I fallet Kafjärden som började planeras 2007 (se tidigare inlägg) var i sig kommunen positiv medan andra grupper överklagade i flera instanser. Till sist visade sig att projektet fick ett godkännande. Efter en process som varat i 14 år ansågs projektet föråldrat och bjuds ut till försäljning.
De långa processerna beror bland annat på att vid en förfrågan om etablering av vindkraft är det vanligt att kommunerna prövar samma frågor som sedan ska prövas ännu en gång av den myndighet som beslutar om tillstånd enligt miljöbalken. Därtill kommer alla överklaganden.
Processerna inom kommunen tar flera år och negativa beslut kommer ofta så sent att både vindkraftsprojektören och berörda myndigheter hunnit lägga ned mycket stora utredning- och planeringsresurser helt i onödan. Därtill kommer att kommunen enligt tidigare regler kan återta ett positivt besked precis när som helst. Så blir det inte framleddes.
Om kommunen fattar ett positivt besked som när som helst återtas innebär det en betydande rättsosäkerhet. Politiskt och i klimatkrisen så ökar samhällets fokus på energi och elektrifiering. Kommuner runt om i landet tar olika initiativ för att främja och stötta och branschen räknar med en kraftigt ökad elanvändning och det är redan elbrist i söder. Detta kräver att nya projekt för energiproduktion eller energiintensiva industriprojekt är förutsägbara, rättssäkra och mer effektiva. Redan nu befaras stor elbrist inom fyra år när fossilfritt stål i norr kommer i produktion. Brist på el leder onekligen till högre priser.
Bestämmelsen om kommunal tillstyrkan (veto) har inte på något sätt förenklat processerna.
Utredningen ”En rättssäker vindkraftsprövning” föreslår få ett helt nytt regelverk som säkerställer kommunernas inflytande och som är mer rättssäkert och förutsebart vid en vindkraftetablering.
Förslagen är resursbesparande för myndigheter och för vindkraftsprojektörer, utan att kommunerna tappar sitt inflytande över vindkraftsplaneringen.
Förslagen är resursbesparande för myndigheter och för vindkraftsprojektörer, utan att kommunerna mister sitt inflytande över vindkraftsplaneringen.
Kommunen ska pröva om en vindkraftpark utgör lämplig markanvändning, inte hur den påverkar naturmiljön.
Kommunens beslut ska komma tidigare i processen. Utredningen föreslår därför att kommunens beslut ska komma tidigare och alltid innan ansökan om tillstånd lämnas in till tillståndsmyndigheten.
Kommunens översiktsplan ska visa den långsiktiga och övergripande planeringen av mark- och vattenanvändningen i kommunen. För att stärka förutsägbarheten föreslår därför utredningen att kommunerna, som huvudregel, alltid ska tillstyrka vindkraft som är förenlig med vad kommunen angett i översiktsplanen. Kommunen behåller möjligheten att inte planera för vindkraft eller att ange begränsningar i höjden.
Rättssäkerheten stärks genom att besluten blir bindande och överklagandemöjligheterna utökas. Om ansökan för tillstånd enligt miljöbalken lämnas in inom fem år. Utredningen föreslår också en stärkt överklagandemöjlighet för alla som berörs av beslutet.
Utredningen har inte haft som mål eller uppdrag att öka vindkraftsutbyggnaden i landet.
Vad har vi att vänta i Kafjärden? Ingen bygger 100 m höga torn idag utan det handlar om mellan 200-300m höjd. Det kan bli 3-4 vindkraftverk som tillsamman kommer att producera mer el än de tio som inte byggs.
Varför skulle inte denna utveckling kunna ske? Alla utredningar är klara. Det är bara för den nya ägaren att lämna in en ny ansökan!
PS: Byggstart för färdigställande av vindparken har anmälts påbörjas under 2023. Tillståndsprocecerna har då rimligen möt alla besvär som inlämnats.
1 kommentar:
Det måste vara någon form av missuppfattning här. Det finns inget miljötillstånd för vindkraften på Kafjärden. Kommunen har aldrig gett sitt medgivande så att Miljöprövningsdelegationen i Uppsala har kunnat ge tillstånd.
Vindkraften på Kafjärden är bara anmäld (skillnad anmälan mot tillstånd) enligt den gamla lagstiftningen som gällde 2007 och 2008. Den är alltså miljöanmäld på samma sätt som en värmepump eller en enskild avloppsanläggning.
Det är således inte alls bara att skicka in en ny ansökan. Allting över 150m totalhöjd kommer bli en helt ny tillståndsansökan enligt dagens regler. Det blir helt andra krav på bland annat samråd och utredningar. Den som skulle vilja göra detta börjar från absolut ruta noll och har framför sig ett antal år av utredningar plus överklaganden.
Kanske är det till och med ruta minus om krav ställs på återställning av de gamla fundamenten och vägar först.
Kommunen har alltså aldrig gett sitt medgivande, frågan har bara hanterats på Miljökontoret. Ett medgivande skulle behövas i form av ett positivt beslut i kommunfullmäktige. Och dom skall titta på Översiktsplanen. Och när dom tittar i Översiktsplanen så syns det tydligt att så höga saker går inte att bygga på grund av flygplatsen i Kjula.
Skicka en kommentar