 |
| Sorgemarsch 12 juni 1949 |
Utställning på Eskilstuna stadsmuseum
7 september 2013 till 19 januari 2014 www.eskilstuna.se/museer
Näitus "Teine vaatus"
Eskilstuna Eesti Seltsi Arhiivigrupi näitus "Teine vaatus", "Andra akten" on avatud Eskilstuna linnamuuseumis
7. septembri 2013-19. jaanuar 2014.
Affischen till Andra akten är en bild tagen vid Sorgemarschen den 12 juni 1949. Vid marschen samverkade åtta Estniska-, Lettiska- och Litauiska föreningar.
Manifestationen
var en påminnelse om ”skjussningarna” som ägde rum efter Sovjets
ockupation av länder efter avtalet i Molotov Ribbentrop pakten i augusti
1939.
Skjutsningarna, eller deportationerna inleddes i Estland
den 14 juni 1941 och 1-3 juli på de estniska öarna, tio-tusentals ester
Skjusades i boskapsvagnar i stekande värme till Sibirien.
Nu stiger en för många dold historia fram. De baltiska invandrarna har levt i Sverige med drömmen om att en gång få återvända. Sovjet och Tyskland styckade Europa och små länder blev fördelade. Alliansen mot Tyskland lovade att de tidigare fria länderna skulle återfå sin frihet. Så blev det inte. Istället kom de att under en tid helt dominera som den största gruppen bland invandrarna i Eskilstuna och Torshälla.
1944 konstaterades att det fanns utlänningar från 30 länder i Stockholm. 2013 kan Eskilstuna uppvisa att det finns utlänningar från mer än 110 länder i staden. Fast nu ska de benämnas flyktingar eller invandrare.
Varför fly?
Efter en Tysk ockupation
blev det från september 1944 en förnyade Sovjetiska ockupationen. Vis av
erfarenheten från den tidigare flydde människor. Esterna kom flyende
över havet utan att begära om lov! De svenska myndigheterna talade om
”masstillströmning”. Båtflyktingarna möttes av många frivilliga
hjälporganisationer.
Det officiella mötet blev
avlusning, läkarundersökning, polisiärt förhör och fotografering. Sedan
följde 14 dagar karantän följt av arbetsplacering där arbete fanns i
Sverige. För andra blev det längre lägervistelser. De asylsökande kom att
spridas över hela landet med koncentration på industriorter. Eskilstuna
och Torshälla hade ett stort behov av arbetskraft.
Bostäder var det ont om och
man fick bo där det gick och sedan söka bättre. Situationen i Torshälla
med små omoderna bostäder var särskilt svår. Att bo i gamla torp eller sommarstugor utan både vatten och el var inte ovanligt. För många gällde det att skrapa ihop medel till att köpa en bostad.
Flyktingarna var inte de första från Estland och Livland. Personer som, Klas Horn som 1622–1624 var ståthållare över Eskilstuna och Reinhold Rademacher som omkring år 1654 jämte ett femtiotal smidesskickliga kom till Eskilstuna kan nämnas. Även under 1800-talet kom flyktingar som flydde livegenskapen.
Under 1940-talet kom ca 2000 ester, estlandssvenskar och ingermanländare att flytta till Eskilstuna och Torshälla. Estniska krigsflyktingar var den tidigaste och största invandrargruppen och de kom utan att ansöka om tillstånd. Esternas intåg i samhället betraktas som ”En lycklig syntes”, möjligen för att arbete fanns för alla som kunde arbeta. Esterna tog sig med tiden in i det svenska samhället och blev en del av Sverige.
För några var Eskilstuna en tillfällig plats medan det för andra blev en permanent bosättning. Oron var stor om en utlämning av alla Baltflyktingar till Sovjet. Efter Baltutlämningen 1946 flydde många vidare till Amerika. Torshälla tömdes på ester och många från Eskilstuna flydde utan tillstånd vidare, oftast i båtar inköpta som flyktförsäkring från Sverige. Många som beviljats laglig inresa till Kanada klarade inte att få ihop till att bekosta resan och de blev kvar i Sverige.
Sverige hade liten erfarenhet av invandring. Lagstiftningen var tydlig och sträng. När esterna försökte ta sig in i de svenska föreningarna ville dessa ha en övergripande kontroll av verksamheten med svenska ledare. Snabbt konstaterades att svenska och estniska är två olikartade språk och verksamheterna fick estnisktalande ledare.
Vilka föreningsaktiviteter samlades de nyanlända kring?
Villkoren för utlänningar att bedriva föreningsverksamhet var vid tiden reglerade och asylsökande som ägnade sig åt politiska aktiviteter kunde mista asylrätten.
Flyktingarna förväntade sig att tiden i Sverige skulle bli kort.
Barnen skulle lära sig estniska och Estlands historia. Kulturföreningar skapades med sång dans och teater. Idrotterna Basket och Volleyboll utövades och introduceras i Sverige. Scoutrörelsen utvecklades med målet att fostra barnen i en nationell stolthet.
Med tiden insåg esterna att löftena från segrarmakterna var utan värde och att återvända inte var möjligt. Arbetet för ett fritt Estland fortsatte i olika organisationer som Röda korset och Hjälpcentralen för politiska fångar.
Kring 200 olika föreningar skapades i Sverige, många med aktivitet i Eskilstuna
Utställningen innehåller följande moment
De första föreningsbildningarna
KFUM:s gästmedlemmar, EESTI NMKÜ.
Estniska föreningen EESTI SELTS
Den Lutherska församlingen E.E.L.K.
Estlands långa historia.
Mötet med fackföreningsrörelsen
En berättelse
Fråga?
Vilka bestående avtryck har 1940-talets baltiska invandrare lämnat i Eskilstuna och Torshälla?
Besökaren uppmanas att reflektera över dagens flyktingmottagande och dåtidens ”tidvis motsträviga”
som ägde rum under 1940-talet.
Assimilering, integration eller utanförskap?
Eskilstunaesternas arkiv finns tillgänglig på internet, www.leht.se/ees3
Arkivet digitaliserar olika föreningars handlingar och publicerar dem på internet.
Arkivet ska med tiden bli flerspråkigt med Svenska och Estniska som huvudspråk.
