Häxjakt, om Blåkulla funnits!

Tänk om Blåkulla  hade funnits! 

Blåkulla, ön Blå Jungfrun i Kalmarsund

I Sverige fick häxeriväsendet kraft under Karl XI:s regering, och häxavrättningar genomfördes med fanatisk grymhet. Första anledningen kom från Dalarna  1668  sedan en åtta års flicka jämte andra barn blivit bortförd till Blåkulla.  Undersökning inleddes mot alla misstänkta, och dessa nekade ej att ha plägat umgänge med satan. En särskild kommission tillsattes 1668 i Dalarna. Kommissionen höll rannsakning i Mora 14–20 aug. och dömde 17 personer till bålet medan 148 barn straffades med ris eller gatlopp. Trotts åtgärden ökade kraften i trolldomsraseriet och folket märkte att även de mera upplyste hade samma tro. Medan dödsdomarna utbredde sig det onda över hela riket och ledde till att regeringen den 19 dec. 1669 utfärdade ett brev till samtliga biskoparna i landet med befallning att i kyrkorna låta anropa Gud om bistånd mot djävulen. I de flesta landskap bildades trolldomskommissioner, och enbart i Ångermanland blev inom 2 månader 71 personer anklagade för trolldom. Den värsta massakern ägde rum i Torsåkers socken i Ångermanland. Året var 1674 då 71 av dess invånare dömdes och avrättades. Det var 56 kvinnor och 15 män.

Vilka var då domarna? Jo, en samling fundamentalistiska galningar till präster och biskopar. Ofta hade de köpt eller ärvt sitt prästerskap och de hade till uppgift att hålla folket i "tukt och förmaning", så att de betalade sin skatt. Dåvarande kung Karl XI behövde ständigt pengar, mat osv till krigsmakten så han kunde fortsätta sina krig. Pojkar som kallades "Visgossar" hjälpte till att peka ut häxor. Dessa gossar tillskrevs en särskild förmåga att kunna se vad andra inte såg. Ju fler häxor de kunde peka ut, desto mer pengar fick de.

Ofta var de utpekade kvinnor som besatte en speciell kunskap, kanske kunde de lindra sjukdomar,  framställa mediciner av örter och annat som fanns i naturen. All udda kunskap, förmåga eller levende,  betraktades på den tiden  som "farlig". Makten med kyrkan som redskap ville inte tappa kontrollen eller få konkurrens av orena kvinnor när det gällde styret över folket.

På skärtorsdagen stiger månen i sin fulla lyster medan kvällen blir kylig. Det är tid att stilla betrakta den runda månen genom ett fönster i ett varmt rum. Tänk om Blåkulla funnits som en plats där alla dessa 400 som fick sätta livet till mellan slutet av 1400-talet och fram till 1704 haft en reträttplats. Hade det varit nu kunde alla som inte uppfyller alla krav på normalitet och anpassning finna en fristad.  Samhället har kommit lång när det gäller acceptans, förståelse, jämställdhet och demokrati. Visserligen finns saker, sekter kvar som ropar på att människor ska brännas på bål. Se upp! Än finns galna fundamentalister som ropar på bränning av vad de tycker är hädelse.

Anna Eriksdotter (eller Anna Ersdotter), kallad Sotpackan, född 1624, död 15 juni 1704,  bodde i Lista socken  sedan hon flyttat dit 1680 ansetts vara en häxa på grund av sin förmåga att stämma blod och sin goda hand med djur. Hon hade varit piga hos prästen och då hon avskedats sades hon ha trollat honom stum en dag då han skulle hålla sin predikan. Hon var den sista människan som avrättades för häxeri i Sverige.

Hon var 80 år och änka. Hon tvingades gå runt i socknen och tigga för sin överlevnad. Snart efter "Sotpackans" besök hos Nils i Hallsta, drabbades han av en vindpust som förlamade halva hans kropp, berövade honom syn och hörsel. Han blev alldeles "från vettet". På den tiden fanns inte diagnosen stroke, så "Sotpackan" Anna Eriksdotter blev utpekad som den som förhäxat Nils. Hon arresterades 1704 och anklagades för att ha gjort Nils Jonsson blind, döv och stum, sk förgörning. Motivet var att Nils vägrat ge henne tobak. Hon hade då begärt att få en korv, en kaka och ull, som han hade gett henne, och sedan gått hem.
Då han en tid senare stått och talat med änkan Karin, hade han, trots att det var vindstilla, känt en vindpust mot sin kind, en stöt; halva hans ansikte hade blivit förlamat, vatten hade runnit ur höger öra och munnen blev förvriden. Man hade då kallat på Anna för att hon skulle ta bort sin förbannelse. Hon hade gått med på det, och han blev då bättre.

Vittnen intygade historien. Anna själv bekräftade den och sade att hon gjort lite konster för att Nils betett sig "något vidrigt". Hon sade att hon sedan barndomen varit i Satans tjänst och bland annat trollat fram vargar mot grannens får. I hennes barndom hade hennes mor smort en kalv och flugit med henne genom skorstenen till Blåkulla.

Hon ångrade allt efter rättegången och satt "mycket andäktig i sina böner och åkallan" i häktet. Häradsrätten dömde henne till döden, Hovrätten benådade henne, Kungens domstol bekräftade dödsdomen trots att hovrätten ansågs att hon borde benådas eftersom hon var förvirrad och gammal, och hon halshöggs.

Trolldomsvidskepelsen är seglivad och blomstrade under hela frihetstiden (1718 - 1772) bland prästerskapet och allmogen samt framträdde ännu på 1800-talet en och annan gång. Även i sen tid förekommer vidskepelse.

Urban Hjärne, född 20 december 1641 i Nyen, Ingermanland, död 10 mars 1724, minns för sina insatser under häxprocesserna i Stockholm 1676, den så kallade Häxprocessen i Katarina. Efter att inledningsvis ha förespråkat tortyr innan en av de dömda häxorna, Malin Matsdotter, brändes levande på bålet, ändrade han uppfattning, och insåg att det rörde sig om masshysteri och inte om trolldom. Han var emellertid själv övertygad om möjligheten att djävulen skulle kunna göra sådana saker med människan och att Blåkullafärder förekom, vilket framkommer av hans anteckningar. Denna omsvängning var han heller inte ensam om, utan delades av en stor grupp i trolldomskommissionen. Bland andra kaplanen Noraeus hade redan tidigare kämpat för ett humanare och mera rättssäkert förfarande.

1757 åtalades av elakhet några kvinnor i Åls socken i Dalarna för trolldom och nödgades genom tortyr att bekänna sig skyldiga. Genom bemödanden av flera upplysta personer, framför alla grevinnan K. Ch. De la Gardie åstadkoms en revision av domen, som ledde till, att de anklagade frikändes och att skadeersättning tillerkändes dem, oaktadt åtskilliga medlemmar av prästeståndet, med ärkebiskop Troilius i spetsen, vid 1760 -1762 års riksdag arbetade för domens stadfästande.
I 1734 års svenska lag stadgas ännu stegel och bål "för utöfvande af trolldom", dödsstraffet för trolldom avskaffades. Den sista häxprocessen hölls 1757 (ingen avrättades). Dödsstraffet för satanspakt avskaffades 1779.

Elden

Valborgsmässoafton var förr vinterns sista dag och början på sommarhalvåret. Då trodde man att onda krafter var i rörelse. Därför tände man eldar för att skrämma ex. häxor. Dessutom var första maj dagen då djuren släpptes ut på bete och bönderna skyddade sin boskap från vilddjur genom att tända eldar.

Elden spelar en central roll i alla kultur eftersom den är nödvändig för kulturens överlevnad. Att tända eldar har sätts som en religiös handling i många olika religioner, t.ex. i katolska kyrkans påsknattsfirande. 

I Sverige har det främst varit vid två tillfällen som eldar har tänts i större skala - påskafton och valborgsmässoafton. Det första belägget för eldar på valborg är från Sko socken i Uppland 1711.  Förmodligen är seden betydligt äldre men då begränsad till Uppland. Det var först under 1800- och 1900-talet som seden spred sig till närliggande landskap. Förmodligen kom seden från Tyskland. Där trodde man att häxorna hade sin häxsabbat på valborgsmässoafton och då tändes eldar för att skrämma häxorna.

Stress
Året 2013 är ett år då påsken blev en timme kortare med anledning  av att sommartid infördes. Detta riskerar skapa stress och trötthet i trafiken.