder man bär eller frukt.

Alberts Brännvin är en vodka med en liten twist, som det heter på branschspråk. Det innebär att man har tillsatt en liten, liten del från tillverkningsprocessen och på det sättet fått en egen karaktär på vodkan. Receptet har tagits fram av Solveig Sommarström, som tidigare var chefskemist på Vin & Spritcentralen. Etiketten, som precis som flaskan ska föra tankarna till svunna tider, har Malmköpingsortens Hembygdsförening hjälpt till med.

På etiketten finns den sörmländska gripen tillsammans med två korslagda nycklar, som är hämtade från Malmköpings stadsvapen.

För den som vill uppleva det lokala ruset, eller smaken kan än idag köpa ett lokalt brännvin. Alberts Brännvin finns på Systembolagen i Malmköping, Flen samt Kungsgatan 12  och Tuna Park i Eskilstuna.

 ________________________________________________
Ur befallningshavandes femårsberättelse 1891 - 1895 för Södermanlands län.

Nykterhetsföreningar. 

I fråga om befolkningens sedlighet kan hufvudsakligen samma gynsamma omdöme gälla, som i nästföregående femårsberättelse uttalades. Visserligen kan under en period af allenast fem år icke någon mera bestämd utveckling till det bättre eller sämre iakttagas; men företeelser saknas dock icke, som tyda på ett framåtskridande. Förhållandet emellan könen lemnar väl fortfarande åtskilligt öfrigt att önska; antalet oäkta barn och tvungna äktenskap är icke så ringa och snarare till- än aftager. Men råheten i seder minskas, alltsom folkupplysningen stiger och den fattigare befolkningens existensvilkor förbättras, och öfverträdelser af samhällsordningen, åtminstone af svårare beskaffenhet, förekomma jemförelsevis sällan. Här meddelas i detta hänseende, efter Chefens för Justitiedepartementet årsberättelser, en uppgift å de inom länet åtalade brott och förseelser och derför sakfälda personer.
 

För jemförelses skull meddelas jemväl följande redogörelse för antalet sakfälda på 100,000 personer i länet och hela riket, hvaraf synes, att förhållandena i detta afseende i länet äro vida bättre än i riket i allmänhet.
Hvad som kraftigt bidrager till sedernas förbättring, är det alltmera aftagande bruket af starka drycker; jemsides dermed aftaga ock följderna deraf, såsom råhet, vildsinthet och dylikt.
De fridstörande uppträden, som någon gång förekommit, hafva alltid föranledts af personer, som icke berörts af nykterhetsverksamheten. Bland det yngre slägtet förekomma väl ännu rätt ofta berusade, helst vid marknader och torgdagar, vid flyttningstider eller vid samlingar till beväringsmönstring, afgång till vapenöfning eller dylikt. Men hvad särskildt angår de sist omförmälda slagen af samlingar vitsordas allmänt, att onykterhet bland beväringsmanskapet och deraf följande skrål och skrän numera till stor del upphört och höra till undantagen, i stället för att de förr voro regel. Såsom hörande till det nu behandlade ämnet lemnas här följande öfversigt af de vid stadsdomstolarne i länet under perioden af dömda fylleriförseelser:

För det framåtskridande i nykterhet, som egt rum, har man visserligen delvis att söka orsaken i den försvårade åtkomsten af spritdrycker, men förnämligast i den inverkan på allmänna åskådningssättet, som det alltmera omfattande nykterhetssträfvandet, här taget i sin vidsträcktaste betydelse, medfört. 
Numera anses allmänneligen den person med förakt, som ej kan beherska sitt begär efter starka drycker, utan öfverlastar sig; och äfven för den arbetande klassen har nödvändigheten klart framträdt. att den måste med härdade, ej härjade krafter träda fram i kampen för tillvaron.
I spetsen för nykterhetssträfvandet gå naturligen de s. k. Nykterhetsföreningarne. Dessa hafva allt mer och mer vunnit tillslutning bland befolkningens bredare lager och framträda numera såsom en äfven på andra områden än nykterhetens ingripande magt i samhället. De kunna i allmänhet sägas vara af två slag: goodtemplar- och blåbandsföreningar, hvilka, skiljande sig i afseende a organisation och delvis äfven i de för deras verksamhet gällande regler, dock i det praktiska hufvudsakligen gå hand i hand och verka för samma mål. Med ledning af inkomna uppgifter lemnas här en förteckning å de inom (Eskilstuna Kommun) vid periodens slut befintliga föreningar af ifrågavarande slag jemte uppgift å deras medlemsantal: