Flaggdagen 6 juni eller slopandet av ”sillsallaten”

Exakt hur gammal den Svenska flaggan är vet man inte, men de äldsta bilderna på det gula korset mot blå bakgrund är från 1700-talet. Flaggbruket till lands i Sverige är ungt. Länge användes riksflaggan huvudsakligen till sjöss och då vanligtvis tretungad. År 1873 hissade man för första gången en svensk flagga på kungliga slottet, något som möttes med skarp kritik, eftersom många menade att en flagga inte alls hade på land att göra. Det kungliga exemplet följdes av vissa ståndspersoner och det restes flaggstänger och hissades flaggor på prästgårdar, järnvägsstationer och skolgårdar och snart var flaggningen allmän. Nationaldagen infaller sedan 1983 den 6 juni, på årsdagen av Gustav Vasas val till kung 1523 och antagandet av ny författning 1809. Initiativet kom ursprungligen från grundaren av friluftsmuseet Skansen i Stockholm, Artur Hazelius, som redan på 1890-talet höll nationalfest den 6 juni. Vid världsutställningen i Chicago 1893 använde Sverige midsommardagen som ett slags nationaldag.

Kring sekelskiftet 1900 genomsyrades samhället av nationalistiska strömningar och man började diskutera ett lämpligt datum för en svensk nationaldag. Den nya flagglagen, som trädde i kraft efter unionsupplösningen med Norge hade skrivits dagen före midsommarafton 1905. Det kunde se ut som om vi på midsommardagen ville högtidlighålla förlusten av broderlandet. Kungarnas respektive dödsdag, 6 och 30 november, ansågs mindre lämpliga eftersom mörker och kyla inte befrämjar den rätta stämningen.

Då Hazelius lät vårfesten på Skansen avslutas med nationalfest den 6 juni kom två nationaldagar att firas under 1890-talet. Hazelius idé blev anledningen till att 1916 instifta Svenska Flaggans dag den 6 juni, efter unionsupplösningen med Norge då unionsmärket, (eller ”sillsallaten” som den kallades i folkmun) som suttit i den övre fyrkanten närmast stången togs bort och en rent svensk flagga kom att hissas 1905.

2004 tog svenska politiker beslutet att göra den 6 juni till lagstadgad helgdag, vilket ökat intresset för att fira nationaldagen. Det tog viss tid, förslaget hade bollats fram och tillbaka under åtskilliga mandatperioder.

Det finns även grupper som propagerar för utnämnandet av en nationalbakelse, en nationalrätt och att göra nyckelharpan till nationalinstrument. Men det har visat sig vara svårt att enas även kring dessa oskyldiga idéer när det för några är kränkande diskriminerande med att hissa den blå-gula flaggan, kalla sig svensk eller anordna traditionell skolavslutning. Det gick så långt som att det behövde lagstadgas att det finns en nationaldag som därtill är helgdag.

Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till kung och den 6 juni 1809 antogs en ny författning framtagen efter förlusten av Finland.

1905 Statistik

INLEDNING
TILL
Bidrag till Sveriges officiella statistik. H, Kungl. Maj:ts befallningshavandes
femårsberättelser, jämte Sammandrag för åren … på Nådigaste befallning
utarbetat och utgivet af Statistiska centralbyrån – Stockholm, 1863-1912.
Täckningsår: 1856/60-1901/05 = N.F., [1]-10.
Kungl. Maj:ts befallninghavande i Stockholms stad och i rikets 24 län avger underdåniga
femårsberättelser av statistiskt innehåll.
Berättelserna består av två avdelningar.
Första avdelning består av följande rubriker:
1. Länets indelning och naturbeskaffenhet i allmänhet
2. Innevånare
3. Näringar
4. Kommunikationsanstalter och varubyten
5. Kameralförhållanden
6. Politi.
Andra avdelning är en tabellbilaga.
Statistiska centralbyrån samlar in och utgiver ett sammandrag för hela riket av
samtliga femårsberättelsernas huvudsakliga innehåll.
Föregångare:
Kongl. maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse för åren ... – Stockholm, 1823-1857.
Täckningsår: 1822-1851/55.
BISOS H digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, 2009.
Vid digitaliseringen har en innehållsförteckning skapats och lags till.
urn:nbn:se:scb-bi-h0-0104_
Innehållsförteckning.
Sid.
Underdånig berättelse…………………………………………………… 1-62.
1. Länets indelning och naturbeskaffenhet……………………………... 1.
Tab. A. Provinsialläkaredistrikten i Södermanlands län år 1905……. 3.
2. Invånare……………………………………………………………… 4.
Tab. B. Folkmängdsförändringarna i Södermanlands län åren
1901-1905…………………………………………………... 5.
Tab. C. Lagsökningsmål samt exekutiva fastighetsförsäljningar i
Södermanlands län åren 1901-1905………………………… 6.
Tab. D. Antalet af de vid underdomstolarna i Södermanlands län
afdömda växel- och andra fordringsmål, anhängiga konkursoch
urarfvamål samt saluvärdet af vid dem på grund af köp
lagfarna fastigheter, åren 1901-1905……………………….. 6.
Tab. E. Taxeringsvärden och intecknad gäld i Södermanlands län
åren 1900-1905……………………………………………... 7.
Tab. F. Insättare och deras behållning i sparbankerna samt
Södermanlands enskilda banks och aktiebankernas inlåning
vid kontor inom Södermanlands län vid slutet af åren
1900-1905…………………………………………………... 7.
Tab. G. Bevillning af fast egendom och af inkomst inom
Södermanlands län åren 1900-1905………………………… 7.
Tab. H. Inkomstskatt i Södermanlands län åren 1903-1905………… 7.
3. Näringar……………………………………………………………… 19.
Tab. I. Landtbruksingenjörens i Södermanlands län verksamhet
åren 1901-1905……………………………………………... 21.
4. Kommunikationsanstalter och varubyten……………………………. 37.
5. Kameralförhållanden………………………………………………… 45.
6. Politi…………………………………………………………………. 46.
Tab. K. Antal vårdade och kostnaderna för sjukvården vid lasaretten
och sjukstugorna i Södermanlands län, åren 1901-1905……. 52.
Tab. L. Öfversikt af Södermanlands enskilda banks rörelse åren
1900-1905…………………………………………………... 53.
Tab. M. Municipalsamhällen i Södermanlands län år 1905…………. 60.
Sid.
Tabellbilagor……………………………………………..………………. 63-93.
Tab. 1. Folkmängden i Södermanlands län åren 1901-1905…………... 63.
Tab. 2. Allmänna vägar och skjutsning i Södermanlands län åren
1901-1905……………………………………………………… 64.
Tab. 3. Hemman och lägenheter samt stadsjordar m. m. i
Södermanlands län år 1905……………………………………. 66.
Tab. 4. Egendomar af fideikommissnatur i Södermanlands län år 1905. 67.
Tab. 5. Egendomar tillhörande inhemska aktiebolag, i Södermanlands
län år 1905……………………………………………………... 68.
Tab. 6. Egendomar tillhörande främmande makters undersåtar, i
Södermanlands län år 1905……………………………………. 72.
Tab. 7. Fromma stiftelser, stipendiefonder, pensionsanstalter, icke
registrerade sjukkassor samt därmed jämförliga inrättningar i
Södermanlands län år 1905……………………………………. 72.
B I D R A G
TILL
SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK.
H) Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser. Ny följd. 10.
ÅREN
1901—1905.
SÖDERMANLANDS LÄN.
1. Länets indelning och naturbeskaffenhet.
U n d e r de fem år, som denna berättelse afser, hafva
länets gränser icke förändrats, och förutom en och annan
mindre jordvinning till följd af vattenafledningsföretag har
ej heller under perioden inträdt någon förändring i fråga om
länets areal i land och vatten.
I länets kommunala indelning har den förändring ägt
rum, att sedan de förut ej särskildt skattlagda torpen Sandtorp,
Långvik och Kärrsäter, hvilka i kyrkligt hänseende
räknats till Gryts socken, af 1900 års pröfningsnämnd blifvit
såsom' dåmera i mantal satta delar af frälsehemmanet
Stora Skinvalla i Gåsinge socken särskildt taxerade inom
sistnämnda kommun, Kungl. Maj:t genom nådigt bref den
31 juli 1908 förordnat, dels att hemmanen 3/20 mantal Kärrsäter
och 2/25 mantal Långvik siulle med ingången af
år 1904 såväl i kyrkligt och kommunalt hänseende som i
jordeboken öfverföras från Gåsinge socken till Gryts socken,
dels ock att hemmanet9/60 mantal Sandtorp skulle från sagda
tidpunkt i alla hänseenden tillhöra Gåsinge socken, allt under
villkor, som i det nådiga brefvet närmare omförmälas.
Inom länet finnas 91 landskommuner, 6 städer och 1
köping.
Den ytterst betydelsefulla och' under en lång följd af
år behandlade frågan om införlifvande med Eskilstuna stad
af angränsande landsbygdsområden har undor femårsperioden
1MV«. K. May.ts Befaliningshafvandcs femårsberättelser 1901—1905. Södermanlands län.
förts helt nära sin lösning. Sedan Riksdagen i skrifvelso
till Konungen den 15 maj 1903 meddelat, att den i anledning
af nådig proposition medgifvit, att vissa områden af
Eskilstuna Kungsladugård i Klosters socken och kronohemmanen
Gredby n:r 1 och' 2 i Fors socken finge till Eskilstuna
stad försäljas, anhöllo vederbörande kommunalmyndigheter
i Eskilstuna stad, att Konungens Befallnings'hafvande ville
utlysa kommunalstämmor med Klosters och Fors socknar för
erhållande af kännedom om den ståndpunkt, socknemännen
dåmera intoge till den med frågan om stadens jordförvärf sammanhängande
frågan om införlifvande med staden af delar
utaf nämnda socknar eller till äfventyrs af socknarnes hela
områden. Vid i anledning däraf inför Konungens Befallningshafvande
den 27 oktober 1903 hållna kommunalstämmor
uttalade sig socknemännen för införlifvande med Eskilstuna
stad af de båda sockn,arne i dess helhet. För frågans vidare
utredning utsågs sedermera en kommitté af tolf personer,
valda till lika antal af stadsfullmäktige i Eskilstuna samt
kommunalstämmorna i Klosters och1 Fors socknar, hvarjämte
landskamreraren m. m. E. Ploman af Konungens Befallningshafvande
förordnades till kommitténs ordförande. Sedan
denna kommitté afgifvit utlåtande i ärendet, hafva stadsfullmäktige
i Eskilstuna, kommunalstämmorna i Klosters
och1 Fors socknar samt municipalstämman i det inom Fors,
Södermanlands län. Municipalsamhällen. Länets indelningar.
socken belägna Nyfors municipalsamhälle under år 1904
för sin del sammanstämmande beslutit, att nämnda socknar,
däri jämväl inbegripet Nyfors municipalsamhälle, finge
under vissa, i besluten angifna villkor förenas med Eskilstuna
stad till en kommun. Från dessa kommunalmyndigheter
inkommo därefter till Konungens Befallningshafvande underdåniga
ansökningar om nådigt medgifvande till den beslutade
sammanslagningen och blefvo af Konungens Befallningshafvande
jämte eget underdånigt utlåtande och infordrade
yttranden till Kungl. Maj:t öfversända den 17 december
1904. Efter inhämtande af ytterligare utlåtanden i
ärendet har Kungl. Maj:t genom beslut den 3 augusti 1906
funnit godt förordna, att Fors socken, inberäknadt Nyfors
municipalsamhälle, samt Klosters socken skola med hela
deras nuvarande områden och med iakttagande af vissa,
i det nådiga beslutet gifna bestämmelser från och med ingången
af år 1907 i kommunalt, administrativt och judieiellt
hänseende införlifvas med Eskilstuna stad. Som det
nådiga beslutet emellertid ej trädt i tillämpning eller gifvits
under nu ifrågavarande femårsperiod, anser sig Konungens
Befallningshafvande ej böra i denna berättelse närmare redogöra
för det nådiga beslutets innehåll.
Enligt nådigt bref den 17 juni 1904 har Kungl. Maj:t ej
funnit skäl bifalla en af åtskilliga tingshusbyggnadsskyldige
inom Lifgedingets domsaga gjord underdånig framställning,
att Kungl. Maj:t täcktes förordna, att nämnda domsaga,
som består af Åkers och Selebo härad med tingsstad
i Strängnäs samt Väster- och Öster-Rekarpe härad med tingsställe
i Eskilstuna, skulle utgöra ett tingslag med tingsstad
i Eskilstuna. Därefter har Konungens Befallningshafvande
genom resolution den 10 augusti 1905 förordnat,
att för Åkers och Selebo härad skulle i stället för det
nuvarande tingshuset på häradenas tingshusbyggnadsskyldiges
bekostnad uppföras i Strängnäs nytt tingshus, inrymmande
jämväl arkiv och häradsfängelse.
Den administrativa indelningen af länet är oförändrad
me"d undantag däraf, att jämlikt nådigt bref den 7 juli
1905 inom Flens municipalsamhälle, liksom förut i Katrineholm,
Gnesta och Nyfors, anställts en vice länsman med befogenhet
att inom Flens municipalsamhälle jämte ett omLänets
indelningar.

Särskild polisbevakning å länets landsbygd har under
perioden varit med bidrag af statsmedel anordnad inom länets
sex municipalsamhällen, i de närmast intill Eskilstuna belägna
delarna af Klosters socken samt under sommarmånaderna
vid Tullgarns slott.

Länet är fortfarande indeladt i 8 provinsialläkaredistrikt,
nämligen Nyköpings, Eskilstuna, Vingåkers, Trosa,
Daga, Strängnäs, Malmköpings och Katrineholms distrikt.
Provinsialläkaren i Nyköpings distrikt har innehaft förordnande
såsom förste provinsialläkare. De förut inrättade 5
extra provinsialläkaredistrikten, nämligen Julita, Björnlunda,
Nyfors, Kungsörs och' Björkviks distrikt, hafva under
hela perioden bibehållits, och därutöfver hafva jämlikt nådiga
bi-ef den 16 november 1900 och den 7 november 1902
tillkommit ännu 2 extra provinsialläkaredistrikt, nämligen

Eskilstuna och Flen finnas lasarettsläkare samt i Nyköping
två hospitalsläkare. Enskilda praktiserande läkare hafva
under perioden funnits i Nyköping, Eskilstuna, Katrineholm,
Flen, Gnesta, Vingåker och Stigtomta. Angående provinsialläkaredistriktens
omfattning hänvisas till tabell A.
Länet tillhör Mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
Östra bergmästaredistriktet, Örebro yrkesinspektionsdistrikt,
östra postdistriktet, östra telegrafinspektörsdistriktet,
Statens järnvägars första distrikt med undantag af
den inom länet belägna delen af stambanan Katrineholm—
Nässjö, som tillhör tredje distriktet, Tullstatens centraldistrikt,
Mellersta och Östra lotsdistrikten, Skogsstatens
Östra öfverjägmästaredistrikt samt i afseende å döfstumundcrvisningen
Första distriktet. Den af Kungl. Maj:t den
30 september 1904 beslutade förändring af indelningen i
lotsdistrikt trädde i kraft med 1905 års början.

Sedan Eskilstuna stad genom nådigt bref den 26 april
1901 tillerkänts stapelstads- samt nederlags- och transitupplagsrätt,
finnas inom länet tullkammare i Nyköping och
Eskilstuna. Det senare tullkammaredistriktet omfattar de
vid Mälaren belägna stränderna af Södermanlands län med
undantag af Selebo härad, som tillhör Södertälje tullkammaredistrikt.
Länet tillhör Nyköpings och Södertälje sjömanshusområden,
af hvilka Nyköpings sjömanshus omfattar Jön-
Tab. A. Provinsialläkaredistrikten i Södermanlands
län år 1905.

Länet utgör ett lasarettsdistrikt och är jämte Kalmar
läns norra landstingsområde distrikt för en statens landthruksingenjör.
Landtmäteristaten inom länet utgjordes år
1!)05 af en förste landtmätare, två kommissionslandtmätarc,
tre auskul tanter och två elever. Länet bildar justeraredistrikteii
6 och 7. Fångvårdsanstalterna inom länet äro länscellfängelset
i Nyköping och kronohäktet i Eskilstuna.
Länets landsbygd är indelad i 10 väghållningsdistrikt,
h vart och ett omfattande ett härad.
Indelningen i veterinär distrikt är oförändrad, sådan densamma
å sidorna 35 och 36 i senaste femårsberättelsen finnes
angifven.


Folkmängdsförändringar. Hälsotillståndet.
Så har folkmängden ökats i S:t Nikolai socken, där Oxelösunds
municipalsamhälle är beläget, med 614 personer, i Stora
Malms socken (Katrineholm) med 873 personer, i Flens socken
(Flens municipalsamhälle) med 381 personer samt i Fors
och Klosters socknar invid Eskilstuna med 759 i den förra
och 904 personer i den senare. Inom Lilla Mellösa socken,
där rörelsen vid Hällefors bruk under perioden nedlagts,
har befolkningen minskats från 2,422 till 2,145, eller med
277 personer. Minskning i landsbygdens befolkning har inträdt
i Eönö härad med 473 personer, i Hölebo härad med
137 personer, i Åkers härad med 182 personer och i Seleho
härad med 152 personer.
Städernas folkmängd har ökats i Nyköping med 988,
i Strängnäs med 260, i Mariefred med 21 och i Trosa med
27 personer, men minskats i Torshälla med 30 och i Eskilstuna
med 421 personer. Folkmängdens minskning i Eskilstuna
torde hafva berott bland annat däraf, att inom själfva
staden rådt brist på billiga bostäder samt att åtskilliga
arbetare vid stadens fabriker uppfört egna bostäder i stadens
närhet.

Antalet från främmande land, mestadels Amerikas förenta
stater, till länet inflyttade utgjorde enligt den officiella
statistiken 63 år 1901, 61 år 1902, 71 år 1903, 92 år
1904 och 104 år 1905, eller tillhopa 391, under det att motsvarande
antal under femårsperioden 1896—1900 utgjorde 492.

Hvad angår hälsotillståndet bland länets invånare anmärkes,
att åtskilliga epidemiska sjukdomar, särskildt difteri,
äfvensom influensa, scharlakansfeber och nervfeber, haft
ganska stor utbredning, i synnerhet under periodens första
år. Enligt förste provinsialläkarens årsberättelse hafva följande
antal fall af nämnda sjukdomar blifvit under perioden
anmälda:
Under år 1905 anmäldes ej mindre än 54 fall af sjukdomen
akut barnförlamning, samtliga fallen å länets landsbygd.
Sjukdomsfallen i epidemiska sjukdomar torde i verkligheten
hafva varit afsevärdt flere än det hos läkare anmälda
antalet. För epidemisjukvården hafva numera genom
Landstingets försorg tillkommit åtskilliga epidemisjukhus,
som längre fram i denna berättelse skola utförligare omnämnas.

Det ekonomiska tillståndet. Religiösa förhållanden.
Äfven här i länet förekomma kraft- och tuberkelsjukdomarna
i ganska stor utsträckning. Tuberkulosen är särskildt
spridd i Eskilstuna och dess förstäder. I nämnda
stad uppgifves tuberkulosen vara så allmän, att hvart fjärde
dödsfall därstädes härrör af sagda sjukdom. Såsom orsaker
till tuberkulosens stora utbredning i Eskilstuna anföras bland
annat stadens jämförelsevis sänka läge, fabrikernas, i synnerhet
sliphusens, damm, den rökbemängda yttre luften, det
vid tidiga år började fabriksarbetet, dåliga bostäder och
inneboendesystem. I Eskilstuna och Nyköping har man —
såsom i de i slutet af denna berättelse intagna särskilda redogörelserna
för dessa städer kommer att omnämnas — under
perioden börjat vidtaga särskilda åtgärder för beredande
af sanatorievård åt tuberkelsjuka.
Om antalet dödsfall under perioden har uppgift lämnats
här ofvän i tabell B, hvaraf framgår, att mortalitetsprocenten
blifvit för hvarje år mindre. Någon tillbakagång
i hälsovårdshänseende har ingalunda under perioden
ägt rum i länet. Tvärtom hafva afsevärda förbättringar
i de hygieniska förhållandena inträdt såväl i städerna och
andra mera tätt befolkade samhällen som äfven å den egentliga
landsbygden.
Hvad angår det ekonomiska tillståndet bland befolkningen,
hafva jordbrukarne haft att kämpa med ganska
stora svårigheter, i det att skörden i början af perioden
under flera år i följd varit dålig eller mindre tillfredsställande
samt äfven under periodens femte år ej varit god.
En ändring till det bättre torde emellertid hafva inträdt
redan under år 1905. Handel och handtverkerier hafva rönt
inverkan af landtbrukarnes minskade köpförmåga. Under
periodens två eller tre första år voro på det industriella området
konjunkturerna tämligen tryckta, men åren 1904 och
1905 torde hvad industrien vidkommer böra betecknas såsom
goda. De kroppsarbetande klassernas ställning har äfven
under denna period förbättrats genom stegring af arbetslönerna
på de allra flesta arbetsområden. För smärre pensions-
eller lifräntetagare och för småkapitalister, äfvensom
för tjänstemän och betjänte, som ej under senaste tiden
erhållit afsevärd löneförhöjning, torde de under perioden
alltjämt växande lefnadskostnaderna i många fall hafva
medfört ganska stora bekymmer. I det stora hela torde det
ekonomiska tillståndet inom länet under ifrågavarande period
böra betecknas såsom jämförelsevis godt.
Till belysande af den ekonomiska ställningen inom länet
intagas följande tabellariska redogörelser, tabellerna C—H.
Vid 1900 års slut voro hos Länsstyrelsen registrerade
38 föreningar för ekonomisk verksamhet. Under perioden
hafva 77 dylika föreningar registrerats och 6 enligt ingången
anmälan upphört med sin verksamhet, hvadan vid
periodens slut de bestående föreningarnas antal utgjorde
109. Af dessa voro de här nedan närmare omnämnda landtmanna-
och mejeriföreningarna 53, samtliga med begränsad
personlig ansvarighet. Nästan alla de öfriga registrerade
föreningarna voro föreningar utan personlig ansvarighet:
17 voro uteslutande konsumtionsföreningar, hufvudsakligen
med ändamål att åt medlemmarne anskaffa lifsförnödenheter
och husbehofsvaror, 10 bostads- eller egnahemsföreningar
samt 24 föreningar med ändamål förnämligast att åt medlemmarne
anskaffa samlingslokaler, däribland ordenshus åt
nykterhetsföreningar och s. k. folkets hus. Några af dessa
konsumtionsföreningar, särskildt de af arbetare i Eskilstuna
grundade, hade högt medlemsantal och stor omsättning. I
Eskilstuna fanns äfven ett kooperativt företag under form
af bolag, nämligen Arbetarnes handelsaktiebolag, som drifver
såväl speceri- och' diversehandel som äfven manufakturaffär
och mjölkförsäljning. Bolagets omsättning år 1905
uppgick till 472,784 kronor, mot 143,082 kronor år 1900
och 30,890 kronor år 1896.
I fråga om del religiösa lifvet hafva ej under perioden
inträdt några större förändringar. De allmänna gudstjänsterna,
äro på många orter fåtaligt besökta. Antalet deltagare
i nattvardens sakrament har minskats och de odöptas
antal är stort. Bland det uppväxande släktet, särskildt den
manliga ungdomen, förekommer mycken likgiltighet eller
rent af ringaktning för det religiösa, men å andra sidan
hafva inom statskyrkan mångenstädes såväl hos prästerskapet
som lekmännen ådagalagts större nit och kraft än hittills
i det kyrkliga lifvet, till exempel genom gudstjänsters
hållande äfven å andra ställen än i kyrkorna och genom anordnande
af barn- eller ungdomsgudstjänster m. m. Bland
kristna dissenters och s. k. frireligiösa råder fortfarande religiös
lifaktighet. Glädjande är ock det stora intresse, som
hos statskyrkoförsamlingarna och enskilda församlingsmedlemmar
visat sig för kyrkornas restaurerande och prydande.
Under perioden hafva nya kyrkor invigts i Björkviks församling
och i Katrineholm samt en mängd kyrkor tillbyggts,
försetts med torn eller restaurerats. Ritningar äro fastställda
för restaurering af ytterligare ett flertal kyrkor,
bland annat för invändig restaurering af Strängnäs domkyrka,
till hvilket företag Riksdagen anvisat bidrag. I
Strängnäs har bildats en förening med ändamål att uppföra
en s. k. församlingssal, hvilken skall disponeras af pastor
i Strängnäs för de olika församlingsvårdande uppgifter, som
kräfva en annan lokal än kyrkan, såsom bibelförklaringar,
ungdoms- och missionsverksamhet m,, m. Mellan de olika
religiösa riktningarna synes hafva inträdt större fördragsamhet.
Därtill torde bland annat hafva bidragit, att man
insett eller anat vikten af de religiöst intresserades sammanhållning
mot de religionsfientliga element, som under
senare åren allt mera framträdt.
Af egentliga dissenters förekomma inom länet förnämligast
metodister och baptister. Metodisterna hafva i regel
utträdt ur statskyrkan och tillhöra egna, af staten erkända
församlingar. Här i länet finnas fortfarande metodistepiskopala
församlingar i Nyköping och Eskilstuna samt i
Mörkö socken af Hölebo härad och i Dunkers socken af Villåttinge
härad. I Nyköping hade metodistförsamlingen 104
medlemmar vid periodens början och 107 vid dess slut.
Motsvarande antal utgjorde i Eskilstuna och Dunkers församlingar
402 och 380 samt i Mörkö församling 85 och 108.
De möten, som af församlingen i Eskilstuna under nästföregående
femårsperiod och början af den nu ifrågavarande varit
anordnade i Torshälla, haf va upphört. Församlingen i Mörkö
har år 1902 byggt eget kapell, benämndt Tabor. I metodistförsamlingarnas
6 söndagsskolor lämnades år 1905 undervisning
åt 755 barn. Taxeringsvärdet å församlingarnas
kyrkoegendomar utgjorde 87,600 kronor år 1905. Ungdomsföreningarna
voro vid samma års slut 4, med 276 medlemmar.
Den i senaste femårsberättelsen omnämnda s. k. epworthföreningen
i Eskilstuna har fortsatt sin verksamhet äfven
under denna period och hade vid slutet af densamma 38 manliga
och 50 kvinnliga medlemmar.
Af baptisterna har det stora flertalet icke utträdt ur
statskyrkan. Deras antal uppgifves hafva utgjort vid samfundet
i Nyköping 280 vid periodens början och 286 vid
dess slut, i Eskilstuna 664 och 670, i Torshälla 69 och
74, i Strängnäs 113 och 116, i Mariefred 106 och 103, i
Trosa 70 och 47. Äfven å landsbygden hafva baptisterna
flera egna bönehus och äro ganska talrika, särskildt inom
municipal- och stationssamhällen. Antalet församlingar, tillhörande
svenska baptistsamfundet, utgjorde 29 år 1905 med
2,845 medlemmar. I församlingarnas 76 söndagsskolor undervisades
i kristendom 4,071 barn år 1905. Ungdomsföreningarna
voro då 26 med 807 medlemmar, och de 27 kapellens
taxeringsvärde uppgick till 209,500 kronor.
Till Svenska missionsförbundet anslutna friförsamlingar
eller missionsföreningar funnos vid 1905 års slut inom länets
olika delar till ett antal af 39, med 3,444 medlemmar. I
föreningarnes 97 söndagsskolor undervisades 4,525 söndagsskolbarn.
Inom dessa samfund hade bildats 26 ungdomsföreningar
med 941 medlemmar. Missionshusens antal utgjorde
40 och deras taxeringsvärde 217,000 kronor. Några
af dessa föreningar hafva i sin tjänst anställda s. k. bibelkvinnor
till hjälp åt föreningarnas sjuka och behöfvande
medlemmar. De äldre, under evangeliska fosterlandsstiftelsens
ledning bildade missionsföreningarna hafva i allmänhet
uppgått i de till Svenska missionsförbundet anslutna föreningarna.
I Eskilstuna fanns vid periodens slut en sådan
äldre förening, som emellertid försålt sitt bönehus och för
sina gudstjänster använder förhyrd lokal. Medlemsantalet
utgjorde 38 vid periodens början och 37 vid dess slut.
Den s. k. frälsningsarmen synes ej hafva under perioden
vunnit ökad terräng, ehuru dess möten, åtminstone i de
större städerna, fortfarande varit ganska talrikt besökta.
Antalet aktiva medlemmar uppgifves hafva vid periodens
början och slut utgjort vid afdelningen i Nyköping 90 och
100, i Eskilstuna 231 och 143, i Strängnäs 26 och 33, i
Mariefred 15 och 3 samt i Trosa 25 och 35. Af dessa medlemmar
äro åtskilliga bosatta inom landskommuner i närheten
af nämnda städer. I Torshälla har frälsningsarmen
ej haft annan verksamhet, än att dess Eskilstunaafdelning
stundom anordnat möten därstädes. A länets landsbygd
fanns vid periodens utgång s jälf ständig af delning af armén
endast i Katrineholm. Bland landtbefolkningen lär armén
hafva vunnit endast ett fåtal anhängare. Arméns medlemmar
föra en stillsam och oförvitlig vandel, och det länder dem
till beröm att de söka och lyckas i religiöst hänseende
verka (till väckelse på sådana hall, dit religiösa intryck
eljest kanske icke skulle framtränga. Den välgörande verksamhet,
som armén, särskildt genom sina s. k. slumsystrar,
utöfvar bland de fattiga, sjuka och lägst fallna inom samhället,
vittnar om stor människokärlek och personlig uppoffring.
Den i de två senaste femårsberättelserna omnämnda s. k.
sprängbataljonens verksamhet lär hafva under perioden upphört.
Mormoner finnas numera till ganska stort antal i Nyfors
municipalsamhalle, där de hvarje vecka i förhyrd lokal
hålla offentlig gudstjänst. Dessutom förekomma mormoner,
såsom i förra femårsberättelsen omnämnts, inom Oppunda
härad samt i Näshulta socken af Öster-Eekarne härad, hvarjämte
några få personer inom Svärta socken af Rönö härad
uppgifvas hafva omfattat mormonismens lära.

Arbetarerörelsen har vunnit betydligt ökad utbredning
i de städer och orter, där industri bedrifyes, t. ex. Nyköping,
Eskilstuna, Torshälla, trakterna närmast Eskilstuna,
Katrineholm, Men och Sparreholm, eller där af annan anledning
finnes större arbetarebefolkhing, t. ex. i Oxelösund.
De socialdemokratiska och socialistiska lärorna hafva å
dessa orter erhållit allt flere anhängare, särskildt bland
de yngre arbetarne. Från socialistiskt håll hafva genom
utsända, personer gjorts försök att förmå äfven jordbruksarbetare
till bildande af fackföreningar. Dessa försök hafva
ej under denna period medfört några större resultat. Det
socialdemokratiska arbetarepartiet har under slutet af år
1905 vidtagit åtgärder för att genom utgifvande i Eskilstuna
af ett eget tidningsorgan erhålla ett kraftigt medel för
de socialistiska åsikternas spridande. Denna tidning, benämnd
»Folket, tidning för Sörmland och Västmanland. Organ
för Sveriges Socialdemokratiska arbetareparti», har från
och1 med år 1906 börjat utkomma med fyra nummer i veckan.
Fackföreningarna hafva i allmänhet till ändamål att
genom sammanslutning af alla inom ett visst fack sysselsatte
arbetare å den ort, där föreningen bildas, och' genom
samverkan med liknande organisationer söka förbättra arbetarnes
ställning i socialt, ekonomiskt m. fl. hänseenden.
Dessa föreningar, som sålunda egentligen äro fackliga organisationer,
ingå i regel såsom underafdelningar i ett fackförbund,
omfattande likartade föreningar inom större delar
af riket. Fackförbunden åter ingå med få undantag i den
s. k. landsorganisationen i Stockholm, hvilken är medelpunkten
för de flesta fackliga arbetareorganisationerna inom
landet.
Enligt inkomna uppgifter funnos här i länet vid 1905
års slut följande fackföreningar:
Arbetarekommuner. Södermanlands län. 9
Fackföreningarna äro alltså tillhopa 54, med 4,402 medlemmar,
mot 41 fackföreningar med 2,780 medlemmar vid
förra femårsperiodens slut. Ett stort antal arbetare från
trakten af Eskilstuna tillhöra fackföreningarna i nämnda
stad. Några af fackföreningarna hafva både manliga och
kvinnliga meddlemmar. Den första och vid periodens utgång
enda uteslutande kvinnliga fackföreningen inom länet
är den år 1904 bildade Eskilstuna kappsömmerskefackförening.
Under perioden har, särskildt i Eskilstuna, verkats
ganska kraftigt från socialdemokratiskt håll för kvinnliga
arbetares organiserande.
Fackföreningarna hafva i allmänhet anslutit sig till det
socialdemokratiska arbetarepartiet och sålunda blifvit jämväl
politiska, föreningar. Af här of van uppräknade fackföreningar
tillhörde mureri-, måleri-, kvarn- och tapetserarearbetarnes
fackföreningar i Nyköping samt sadelmakare- och tapetserarefackföreningen
i Eskilstuna och Svenska järnvägsmannaförbundets
afdelning därstädes icke vid periodens utgång
nämnda städers socialdemokratiska lokalorganisationer,
de s. k. arbetarekommunerna, och således ej heller det (socialdemokratiska
arbetarepartiet.
I fråga om arbetarekommunerna i Eskilstuna och Nyköping
hän visas till en början till Länsstyrelsens senaste femårsberättelse.
Å det socialdemokratiska arbetarepartiets
sjätte kongress i Stockholm antogos nya grundstadgar för de
till partiet hörande arbetarekommunerna, utan att dock därigenom
gjordes någon ändring i afseende å arbetarekommunernas
uppgift och villkoren för inträde i desamma. Till
arbetarekommunen i Eskilstuna hörde vid periodens slut
dels stadens samtliga fackföreningar med undantag af två,
dels Eskilstuna kvinnoklubb, som här nedan skall närmare
omnämnas, dels ock tre enskilda personer, hvilka ej voro
medlemmar af någon till kommunen ansluten förening. Medlemsantalet
hade ökats med 807 personer och uppgick vid
1905 års slut till 3,044 personer, däribland 103 kvinnor.
Det i senaste femårsberättelsen omnämnda s. k. representantskapet
har under perioden upphört. Biblioteket har ökats
från 984 till 2,034 band; under år 1905 har låntagarnes
antal varit 352 och boklånens 5,277. Af kommunens tillgångar
hafva 4,790 kronor användts till inköp af andelar
i »Föreningen Folkets hus i Eskilstuna utan personlig ansvarighet
». Arbetarekommunen ägde vid 1905 års slut en
kapitalbehållning af omkring 12,500 kronor. Kommunen har
under perioden utvecklat liflig verksamhet för spridande
såväl inom Eskilstuna stad som på landsbygden af de socialdemokratiska
åsikterna. Den har för sådant ändamål,
i synnerhet i Eskilstuna, anordnat agitationsmöten, bland annat
för värnpliktige, och föredrag. Framför allt har dock
kommunen riktat sin verksamhet på arbetet för allmän rösträtt.
För detta ändamål liksom för normalarbetsdag hafva
med stor anslutning hållits demonstrationsmöten såväl årligen
den 1 maj som äfven vid flera andra tillfällen, bland
annat under de s. k. storstrejkdagarne år 1902. Arbetarekommunen
har ock kraftigt tagit del i politiska och kommunala
val i Eskilstuna samt verkat för anskaffande af
eget socialdemokratiskt tidningsorgan i Eskilstuna och för
den kooperativa rörelsens utveckling. Arbetarekommunen
i Nyköping hade vid periodens slut 588 medlemmar samt
ägde ett mindre bibliotek, men icke några fonder. Denna
arbetarekommuns verksamhet har varit af samma art som
arbetarekommunens i Eskilstuna. Af fackföreningarna i
Torshälla bildades år 1902 en arbetarekommun, som emellertid
åter upphört.

Arbetarekommunerna inom länet bilda en sammanslutning
under namn af Södermanlands läns distrikt af Sveriges
socialdemokratiska arbetareparti. Denna organisation, som
bildades år 1905, har till ,ändamål att jämlikt stadgarne
för nämnda parti sammansluta arbetarekommunerna i länet
till gemensamt arbete för de socialdemokratiska idéernas
spridande och förverkligande, hvarjämte denna distriktsorganisation
skall på allt sätt främja den politiska och kommunala
valrörelsen inom distriktet. Hvarje arbetarekommun
inom länet är skyldig att ansluta sig till distriktsorganisationen.
Styrelsen består af 7 personer, af h vilka 3 skola
vara bofasta å samma plats. För närvarande äro sistnämnda
tre styrelsemedlemmar, som bilda styrelsens verkställande
utskott, boende i Eskilstuna.
Socialdemokratiska ungdomsklubbar, utgörande underafdelningar
af socialdemokratiska ungdomsförbundet, hafva
under perioden bildats i Eskilstuna, Nyköping, Torshälla,
Gnesta, Sparreholm, Flen, Katrineholm, Oxelösund, Stigtomta
och Baggetorp. Ungdomsförbundet uppgifves hafva
till ändamål: att på den internationella socialdemokratiens
program inom sig sammansluta alla Sveriges socialdemokratiska
ungdomsorganisationer för vinnande af större stadga
i agitationen för socialdemokratiens idéer samt att väcka
intresse för sociala och politiska frågor; att bedrifva en
kraftig antimilitaristisk agitation, gående ut på att i landet
skapa en stämning mot militärutgifterna, för att dessa medel
i stället må komma det mindre jordbruket, folkupplysningen
och arbetareförsäkringen till godo; samt att genom en
väl utvecklad förlagsrörelse verka för spridande af god
och fostrande litteratur. Förbundets centralstyrelse, som
har sitt säte i Malmö, äger att på platser, som vid undersökning
befinnas lämpliga, förlägga agitationshärdar. Ungdomsklubben
i Eskilstuna har enligt dess stadgar till ändamål
att genom muntlig och skriftlig agitation verka för de
socialdemokratiska idéernas spridning, att bibringa medlemmarne
kunskap om parlamentariskt skick och ordning, att
genom diskussioner etc. öfva Inedlemmarne att offentligt
uttrycka sina tankar, att söka väcka håg för allmänbildning
och vid alla tillfällen befrämja nykterhet samt med
alla till buds stående medel höja medlemmarne i såväl moraliskt
som intellektuellt hänseende. En hvar, som fyllt
15 år och vill ställa sig stadgarne till efterrättelse, kan
blifva medlem af klubben, äfven kvinnor. Klubben har ett
s. k. arbetsutskott, bestående af 12 medlemmar, 8 manliga
och 4 kvinnliga, med uppgift bland annat att handhafva
och för klubben ordna all agitation. Klubbens ordinarie
möten hållas två gånger i månaden, och medlem äger rättighet
att dit medtaga minderårig. Klubben uppgifves hafva
vid 1904 års slut ägt 32 manliga och 10 kvinnliga medlemmar
samt vid 1905 års slut 162 manliga och 63 kvinnliga
medlemmar. Klubbens verksamhet har närmast gått
ut på att agitera för de socialdemokratiska idéernas spridande
samt att genom föredrag och anordnande af kurser i praktiska
.ämnen höja medlemmarnes allmänbildning. Därjämte
har klubben, som icke är ansluten till Eskilstuna arbetarekommun,
allt sedan början af november 1905 å söndagarna
under namn af söndagsskola anordnat särskilda möten för
barn. Omkring 500 barn lära hafva besökt dessa möten. Antalet
medlemmar i Torshälla omkring 60.

Eskilstuna kvinnoklubb, bildad år 1901, har till ändamål
att tjäna som samlingspunkt för den socialdemokratiska
kvinnorörelsen, framför allt genom att verka för att arbeterskorna
organiseras i fackföreningar och där uppfostras
till att inse solidaritetens betydelse för underklassens frigörelse.
Vidare skall klubben deltaga i det politiska lifvet
och söka förmå såväl sina medlemmar som kvinnor i allmänhet
att inse betydelsen häraf. Klubbens uppgift är äfven
a t t söka bidraga till medlemmarnes höjande i intellektuellt
hänseende. Till medlem antages hvarje kvinna, som fyllt
16 år samt erkänner klubbens program och stadgar. Klubben,
hvars verksamhet ledes af en styrelse af 5 ledamöter,
hade vid periodens utgång 30 medlemmar, mot 39 vid 1902
års slut. Såsom ofvan nämnts, har klubben anslutit sig till
Eskilstuna arbetarekommun och tagit initiativet till bildandet
af Eskilstuna kappsömmerskors fackförening.
Den i sammanhang med arbetarerörelsen i senaste femårsberättelsen
omnämnda reformvänliga föreningen Eskilstuna
stads med omnejd vänster förening, som har till syfte
att i demokratisk riktning främja samhällsutvecklingen inom
stat och kommun, och i hvilken förening socialdemokrater
icke tillåtas vinna inträde, bar fortsatt sin verksamhet äfven
under nu ifrågavarande period och hade vid dennas slut omkring
100 medlemmar.
Svenska arbetareförbundet, som har till ändamål att
sammansluta arbetare inom skilda yrken för att förbättra
deras ställning i ekonomiskt, socialt och intellektuellt hänseende,
att fostra medlemjnarne till nyktra, moraliskt goda
och samhällsnyttiga medborgare samt att på fredlig väg
söka förekomma och bilägga tvister mellan arbetsgifvare
och arbetare, men som icke tager befattning med politiska
eller religiösa frågor, hade, såvidt kunnat inhämtas, år 1905
två afdelningar inom länet, nämligen en i Eskilstuna med
omkring 230 medlemmar, fördelade på tre olika yrkessektioner
(järn och metallarbetare, verktygsarbetare samt träoch
grofarbetare), samt en afdelning i Katrineholm med
12 medlemmar.

Eskilstuna arbetsgivareförbund, som omnämndes i senaste
femårsberättelsen och består af järn- och metallindustriidkare
i Eskilstuna stad och dess omnejd, hade vid periodens
början 38 och vid dess slut 28 medlemmar. I öfrigt funnos
icke några endast för länet eller delar däraf afsedda arbetsgivareförbund,
utan arbetsgifvare voro anslutna till
föreningar, omfattande hela riket eller större delar däraf.
Vid ifrågavarande periods utgång voro hos Länsstyrelsen
registrerade 4 föreningar för uppförande af s. k. folkets
hus i Nyköping, Eskilstuna, Sparreholm och Katrineholm.
Arbetarebefolkningen har under perioden åt sig anordnat
särskilda samlings- och förlustelseplatser under den varmare
årstiden, benämnda folkets park. Dylika parker funnos vid
periodens slut i Eskilstuna och Oxelösund.

Under perioden hafva flere arbetsinställelser ägt rum.
Strejkerna hafva i Nyköping varit till antalet 3, omfattat
8 arbetsgifvare och 110 arbetare samt i två fall afsett
löneförhållanden och i ett fall föranledts af arbetsgifvårens
vägran att underskrifva ett arbetsaftal, hvari enligt arbetarnes
yrkande skulle ingå en bestämmelse, som innebar
hinder för arbetsgifvaren att fritt antaga och afskeda arbetare.
Sistnämnda strejk, som varade blott några timmar,
afslutades, sedan arbetsgifvaren undertecknat ett skriftligt
arbetsaftal, hvarur den omtvistade bestämmelsen uteslutits.
Af de två öfriga strejkerna i Nyköping varade den ena,
som omfattade 15 arbetare, i det närmaste nio månader,
men den andra blott några dagar. Båda dessa strejker upphörde,
sedan arbetsgifvarne gjort vissa eftergifter i fråga
om arbetarnes löneförmåner. I fråga om Eskilstuna har
magistraten därstädes lämnat närmare redogörelse för 4 strejker,
omfattande 5 arbetsgifvare och 193 arbetare. I ett
af dessa fall hade 14 mureriarbetare vid ett hotellombyggnadsarbete
yrkat, att hvarje murare skulle få sin timlön
garanterad vid ackordsarbete samt arbetsgifvaren förklarat
sig villig att ingå på denna begäran endast under förutsättning,
'att de vid bygget anställde murarne, som' från
början varit 8, minskades till detta antal, eftersom större
antal murare icke damera lämpligen kunde beredas sysselsättning
vid bygget. Efter sex dagars strejkande antogs
arbetsgifvarens villkor. De tre öfriga af dessa särskildt
o!mnämhda strejker gällde lönekonflikter. En af dem upphörde
efter fem veckors förlopp, sedan eftergifter gjorts
ifrån såväl arbetsgifvarens som arbetarnes sida ; en annan
varade fjorton dagar och slutade med, att arbetsgifvarne
utan vidhållande af förut af dem uppställda villkor godkände
den af arbetarne framlagda prislistan. Strejken vid Eskilstuna
träförädlingsaktiebolags fabrik började den 6 april
1903 och omfattade 110 träarbetare, däraf omkring 50 organiserade
Den framkallades af arbetsgifvarens vägran att
ingå på arbetarnes yrkande att återfå de lönevillkor, som
varit gällande under början af år 1901, men då blifvit nedsatta.
Efter arbetets nedläggande nyssnämnda dag förklarades
fabriken af svenska träarbetareförbundets styrelse
blockerad på arbetskraft. Underhandlingar bedrefvos gång
efter annan angående såväl lönefrågan som åtskilliga andra
under konflikten tillkomna tvistepunkter, men städse utan
resultat. Äfven ifrågasattes att genom skiljedom afgöra
tvistefrågorna, men ej heller därom kunde enighet uppnås.
Slutligen beslöts å bolagsstämma den 22 april 1904
att nedlägga fabrikens verksamhet och upplösa bolaget, hvilket
beslut också blifvit genomfördt. Ett flertal af de strejkande
hade under tiden sökt och erhållit arbete på andra
håll. I Torshälla har förekommit en strejk, som omfattade
1 arbetsgifvare och 20 arbetare, afsåg löneförhöjning, varade
sex veckor och afslutades, sedan arbetarnes yrkanden blifvit
delvis bifallna.
Under perioden hafva två gånger förekommit lockout.
Med anledning af en vid Hvilans mekaniska verkstad i
Kristianstad utbruten strejk angående löneförhöjning proklamerade
Sveriges verkstadsförening den 29 juni 1903
lockout, som till en början omfattade endast mekaniska
verkstäder, hörande till verkstadsföreningens södra krets,
men den 7 juli 1903 utsträcktes till samtliga verk inom
föreningen. Denna lockout, som häfdes den 3 augusti 1903,
berörde här i länet 3 verkstäder i Eskilstuna och 1 i Nyköping
med tillhopa omkring 800 arbetare. Sedan strejker
utbrutit på olika orter och inom skilda fack, proklamerade
Sveriges verkstadsförening den 10 juni 1905 lockout vid
samtliga föreningen tillhörande verk. Stridigheterna gällde
förhandlingsordnings undertecknande före vidare underhandling
om arbetsvillkor, minimilöner m. m. Af denna arbetsafstängning
berördes här i länet 9 verkstäder i Eskilstuna
och 1 i Torshälla äfvensom Näfvekvarns bruk,
med sammanlagdt omkring 1,200 arbetare. Lockouten upphöride
den 11 november 1905, hvarefter de förut vid ifrågavarande
verkstäder sysselsatte arbetarne åter erhöllo anställning
därstädes i mån af behof och af tillgång på arbete.
Vid flera tillfällen under strejken vid Eskilstuna träförädlingsfabrik
infunno sig strejkande och andra personer
vid arbetsplatsen i tydlig afsikt att förmå de personer, som
fortfarande arbetade vid fabriken, att nedlägga arbetet. Särskildt
voro de arbetare, som under strejken biträdde med
lossning af en i närheten af fabriken liggande virkespråm,
utsatta för obehag och förföljelse från de strejkandes sida,
hvarför arbetet måste verkställas under skydd af polisbevakning
och sådant skydd äfven beredas arbetarne vid deras
hemgång från arbetsstället. Äfven under verkstadskonflikterna
åren 1903 och 1905 plägade i Eskilstuna arbetare,
särskildt mot aftonen då arbetet för dagen upphörde, talrikt
infinna sig vid de verkstäder, där arbete trots konflikten
pågick, i uppenbar afsikt att söka förmå de få arbetare,
som kvarstodo i arbetet, att nedlägga detsamma.
Då polismyndigheten i anledning däraf måste inskrida för
ordningens upprätthållande, möttes den ofta, särskildt under
den senare verkstadslockouten, af trots från folkmassans
12 Södermanlands län. Arbetsinställelser.
sida. I öfrigt hafva arbetsstrejker och lockouter icke under
période» föranledt ingripande af polismyndighet.
Mellan arbetsgifvare och arbetare hafva under perioden
i åtskilliga fall äfven förekommit stridigheter, hufvudsakligen
lönetvister, som blifvit lösta genom godvillig öfverenskommelse
eller genom skiljedom utan arbetsinställelse.
I detta sammanhang torde äfven böra erinras om de
arbetsnedläggelser, som här i länet liksom i öfriga delar
af riket under namn af storstrejk förekommo den 15, 16
och; 17 maj 1902 i det uteslutande politiska syftet att från
arbetarehåll gifva uttryck åt vissa önskemål beträffande
den på Eiksdagens behandling då beroende frågan om utsträckning
af den politiska rösträtten. Det socialdemokratiska
arbetarepartiets verkställande utskott i Stockholm hade
i ett til] Sveriges arbetare den 9 maj 1902 riktadt upprop
uppmanat vederbörande arbetarekommuners styrelser att, så
snart konstitutionsutskottets utlåtande inkommit till Eiksdagens
kamrar, anordna offentliga möten för fattande bland
annat af beslut om allmän arbetsnedläggelse, intill dess
Eiksdagen beslutit i rösträttsfrågan. Vid arbetaremöten, som
med anledning däraf höllos i åtskilliga orter, beslöts att, om
arbetsnedläggelse komme att äga rum i Stockholm, arbetarne
skulle göra gemensam sak med stockholmsarbetarne samt
nedlägga arbetet från och med den dag rösträttsdebatten
började i Eiksdagen. Sedan därefter i Stockholm fattats beslut
om arbetsinställelse därstädes, utsändes till orterna
underrättelse om nämnda beslut och om att debatten i rösträttsfrågan
skulle i Eiksdagen taga sin början den 15 maj.
I Eskilstuna, där vid nämnda tid arbetarerörelsen inom
länet var längst hunnen, utsände arbetarekommunens styrelse
den 14 maj ett tryckt meddelande, hvari klubbstyrelser
och kommitterade anmodades tillse, det arbetet afstannade
samma, dags afton, samt alla de, som inställde arbetet, uppmanades
att sammanträda i Folkets park följande dag kl.
11 f. m. Arbetsinställelserna togo därefter i Eskilstuna
sin början den 15 maj och fortgingo hela den dagen och
nästfoljande äfvensom större delen af den 17 maj (pingstaftonen)
eller till klockan 6 e. m. Arbetsnedläggelsen upphörde
då enligt ett af arbetarekommunens styrelse i dagens
nummer af tidningen Eskilstunakuriren infördt tillkännagifvande
af följande lydelse: »Arbetsnedläggelsen upphör
från och med i afton klockan sex. På grund af det oss sent
tillhandakomna telegrammet har meddelandet härom ej i
dag kunnat delgifvas arbetsgifvarne på annat sätt än genom
detta tidningsmeddelande.» Typograferna i Eskilstuna hade
från början beslutit att ej deltaga i den ifrågasatta arbetsinställelsen,
men frångingo den 15 maj detta beslut samt
nedlade arbetet samma dag vid ett-tiden på middagen, hvarefter
arbetet af dem återupptogs lördagen den 17 maj omkring
klockan 1/2 3 e. m. Inom Eskilstuna hufvudnäring, järn- och
metallindustrien, var arbetsinställelsen så godt som allmän.
Endast å en och annan sådan arbetsplats kvarstodo några
få arbetare på sina poster, merendels för utförande af sådana
arbeten, som voro af natur att ej böra uppskjutas, t. ex.
reparation af ångpannor. Lika allmän var arbetsnedläggelsen
vid J. O. Öberg & Sons stora kontorsboksfabrik, gasverket,
bryggerierna, snickeri- och möbelfabriker, tryckerier
och bokbinderier, hvarjämte samtliga måleri- och soteriarbetarc,
flertalet bageri-, skomakeri-, skrädderi-, sien-, trä-,
mureri- och åkeriarbetare äfvensom åtskilliga af stadens
arbetare deltogo i arbetsinställelsen. Arbetarne vid Eskilstuna
elektricitetsverk samt vid stadens vattenlednings- och
renhållningsverk nedlade icke arbetet. Antalet deltagare
i arbetsinställelsen i Eskilstuna har af magistraten därstädes
beräknats till omkring 3,400 personer, däraf en del
kvinnor (omkring 260) och minderåriga. Arbetarne vid de
i Eskilstuna stads omedelbara närhet inom Klosters och
Fors socknar af Eekarne fögderi belägna många fabrikerna
tillhörde i regeln fackföreningar i Eskilstuna och kommo
äfven denna gång att talrikt deltaga i den beslutade demonstrationsstrejken.
Antalet deltagare i arbetsinställelsen
från fabrikerna i nämnda två socknar uppgifves hafva uppgått
till inemot 1,000 personer, däraf 394 af de vid statens
gevärsfaktori då anställda 471 arbetare. Äfven vid en fabrik
inom Husby-Eekarne socken af Eekarne fögderi nedlades
arbetet af alla arbetarne, ungefär 65.
I Torshälla deltogo omkring 70 fabriksarbetare i arbetsinställelsen.

På många arbetsplatser lär påbudet om arbetsnedläggelse
halva af arbetarne ganska ogärna efterkommits, och
ett stort antal af de strejkande arbetarne torde hafva deltagit
i arbetsinställelsen endast af eftergifvenhet för andra
arbetares uppmaningar eller påtryckningar samt af rädsla
för de efterräkningar, som vägran ä t t efterkomma partiledningens
föreskrifter kunde komma att medföra. Såsom exempel
på dylika påtryckningar utöfver den här ofvan omnämnda
i fråga om arbetsinställelsen vid Kungshagens tegelbruk må
anföras, att den 16 maj omkring 350 rösträttsdemonstranter
från Eskilstuna begåfvo sig till Torshälla, där emellertid
flertalet fabriksarbetare nedlagt arbetet redan före demonstranternas
väntade ankomst. Samma dag omkring kl. 4
e. m. infunno sig 500 till 600 demonstranter från Nyköping
vid Hargs bomullsspinneri i Helgona socken, hvarvid
ungefär 100 demonstranter inträngde i en af fabrikslokalerna
isamt uppmanade där sysselsatte arbetare och /arbeterskor
att nedlägga arbetet. De arbetande syntes ej hafva
någon lust att åtlyda uppmaningen, men då arbetet i de
öfverfyllda fabrikslokalerna ej lämpligen kunde fortgå,
läto arbetsgifvarne af sluta fabriksverksamheten för dagen,
hvarpå demonstranterna, sedan några tal hållits, aflägsnade
sig. Som man befarade, att samma uppträde, om fabrikerna
hölles i gång, skulle följande dag upprepas, arbetades då
endast några timmar på morgonen. Af den vid Hargs fabriker
anställda, till omkring 160 uppgående arbetspersonalen
deltog ej någon i demonstrationerna eller yrkade på arbetets
nedläggande. Arbetsgifvarne inom länet sökte i allmänhet
ej hindra arbetarne i deras förehafvanden, utan läto lugnt
saken hafva sin gång. I några fall föranstaltade arbetsgifvarne
själfva utan arbetarnes initiativ om arbetets nedläggande,
för att på så sätt förebygga konflikter mellan
deras arbetare och andra, som sökt eller kunde väntas söka
förmå dem till arbetsinställelse. Vid statens gevärsfaktori
begärdes från arbetarnes sida ledighet; sedan denna framställning
a,f slagits, blef arbetet, såsom här of van omnämnts,
nedlagdt af 394 utaf faktoriets 471 arbetare, enligt hvad
ombud för arbetarne uppgåfvo på grund af påtryckningsåtgärder
från vederbörande fackförenings sida. Vid Nyby
bruk i Torshälla socken begärde arbetarne ledighet på middagen
den 16 maj, men, då denna begäran afslogs, fortgick
arbetet som Vanligt, och någon strejk kom! där icke till stånd.
Under strejkdagarne anordnades många demonstrationsmöten
äfvensom demonstrationståg genom gatorna. Af deltagarne
i dessa tåg höjdes gång efter annan lefverop för den
allmänna rösträtten och dylikt samt sjöngs »Arbetets söner»,
men något egentligt störande af den allmänna ordningen
eller något särskildt trots mot myndigheterna förekom därvid
icke. Krogar och ölstugor samt brännvinsutminuteringsställen
höllos på order af polismyndigheterna stängda under
arbetsinställelsen. Några nämnvärda rubbningar i den allmänna
rörelsen, kommunikationerna, belysningsförhållandena,
renhållningens behöriga skötande eller i tillgången
på lifsmedel och dricksvatten hafva ifrågavarande arbetsinställelser
icke här i länet förorsakat.

I fråga om befolkningens laglydnad och sedlighet hafva
ej under perioden iakttagits några mera anmärkningsvärda
förändringar. Gröfre brott förekomma fortfarande mycket
sällan. Äfven i fråga om ringare brott och förseelser äro
förhållandena här i länet bättre än uti riket i dess helhet.
Fylleriförseelserna äro fortfarande ganska talrika,
men i detta hänseende torde böra bland annat bemärkas,
att till följd af de genom lagen den 8 juni 1904 vidtagna
ändringarna i 11 kap. 15 § och 18 kap. 15 § strafflagen
fylleri numera är straffbart i långt flera fall än förr samt
att fylleriförseelser antagligen blifva nu för tiden mera beifra.
de än förr. Själfsvåld och trots mot myndigheters bud
synas vara i tilltagande bland yngre samhällsmedlemmar,
särskild! å orter med större industri. I förhållandet mellan
könen råder fortfarande i många fall mycken lösaktighet.
Af hela antalet födda barn är procenttalet barn af oäkta
börd ganska stort.

Äfven om, till följd af förbättrad ekonomisk ställning
för stora delar af befolkningen, förbrukningen af starka drycker
icke skulle hafva under perioden minskats, synes dock
dryckenskapen eller det omåttliga bruket af sådana drycker
alltjämt, om ock sakta, aftaga inom alla samhällsklasser.
Den allmänna uppfattningen utvecklas allt mera i den riktningen,
att det är en skam att uppträda onykter.
Bland dem, som arbeta för nykterhetssakens framgång,
böra i denna berättelse liksom i de närmast föregående särskildt
omnämnas de s. k. nykterhetsföreningarna. Deras verksamhet
står fortfarande under nitisk och kraftig ledning, och
den stora betydelsen af deras insats i det sociala arbetet
blir med hvarje år allt mera erkänd. Enligt hitinkomna uppgifter
funnos vid 1905 års slut inom länet följande nykterhetsföreningar
med nedannämnda antal medlemmar:
x) Dessutom 2 ungdomsloger med 543 medlemmar. s) Dessutom ett ungdomstempel
med 46 medlemmar. 3) Dessutom en baruafdelniiig, benämnd »Hoppets
här>, med 80 medlemmar. 4) Dessutom en ungdomsloge, »TorshSlla framtid»,
med 80 medlemmar.


Nykterhetsföreningar, lemmar.
Oster-Rekarne härad. Goodtemplarlogen »Vallby endräkt» i Vallby socken . 103
» » Vallby blåbandsförening i d:o . 77
» » Goodtemplarlogen »Vänskapsbandet» i Stenkvistasocken 42
» » Templarlogen »Kumla borg» i d:o 44
» > Goodtemplarlogen »Arila jubileumsminne» i Arla
socken 45
» » D:o »Skogsrosen» i Hnsby-Rekame socken 35
» » D:o »Husby värn» i d:o 30
» » D:o »Hedblomman» i d:o 33
» » Ryningsbergs blåbandsförening i d:o 36
» » Goodtemplarlogen »Hedensö framtid» i NäBhulta socken 65
» » Blåbandsföreningen »Syskonkedjan» i d:o 108
» » D:o »Syskonringen» i d:o 115
> > D:o »Stjärnan i skogen» i d:o 30
> » Templarlogen »Gränsvakten» i Klosters socken . . . 85
Väster-Rekarne härad. Templet, »Frihet» i Kors socken 40
> » Blåbandsföreningen i Torshälla socken 65
» » Templarorden i d:o 40
» » Nykterhetsarmén i d:o 32
» » Goodtemplarlogen »Det godas framgång» i Gillberga
socken 66
» » D:o »Lista lycka» i Lista socken 35
> » Nykterhetsarmén i d:o 40
» » Goodtemplarlogen »Endräkt» i Tumbo socken . . . 40
» » D:o »Råby lilja» i Råby-Rekarne socken 54
> > Ungdomslogen »Majblomman» af goodtemplarorden i
Råby-Rekarne socken 29
> » Råby-Rekarne blåbandsförening i Råby-Rekarne socken 10
» > Goodtemplarlogen »Sanningens röst» i Öja socken . . 87
> • D:o »Ungdomens hopp» i d:o . . 12
» » D:o »Fram» i d:o . . 20
» » Öja blåbandsförening i d:o . . 86
» > Blåbandsföreningen »Liljan i skogen» i d:o . . 80
» > Västermo blåbandsförening i Västermo socken . . . 118
» » Blåbandsföreningen »Strid» i d:o . . . 43
» » Goodtemplarlogen »Fridens rÖ8t» i d:o . . . 67
» » D;o »Fast» i d:o . . . 46
» » D:o »Karmel» i d:o . . . 10
» » D:o »Hjälmarsborg» i d:o . . . 101

Enligt dessa uppgifter skulle hela antalet medlemmar
i nykterhetsföreningarna hafva vid 1905 års slut varit
12,620, af hvilket antal öfver 1,000 tillhörde ungdomsloger
och barntempel. I senaste femårsberättelsen uppgafs hela
medlemsantalet i länets nykterhetsföreningar till 10,318.
Alla dessa föreningar hafva till mål att verka för absolut
nykterhet och rusdryckernas afskaffande såsom njutningsmedel.
Åtskilliga af dem, särskildt Verdandiordnarna, syssla
enligt sina stadgar äfven med politiska frågor. Inom många
af dem finnas understöds- och försäkringsföreningar.
Om sättet för nykterhetsföreningarnas verksamhet år
föga att tillägga, till hVad därom yttrats i Länsstyrelsens
senaste femårsberättelse. I de större orterna, såsom t. ex.
Eskilstuna och Nyköping, hafva bildats s. k. lokalnykterhetskommittéer,
med uppgift att vid alla inom samhället förekommande
frågor — t. ex. val af kommunala och politiska
förtroendemän, ordnande af rusdrycksförsäljningen m. m. —
som i något hänseende beröra nykterhetssaken, representera
nykterhetsintressena samt att, då ett allmänt uppträdande
från nykterhetsvännernas sida anses erforderligt, påkalla,
oidna, leda och sammanhålla denna gemensamma verksamhet.
Till dessa lokala sammanslutningar höra ej blott egentliga
nykterhetsföreningar utan äfven metodist- och baptistförsamlingar
samt missionsföreningar inom samhället. Södermanlands
läns allmänna nykterhetskommitté sträcker sin
verksamhet öfver hela länet. Liksom förut skett i Eskilstuna
och Strängnäs, har under denna period i Nyköping
andrdnats ett mycket besökt nykterhetskafé. I Eskilstuna
har på lokalnykterhetskommitténs initiativ och med understöd
af staden inrättats en s. k. läse- och värmestuga,
af sedd särskildt såsom tillflyktsort för sådana arbetare, som
äro inneboende hos andra. Stugan hålles öppen endast under
den kallare årstiden, och där tillhandahållas för billigt pris
varm mjölk och kaffe jämte bröd. Det här of van omnämnda,
år 1900 i Stockholm stiftade sällskapet Svenska kvinnors
kristna nykterhetssällskap Hvita bandet har till ändamål
att på kristlig grund verka ej blott för nykterhet utan
äfven för sedlighet. Landstinget har för hvart och ett
af åren 1904—1906 beviljat ett förslagsanslag af högst 500
kronor at1 mot redovisningsskyldighet utbetalas för hållande
af nykterhetsföredrag i Malmköping under pågående militäröfningar
på tid och plats, som af vederbörande mililärbefäl
bestämmes.
Hvad angår de i senaste femårsberättelsen i detta sammanhang
omnämnda Kristliga föreningarna af unge män och
af unga kvinnor, har Kristliga föreningen af unge män
i Eskilstuna under perioden upphört på grund af bristande
intresse för föreningen. Däremot har Kristliga föreningen
af unga kvinnor i Eskilstuna fortsatt med sin verksamhet
efter hufvudsakligen samma plan och i samma syfte som
under föregående period. Eegelbundna andaktsstunder med
bibelsamtal samt missions-, sång- och symöten m. m. hafva
hållits, hvarjämte vid flera tillfällen anordnats särskilda
möten för döfstumma. Föreningen har en s. k. ungdomsgren,
som en gång i månaden samlat flickor mellan 10
och 14 år till arbete till förmån för Gammal-Svenskby i
Ryssland. Till föreningen höra kvinnor af alla samhällsklasser,
och den hade vid 1905 års slut 76 medlemmar.
Kristliga föreningens af unga kvinnor i Nyköping verksamhet
har fortgått under större delen af perioden, men i
slutet af år 1905 blifvit nedlagd.
Viskänkning och utminutering af brännvin och andra
spritdrycker förekomma i länets sex städer och i köpingen
Malmköping samt utöfvas på alla dessa ställen af särskilda
föi- ändamålet bildade bolag. Dessutom hafva under perioden
utöfvats under sommartiden tillfälliga utskänkningsrättigheter
å Oxelösunds badhotell, vid Mälarbaden i Torshälla
socken och å utvärdshuset Höjden å Strängnäs stads område,
samt under åren 1901—1904 vid ett utvärdshus å
Djurgården invid Eskilstuna. Genom resolution den 18 april
1905 af slog Konungens Befallningshäf vande en framställning
om dylik utskänkningsrättighet ,å Djurgården under
1905 års sommar, öfver denna resolution anfördes besvär
hos Kungl. Maj.t, som enligt skrifvelse den 15 juli 1905
ej fann skäl att göra ändring i det öfverklagade beslutet.
Under seglationstiden har utskänkning af spritdrycker ägt
rum å en stor del af de passagerareångfartyg, som anlöpa
länets hamnar. Brännvinshandeln har utöfvats i Nyköping
å 1 minuthandelsställe och 4 utskänkningsställen, äfvensom
medelst utskänkning å teatern, då föreställningar där gifvits;
i Eskilstuna å 2 minuthandels- och 6 utskänkningsställen
samt i hvar och en af städerna Strängnäs, Mariefred,
Torshälla, Trosa och i köpingen Malmköping under
senare delen af perioden å 1 minuthandels- och 2 utskänkningsställen.
De förut gällande bestämmelserna om tider
för utskänkning af och minuthandel med brännvin hafva
under perioden ändrats hufvudsakligen så till vida, att utskänkningstiden
å vissa restauranter i Eskilstuna och Nyköping
utsträckts från klockan 10 e. m. till klockan 11
e. m., att i Eskilstuna tiderna för de s. k. krogarnas och
minuthandelsställenas öppenhållande afsevärdt inskränkts,
särskildt å fredagseftermiddagarne, då arbetarne där i staden
vanligen erhålla sin aflöning, samt att i Mariefred utskänkningen,
där den bedrifves såsom krogrörelse, ej får
å dagar före sön- eller helgdag fortgå efter klockan 7 e. m.
Förbrukningen af spritdrycker har med all sannolikhet
under perioden aftagit, åtminstone hafva utskänkningsbolagens
i länet försäljningar af dylika drycker betydligt minskats,
på sätt framgår af nedanstående, med ledning af
bolagens revisionsberättelser sammanställda uppgift:
öfver de inom länet influtna brännvinsförsäljningsmedlen
och deras fördelning hänvisas till följande tabell:
16 Södermanlands län. Vin och maltdrycker.
Den länets landstingsområde tillkommande andelen af
de till Statskontoret från rikets skilda delar influtna brännvinsförsäljningsmedlen
har för de olika försäljningsåren under
perioden uppgått till nedannämnda belopp och fördelats
sålunda :

Huruvida konsumtionen af vin under perioden ökats
eller minskats, kan ej med ledning af tillgängliga uppgifter
af göras. Utskänkningsbolagen inom länet hafva under försäljningsåret
1900—01 sålt 26,407 liter vin samt under de
fyra följande försäljningsåren 23,678 liter, 22,428 liter,
21,177 liter och 22,145 liter. Utskänkning af vin har, förutom
på de ställen, där rättighet till utskänkning af spritdrycker
utöfvats, varit under hela perioden eller delar däraf
medgifven i Eskilstuna å ett ställe i förening med konditorirörelse
och å ett ställe i samband med matservering medelst
automat och å ytterligare ett ställe till spisande gäster,
i väntsalarna å Eskilstuna järnvägsstation, å ett hotell i Katrineholm,
å järnvägshotellen i Vingåker, Oxelösund, Gnesta
och Sparreholm samt sommartiden vid Bie badanstalt och
Hällby brunn i förening med matservering, i restauran tvagnarna
å vissa statsbanetåg samt enligt medgifvande från Styrelsen
för statens järnvägar
I städerna, där, enligt den under perioden
gällande lagstiftningen, särskildt tillstånd ej erfordrats
för försäljning af vin i mindre myckenheter, har försäljning
af vin till afhämtning idkats i ganska stor omfattning
af ett flertal handlande, nämligen, enligt hit inkomna
uppgifter, i Nyköping af 12, i Eskilstuna af 15,
i Torshälla af 2, i Strängnäs af 7, i Mariefred af 4 samt
i Trosa af 2 handlande.
Förbrukningen af malldrycker kan ej exakt angifvas,
men har varit stor och torde knappast hafva i mera afsevärd
grad aftagit. .Förutom å de ställen, där brännvinseller
vinutskänkning förekommit, har försäljning af maltdrycker
till förtäring på stället utan samband med servering
af mat varit tillåten i Nyköping å 7, i Eskilstuna
å 10, i Strängnäs å 2 och i Mariefred å 2 ställen samt i
Trosa, Malmköping, Katrineholm och Flen å 1 ställe på
hvarje plats. Tiderna för dessa försäljningsställens öppenhållande
hafva genom af Konungens Befallningshafvande
utfärdade bestämmelser ganska strängt begränsats. Hättighet
att i samband med värdshusrörelse vid måltider utskänka
maltdrycker har liksom under föregående period varit
af Konungens Befallningshafvande medgifven i omkring
25 fall Gästgifvare och skjutsstationsföreståndare hafva i
allmänhet icke begagnat sig af den enligt skjutsstadgan
dem tillkommande rättigheten att till vägfarande försälja
maltdrycker till förtäring på stället. Under perioden har
Konungens Befallningshafvande i tre fall med anledning
af oordningar förbjudit gästgifvare att fortsätta med sådan
försäljning.
Hvad angår försäljning af maltdrycker till afhämtning,
halva på landsbygden endast 9 personer innehaft tillstånd
att sälja maltdrycker till myckenhet under tio liter, och af
dessa tillstånd hafva 8 gällt allenast försäljning af svagdricka.
Å landsbygden har ölförsäljningen i handelsbodarna
eller den s. k. tiolitersförordningens tillkomst alltlnera sällan;
förekommit. I städerna däremot har försäljning af maltdrycker
till afhämtning fortfarande bedrifvits fritt och i
mycket stor omfattning af speceri- och diversehandlande,
i Nyköping af omkring 20 handelsidkare, i Eskilstuna af
omkring 50 samt äfven i de öfriga städerna af ett flertal
handlande. Därjämte hafva maltdrycker för afhämtning tillhandahållits
från bryggerierna samt deras nederlag och tappningsaffärer
såväl i städerna som på landsbygden. De genom
kungl. kungörelsen den 28 november 1902 meddelade
bestämmelserna angående kringföring å landet af maltdrycker
hafva visat sig nyttiga, och klagomålen öfver de s. k.
rullande ölkrogarne hafva betydligt aftagit. De i senaste
femårsberättelsen påpekade olägenheterna i många fall af
den i städernas handelsbodar bedrifna ölhandeln hafva under
perioden kvarstått.

Byggnadsverksamheten har under perioden varit betydande,
särskildt i och invid de större städerna samt i
Katrineholms, Oxelösunds och Flens municipalsamhällen. På
den egentliga landsbygden är det allt vanligare, att innehafvare
"af större egendomar nybygga eller förbättra sina underhafvandes
bostäder. För uthyrning af sedda byggnader hafva
på senare tider blifvit bättre inredda än förr, äfven hvad
smålägenheter angår. På många håll hafva kooperativa
föreningar bildats med ändamål att bereda medlemmarne
lämpliga bostäder.
Den med statslån understödda egnahems-rörelsen har
här i länet skjutit rask fart.  I olikhet mot i
andra län hafva flere lån och sammanlagdt större lånebelopp
utlämnats till bostadslägenheter än till jordbrukslägenheter.
Af dessa bostadslägenheter ligga de allra flesta
i Fors och Klosters, numera med Eskilstuna stad förenade
socknar samt ägas af industriarbetare, som där åt sig inrättat
trefliga och sunda bostäder, omgifna af trädgårdstäppor.
Under år 1905 blef hos Länsstyrelsen registrerad
Föreningen Småbrukaren utan personlig ansvarighet, hvilken
förenings styrelse har sitt säte i Klosters socken och
som har till ändamål »att inköpa jord för att fördela oeh
försälja densamma till egna hem åt medlemmarne, att vidtaga
gemensamma åtgärder för dränering, att anskaffa byggnadsmateriell
och andra förnödenheter, att befrämja odling
och plantering vid medlemmarnes egna hem samt att på
annat därmed jämförligt sätt främja medlemmarnes intressen
».
Åtskilliga af de under perioden inom länet uppförda
nybyggnaderna äro i arkitektoniskt hänseende tillfredsställande.
Anlitandet i allt flera fall af skickliga arkitekter
till upprättande af byggnadsritningar har visat välgörande
verkningar på byggnadssättet i allmänhet samt ökat anspråken
på byggnaders smakfullhet, prydlighet och ändamålsenlighet.
Inom alla trakter af länet har ock röjt sig
större benägenhet att omgifva bostäderna med planteringar.
Befolkningens upplysning och bildning har fortfarande
gått framåt. För undervisningsanstalter redogöres närmare
under afdelning 6 här nedan. Många begåfvade personer,
som ej erhållit högre undervisning, förskaffa sig på egen
hand ganska stora insikter, något som tydligen märkes vid
sådana personers uppträdande å offentliga sammankomster.
Om sockenbiblioteken och deras begagnande är ej något
särskildt anmärkningsvärdt att omnämna för nu ifrågavarande
period. Deras bokförråd har mången gång icke kunnat
så underhållas eller ökas, som för tillfredsställande af
nutidens och den stora allmänhetens smak varit erforderligt.
En ändring härvidlag torde möjligen vara att förvänta,
sedan numera enligt kungl. kungörelsen den 16 juni
1905 statsunderstöd kan erhållas till folkbibliotek. De äldre
arbetareföreningarna i städerna hafva i allmänhet egna bibliotek,
och äfven de under senare tid bildade sammanslutningarna
af arbetare hafva verkat för upprättande af
bibliotek.
Sedan hösten år 1903 finnas inom länet s. k. vandringsbibliotek,
som tillkommit på initiativ af f. d. landshöfdingen
m. m. F. A. Boström och anskaffats hiufvudsakligen af
därtill utaf några sparbanker i länet anslagna medel. Vandringsbiblioteken
,äro små lånbibliotek, afsedda att flyttas
från ort till ort för att bereda allmänheten, särskildt på
landsbygden, lätt tillgång till god läsning. Vid 1905 års slut
f unnos här-ji länet 8 vandringsbibliotek med sinsemellan olika
boksamlingar om i medeltal 60 böcker. Biblioteken äro levererade
af Folk bildningsförbundet, och bokvalet är gjordt
i anslutning till detta förbunds bibliotekskataloger. På rekvisition
hos föreståndaren för länets folkhögskola vid Asa,
sändas boksamlingarne kostnadsfritt till samhällen, föreningar
och enskilda, som vilja taga hand om dem för en
tid af tre till sex månader, ombestyra utlåningen och ansvara
för deras vård. Låneafgiften, afsedd att bestrida
fraktkostnader och bibliotekens underhåll, är 5 öre i veckan
för bok om minst 100 sidor och 2 öre för småskrifter.
Låntagare får låna endast ett större arbete och en småskrift
i sänder och för högst tre veckor. Vandringsbiblioteken
hafva i allmänhet mottagits med stort intresse; boklånen
synas hafva mest omfattat skönlitteratur samt historia,
lefnadsskildringar och geografi; och man torde med skäl
kunna hoppas, a t t vandringsbiblioteken skola ökas i antal
och därmed i gagn.
Stadsfullmäktige i Nyköping beslöto år 1901 att för
arbetsklassens bästa där inrätta en läsestuga i förening med
lånebibliotek samt att för ändamålet upplåta och på lämpligt
sätt inreda lokal i en af stadens byggnader. Till lokalens
iståndsättande samt till inventarier anvisades ett
la,l,'o8. K. Maj:ts Befallningshaf vandes femårsberättelser 1901—1905. Södermanlands län. 3
18 Södermanlands län. Skytterörelsen.
belopp af omkring 1,100 kronor, och hafva sedermera från
staden årsanslag utgått med 450 kronor. Anstalten, för
hvilken stadsfullmäktige fastställt stadgar, står under ledning
af en utaf stadsfullmäktige utsedd särskild styrelse.
Biblioteket utgöres hufvudsakligen af en boksamling om
ungefär 800 band, som af Nyköpings arbetareförening öfverlämnats
till läsestugan; katalogen upptager för närvarande
något öfver 1,000 nummer. I läsestugan tillhandahållas äfven
några af de större dagliga tidningarna. Antalet besök i
läsestugan uppgick år 1905 till 3,690, eller i medeltal 10
om dagen, och boklånens antal, som efter hand betydligt,
ökats, utgjorde samma år 5,853, eller i medeltal 16—11
om dagen.
Den stora allmänhetens läslust torde emellertid icke så
mycket gå ut på böcker, åtminstone ej sådana af mera
gediget innehåll, som på tidningar, hvilka till följd af
det billiga priset stå äfven de mindre bemedlade till buds.
Skytterörelsen har äfven under förevarande period varit
omfattad med synnerligen lifligt intresse. Antalet skytteföreningar
och skyttegillen har under perioden ökats från
23 år 1900, med 1,100 aktiva och 427 passiva medlemmar,
till 54 föreningar, med 7,394 aktiva och 1,276 passiva medlemmar.
De största skytteföreningarna voro vid 1905 års
utgång Eskilstuna skyttegille med 2,035 medlemmar, Bogsta
skyttegille med 1,407 medlemmar, Eskilstuna och Karl Gustafs
stads frivilliga skarpskytteförening med 880 medlemmar
och Nyköpings skyttegille med 551 medlemmar. De
nyinskriina aktiva medlemmarnes antal utgjorde 797 år
1900 samt har under de fem nästföljande åren uppgått
till 2,082, 2,388, 1,724, 2,459 och 3,242. Antalet inom samtliga
föreningar losbade skarpa skott utgjorde 83,184 år 1900,
men har sedermera år för år ökats till 191,378 år 1901,
283,146 år 1902, 354,553 år 1903, 487,218 år 1904 och år
1905 ej mindre än 738,054. Minst femtio skarpa skott hade
under år 1900 lossats af 568 medlemmar; motsvarande antal
för de nästföljande fem åren utgjorde 1,264, 1,751, 2,322,
3,576 och 4,872. Statsanslag till ammunition, täflingspris
och andra omkostnader har till länets skytteföreningar utgått
med för hvarje år högre belopp, år 1905 med 24,360
kronor. Länets landsting har till skytteföreningarne lämnat
bidrag för anskaffande af ammunition åt mindre bemedlade
med 500 kronor om året under hvart och ett af åren'
1901—1903 och 1,000 kronor årligen under åren 1904 och
1905. Under hela perioden har Eskilstuna skarpskytteförening
åtnjutit af Eskilstuna stad ett årligt anslag af 400 kronor
och Katrineholms skyttegille af Stora Malms socken ett
bidrag af 300 kronor om året. Skjutbanor hafva under perioden
nyanlagts eller förbättrats för många af länets skytteföreningar
och deras underafdelningar, de s. k. skjutlagen;
och hafva därtill erhållits anslag af statsmedel.
Södermanlands skytteförbund omfattar alla skytteföreningar
inom Södermanlands län, som på grund af kungl.
brefvet den 9 juni 1893 anslutit sig till förbundet. Skytteförbundets
ändamål är att leda och främja den frivilliga
skytterörelsen, så att den varder till verklig fromma för
fäderneslandet. Förbundet är underordnadt skytteförbundens
öfverstyrelse, hvars ledamöter utses af representanter
från rikets alla skytteförbund ined rätt för Kungl. Maj.t
att i öfverstyrelsen insätta minst två ledamöter, och har
skyldighet att ställa sig till efterrättelse de bestämmelser
om sättet för utöfvandet af föreningarnes verksamhet, som af
öfverstyrelsen kunna meddelas. Förbundets verksamhet ledes
af ett verkställande utskott, bestående af den ledamot af
förbundets styrelse, som för öfvervakande af skytteföreningarnes
af staten understödda verksamhet utses af Kungl.
Maj:t, jämte fyra andra ledamöter, valda af representanter
från skytteföreningarne. Förbundets styrelse utgöres af verkställande
utskottet jämte de till förbundet hörande skytteförenin^
garnes ordförande eller, vid förfall för någon af
dem, annat af skytteförening utsedt ombud. Förbundsstyrelsens
ordförande väljes af förbundets representanter, som
utgöras af förbundsstyrelsens medlemmar äfvensom ombud
från skytteföreningarne, utsedda ett för hvarje fullt hundratal
medlemmar, med rätt äfven för förening med mindre
än hundra medlemmar att utse ett ombud. Representanterna
sammanträda årligen till ett representantmöte, som hålles
samtidigt med de af statsmedel understödda förbundstäflingarne.
Förutom skjuttäflingar inom de särskilda skytteföreningarne
eller mellan medlemmar från vissa skytteföreningar
hafva årligen varit af skytteförbundet anordnade täflingsskjutningar
för länets alla skytteföreningar, år 1901 i Hyköping,
år 1902 i Katrineholm och de tre följande åren
i Eskilstuna. Under de senare åren hafva, på sätt här
nedan närmare omnämnes, hållits länstäflingar i fältmässig
skjutning. Skytteförbundet har äfven verkat för att i folkskolorna
införa såsom frivilligt läroämne undervisning i
skjutning med salongsgevär; på initiativ af Bogsta skyttegille
hafva. inom Rönö härad omkring 250 folkskolebarn erhållit
dylik undervisning. Skytteförbundet har under perioden
anskaffat ett förbundsstandar, efter ritning af slottsarkitekten
Agi Lindegren, samt infört skyttemedaljer i tre
grader, guld-, silfver- och bronsmedalj, att utdelas till medlem
af förbundet såväl för skjutskicklighet som ock för
ådagalagda synnerliga förtjänster om skytteväsendets utveckling
inom förbundet eller någon dess skytteförening.
Därjämte anordnar förbundet numera årligen i samband med
förbundsskjutningarna en mästerskapstäflan, hvarvid den
skytt, som enligt fastställda bestämmelser uppnår det bästa
resultatet, förklaras för årets mästerskytt inom förbundet
samt erhåller särskildt hedersdiplom till bevis därom och,
om möjligt, ett pris i penningar eller värdeföremål.
Södermanlands fältskytteförening, hvars uppgift är att
verka för ett allmännare införande af fältmässiga skjutöfningar
inom skytteföreningarne, bildades den 20 december 1903
af några bland länets mest framstående skytteledare och
har tjänat såsom mönster för andra sedermera tillkomna
dylika föreningar inom nästan alla rikets öfriga län. De
modernare fältmässiga skjutningssätten, som äro af djupgående
betydelse för skytteutbildningen och försvaret, hafva
blifvit allt mera utbredda och omhuldade. Fältskytteföreningen
har till ledning för andra skytteföreningar utgifvit
och i öfver 2,000 exemplar utdelat två broschyrer, i hvilka
den fältmässiga skjutningens skilda former blifvit af synnerligen
sakkunniga författare på ett instruktivt sätt behandlade.
Fältskytteföreningens verksamhet har dock hufRiksdagsmannaval.
Skörden. Södermanlands län. 19
vudsakligast knutits vid det sörmländska skytteförbundet,
som också torde i fråga om fältmässig skjutning intaga en
framstående plats bland rikets skytteförbund. .Föreningen
består af ständiga och årsledamöter ; de förra erlägga en
gång för alla en afgift af 30 kronor, de senare en årsafgift
af 3 kronor; den stora mängden af länets skyttar har
man velat såvidt som möjligt fritaga från kostnader för
öfningar och täflingar i fältskjutning. Sedan under höst
och vinter anordnats ett stort antal fältskjutningsöfningar
inom de särskilda skytteföreningarne, hafva sedan år 1904
under somrarne i Flen hållits stora, för hela länet gemensamma
täflingar, som omfattats med det allra lifligaste
intresse. I dessa länstäflingar deltogo 617 skyttar år 1904
och 980 år 1905. De fältmässiga skjutningarne hafva vunnit
skyttarnes intresse; vid länstäflingarne hafva ock kunnat
utlämnas ett ganska stort antal pris, äfvensom fri ammunition
och resekostnadsbidrag åt mindre bemedlade skyttar.
Föreningen har årligen uppburit i statsanslag omkring 1,000
kronor och af en enskild person ett bidrag af 500 kronor.
Intresset för idrott har under perioden visat sig allt
mera kraftigt. Föreningar och klubbar för olika slag af
idrott hafva bildats på många orter, och idrottstäflingar
allt oftare varit anordnade.

Under perioden har Länsstyrelsen utfärdat 39 förordnanden
om verkställande af undersökning för vattenaflednings-
eller dikningsföretag.
Bland under perioden planlagda större dylika företag
märkas särskildt följande:
1) Reglering af vattenståndet i sjön Båfven samt nti Lidsjön och Husbyån, i
och för torrläggning af mark till egendomar inom Helgesta, 1'lens, Ardala, Forsa,
Hushy-Oppnnda, Raby-Rönö, Ripsa, Ludgo, Björnlunda, Gryts och Hyltinge socknar,
hvilket ärende dock hvilar i afbidan pä utgången af ett under afdelningen 4
B) här nedan närmare omnämndt ärende angående ifrågasatt farled genom och frän
nyssherörda m. fl. vattendrag till Östersjön.
2) Torrläggning af mark till Ribbingelund, Prostökna m. fl. egendomar i
Kjula och Barfva socknar — arealen af den vattenskadade marken utgjorde 491
hektar, och torrläggningsarbetena väntas inom kort tid vara färdiga till afsyning.
3) Reglering af Kilaån inom Kila, Lunda, Tuna, Bergshammars och S:t Nikolai
socknar pä en sträcka af 2'7 nymil.
Under perioden hafva följande med odlingslån understödda
afdiknings- och vattenafledningsföretag blifvit fullbordade
och af V,äg- och Vattenbyggnadsstyrelsen godkända :
1) Torrläggning af mark till Kitorp, Broby in. fl. hemman i Ruutuna socken.
2) Torrläggning nf mark till Närsjö, Albro m. fl. hemman i Gillberga socken.
3) Torrläggning af mark till Örsta, Norrtorp m. fl. hemman i Stenkvista och
Husby-Rekarne socknar.
4) Torrläggning af mark till Marsjö m. fl. hemman i Västra Vingåkers socken.
5) Torrläggning af mark till Alö, Mené m. 11. hemman i Västra Vingåkers
socken.
6) Torrläggning af mark till Edeby i Ripsa socken.
7) Torrläggning af mark till Torshälla östra stadsjord och till Geltbrunn,
Slagsta m. fl. hemman i Klosters socken.
Bland de utan understöd af statsmedel utförda vattenafledningsföretagen
märkas :
1) Torrläggning af mark till Gorsingeholm, Malmby m. fl. hemman i Strängnäs
socken och af mark a Strängnäs stads område.
2) Torrläggning af mark till Valsberga och Järsta byar i Åkers socken.
3) Torrläggning af mark invid Ofversjön i Barbo socken.
4) Torrläggning af mark till Vik, Mogetorp m. fl. hemman i Östra VÎDgâkers
socken.
5) Torrläggning af mark till Biby säteri i Gillberga socken.
6) Torrläggning af mark till Vi, Konungsö m. fl. hemman i Västermo socken.
Lån från odlingslånefonden hafva under perioden beviljats
med 8,100 kr. till torrläggning och odling af vattensjuka
marker till Marsjö, Fallkärr m. fl. hemman i Västra
Vingåkers socken, 15,700 kr. för mark till Edeby i Ripsa
socken, 8,500 kr. för mark till Väster Malma, ön m. fl. hemman
i Ludgo socken, 53,000 kr. för mark till Skeppsta, Berga,
Domvalla m. fl. hemman i Bjömlunda, Gåsinge och Gryts
socknar, 10,000 kr. för mark till Lastad, Vretatorp m. fl.
hemman i Strängnäs och Toresunds socknar, 17,500 kr. för
mark till Vàlinge i Stigtomta socken, 12,600 kr. för mark
till Hugelsta i Klosters socken, 2,400 kr. för mark till
Björnsten i Västermo socken samt 14,800 kr. för mark till
Malstanäs m. fl. hemman i Forsa och Vadsbro socknar.
Angående landtbruksingenjörens i länet verksamhet under
perioden hänvisas till tabell I (sid. 21).
Understöd af allmänna medel i anledning af missväxt
eller skada å gröda har icke under perioden förekommit.
Till jordbrukets höjande har Hushållningssällskapet kraftigt
bidragit. Liksom under föregående perioder hafva anslag
lämnats till länets landtbruksskola vid Nygård och
landtmannaskolan vid Åsa, till kostnader för upprättande
Kreatursstock. Hästafvel. Södermanlands län. 21
af planer till afdiknings- eller torrläggningsföretag, till länsmaskinist
och maskinskötareskola, till agrikulturkemiska
undersökningai och kontroll å utsädesvaror, till Sveriges utsädesförening,
till fältförsök med artificiella gödningsämnen,
till Svenska mosskulturföreningen, till undersökningar
rörande länets tillgång på bränntorfsmossar, till meteorologiska
observationer m. m.
Därutöfver har Hushållningssällskapet under nu ifrågavarande
period vidtagit till jordbrukets höjande åtskilliga
åtgärder, som ej förr här i länet förekommit. Så hafva t. ex.
införts premiering af mindre jordbruk, som anmälts till
täflan och visat sig förtjänta af sådan belöning, hvarjämte
till mindre jordbrukare utlämnats premielån i allmänhet
till anordningar för gödselns rätta tillvaratagande
och i några fall till byggnader, utdikning och nyodlingar.
Studieresor för mindre jordbrukare hafva anordnats; vid
dessa färder hafva under sakkunnig ledning besökts hufvudsakligen
sådana trakter, där små välskötta jordbruk mera
ymnigt förekomma, hvarjämte äfven besetts landtbruksmöten,
föisöksfält och större egendomar med i ett eller annat
hänseende högt utveckladt jordbruk. På olika platser inom
länet hafva anordnats föreläsningar och undervisningskurser
i landtbruk för mindre jordbrukare; likaledes hafva mindre
jordbrukare beredts tillfälle att erhålla undervisning i anläggning
af urinbrunnar af cement.
Jämförande försök med odling af olika potatissorter
hafva med understöd af Hushållningssällskapet blifvit verkställda
å ett stort antal egendomar i skilda trakter af länet.
Sedan slutet af år 1905 är af Hushållningssällskapet antagen
och aflönad en särskild jordbrukskonsulent med mycket omfattande
och olikartade skyldigheter. Likaså har sällskapet
anställt en täekdikningsförman.
På grund af ogynnsamma klimatiska förhållanden hade
grobarheten hos 1902 års vårsäd inom länet blifvit i högst
betydlig grad nedsatt. Hushållningssällskapet beslöt för
den skull, bland annat, att för år 1903 ställa till förvaltningsutskottets
förfogande ett belopp af 200,000 kronor till anskaffande
mot återbetalningsskyldighet af 'vårutsäde åt länets
landtbrukare och i främsta rummet åt de mindre jordbrukarne.
Genom en särskild kommitté inköptes och fördelades
under år 1903 till 2,943 rekvirenter bland länets jord-
Tab. I. Landtbruksingenjörens i Södermanlands län verksamhet
åren 1901—1905.
brukare fullgodt vårutsäde till en myckenhet af 1,213,710
kilogram, däraf 1,093,070 kilogram hafre, hvilka varor jämte
behöfliga tomsäckar betingade ett inköpspris af omkring
205,000 kronor. På denna vidlyftiga affär led sällskapet
icke någon förlust. Hushållningssällskapets verksamhet såsom
förmedlare af egnahemslån har redan blifvit omnämnd
under afdelningen 2 i denna berättelse.
De af Hushållningssällskapet meddelade statistiska uppgifterna
angående kreatursstocken inom länet utvisa, att
under perioden antalet hästar år ifrån år ökats — från
14,510 år 1900 till 16,295 år 1905 — att antalet oxar
minskats från 17,753 år 1900 till 13,972 år 1905, att antalet
nötkreatur i öfrigt varit tämligen konstant, dock med
någon minskning, beroende bland annat på klen foderskörd,
att antalet får oafbrutet och högst betydligt nedgått, nämligen
från 28,884 år 1900 till 21,049 år 1905, att antalet
svin bibehållit sig ganska oförändradt, 23,496—23,152, samt
att, sedan särskildt hönsskötseln blifvit föremål för ökadt
intresse, fjäderfänas antal under perioden i det närmaste
fördubblats, ökningen i hästarnes och minskningen i oxarnes
antal vittna om det glädjande förhållandet, att vid
jordbruket hästar allt mera användas i stället för oxar.
I kvalitativt hänseende torde länets häst- och nötkreatursbesättningar
hafva under perioden afsevärdt förbättrats.
Vid de af staten och länets hushållningssällskap bekostade
hästpremieringarna, för hvilka ett skärpt reglemente
trädt i tillämpning år 1901, hafva prisbelönats 193 hästar
år 1901, 210 år 1902, 242 år 1903, 256 år 1904 och 242
år 1905, hvarjämte ett större eller mindre antal vid premieringsmötena
uppvisade hästar årligen blifvit godkända,
men i brist på medel ej kunnat prisbelönas.
Den af Hushållningssällskapets förvaltningsutskott tillsatta
kommittén för befrämjande af hästafveln inom Södermanlands
län har fortsatt sin verksamhet på väsentligen
samma sätt som under nästföregående period. Den afsevärdt
ökade utdelningen af frisedlar till betäckning af till afvel
lämpliga moderston har förlagts till v"aren omedelbart före
betäckningstiden. Kommittén har därmed afsett, att större
procent frisedlar än förr skulle komma till användning;
detta syftemål har också blifvit uppnådt. Hästuppfödarne
synas mer och mer komma till insikt om vikten äf att
känna härstamningen hos de djur, som de använda till
afvel Antalet för betäckning godkända beskällare i länet
uppgifves i kommitténs årsberättelse för år 1905 till 43,
däraf 34 af ardennerras och 9 ädla hingstar. På framställning
af nämnda kommitté har Hushållningssällskapet under ett
par.år af perioden beviljat anslag till anställande af en i hästafvelsfrågor
sakkunnig rådgifvare åt länets hästuppfödare,
men dennes biträde har ej blifvit i större omfattning anli t a d!

Sedan år 1903 hafva för Hushållningssällskapets räkning
inköpts från statens remontdepot ädla moderston. Hushållningssällskapet
har, liksom förut, från en lånefond å
50,000 kronor utlämnat räntefria amorteringslån för inköp
af hingstar, ston och stoföl af de raser, som äro föremål för
premiering inom länet. De 8 hushållningsgillena inom länet
äfvensom de i flera orter bildade hästafvels- eller hingstföreningarna
hafva med anlitande af dylika lånemedel under
22 Södermanlands län. Nötkreatursskötsel.

Hästmarknader hafva fortfarande hållits i Eskilstuna
och Gnesta, på hvartdera stället två gånger om året.

 För att smör skall kunna tilldelas pris, måste samma
mejeri hafva utställt smör vid alla profningarna under året,
och det vid bedömandet uppkomna medeltalet poäng (0—15)
lägges till grund för prisutdelningen. Medelpoängen för
smöret var år 1901 vid vårutställningen 12-4 och vid höstutställningen
11-3. Motsvarande siffror utgjorde år 1902
12-4 och 1207, år 1903 11-8 och 11-6 samt år 1904 11-68
och 11 "68. Vid smörprofningarna under år 1905 utgingo 5
af 39 anmälda mejerier under årets lopp, så att i sista smörprofningen
deltogo endast 34 mejerier; mtedelpoängen för
samtliga de täflande var 11-41 och den högsta taiedelpoängen
för ett mejeri 12-75. I ostutställningen 1905 deltogo
24 mejerier med 59 märken ost, af hvilka 18 märken uppnådde
det bestämda högsta poängtalet (10), 17 märken
9 poäng och 9 märken 8 poäng. Mejerister och mejerskor
från länet kunna af Hushållningssällskapet erhålla ersättning
för järnvägsresor till dessa utställningar. Statsinstruktören
i mejerihushållning och länets mejerikonsulent hafva
vid utställningarna hållit föredrag och redogörelser med påvisande
i detalj af de utställda varornas fel och förtjänster.,
I do uti senaste femårsberättelsen omnämnda, af staten
och hushållningssällskapen understödda svenska smörprofningarna
deltogo af länets mejerier 23 år 1901, 21 år 1902,
29 år 1903, 33 år 1904 och 35 år 1905. Pris tillerkändes
12 mejerier år 1901, 12 år 1902, 11 år 1903, 13 år 1904.
Af de år 1905 i svenska smörprofningarna deltagande mejerierna
i Södermanlands län voro vid 1906 års början 31
berättigade att använda det gemensamma kvalitetsmärke
för fullgodt svenskt exportsmör, runmärket, som genom styrelsens
för svenska smörprofningarna försorg blifvit infördt.
Hushållningssällskapet har för åren 1905 och 1906 beviljat
svenska smörprofningarna ett årligt anslag å 1,500 kronor,
med villkor att kostnadsfri profning skulle beredas alla
de mejerier inom länet, som exportera i medeltal 2 drittlar
smör i veckan, och, om förhållandena så medgåfve, andra
mejerier, samt att alla de mejerier, hvilkas smör befinnes
uppfylla vissa föreskrifna villkor, skulle erhålla rättighet
att begagna nämnda skyddsmärke för svenskt smör.
Mejerikonsulenten har äfven under innevarande period
haft uppdrag af Hushållningssällskapets förvaltningsutskott
att öfvervaka det sörmländska exportsmörets transport å
järnväg till Göteborg.

Likaså har mängden af till mejerierna invägd mjölk
minskats, under år 1905, då tillgången på stråfoder var
knapp, med 4-4 mill. kilogram i förhållande till år 1904.
Hufvudsakliga anledningen därtill torde vara att söka i en
ökadd försäljning af mjölk till Stockholm och länets städer.
I sin berättelse för år 1905 framhåller mejerikonsulenten,
att er. allt större mängd af mejerismöret af sättes inom landet.
Fördelarna däraf vore billigare emballage och frakter. Genom
att allt flere mejerier afsätta sitt smör på Stockholm,
kunde lätt en försämring i smörets kvalitet inträda, Anmärkningar
mot smörets beskaffenhet blefve fej så ofta framställda,
då smöret vid konsumtion inom landet hastigare komme
till användning. Härigenom bragtes mejeriernas ägare lätt
till den uppfattningen, att allt vore väl beställdt och att ej
något bruste i smörets hållbarhet. Om på grund af ändrade
förhållanden ett större antal mejerier sedermera tvingades
att åter exportera, kunde försämringen i smörets egenskaper
lätt komma att föranleda stora förluster. Det syntes
honom därför vara af betydelse att söka1 intressera så många
som möjligt af länets ej exporterande mejerier att deltaga
i svenskt-, smörprofningarna eller i länets mejeriutställningar.
Till svenska smörnoteringskommittén, som har noteringsombud
i Göteborg och Malmö, har Hushållningssällskapet
lämnat ett mindre anslag. Södermanlands läns mejeriidkareförening,
som närmare omnämndes i nästföregående femårsberättelse,
har äfven under denna period fortsatt sin verksamhet
och har omkring 70 medlemmar.
Vid den likaledes i senaste femårsberättelsen omnämnda
mesostfabriken i Eskilstuna hafva under år 1905 tillver-.
kats 277,719 kilogram mesost med angifvet värde af 110,933
kronor äfvensom ett af växtämnen beredt fabrikat, benämndt
palmsmör, till en kvantitet af 43,687 kilogram med angifvet
värde af 38,900 kronor.

Produktionen af smågrisar inom länet motsvarar emellertid långt ifrån behofvet,
och sådana, s. k. skånska grisar, införas fortfarande
i ganska stor mängd från andra län. Om en af Eskilstuna
stad anlagd svingård vid Brottsta i Törshälla socken skola
uppgifter meddelas i sammanhang med den särskilda berättelsen
om nämnda stads utveckling under perioden.

Antalet skolträdgårdar, som år 1900 utgjorde 148, uppgifves hafva
vid periodens slut ökats till 162. S. k. koloniträdgårdar, eller
sammanhängande områden, som i smärre lotter uthyras för
trädgårdsodling i t invånare i städer eller andra t ä t t befolkade
orter, hafva under slutet af perioden anordnats i trakten
af Eskilstuna. Denna rörelse har där omfattats med stort
intresse ; och den för ändamålet fötrvärfvade platsen, som förr
varit mera träskmark än odlad mark, har genom kolonisternas
energiska arbete förvandlats till mönstergilla köksträdgård
dar. Vid egnahemslägenheterna invid Eskilstuna liar mycket
intresse och arbete nedlagts å planteringar.

Vilda bär hafva icke blifvit tillvaratagna i den omfattr
ning, som varit önskvärd och möjlig. I ännu högre grad
kan samma anmärkning göras i fråga om medicinalväxter.
Biskötseln inom länet är af ringa betydenhet och har ej
under perioden understödts med något anslag af Hushållningssällskapet.
Eskilstunatraktens biodlareförening har för inlm/
köp af bisamhällen och modellredskap m. m. erhållit ett
mindre bidrag af Rekarne härads hushållningsgille.


För hvart och ett af åren 1901—1905 har af Landstinget
beviljats ett anslag af 200 kronor samt af statsmedel
ett lika stort belopp till belöningar för dödande af
själar inom det till länet hörande hafsområde med tillhopa
4 kronor för hvarje dödad själ.

Med anledning af en i Hushållningssällskapets stadgar
beslutad och af KungJ. Maj:t den 7 februari 1902 fastställd
ändring skola sällskapets ordinarie sammanträden, som förut
samtliga varit förlagda till Nyköping, hvart femte år från
och med år 1902 hållas i Eskilstuna och under hvart och
ett af de mellanliggande fyra åren i Nyköping. Sällskapets
medlemsantal utgjorde 916 år 1901 och 1,040 år 1905.
Utöfver hvad här ofvan nämnts om utställningar och
möten under perioden meddelas ytterligare angående landtbruksmölet
i Katrineholm den 17—19 juni 1904, att mötet
var besökt af 20,219 personer, att de utställda föremålen
voro ordnade i sju grupper: hästar, nötkreatur, får, svin,
fjäderfä, maskiner och redskap för jordbruk och mejerihandtering
samt föremål, som icke kunde hänföras till någon
af förutnämnda grupper; att de inom grupperna 6 och 7
utställda föremålens antal var större än vid landtbruksmötet
i Eskilstuna år 1899; att hela antalet nummer utgjorde
1,144 mot 899 vid nästföregående landtbruksmöte ; att förutom
7 af mötets bestyrelse anskaffade hederspris och 7
af enskilda personer eller korporationer skänkta pris utdelades
tillhopa 8,165 kronor i penningepris, äfvensom 184
silfvermedaljer, 88 bronsmedaljer, 9 diplom för guldmedalj,
16 hedersdiplom och 22 hedersomnämnanden; att utgifterna
för mötet utgjorde 44,709 kr. 6 öre och inkomsterna 26,280
kr. 20 öre, samt att skillnaden mellan dessa belopp täcktes
af Hushållningssällskapets landtbruksmötesfond jämte ett
tillskott å 6,759 kr. 62 öre af sällskapets medel.
Länets la,ndtbruksskola har fortfarande varit förlagd
till egendomen Nygård i Flöda socken. Elevernas antal har
hvarje arbetsår under perioden uppgått till 16. Undervisningen,
som för alla eleverna varit kostnadsfri, har omfattat
alla de kunskapsämnen och praktiska öfningar, som finnas
föreskrifna i gällande reglemente för dylika anstalter.

De skogseldar, som under perioden förekommit, hafva
i allmänhet ej varit af större betydenhet; dock blef vid en
skogseld år 1905 å Broby, Tumbo prästgårds och Smedby ägor
i Tumbo socken, skogen å en sammanhängande areal af omkring
200 hektar helt och hållet förstörd.

Genom kronobetjäningen insamlas uppgifter, som dock
äro föga att lita på, om antalet af rofdjur dödade husdjur.
Liksom i senaste femårsberättelsen göres här en sammanställning
af dessa uppgifter för perioden:
Som jakten i regeln vårdas endast å de större godsen
och å många håll utöfvas utan all urskillning samt tjufskyttar
och okynnesskyttar ej kunna med nuvarande lagbestämmelser
tillbörligt efterhållas, t. ex. genom att gå
förlustiga sina jaktredskap, är det uppenbart, att tillgången
på nyttigt vildi inom länet ej kan blifva så god, som eljest
vore möjligt och önskvärdt. I fråga om älgstammen torde
ökning inträdt, beroende bland annat därpå, att å många
större gods endast älgtjurarne få skjutas. Enligt jaktvårdsföreningens
uppgifter har det med visshet kända antalet
inom länet dödade älgar utgjort 135 år 1901, 140 år 1902,
170 år 1903, 195 år 1904 och 218 år 1905. Rådj\iren, som
från landets sydligare delar sprida sig norrut, öka sig allt
fortfarande. År 1895 hade rådjur varit synliga endast i
5 och år 1900 i 21 af länets 92 socknar, men år 1905
i 76 socknar inom länets alla härad. Äfven på hare har
tillgången varit ganska god och stadd i tillväxt ; gottländska,
sibiriska och tyska harar hafva under perioden införts till
åtskilliga af länets egendomar.

Vid Claestorp och Mälsåker utplanterade fasaner
uppgifvas hafva gått bra till i det fria och spridt sig. Af
de i senaste femårsberättelsen omnämnda kanadiska vaktlarne
lär en kull hafva iakttagits inom Flöda socken, och
af kanadahjortarne förekommo år 1905 några exemplar inom
Åkers och Länna socknar.
Vid Gripsholms slott finnes fortfarande en hägnad djurgård
för ädlare vildt och vid Mälsåker uppfödas rådjur inom
inhägnadt område.


Smidhart järn och stål har under perioden tillverkats
vid 4 verk, nämligen Forssjö; Vira, Näfvekvarns och Nyby
bruk. Ar 1905 voro vid dessa verk i bruk 5 lancäshiresmälthärdar,
2 franchecomtéhärdar, 1 skrotsmältningshärd
och 1 martinugn, den sistnämnda vid Nyby bruk. Tillverkningen,
hvars storlek ej under perioden synnerligen växlat,
utgjorde år 1905 af smältstycken 3,588 ton, af martingötmetall
4,705 ton och af stångjärn 4,800 ton, med sammanlagdt
värde af 1,356,281 kronor. Värdet af hela rikets
tillverkning ,af smidesjärn var samma år beräknadt till
115,546,343 kronor.
Tillverkning af andra metaller än järn har ej under
perioden ägt rum inom länet.
Antalet arbetare vid grufvorna och järnbruken i länet
utgjorde 344 år 1901, 307 år 1902, 331 år 1903, 322 år 1904
och 319 år 1905.
Fabriksindustrien inom länet är ganska betydande, såsom
framgår af följande tabellariska sammanställning af
statistiska uppgifter i Kommerskollegii årsberättelser:
Ofvanstående uppgifter öfverensstämma med hvad förut
i denna berättelse nämnts om tryckta konjunkturer i affärsförhållandena
under första hälften af femårsperioden 1901
—1905.
Af tillverkningsvärdet för år 1904, 29,216,838 kr., be^
löpte på industrien i Eskilstuna stad 10,816,247 kr. och
i Nyköping 5,903,762 kr. Huru stort tillverkningsvärdet
samma år var vid de många fabrikerna i Eskilstuna närmaste
omnejd är Länsstyrelsen icke i tillfälle att kunna här
angifva. Af hela först omförmälda tillverkningsvärde,
29,216,838 kr., belöpte i jämnade tal på länets gjuterier
samt järn- och stålvarufabriker 7,760,0Q0 kr., mekaniska
veikstäder 4,860,000 kr., kvarnindustrien 3,580,000 kr., spinnerierna
2,170,000 kr., sågverken 1,775,000 kr., väfverierna
1,375,000 kr., tegelbruken 650,000 kr., maltdrycksbryggerierna
550,000 kr., trämassefabrikerna 450,000 och kalkbruken
300,000 kr. Brännvinsbrännerier, tobaks-, margarin- och tändsticksfabriker,
sockerbruk samt åtskilliga andra fabriksklasser
hafva däremot under perioden ej alls förekommit inom
länet.
Af länets industrier äro järn- och stålindustrien, annan
metallindustri och den mekaniska verkstadsrörelsen de mest
betydande. Tillverkningsvärdet inom dessa fabriksklasser
utgjorde, enligt de statistiska uppgifterna, år 1904 för hela
länet 13,912,121 kr., nämligen i Eskilstuna ej mindre än
8,886,488 kr., i Nyköping 338,967 kr., i Torshälla 329,606
kr. och å länets landsbygd, säkerligen till allra största delen
i de numera med Eskilstuna stad förenade Fors och Klosters
socknar, 4,357,060 kr. Ar 1905 funnos i Eskilstuna inom
ifrågavarande fabriksklasser 69 fabriker med 2,988 arbetare
och ett tillverkningsvärde af 8,257,959 kr. Såväl arbetareantalet
som tillverkningsvärdet var lägre än år 1904,
något som säkerligen härrört af den långvariga lockouten
vid de mekaniska verkstäderna under år 1905.
Följande fabriker inom ifrågavarande industrigrenar
hade år«1905 ett tillverkningsvärde af minst 100,000 kr., nämligen:
Tillverknings-
/ Eskilstuna siad: ,,
Kronor.
Munktells. mekaniska verkstads aktiebolng (gjuteri och tillverkning af
mndderverk, ångpannor, ångmaskiner, lokomobiler, verktygsmaskiner,
petroleummotorer, värmeleduitgar, kvarnverk m. m.) . . . 1,881,096
Eskilstuna stålprässningsaktiebolng (tillverkning af priissade och emaljerade
kärl, skyltar och mejerikärl) 1,100,000
Fabriker. Södermanlands län. 35
Tillverkningsvärde.
Kronor.
Aug. Stenmans fabrik för tillverkning nf byggnadssmidcn 510,000
E. A. Bergs fabriksaktiebolag (tillverkning nf rnkknifvar) 350,000
C. O. Öberg & C:is filfabrik 345,000
Jjåsfabriksaktiebolaget E. A. Nicstnnn & 0:ni (tillverkning nf las och
metallarbcten) 324,505
Eskilstuna smidesfabriksaktiebolng (tillverkning af. diverse smidesvaror) 315,054
C. Vf. Dahlgrens fabriksaktiebolag (tillverkning af byggnadssmiden,
saxar, skridskor m. m.) . . • 309,293
Aktiebolaget Gustaf Erikssons metallfabrik (tillverkning af kakelugnssmiden,
nickelvaror m. in.) 298,000
Söderbloms gjuteriaktiebolag (gjuteri och tillverkning af ångpannor,
ångmaskiner, kaminer, motorvägnar, motorbåtar, pumpar m. m.) . 231,700
Aktiebolaget P. Liljeqvists sågblads- och redskapsfabrik 184,772
F. A. Stenmans låsfabrik 183,500
È. V. Beronius mekaniska verkstads aktiebolag (tillverkning af träbcarbetniugs-
och verktygsmaskiner) 172,605
Aktiebolaget Eskilstuna separator (tillverkning af separatorer) . . . . 161,000
Nickelfubriksaktiebolaget Gottfrid Carlsson & C:ni (tillverkning af nickel-
och nysilfvervaror m. m.) 155,040
Törnblom Se Hedengrans fabriksaktiebolag (tillverkning af rak-, pennoch
fickknifvnr m. m.) 150,000

1 Reknrne fögderi:
Karl Gustafs stads gevärsfaktori i Eors socken 1,293,702
L. F. Stâhlberg & C:nis bordknifsfabrik i d:o 233,000
P. A. Larssons mekaniska verkstad i d:o 154,700
Eskilstuna järnmaunfakturakliebolags fabrik vid Tunafors i Klosters
socken 864,682
Aktiebolaget Johan Engströms järn- och stålvarufabrik vid Tunafors
i d:o 167,923
Aktiebolaget Rosenfors järn- och stålvarufabrik i Husby-Rckarne socken 158,990
Nyby bruks aktiebolags järnverk i Torshälla socken 1,754,740

Om sågverken och trämassefabrikerna äro upplysningar
redan lämnade under rubriken skogshushållning.
Af tegelbruken äro de största belägna vid eller i närheten
af Mälaren; omfattningen af deras tillverkningar beror
i hög grad af växlingarna i byggnadsverksamheten i
Stockholm.
Af maltdrycksbryggerier hafva hos Länsstyrelsen 32
anmälts för tillverkningsåret 1903—04, däraf 14 skattepliktiga,
24 för 1904—05, däraf 9 skattepliktiga, samt 21
för tillverkningsaret 1905—06, däraf 8 skattepliktiga. Af
sistnämnda. 8 skattepliktiga bryggerier voro 2 belägna i Nyköping,
2 i Eskilstuna, 1 i Strängnäs samt 1 i hvart ocb
ett af Oxelösunds, Gnesta och Vingåkers municipalsamhällen.
Tillverkningsvärdet år 1905 vid de skattepliktiga bryggerierna
utgjorde i Eskilstuna 407,077 kr. och i Nyköping
120,331 kr.

Aktiebolaget J. O. Öberg & sons kontorsboksfabrik jämte
accidens- och stentrycken i Eskilstuna med tillhopa 218
arbetare och 608,000 kronors tillverkningsvärde år 1905.
Vid fabrikens litografiska af delning bedrifves sedan år 1902
tillverkning af spelkort, hvilken fabrikation gjort stora framsteg
under perioden, nämligen från 23,500 kortlekar år 1902
till 102,000 år 1905.

Edv. Anderssons päls- och mössvarufabrik i Eskilstuna,
hvars tillverkningsvärde år 1905 uppgick till 150,000 kr.
Arvid Petterssons bageri i Eskilstuna med 271,743 kronors
tillverkningsvärde år 1905.
36 Södermanlands län. Fabriker i Eskilstuna och Nyköping. Handtverk.

Angående särskildt fabriksindustrien i Eskilstuna stad
intagas följande, af magistraten därstädes meddelade, uppgifter
:
Af större fabriker har endast Eskilstuna träförädlingsfabrik,
som år 1900 sysselsatte öfver 100 arbetare och hade
ett tillverkningsvärde af 280,000 kronor, under perioden upphört,
såsom här ofvan i sammanhang med skildringen af
arbetarerörelsen redan omnämnts. Några smärre fabriker
hafva under perioden upphört eller förlagt sin verksamhet
utom staden. En del affärsföretag, som förut i de statistiska
uppgifterna upptagits såsom fabriker, hafva numera blifvit
hänförda till handtverkerierna. Af nya fabriksanläggningar
under perioden märkas Aktiebolaget Eskilstuna Separators,
Nickelfabriksaktiebolaget Gottfr. Carlsson & C:nis
och Eskilstuna gälbgjuteriaktiebolags fabriker. Flere af
de förutvarande fabrikerna hafva genom ny- och tillbyggnader
utvidgats. Såsom nya föremål för tillverkning må
nämnas motorvagnar, separatorer och spelkort. Antalet
kvinnliga arbetare inom fabriksindustrien i Eskilstuna utgjorde
386 år 1905, mot 305 år 1900. Eskilstuna fabriksförening
samt Eskilstuna handtverks- och industriförening,
hvilka omnämndes i senaste femårsberättelsen, äga fortfarande
bestånd och hade vid 1905 års slut, den förra 52
och den. senare 75 medlemmar. Sistnämnda förening har år
1905 inköpt en fastighet, afsedd att framdeles användas
för föreningens verksamhet, hvar jämte inom föreningen bildats
en änke- och hjälpkassa.
I fråga om fabriksindustrien i Nyköping meddelas här
en, med ledning af tillgängliga uppgifter gjord, tabellarisk
sammanställning, motsvarande den om Eskilstunaindustrien
här ofvan intagna:

anläggning af allmän väg i fortsättning af Gymnastikgatnn i Eskilstuna genom
vägportar under Oxelösund—Flen—Västmanlands och Norra Södermanlands järnvägar
till allmänna landsvägen genom Nyfors mnnicipalsamhällc i Väster-Rekarne
härad;
omläggning af vägen i Råby-Rekarne socken af Väster-Rekarne härad vid
Kärihgbols- och Gransteusbackarna samt iuom Öster-Rekarne härad vid Hammarby-,
Gundbands- m. fl. backar å landsvägen från Torshälla till Strängnäs;
omläggning och förbättring af landsvägen från Öster-Rekarne härads gräns
genom Åkers härad till Strängnäs stad;

De allmänna färjlederna inom länet äro 9, nämligen vid
Pål- och Skanssunden på ömse sidor om Mörkön i Hölebo
härad, vid Stallarholmssundet mellan Selaön i Mälaren och
länets fastland i Selebo härad, vid Strängnäs sund mellan
Strängnäs stad och Tosterön i Åkers härad, vid Agnösund
i Mälaren mellan Aspön i Selebo härad och Uppsala läns
fastland vid Hjulsta, vid Björsund öfver inloppet till den
s. k. Söderfjärden af Mälaren i gränsen mellan Åkers och
Öster-Eekarne härad, vid Kvicksund öfver Mälaren mellan
Väster-Rekarne härad här i länet och Nyckelön i Snefringe
härad af Västmanlands län, vid Hjälmarsund öfver
Hjälmarens östra del inom Väster-Rekarne härad samt vid
Värhulta öfver Hjälmare kanal i Västermo socken af Väster-
Rekarne härad. I fråga om färjfarten öfver Hjälmaresund,
där färjhållningen af ålder ålegat innehafvarne af Stora
Sundby säteri i öja socken, har Konungens Befallningshafvande
genom den 12 november 1902 meddeladt utslag,
som därutinnan blifvit den 17 juni 1904 af Kungl. Maj:t
slutligen fastställdt, förordnat, att färjhållningen skulle
öfvertagas af de väghållningsskyldige inom Väster-Rekarne
härads väghållningsdistrikt.
Vid periodens slut var färjhållningsskyldigheten Öfverflyttad
å väghållningsdistrikten vid samtliga ofvannämnda
färjleder med undantag af Kvicksundsleden, där färjfarten
af ålder ombesörjts af innehafvarne af österby och
Sundbyviks egendomar i Tumbo socken af Väster-Rekarne
härad mot färjafgifter, som blifvit af Kungl. Maj:t fastställda
senast den 16 oktober 1885. Kungl. Maj:t har ock
genom särskilda nådiga bref berättigat vederbörande väghållningsdistrikt
att uppbära afgifter för begagnande af
de f är j inrättningar, h vilkas underhåll öfver tagits af vägkassorna.

Nya taxor å hämnafgifter i länets städer samt vid de
Oxelösund—Flen—Västmanlands järnvägsaktiebolag tillhöriga
Oxelösunds och Skogstorps hamnar hafva af Kungl.
Maj :t fastställts den 10 oktober 1902, att gälla till och med
år 1907. Vid Oxelösunds hamn hafva dock icke några hämnafgifter
uppburits för vare sig fartyg eller varor och vid
Skogstorps hamn endast för varor, som ej genom järnvägen
befordrats till och från hamnen. Den 19 december 1902
har Kungl. Maj:t fastställt förnyad taxa å afgifter för
trafiken genom Eskilstuna öfre kanalaktiebolags sluss vid
Karl Gustafs stad, att tjäna till efterrättelse cill utgången
af år 1907. För begagnande af kanal- och slussleden mellan
Eskilstuna och Mälaren fastställdes den 31 december 1902
förnyad taxa, att jämväl gälla intill 1907 års slut.
Hämnafgifter för fartyg och varor hafva i länets städer
uppburits med följande belopp:
1'rafilcajgijterna å Eskilstuna öfre och nedre kanaler
hafva under perioden uppgått till följande belopp, i kronor:
Om Torshälla stads hamnområdes utsträckning har sedan
lång tid tillbaka rådt olika meningar mellan staden och Nyby
bruks aktiebolag såsom ägare af mark invid Torshällaån ;
men genom nådigt bref den 31 oktober 1902 har stadens hamnområde
numera blifvit bestämdt.
Inom länets östersjöområde hafva under perioden 2
ångare och 2 segelfartyg förlist samt därutöfver 9 fartyg
varit utsatta för grundstötning. Flertalet af dessa sjöolyckor
hafva inträffat i trakten af Häfringe. Å Mälaren hafva förekommit
några grundstötningar af mindre betydelse.
Beträffande lots- och jyrväsendet må här omnämnas, att
vid länets 3 lotsplatser, Oxelösund (med Häfringe), Nyköping
och Säfösund, antalet lotsningar varit ojämförligt
störst vid den förstnämnda, nämligen minst 1,104 och högst
1,443 under hvart och ett af periodens fem år. Samma har
förhållande! varit med högsta lotslotten, som vid Oxelösund
varit lägst 3,615 kronor och högst 4,585 kronor under periodens
olika år. Vid Häfringe fyr har införts luxbelysning.
På skäret Västra Korpen öster om Häfringe har på bekostnad
af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund uppförts och
af lotsverket öfvertagits en 6:e ordningens linsfyr utan
ständig bevakning. Vid Ledskärs fyr har den ständiga bevakningen
indragits. Särskilda livräddningsstationer finnas
ej vid detta läns kuster. Genom lots- och fyrpersonalens
modiga och rådiga ingripande hafva vid många tillfällen
människolif och egendom räddats från undergång.
Under perioden hafva af Konungens Befallningshafvande
stadgats vitesförbud mot ångfartygs framförande med starkare
fart i åtskilliga farleder, så den 10 september 1902 i
fråga om Torshällaån å sträckan mellan dess utlopp i Mä
låren och Torshälla kanals hiynning, den 26 september 1902 i
fråga om segelrännan från Norra Södermanlands järnvägsaktiebolags
hamn vid Mälarbaden ut till segelbart vatten i
fjärden Blacken, den 22 oktober 1902 i fråga om en del
af sundet vid Strängnäs stad samt den 16 juni 1905 i fråga om
en del af segelrännan till Nyköping.

C) Post-och telegraf-samt telefonväsendet. De fasta
poslaustalternas antal inom länet uppgick vid 1900 års slut
till 84, däraf 11 postkontor och 73 poststationer, samt vid
1905 års slut till 85, däraf 11 postkontor och 74 poststationer.
Postkontoret i Äs indrogs år 1903 och ombildades till
poststation, hvaremot poststationen i Flen samtidigt förvandlades
t i l l postkontor. Vid periodens slut funnos postkontor
i länets sex städer, köpingen Malmköping samt Gnesta, Flen,
Katrineholm och Vingåker. Aspö poststation har indragits
och Hedensö poststation förflyttats till kyrkoherdebostället
Vidökna i Näshulta socken. Postutväxlingen besörjes på de i
senaste femårsberättelsen angifna järnvägs- och ångbåtslinjer,
äfvensom med landsvägspost. Å landsvägslinjen Järna
järnvägsstation—Trosa har posten under senare delen af år
1905 framförts med automobiL
Å de fasta postanstalterna inom länet hafva till postbefordran
aflämnats 3,562,991 försändelser år 1895, 4,893,056
år 1900 och 7,209,633 år 1905. Uppbörden vid postkontoren
i länet utgjorde 251,771 kronor år 1895, 338,584 kronor år
1900 och 485,380 kronor år 1905.
Ett nytt posthus har år 1905 börjat uppföras i Katrineholm.
Vid 1905 års slut funnos inom länet, förutom järnvägstelegrafstationerna,
4 statstelegrafstationer af andra klass med
hel dagstjänst, nämligen i Eskilstuna, Katrineholm, Nyköping
och Oxelösund, 3 stationer af tredje klassen med inskränkt
dagstjänst, nämligen i Strängnäs, Mariefred och — sommartiden

Rikstelefonnätet inom länet har under perioden ytterligare
utvecklats. Nya interurbana telefonledningar hafva
blifvit utförda bland annat på telefonlinjerna Stockholm—
Eskilstuna, Stockholm—Nyköping och Eskilstuna—Strängnäs
Dessutom halva en mängd nya förbindelseledningai?
tillkommit. I Nyköping och Eskilstuna hafva i vissa af
stadens gator anlagts underjordiska kabelnät. Anordningar
för duplextelefonering samt för samtidig telegrafering och telef
onering voro vid 1905 års slut vidtagna å flera af länets
såväl interurbana som förbindelsetelefonledningar. Centraltelefonstationer
voro år 1905 Eskilstuna, Katrineholm, Nyköping,
Oxelösund, Strängnäs, Mariefred, Gnesta och Flen.
Åtskilliga nya växelstationer hafva under perioden tillkommit
bland dem Husby—Oppunda, Årdala, Hällbärga,
Ärila och Kvicksund. Sammanlagda antalet abonnerade rikstelefonapparater
inom länet utgjorde vid 1905 års slut
2,782 Inträdes- och telefonabonnementsafgifter samt afgifter
för telefonsamtal uppgingo under år 1905 till 217,032
kr. 42 öre.

Marknaderna inom länet äro 1 frimarknad af mindre betydelse
i Torshälla på hösten, 3 kreatursmarknader, nämligen
vid Åsen i Västra Vingåkers socken en gång på våren
och en gång på hösten samt i Malmköping en gång på hösten,
äfvensom 4 hastmarknader, vår och höst, i Eskilstuna och
Gnesta.


För första gången efter landstingsinstitutionens inrättande
har här i länet landstingsskatt upptagits år 1903 och
därefter utgått äfven de följande åren under perioden.
För år 1903 upptogs, till betäckande af kostnaderna för epidemisjukvårdens
ordnande inom länet, landstingsskatt å 1.6
öre för bevillningskrona af samtliga beskattningsföremål inom
länet med undantag af sådana inom städerna Nyköping och
Eskilstuna, hvilka kommuner själfva ordnat sin epidemisjukvård.
Ar 1904 upptogs landstingsskatt å samtliga beskattningsföremål
inom länet med 17 öre per bevillningskrona
och dessutom, för bestridande af kostnaderna för
epidemisjukvården, å samtliga beskattnings föremål utom dem
inom städerna Nyköping och Eskilstuna med 25 öre för
bevillningskrona. År 1905 utgjorde motsvarande beskattningsbelopp
12 öre och 29 öre för bevillningskrona.
Landstingets utgifter upptogos i utgifts- och inkomsts!aterna
för år 1895 till 91,022 kr. 97 öre, för år 1900 till
129,530 kr. 67 öre och för år 1905 till 184,602 kr. 77 öre.
Den stora ökningen i utgifterna under nu ifrågavarande
period härrör hufvudsakligen af epidemisjukvårdens ordnande
genom Landstingets försorg.

Om slöjdundervisning i folkskolorna och om skolträdgårdar
har redogörelse lämnats under af delning 3 här of van.
För tillsynen öfver folkskoleundervisningen i Eskilstuna
är sedan år 1899 tillsatt en särskild folkskoleinspektör. Ett
nytt, synnerligen prydligt och tidsenligt samt väl beläget
folkskolehus af sten i Eskilstuna blef fullbordadt under år
1903. Denna byggnad, som kräfde en kostnad af 164,000
kronor, innehåller 21 lärosalar, 2 lärarerum, gymnastiklokal,
2 slöjdsalar med modellrum, skolkök med matsal och förrådsrum
samt vaktmästarebostad. Sedan hösten 1903 har
af en särskildt anställd skolköksföreståndarinna på stadens
bekostnad meddelats undervisning i huslig ekonomi. Samtliga
flickor, tillhörande folkskolans femte klass samt fortsättnings-
och ersättningsskolan, äfvensom de äldsta flickorna
i folkskolans fjärde klass, vårterminen 1905 inalles 93 och
höstterminen samma år 106, hafva deltagit i denna undervisning,
som omfattats med mycket intresse. Tillfälle liar
beredts folkskolebarnen att kostnadsfritt erhålla kallbad i
stadens kallbadhus och under lästerminerna varmbad i en
enskild badinrättning. Ett särskildt barnbibliotek finnes
äfven för folksko]ebarnen ; boklånens antal utgjorde 1,872
år 1901 och 3,715 år 1905. Den i senaste femårsberättelsen
omnämnda, af baptistförsamlingen anordnade småskolan har
fortsatt sin verksamhet under större delen af perioden, men
upphörde med vårterminen 1905.

De i näst föregående femårsberättelserna omnämnda arhetsstugorna
i Eskilstuna och Nyköping för fattiga barn
hafva äfven under denna period fortsatt sin verksamhet
efter oförändrad plan. Under år 1905 hafva i Eskilstuna
arbetsstuga 75 barn, däraf 47 gossar och 28 flickor, under
någon del af året erhållit undervisning. I medeltal hafva
under tre dagar i veckan 25 barn och under de öfriga tre
söckendagarne 19 barn dagligen besökt stugan den tid af
året, densamma varit i verksamhet. Barnen hafva efter arbetets
slut erhållit kvällsvard och följande dag middag. Under
år 1905 hafva tillhopa 4,092 middagsmål och 3,853
kvällsmål utdelats. Underhållskostnaden uppgick för samma
år till 2,124 kr. 43 öre; medelkostnaden för hvarje
barn utgjorde per dag 51 öre. Arbetsstugan, åt hvilken
staden upplåtit fri lokal, har under de tre första
åren af perioden erhållit ett årligt anslag från Eskilstuna
stads sparbank af 1,000 kronor. Ar 1904 anslog sparbanken
dels 1,200 kronor att användas till arbetsstugans årsutgifter
och dels 15,000 kronor till förstärkande af densammäs
grundfond, dock med villkor att endast räntan af sistnämnda
anslag finge användas för stugans underhåll. Vid
periodens slut hade anstalten en behållning af 24,279 kr. 89
öre.

I början af år 1901 bildades Föreningen Eskilstuna folkskolas
sommarkolonier, som härtill ändamål att under sommaren
bereda vistelse på landet åt fattiga och svaga barn, tillhörande
stadens folkskolor. Föreningen, som år 1901 erhöll
ett ^anslag å 1,500 kronor från Eskilstuna stads sparbank,
utsände redan nämnda års sommar en koloni om 25 flickor till
landet. Sedermera har föreningen årligen utsändt 50 barn,

Allmänna statsläroverk hafva äfven under denna period
inom länet funnits i Nyköping, Strängnäs och Eskilstuna,
af hvilka det förstnämnda varit fullständigt både på latin och
reallinjen, det i Strängnäs fullständigt på latinlinjen
och det i Eskilstuna femklassigt. Efter den år 1905 beslutade
ändrade anordningen af rikets allmänna läroverk
skola läroverken i Nyköping och Strängnäs blifva högre
allmänna läroverk, omfattande, förutom realskola, det förra
såväl latin- som realgymnasium och det senare latingymnasium,
sami läroverket i Eskilstuna utvidgas till sexklassig
realskola för gossar. Lärarepersonalen har utgjorts af i
Nyköping- 1 rektor, 6 lektorer, 8 adjunkter, 1 extra lärare
och 4 öfningslärare, i Strängnäs 1 rektor, 5 lektorer, 7
adjunkter och 3 öfningslärare samt i Eskilstuna 1 rektor,
5 kolleger och 3 öfningslärare. Lärjungeantalet, som i medeltal
varit något högre än under föregående period, har
utgjort:

De tre elementarskolorna för flickor i Nyköping, Eskilstuna
och Strängnäs hafva äfven under denna period fortgått.
Från och med höstterminen 1905 hafva samtliga dessa läroverk
utvidgats med en åttonde klass. Undervisningen har
uppehållits vid läroverket i Nyköping af 9 lärarinnor, 3
öfningslärarinnor och 1 lärare, vid läroverket i Eskilstuna
af 12 lärarinnor och lärare samt 3 öfningslärare äfvensom
vid läroverket i Strängnäs af 6 lärarinnor och 7 timlärare.
Elevantalet har varit högre än under föregående period,
nämligen:
Statsanslag hafva till dessa undervisningsanstalter utgått
med följande belopp:
Landstinget har årligen bidragit med 700 kronor till
hvartdera af elementarläroverken för flickor i Nyköping
och Eskilstuna samt med 400 kronor till läroverket i Strängnäs.
Dessutom har läroverket i Nyköping bekommit af Nyköpings
stad årligen 1,000 kronor och år 1901 af sparbanken
i Nyköping 375 kronor, läroverket i Eskilstuna af staden
1,000 kronor under hvartdera af periodens två första år
och därefter 1,200 kronor om året, äfvensom af Eskilstuna
stads sparbank lika stora anslag som stadens samt läroveiket
i Strängnäs af Strängnäs sparbank 1,200 kronor om
året. Dessutom hafva till dessa skolors uppehållande uppburits
terminsafgifter af flertalet elever; men enligt de
vid stats- och landstingsanslagen fastade villkor hafva
vid hvart och ett af ifrågavarande läroverk ett visst antal
elever åtnjutit friplatser eller intagits mot nedsatt terminsafgift.
I Eskilstuna har läroverksbyggnaden år 1904 till och
ombyggts för en kostnad af omkring 21,500 kronor.

Trots den nybyggnad, som för skolans räkning uppfördes
under förra perioden, har skolans utrymme fortfarande
visat sig vara otillräckligt. Stadsfullmäktige i Eskilstuna
hafva för den skull år 1905 beslutit att för en beräknad
kostnad af 60,000 kronor påbygga det nuvarande skolhuset
med en tredje våning samt äfven inreda undervisningssalar
å vinden och anordna s. k. centraluppvärmning med ånga
i hela skolhuset. Till bestridande af kostnaderna för skolans
uppehållande har skolan under perioden uppburit af
staten 14,000 kronor och af Eskilstuna stad 3,500 kronor
om året.

Vid Eskilstuna arbetareinstitut och Nyköpings
föreläsningsanstalt torde verksamheten hafva varit mest omfattande.
I fråga om Eskilstuna arbetareinstitut hänvisas till
senaste femårsberättelsen, med tillägg att institutets verksamhet
fortgått efter i hufvudsak samma plan som förut,
men i något vidgad omfattning, i det att institutet, förutom
fristående föreläsningar och folkkonserter eller musikaftnar,
från och med verksamhetsåret 1903—04 äfven anordnat
elementära kurser i räkning, bokföring, svenska språket
och välskrifning, afsedda för särskildt till dessa kurser
anmälda deltagare. Åhörarnes'antal vid föreläsningarna har
varit växlande, men ofta så stort som lokalen kunnat rymma.
Under år 1905 såldes inträdesbiljetter till föreläsningarna
åt 6,398 personer och till musikaftnarna åt 967 personer,
hvarjämte terminskort, gällande för såväl föreläsningar som
musikaftnar, utlämnades till ett antal af 749. Åhörarne
hafva till väsentlig del utgjorts af kroppsarbetare. I de
elementära kurserna deltogo under verksamhetsåren 1904—05
27 i räkning, 30 i bokföring, 23 i svenska språket och 35
i välskrifning. Institutet har såväl af staten som af Eskilstuna
stad åtnjutit ett årligt anslag af 1,000 kronor under
periodens två första år och 1,200 kronor under hvart och
ett af åren 1903—1905.

Äfven under denna period har Landstinget anvisat anslag
för att åt obemedlade öfveråriga döfstumma från länet bereda
undervisning vid någon af de utaf staten understödda
läroanstalterna för öfveråriga döfstumma. Från detta anslag
har utgått 100 kronor år 1901, 411 kr. 66 öre år 1902,
200 kronor år 1904 och 100 kronor år 1905.
För undervisning vid statens läroanstalter för blinda
åt obemedlade barn från länet har-. Landstinget utbetalt till
statsverket. 1,350 kr. år 1901, 1,800 kr. år 1902, 2,200 kr.
år 1903, 1,950 kr. år 1904 och 2,100 kr. år 1905. Antalet
obemedladc elever från detta län vid statens blindskolor utgjorde
5 läsåret 1900—01, 7 under hvart och ett af läsåren
1901—04 och 10 läsåret 1904—05. Det årliga kosthållsbidraget
från föräldrar, målsmän eller fattigvårdssamhällen
är af Landstinget bestämdt till 50 kronor. För hvart och
ett af åren 1902—05 har Landstinget efter framställning
af styrelsen för De blindas förening anvisat 100 kronor
såsom bidrag till utgifvande af tidningen »De blindas veckoblad
», under villkor att tidningen kostnadsfritt tillsändes
alla läskunniga blinda inom länet, hvilka önska erhålla
densamma.
Vid idiotanstalten i Strängnäs, hvilken omfattar en
uppfostringsanstalt och ett arbetshem, där elever dock ej
få kvarstanna längre än högst sju år, har undervisningen och
arbetet fortgått på samma sätt som förut med klassindelning
enligt kungl. kungörelsen den 28 maj 1897. Elevantalet
har under perioden varit minst 25 och högst 29. Anstalten
har årligen inspekterats af statens inspektör, som lämnat
anstalten och det därvid bedrifna arbetet utan anmärkning.
Landstingets anslag har hvarje år under perioden utgått med
2,000 kr., och af statsmedel hafva till anstalten utbetalts
4,850 kr. år 1901, 5,100 kr. år 1902, 5,175 kr. år 1903,
4,950 kr. år 1904 och 5,100 kr. år 1905. Kosthållsbidragen
äro fortfarande bestämda till 50 kronor för elever i uppfostringsanstalten
och 150 kronor för elever i arbetshemmet,
allt för år räknadt. Under år 1905 öfverlämnades från utredningsmännen
i fröken Karolina Mannerstråles stärbhus till
anstaltens styrelse, att af densamma förvaltas, två fonder,
en å 15,000 kr. till förmån för fattiga barn, som utgå
från anstalten, och en å 10,000 kr. till nytta för idiotiska
eller annorledes vanföra barn från Strängnäs eller dess omnejd,
hvilka icke finge eller kunde å idiotanstalt intagas.
Ar 1905 tillsatte Landstinget en kommitté med uppdrag
att verkställa utredning om de åtgärder, som kunde från
Landstingets sida erfordras för anordnande af arbetshem
och asyl för sinnesslöa från Södermanlands län och särskildt
för sådana sinnesslöa, hvilka tillika äro blinda eller
döfstumma eller lida af fallandesjuka. I samband därmed
afslog Landstinget för det dåvarande en framställning från
styrelsen för skolhemmet för blinda döfstumma i Vänersborg
om anslag till en vid nämnda skolhem tillämnad asyl
för obildbara idioter, men anvisade ett årligt bidrag till
Skolor för vanartade. Lasarett och sjukstugor. Södermanlands län. 51
undervisning och vård åt en i berörda anstalt intagen blind
idiot från Södermanlands län. Af Malmö barnhusfonds medel
för beredande af understöd till uppfostran åt sinnesslöa barn
har Konungens Befallningshafvande utbetalt år 1901 för 13
barn 650 kronor, åren 1902 och 1903 hvartdera året för
14 barn 700 kronor, år 1904 för 17 barn 680 kronor och
år 1905 för 18 barn 720 kronor.
För vårdande å Eugenidhemmet af fattiga, obotligt
sjuka och -vanföra, men ej med idioti behäftade barn har
Landstinget äfven under innevarande period anvisat anslag
å högst 500 kronor om året, att utgå med 100 kronor årligen
för hvarje å hemmet intaget obemedladt barn från
länet, samt af detta anslag utbetalt 400 kronor år 1903
samt hvart och ett af de öfriga åren 500 kronor.
Jämlikt 23 § i lagen angående uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902,
hvilken lag trädde i kraft med 1903 års ingång, åligger
det landsting att ansvara för kostnaden för vanartade barns
uppfostran i skyddshem eller utom skyddshem i enlighet
med 1C § i nämnda lag. Landstinget har icke ansett nödigt
gå i författning om upprättande inom länet af något
dylikt skyddshem. Sedan styrelsen för den af Föreningen
till minne af Konung Oskar' I och Drottning Josefina anlagda
åkerbrukskolonien Hall, för hvilken Kungl. Maj:t fastställt
reglemente, erbjudit Landstinget att, intilldess eget skyddshem
kunde blifva af Landstinget upprättadt, få mot afgift
anlita kolonien Hall såsom dylikt skyddshem för gossar,
beslöt Landstinget år 1902, med antagande af detta erbjudande,
att för hvarje barn, som på föranstaltande af barnavårdsnämnd
inom länet efter 1903 års ingång intages å
kolonien Hall, erlägga, utöfver det belopp af 150 kronor,
hvarmed nämnden skall bidraga, ytterligare 100 kronor årligen
för den tid, hvarunder barnet å kolonien underhålles.
På framställning af koloniens styrelse och enligt Landstingets
år 1905 fattade beslut skall denna ersättning från
och med år 1906 höjas med 50 kronor om året för hvarje
å kolonien intaget barn. År 1903 beslöt Landstinget att för
hvarje barn, som på barnavårdsnämnds inom länet föranstaltande
intages å Diakonissanstaltens i Stockholm skyddshem
för vanartade flickor vid Sjötorp i Huddinge socken af
Stockholms län, tillsvidare erlägga till skyddshemmets styrelse
en af gift af 250 kronor om året för den tid, hvarunder
barnet å hemmet underhålles. Genom nådigt bref den 25
oktober 1901 har Kungl. Maj:t medgifvit, att högst 900
kronor af ränteafkastningen utaf den enligt nådigt bref
den 21 maj 1867 reserverade och under Landstingets förvaltning
stående del af fonden för länets arbets- och förbättringsanstalt
finge årligen under fem års tid af Landstinget
användas såsom bidrag att å räddningsanstalt underhålla
vanartiga barn från länet. Till bestridande af kostnaderna
för af barnavårdsnämnd inom länet till skyddshem
öfverlämnade barn har Landstinget bidragit år 1903
med 53 kr. 97 öre, år 1904 med 212 kr. 23 öre och år
1905 med 400 kr. Dessutom har Landstinget lämnat underhållsbidrag
äfven för gossar från länet, hvilka genom försorg
af andra än barnavårdsnämnder varit å kolonien Hall
intagne. Enligt förutnämnda lag äger skoldistrikt tillsätta
särskild barnavårdsnämnd. Under perioden har, såvidt Konungens
Befallningshafvande försport, icke inom något skoldistrikt
i länet sådan särskild nämnd blifvit tillsatt, utan
skolråden hafva i alla distrikt tillika varit barnavårdsnämnder.
Ifrågavarande lag synes under perioden hafva här i
länet blifvit tillämpad endast i ett ganska obetydligt antal
fall.
Lagen om verkställighet af domstols förordnande om
tvångsuppfostran den 27 juni 1902 trädde i kraft först
med 1905 års början. Under år 1905 har domstol här i länet
blott en gång förordnat, att en minderårig flicka, som gjort
sig skyldig till stöld, skulle, i stället för att undergå det
ådömda fängelsestraffet, insättas i allmän uppfostringsanstalt
; och blef denna flicka öfversänd till Diakonissanstaltens
ofvannämnda skyddshem vid Sjötorp.
B) Hälso- och sjukvård. Under nästföregående period
funnos inom länet 4 lasarett, nämligen i Nyköping, Eskilstuna,
Strängnäs och Flen. Sedan de nya lasaretts- och sjukstugestadgarne
af den 18 oktober 1901 trädt i kraft, tillsatte
1902 års landsting en kommitté för utredning af frågan,
huruvida lasarettet i Strängnäs borde för framtiden bibehållas
såsom lasarett eller förändras till sjukstuga. Denna
kommitté hemställde, att Landstinget måtte besluta lasarettets
förändring till sjukstuga med 16 sängar, hvaremot
åtskilliga, motionärer yrkade uppförande i Strängnäs af ett
helt och hållet nytt lasarett. Landstinget beslöt år 1903,
att Strängnäs lasarett skulle från och med år 1904 förvandlas
till sjukstuga och att samtliga kostnaderna för
denna sjukstugas drift och underhåll skulle bestridas af
Landstinget. Sedan öfver detta beslut anförts underdåniga
besvär, fann Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 31 december
1903 godt att, med ogillande af besvären, medgifva att
Strängnäs lasarett från och med år 1904 förändrades till
sjukstuga.

Kurhusafdelningar finnas vid lasaretten i Nyköping och
Eskilstuna.

Södermanlands län. Lasarett och sjukstugor. Epedemisjukhusvården. Hospital.
slut blifvit höjda för sjuka från annat landstingsområde
och för främmande undersåtar.
Landstinget. . Antal vårdade och kostnaderna för sjukvården vid
lasaretten och sjukstugorna i Södermanlands län,
åren 1901—1905.
ägde'epidemisjukhus, öfvertagit epidemi sjukvården inom länet
med undantag af städerna Nyköping och Eskilstuna. Vid 1905
års slut funnos för Landstingets räkning epidemisjukhus
i städerna Strängnäs, Torshälla, Mariefred och Trosa, i köpingen
Malmköping, i Nyfors, Katrineholm, Gnesta, Flen,
Oxelösund och Vingåker samt i Björkviks socken och vid
Aspa i Ludgo socken. De två sistnämnda sjukhusen kunde
dock ej öppnas för mottagande af patienter förr än i början
af år 1906. Samtliga sjukhusen voro förlagda å sådana
platser, där läkare fanns stationerad. En del af sjukhusen
voro äldre sådana, som Landstinget öfvertagit af kommuner,
men på flera håll hafva nya sjukhusbyggnader uppförte,
bland annat i Trosa, Vingåker, Oxelösund, Katrineholm, Mariefred,
Gnesta, Aspa och Björkvik. Med städerna Nyköping
och Eskilstuna har Landstinget ingått öfverenskommelse
om intagande mot vissa villkor å dessa städers epidemisjukhus
af epidemiskt sjuka från landsbygden. Vården
å epidemisjukhusen är enligt Landstingets beslut kostnadsfri
utom för främmande länders undersåtar och för personer,
som å epidemisjukhusen vårdas å enskildt rum. A epidemisjukhusen
få ej intagas andra sjuka än epidemisjuka. Vid
hvarje sjukhus äro anställde läkare och sköterska. För
hvarje sjukhus finnes en af- Landstinget tillsatt styrelse.
Högsta tillsynen öfver Landstingets epidemiväsen utöfvas
af en epideminämnd, som under perioden bestått af förste
provinsialläkaren och två af Landstinget utsedde medlemmar.
Nya epidemisjukhus hafva uppförts eller äro afsedda att
för Landstingets räkning uppföras äfven å orter, där kommunala
epidemisjukhus funnits vid Landstingets öfvertagande
af epidemisjukvården, men visat sig vara olämpliga.
Åtskilliga äldre sjukhus hafva äfven måst undergå vidlyftiga
omändringar. Landstingets kostnader för epidemisjukvårdens
öfvertagande hafva varit betydliga.

Apotekens antal har varit 13, förlagda till Nyköping
och Eskilstuna, 2 å hvartdera stället, samt Torshälla, Strängnäs,
Mariefred, Trosa, Malmköping, Gnesta, Julita, Katrineholm
och Vingåker. Medik&mentsförråden hafva varit 2,
nämligen ett i Flen under apoteket i Malmköping och ett i

Brunns- eller badanstalter finnas inom länet bland annat
vid Bie i Flöda socken, Hällby i Torshälla socken, Oxelösund
och Trosa.

I Eskilstuna har Aktiebolaget Nordiska kreditbanken ett afdelningskontor.
Någon s. k. folkbank eller därmed jämförlig
penningeinrättning utan af Kungl. Maj:t stadfäst reglemente
finnes ej i länet.
Mälareprovinsernas hypoteksförening och Södermanlands
stadshypoteksförening utöfva verksamhet inom länet, den
förra å landsbygden och den senare i städerna.
Yrkesmässig pantlånerörelse bedrifves i Nyköping och
Eiskilstuna.  Den pantlånerörelse, som
under början af perioden i Eskilstuna bedrefs af två enskilda
personer, har upphört. Sedan år 1902 idkas i Eskilstuna
pantlånerörelse uteslutande af ett för sådant ändamål
bildadt bolag, Aktiebolaget Eskilstuna pantbank, som enligt
bolagsordningen har till syfte att på så billiga villkor,
som äro förenliga med bolagets säkra bestånd, afhjälpa
mindre bemedlade samhällsmedlemmars lånebehof genom att
utlämna lån mot pant af därför lämplig lösegendom. Räntefoten
för af bolaget utlämnade lån har i regel varit 3
procent i månaden, men vid utlåning mot pant af guld och
silfver eller andra mera värdefulla föremål 2 procent i
månaden. Angående omfattningen af den rörelse, som bedrifvits
af Nyköpings pantlånekontor och af aktiebolaget
Eskilstuna pantbank, meddelas följande uppgifter:

Under senare hälften af perioden bildades Eskilstuna
ömsesidiga olycksfallsförsäkringsförening. Denna förening,
som började sin verksamhet den 1 januari 1904 och har sitt
säte i Eskilstuna, är enligt sitt af Kuhgl. Maj:t fastställda
reglemente grundad på ömsesidighet med personlig och obegränsad
ansvarighet samt har till ändamål att på de villkor,
reglementet bestämmer, öfvertaga den ersättningsskyldighet,
som enligt lagen angående ersättning för skada till följd
af olycksfall i arbete af den 5 juli 1901 åligger delägare
såsom arbetsgifvare. För att blifva delägare i föreningen
fordras bland annat att vara ledamot af Eskilstuna fabriksförening
eller, i fråga om bolag, att dess disponent eller verkställande
direktör är ledamot af sistnämnda förening. Antalet
delägare uppgick vid 1905 års slut till 26, och' sammanlagda
antalet hos delägarne anställde arbetare utgjorde
1,496. Föreningen ägde vid nyssnämnda tidpunkt en försäkringsfond
af 741 kr. 10 öre samt en reservfond, uppgående
till 4,233 kr. 39 öre. Under den korta tid, föreningen varit
i verksamhet, har icke något ersättningsbelopp af betydenhet
blifvit af föreningen utbetaldt
Inom länet finnas dessutom åtskilliga ömsesidiga försäkringsbolag
eller föreningar för försäkring af egendom,
hvilka föreningar i allmänhet afse försäkring af kreatur
och hafva sitt verksamhetsområde begränsadt till några
få socknar.
I öfrigt verka inom länet en mängd ömsesidiga försäkringsbolag
och försäkringsaktiebolag, såväl svenska som utländska,
hvilka bolag ej tillhöra länet. I mycket stor omfattning
anlitas i städerna för försäkring af fastigheter Städernas
allmänna brandstodsbolag och för försäkring af lösegendom

Om insättarnes antal och innestående behållning vid
1905 års slut i de särskilda sparbankerna inom länec samt
om sparbankernas egna fonder meddelas nedanstående upplysningar:
Konungens Befallningshafvande har under perioden årligen
genom ombud verkställt undersökning af alla sparbankernas!
inom länet förvaltning. De anmärkningar, som
därvid framställts, hafva varit af helt obetydlig beskaffenhet.
I senaste femårsberättelsen omnämndes, att rådhusrätten
i Eskilstuna uti en på anmodan af Konungens Befallningshafvande
anhängiggjord rättegång genom utslag den 30 juli
1900 ålagt vissa hufvudmän i Eskilstuna stads sparbank
att till banken återbära ett belopp af 2,000 kronor, som enligt
deras beslut blifvit af bankens reservfond utbetaldt såsom
gratifikation till en afgången styrelseledamot. Detta utslag,
som af svarandena drogs under högre rätts prof ning,
har under perioden blifvit slutligen fastställdt, hvarefter
beloppet i fråga till sparbanken inbetalts.
ÄfveD under denna period hafva, såsom på flera ställen
i denna berättelse i annat sammanhang omnämnes, åtskilliga
sparbanker inom länet från öfverskottet å sina reservfonder
anvisat ganska stora anslag för välgörande eller
allmännyttiga ändamål. Särskildt har så varit fallet under
år 1905, säkerligen med hänsyn till de inskränkningar, som
enligt lagen den 25 maj 1905 om ändrad lydelse af 15 § i
sparbankslagen från och med år 1906 inträdde i fråga om
sparbankers rätt att för dylika ändamål använda å bankrörelsen
uppkommen vinst.
Antalet utelöpande motböcker och därå innestående behållning
vid postsparbanJcskontor inom länet utgjorde vid
1900 års slut 12,064 motböcker och 1,111,250 kr. 84 öre, vid
1901 års slut 11,256 motböcker och 1,092,281 kr. 12 öre samt
vid 1902 års utgång 10,470 motböcker och 1,042,298 kr. 53
öre. Motböckernas antal hade därefter ytterligare nedgått
till 9,940 år 1904 och 9,800 år 1905. Om insättarnes behållning
vid slutet af åren 1904 och 1905 äro uppgifter
ej för Konungens Befallningshafvande tillgängliga; men af
stjaelsens för postsparbanken årsberättelser framgår, att uttagningarna
å inom länet utfärdade motböcker under sistnämnda
två år öf verstigit insättningarna med 83,135 kronor.

E) Fromma stiftelser.  meddelas härom följande upplysningar:
Eskilstuna barnhem förvaltas numera, enligt en mellan
stiftelsens principaler och stadsfullmäktige i Eskilstuna år
1901 träffad öfverenskommelse, af Eskilstuna stads fattigvårdsstyrelse.
I ett samma år antaget nytt reglemente angifves
barnhemmet vara en fristående inrättning till förmån
allenast för Eskilstuna stad, men eljest har icke någon förändring
i fråga om barnhemmets ändamål ägt rum. Vid
1905 års slut voro 8 barn för uppfostran och vård intagna
i hemmet. Dess egna fonder uppgingo då till 16,500 kr. Den
fastighet: barnhemmet ägde vid slutet af förra perioden, har
af principalerna samtidigt med ofvannämnda öfverenskommelse
öfverlämnats såsom gåfva till staden under villkor att,
om fastigheten af staden försälj es eller användes för annat
ändamål än dess nuvarande, köpeskillingen eller det belopp,
hvartill fastigheten blefve saluvärderad, skall oafkortadt
afsättas för att användas för barnhemmets behof.

Eskilstuna barnkrubba, som likaledes omhänderhafves
af eu förening, har under perioden varit ganska mycket använd.
Underhållsdagarnes antal uppgick år 1905 till 3,975
och underhållskostnaden till 1,818 kr. 99 öre. Till krubbans
underhåll har Eskilstuna stad lämnat ett årligt bidrag af
500 kronor. Föreningens behållning vid 1905 års slut belöpte
sig till 6,434 kr. 50 öre.
Om arbetsstugorna i Nyköping och Eskilstuna hafva
upplysningar redan lämnats i sammanhang med redogörelsen
för undervisningsväsendet i länet.
Under början af perioden bildades genom frivilliga sammanskott,
en fond af omkring 53,000 kr. för anordnande inom
länet af ett hem för fattiga, obotligt sjuka. Vid sammanträde
den 30 augusti 1901 med de personer, som tecknat
bidrag till det ifrågasatta sjukhemmet, antogos för detsamma
stadgar, som sedermera blefvo den 26 maj 1902 af Konungens
Befallningshafvande fastställda. Anstalten, som benämnes
Södermanlands läns sjukhem, har till syftemål att till vård
och underhåll mottaga fattiga, obotligt eller långvarigt och
i hög grad svårbotligt sjuka, dock ej med smittosam sjukdom
behäftade personer från detta län. Minderåriga intagas
ej å hemmet; fullt eller i det närmaste återställda patienter
få ej där kvarstanna. För kostnaderna för de sjukas vård
och underhåll skall, om ej enskilda personer iklädt sig betalningsansvar
därför eller sjuk vårdas å donerad friplats,
vederbörande kommun erlägga en årlig afgift, som bestämmes
af sjukhemmets styrelse och bör sättas så låg, som
anstaltens ställning medgifver. Sjukhemmets angelägenheter
vårdas af en styrelse med 5 ledamöter, af hvilka 3 utses
af länets landsting och 2 af Konungens Befallningshafvande.
Landstinget utser äfven revisorer för sjukhemmet och besluter
om ansvarsfrihet för dess styrelse.

I Eskilstuna bildades hösten 1904 Föreningen för sanatoriehjälp
åt obemcdlade lungsjuka, hvars ändamål är att
söka hjälpa obemedlade lungsjuka till sanatorievård samt att
arbeta för ömsesidig uppmuntran och för kampen mot tuberkulosen.
Föreningen har under perioden lämnat 21 personer
hjälp i form af utrustning och resebidrag till sanatorier
samt underhåll därstädes. Dessutom har föreningen,
bland annat, å skogen till Eskilstuna kungsladugård år 1905
anordnat en hviloplats för lungsjuka, dit de sjuka om dagarne
kunna begifva sig ut från staden för erhållande af frisk
luft och stillhet. Platsen, som är försedd med ligghall, är
synnerligen lämplig för sitt ändamål, högt belägen, omgifven
af och bevuxen med tallskog samt skyddad för alla
vindar. Anstalten hölls under år 1905 öppen från början
af juni till den 1 oktober och var i medeltal dagligen besökt
af 14 personer. Föreningens afsikt är att framdeles å platsen
uppföra ett mindre sanatorium. Medel till uppehållande af
föreningens verksamhet har erhållits genom enskild offervillighet.
Under perioden har kommit till Konungens Befallningshafvandes
kännedom, att en på 1700-talet donerad mindre
fond till aflönande af en skolmästare för allmogens barns
undervisande i kristendomen ej användes i full öfverensstämflifelse
med donators föreskrifter och att fonden fått ingå
i församlingens skolkassa. Då rättelse ej kunde i godo vinnas,
blef enligt Konungens Befallningshafvandes förordnande
rättegång anhängiggjord mot församlingen, som sedermera,
i enlighet med domstols laga kraftagande utslag, till vederbörande
utbetalt donationsbeloppet att efter gifvarens föreskrifter
förvaltas.
Vid 1905 års slut voro hos Konungens Befallningshafvande
registrerade 61 sjukkassor med 7,280 medlemmar samt
hos länets magistrater 53 sjukkassor med 32,091 medlemmar,
eller tillhopa 114 sjukkassor med 39,371 medlemmar. Det
bör dock anmärkas att härvid inberäknats samtliga medlemmar
— 20,478 — tillhörande Nykterhetsvännernas allmänna
sjuk- och begrafningskassa, som är registrerad i Eskilstuna,
men, såsom här nedan närmare omnämnes, bedrifver sin verksamhet
öfver hela landet. Därjämte torde ett stort antal
personer samtidigt tillhöra två eller flera sjukkassor.

Eskilstuna sjuk- och begrafningskassors centralförsamling.
Den består af ombud från samtliga till densamma anslutna
sjukkassor samt har enligt stadgarna till uppgift att på alla
sätt verka för ernående af fördelar för kassorna och deras
medlemmar beträffande såväl sanitära som ekonomiska förhållanden
och att underlätta sjukkasseverksamheten i alla
de fall, där gemensamt arbete kan förekomma. Vid 1905 års
utgång voro 27 sjukkassor med ett medlemsantal af 8,165
anslutna till denna centralförsamling.
Fattigvård. Länets städer:
Fors, Björkviks, Klosters, Stenkvista, Husby-Bakarne
och Skyllinge socknar samt i Nyköpings stad. Under denna
period hafva fattiggårdar, dock ej alla i förening med jordbruk,
anordnats i S:t Nikolai, österåkers, Stora Malms,
Dunkers, Lilla Malma och Lista socknar. Eskilstuna stads
fattigvårds- och arbetsinrättning har genom ny- och tillbyggnader
blifvit väsentligt utvidgad och äger numera utrymma
för 146 understödstagare. Anstaltens bokförda värde
uppgick vid periodens slut till 200,000 kronor.
Nyby bruk och Åkers styckebruk ombesörjes fattigvården
af egendomsinnehafvarne. Fattigvård genom s. k. rotegång
eller sockengång uppgifves ej under perioden hafva i länet
förekommit.
Enligt senast offentliggjorda statistik för år 1903 angående
kommunernas fattigvård utgjorde här i länet å landsbygdens
socknar med 140,686 invånare antalet understödstagare
4,849, samt i städerna och köpingen Malmköping med
28,067 invånare antalet understödstagare 1,508, däraf i Eskilstuna
med 13,515 invånare 707 och i Nyköping med 7,690
invånare 522. I socknarne funnos 166 fattiggårdar, fattighus
och fattigstugor med utrymme för 2,398 personer, däraf
14 fattiggårdar med plats för 806 personer. I städerna och
köpingen Malmköping funnos 12 fattigvårdsinrättningar med
plats för 440 personer.
För förseelse mot 35 § 4 mom. i fattigvårdsförordningen
hafva under perioden tre personer blifvit af Konungens Befallningshafvande
dömda till tvångsarbete.
Länets städer och municipalsamhällen.

Eskilstuna. hämmas ensamt af den fasta brandkåren. Ofvannämnda förändringar
i brandväsendet voro genomförda den 1 oktober
1901 och kräfde en kostnad af omkring 18,000 kronor. Den
fasta brandkåren har fungerat på ett synnerligen tillfredsställande
sätt, och efter dess tillkomst har den allmänna brandkåren
ej under perioden behöft biträda vid släckning af någon
eldsvåda inom staden. Åtta särskilda eldsolyckor hafva under
perioden inträffat inom stadens område; vid alla dessa tillfällen
har elden begränsats till den byggnad, där den utbrutit,
och blifvit släckt, utan att byggnaden nedbrunnit.
Brandväsendets omorganisation har föranledt afsevärda nedsättningar
i premierna för brandförsäkring af egendom inom
staden. Ny brandordning för staden blef af Konungens Befallningshafvande
fastställd den 7 februari 1901.
För belysning af stadens gator och allmänna platser har
till största delen användts gas från stadens eget, redan år
1861 anlagda gasverk. Under vissa timmar af dygnet hafva
tidtals å Södra järnvägsgatan, Järnvägstorget, Storgatorna
och Stora torget begagnats elektriska båglampor.
Stadens elektricitetsverk är omnämndt under afdelning

Under slutet af perioden har fråga väckts om anordnande
af en särskild anstalt för vård af tuberkulösa.

Eskilstuna. Den mantalsskrifna folkmängden utgjorde
13,439 personer vid 1900 års slut och 12,987 vid utgången
af år 1905. I fråga om anledningarna till denna minskning
hänvisas till andra af delningen i denna berättelse. Taxeringsvärdet
å fast egendom, för hvilken bevillning erlägges, har
under samma tid ökats från 15,774,600 kr. till 19,044,800
kr. och å bevillningsfria fastigheter från 765,700 kr. till
1,304,400 kr. Bevillningen för inkomst af kapital och arbete
utgjorde 39,191 kr. år 1900 och 49,288 kr. år 1905. Bevillningskronornas
hela antal var 47,082 år 1900 och 58,810 år
1905.
För sitt utvidgande har staden genom nådigt bref den
11 december 1903 tillåtits förvärfva 183 har 74-8 ar af Eskilstuna
Kungsladugård inom Klosters socken och 51 har 35 ar
af kronohemmanen Gredby n:r 1 och 2 i Fors socken. Därjämte
har staden för samma ändamål från enskild person
under perioden inköpt den inom Klosters socken belägna
frälselägenheten Bryggartorp, som med tillhörande stadsjord
innehåller 35 har. Den 20 april 1905 hafva stadsfullmäktige
godkänt ett af byggnadsnämnden tillstyrkt förslag till ny
stadsplan för Eskilstuna, innefattande dels nyssnämnda områden,
dels ock vissa i sammanhang därmed föreslagna ändringar
i nu gällande regleringsplaner för Eskilstuna jämte Odensalagärdet
samt Kvarngärdet med Lindvreten och' Smedjevreten;
men förslaget har ej under denna period vunnit nådig
fastställelse. De jordområden, som under förra perioden inlades
till stadsplanen, hafva numera uppdelats i tomter, och
äro för den skull i tabell 3 II icke vidare några jordar
upptagna.
Under perioden hafva Eskils- och Södra Bangårdsgatorna
blifvit ordnade. För öfrigt har omläggning och förbättring
af en del äldre gator ägt rum, hvaryid bland annat flere
af stadens större och mest trafikerade gator blifvit satta
med tuktad sten, hvilket arbete dragit stora kostnader. Sammanlagda
anläggnings- och underhållskostnaden för gator
inom staden har under perioden uppgått till i det närmaste
200,000 kronor.
För personbefordran inom staden och i dess omnejd tillhandahålla
särskilda, af poliskammaren därtill antagna åkare
hästar och åkdon å en för sådant ändamål å allmän plats
anordnad droskstation. Reglemente och taxa för dessa åkare
hafva af Konungens Befallningshafvande fastställts den 3
maj 1901.
Byggnadsverksamheten inom staden har under perioden
varit jämförelsevis ringa, särskildt åren 1904 och 1905. Uppförda
nybyggnader uppgå till ett antal af 46 boningshus,
12 fabrikshus samt 71 uthus och andra byggnader. Af allmänna
byggnadsföretag, utförda på samhällets bekostnad,
äro att märka ny folkskolebyggnad, ny- och tillbyggnader
vid stadens fattigvårds- och arbetsinrättning, förut omnämnda
i denna berättelse, samt ett nytt kallbadhus.
Stadens brandväsende har under perioden varit i hufvudsak
ordnad t på samma sätt som under nästföregående period,
endast med den förändring att brandchefsbefattningen under
år 1903 upphört att vara ett kommunalt förtroendeuppdrag
samt i s t ä l l e t af lönad brandchef blifvit tillsatt. Till-förstärkande
af eldsläckningsmateriellen hafva bland annat anskaffats
en automobilvagn, försedd med fullständig utrustning,
och två mekaniska skarfstegar. Kostnaderna för brandväsendet
hafva under perioden uppgått till 69,241 kronor.
Några svårare eldsolyckor hafva ej under perioden förekommit
inom staden. Sotaretaxa för staden har af Konungens
Befallningshafvande fastställts den 26 oktober 1905.
För gatubelysningen har hufvudsakligen användts elektriskt
ljus från stadens elektricitetsverk, hvilken belysning
under början af perioden utdragits äfven till nya stadsdelen
f. d. Odensalagärdet. I anledning af de år 1902 utfärdade
allmänna författningarne angående elektriska anläggningar
har staden under år 1904 låtit ombygga sin elektriska belysningsanläggning
för en beräknad kostnad af 30,000 kronor.
För förstärkande af gatubelysningen å vissa platser inom
staden har äfven användts gas från det af staden år 1900
inköpta gasverket. Antalet vid 1905 års slut uppsatta gas
lyktor utgjorde 55. Gasverkets bokförda värde var vid periodens
slut 242,147 kronor; gasförbrukningen uppgick år
1905 till 455,700 kubikmeter mot 355,450 kubikmeter år 1901.
Utgifterna för gasverket uppgingo år 1905 till 90,457 kronor
och inkomsterna för samma år till 107,642 kronor. För belysning
inomhus tillhandahållas gas från stadens gasverk och
elektrisk ström' från ett elektricitetsverk, som tillhör enskild t
bolag.
Filteranordningarna vid stadens vattenledningsverk
hafva under perioden visat sig vara otillräckliga. Stadsfullmäktige
beviljade för den skull ett anslag af 100,000
kronor till anläggande af ett nytt större filter invid de
förutvarande. Detta arbete var till större delen utfördt vid
periodens slut. Rörnätet för stadens vatten- och afloppsledning
har under de senare åren af perioden blifvit utsträckt
till åtskilliga gårdar inom det vid Tunafors i Klosters socken
belägna arbetaresamhället. Därjämte hafva en del
kostsamma arbeten för vatten- och af loppsledningars framdragande
dels utförts inom staden, dels ock blifvit under
år 1905 påbörjade inom stadens nyförvärfvade områden
af Eskilstuna Kungsladugård. Sammanlagda kostnaden
för dylika arbeten, utförda under år 1905, uppgick till
156,200 kronor. Vid sistnämnda års slut utgjorde hela vattenledningens
bokförda värde 922,664 kronor samt rörnätets sammanlagda,
längd 15,243 meter för vattenrören och 15,275
meter för afloppsrören. Driftkostnaden för vattenledningsverket
uppgick år 1905 till 20,520 kronor, under det att
inkomsterna belöpte sig till 52,460 kronor. Vid periodens
slut fanns vattenledning införd i 87 procent af stadens boningshus.
Endast den nya stadsdelen Odensalagärdet saknade
då vattenledning.
Nytt reglemente för drätselkammaren har blifvit af
stadsfullmäktige antaget och den 16 juni 1903 af Konungens
Befallningshafvande fastställd!
För åstadkommande af fullt tillfredsställande köttkontroll
hafva stadsfullmäktige den 9 november 1905 beslutat
att i enlighet med uppgjorda ritningar och plan anlägga ett
offentligt slakthus med tillhörande marknadsplats å ett staden
tillhörigt, omedelbart intill staden beläget område af
Eskilstuna Kungsladugård i Klosters socken. I medlet af
december 1905 inkom till Konungens Befallningshafvande
ansökning om godkännande af ifrågavarande plan och ritningar;
och meddelades i ansökningen, att det vore stadens
afsikt att, sedan slakthusanläggningen kommit närmare sin
fullbordan, söka för Eskilstuna stad få stadgadt köttbesiktnings-
och slakttvång. Kostnaderna för slakthusanläggningen
beräknades till 304,000 kronor och den årliga driftkostnaden
till 36,325 kronor. Vid periodens utgång var slakthusfrågan
beroende på vederbörande myndigheters pröfning. '
Den i senaste femårsberättelsen omnämnda frågan om
ordnande af renhållningen inom gårdarne i hvad angår bortförande
därifrån af latrin, köksaffall, sopor och annan orenlighet
har under perioden nått sin lösning. Staden har från
och med den 1 oktober 1901 öfvertagit nämnda renhållningsskyldighet
och fullgör densamma genom ett särskildt renhållningsverk
utan kostnad för gårdsägarne. För latrinens tillgodogörande
har å det af staden inköpta hemmanet 3/8 nitl
Brottsta n:r 2 i Torshälla socken anlagts en pudrettfabrik.
Erforderlig torfmull erhålles från en af staden för femtio år
arrenderad mosse å Näsby ägor i Taxinge socken. I fråga
om uppsamlande af annan orenlighet inom gårdarne hafva bestämmelser
meddelats om skyldighet för gårdsägarne att, en-'
ligt det s. k. tredelningssystemet, i särskilda kärl uppsamla
dels svinmat, såsom matrester, köksaffall och dylikt, dels
sopor, aska och andra till gödsling lämpliga ämnen, dels skräp,
hvarmed förstås affall, som ej -kan användas vare sig till
svinmat eller gödningsämne. Dessa bestämmelser ingå i en af
stadsfullmäktige den 13 juni 1901 antagen och af Konungens
Befallningshafvande den 23 juli samma år fastställd stadga
för renhållningen inom gårdarne i Eskilstuna, öfver denna
stadga anfördes besvär hos Kungl. Maj:t, som emellertid en60
Södermanlands län. Strängnäs. Torshälla. Municipalsamhällen.
ligt skrifvelse den 25 april 1902 ej gjorde ändring i det öfverklagade
beslutet. À det nyssnämnda hemmanet Brottsta har
staden i samband med renhållningsverket anordnat en stor
svingård, där den i staden uppsamlade svinmaten tillgodogöres
och som vid 1905 års slut hade en svinbesättning af
ej mindre än 203 djur. Renhållningsverkets bokförda värde
utgjorde vid periodens slut 195,422 kr. 68 öre. Driftkostnaderna
uppgingo år 1905 till 34,722 kr. 15 öre och inkomsterna
till 27,969 kronor.
Staden besörjer fortfarande själf sin epidemisjukvård och
är för den skull liksom Nyköpings stad fritagen från deltagande
i kostnaderna för det öfriga länets numera af Landstinget
ordnade epidemisjukvård. Emellertid har staden i en
med Landstinget ingången öfverenskommelse medgifvit, att
å stadens epidemisjukhus, som har plats för 36 patienter, må
i mån af utrymme och efter tillbörligt tillgodoseende af stadens
eget behof intagas sjuka från länets landsbygd mot
viss dagafgift för hvarje sådan patient. För transport af i
smittosam sjukdom insjuknade personer har på stadens bekostnad
anskaffats en särskild sjukvagn.
Sedan år 1903 pågår hos stadens myndigheter utredning
om vidtagande från stadens sida af särskilda åtgärder för tuberkulosens
bekämpande. Eskilstuna stads sparbank har för
sådant ändamål år 1904 beviljat och till staden öfverlämnat
ett anslag å 5,000 kronor. Om den enskilda föreningen för
sanatoriehjälp åt obemedlade lungsjuka hafva upplysningar
meddelats här ofvan under afdelningen om fromma stiftelser.
Vid stadens fattigvårdsinrättning är sedan år 1901 anordnad
en dårstuga, inrymmande 5 celler och 6 isoleringsrum
samt afsedd att bereda tillfällig vård åt sinnessjuka,
till dess plats kan för dem erhållas å någon af statens vårdanstalter,
A dårstugan vårdades vid 1905 års slut 6 personer.
Staden har gjort statsverket åtskilliga erbjudanden, under
förutsättning att Södermanlands regemente blefve förlagdt
till Eskilstuna.

Torshälla. Den mantalsskrifna folkmängden utgjorde
1,903 vid 1900 års slut och 1,789 vid utgången af år 1905.
Taxeringsvärdet för fast egendom, för hvilken bevillning
erlägges, har under perioden ökats från 1,611,100 kr. till
1,710,400 kr. och å bevillningsfria fastigheter från 110,400
Tab. M. Municipalsamhällen i Södermanlands län år 1905.
') JWställelsD vägrad den 16 juni 1905.
Mariefred. Trosa. Malmköping. Municipalsamhällen. Södermanlands län. 61
kr. till 178,200 kr. Bevillningen för inkomst af kapital
och arbete utgjorde 2,840 kr. år 1900 och 2,689 kr. år 1905.
Bevillningskronornas hela antal var 3,674 år 1900 och 3,571
år 1905.
Under perioden hafva uppförts 32 boningshus. För gatubelysningen
användas fotogenlampor. Vatten- och afloppsledning
saknas. Den 15 februari 1901 fastställdes af Kungl.
Maj:t stadsplan för visst område å stadens s. k. östra mark.
Mariefred. Folkmängden utgjorde enligt mantalslängderna
1,198 personer vid slutet af år 1900 och 1,178 personer
vid 1905 års slut. Taxeringsvärdet för fast egendom, för
hvilken bevillning erlägges, har under perioden ökats från
853,300 kr. år 1900 till 1,119,100 kr. år 1905, men å bevillningsfria
fastigheter minskats från 126,100 kr. år 1900
till 121,000 kr. år 1905. Bevillningen för inkomst af kapital
och arbett utgjorde 2,219 kr. år 1900 och 2,532 kr. år 1905.
Bevillningskronornas hela antal var 2,661 år 1900 och 3,107
år 1905.
Fem boningshus hafva uppförts under perioden. Till belysning
af stadens gator användas 40 gasoljelyktor. Vattenledning
finnes icke. Dränering har skett af några af stadens
gator.

Nyfors. Byggnadsverksamheten har varit stor. Vatten och
avloppsledningen har tillökats. Gatorna hafva mycket
förbättrats och belysas med gas från Eskilstuna stads gasverk.
Ett nytt folkskolehus, som börjat uppföras under perioden,
blef färdigt år 1906 och kräfde en kostnad af omkring
216,000 kronor. Samhället, som är beläget omedelbart intill
Eskilstuna stad och under senare åren fått ett allt mera
stadsliknande utseende, är, såsom här of van redan omnämnts,
från och med år 1907 införlifvadt med nämnda stad.