Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C
Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

tisdag 31 januari 2012

OFFICIEL STATISTIK 1856 till 1860


__________________
LANDSHÖFDINGE·EMBETETS UTI SÖDERMANLANDS LÄN
UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅREN 1856-1860.
______________
1, Länets indelning och naturbeskaffenhet i allmänhet.

Södermanlands län, som innefattar hela provinsen Södermanland, med undantag af Sotholms, Svartlösa och Öknebo härader, eller det så kallade Södertörn, som hörer till Stockholms län, gränsar i norr till Mälaren och, Westmanland, i öster till Stockholms län och Östersjön, i söder till Östergötland och Östersjön, samt i vester, till Nerike och Hjelmaren.

Länets areal, i afseende hvarå fullt tillförlitliga uppgifter ännu icke finnas att tillgå, beräknas dock i allmänhet till ungefär 66 qvadratmil, deraf omkring 59 utgöras af land· samt 7 af vattendrag. Inom länet äro belägna sex städer med egen jurisdiktion, nemligen: Nyköping, Strengnäs, Thorshälla, Eskilstuna, Mariefred och Trosa, samt en köping, Malmköping, som i judicielt hänseende lyder under Willåttinge Häradsrätt. Det är vidare indeladt i fyra fögderier, af hvilka det första omfattar Jönåkers, Rönö och Hölebo härader, det andra Oppunda och Willåttinge, det tredje Öster- och Vester-Rekarne samt det fjerde Åkers, Daga och Selebo härader. Hvartdera häradet utgör ett länsmansdistrikt, med undantag af Oppunda härad, som är fördeladt på trenne länsmansdistrikter.
I afseende å lagskipningen är länet indeladt i tvenne domsagor, nemligen Konungadömet, omfattande första och andra, samt Lifgedinget, omfattande tredje och fjerde fögderierna.
I kyrkligt hänseende tillhör länet Strengnäs stift och indelas uti 90 kyrkasocknar och 59 pastorater, fördelat på 10 prosterier, som dock icke öfverallt sammanfalla med länsindelningen.
Så väl i judicielt som administratift hänseende förekomma åtskilliga oregelbundenheter, hvilka frän äldre tider ännu qvarstå. Så att nemligen:
hela Ärja socken samt delar af Åkers och Strengnäs socknar, ehuru belägna inom Åkers härad, lyda under Selebo häradsrätt; några mantal af Gryts socken i Daga härad höra både i judicielt och kameralt hänseende till Willättinge härad;
några hemman inom Öfver-Enhörna socken höra med sin kyrkliga förvaltning till Ytter-Enhörna och tvertom;
1/4-dels mantal i Dunkers socken jemte några torp höra i kyrkligt hänseende till Ärila socken och i judicielt till Öster-Rekarne härad;
af Hyltinge socken hör 3/8-dels mantal i kyrkligt hänseende till Gryts socken och i judicielt till Daga häradsrätt;
af Westra Wingåker är 1/2 hemman beläget inom Askers socken och härad af Örebro län;
Bärbo socken, belägen inom Jönåkers härad, är annex till Råby församling, belägen inom Rönö härad;
Wrena socken, belägen inom Oppunda härad, utgör annex till Halla församling af Jönåkers härad; och att af Klosters och Fors sammanslagna församlingar, hvilka med Eskilstuna stad utgöra gemensamt pastorat, är den förstnämnda belägen inom Öster-Rekarne och Fors inom Vester-Rekarne härad.
Länet företer i öfrigt en rik och särdeles vacker omvexling af, till en stor del skogbeväxta, höjder, bördiga dalar samt större och mindre sjöar. Den från Nerike, vid Hjelmarens södra strand inkommande, 2 till 300 fot höga bergås, som i ostlig och nordvestlig rigtning genomlöper länet till Södertörn, utgör begränsningen emellan Hjelmarens och Mälarens, å ena, samt Östersjöns vattensystemer, å andra sidan. Mot norr utskjuter den några breda och skogiga förgreningar, af hvilka den betydligaste, eller Kjulaåsen, skiljer de största, till denna del af länet hörande vattendrag, Åkers- och Ärla-åarne, som utfalla den förra i Mälaren och den senare i Hjelmaren. Öster- och Vester-Rekarue härader, belägna på vestra sidan af Kjula-ås, men på hvar sin sida om Eskilstuna å, genom hvilken Hjelmaren utfaller i Mälaren, äro hufvudsakligen en stenbunden slätt, som likväl genomskäres af mindre utgreningar så väl från nämnde ås som från den för länets vattendrag bestämmande jordhöjden. Åkers och Selebo härader, belägna öster från Kjula-ås, omvexla med dalar, skogsbackar och åsar inåt landet, mera branta berg mot Mälaren samt större och mindre bergåsar vid södra gränsen, men kunna likväl, enär bergen endast på få ställen uppnå 300 fots höjd, i allmänhet räknas till slättland.

Från södra sidan af förstnämnde vattendelare utgå äfven flera, mera och mindre betydliga förgreningar, åtskiljande otaliga dalgångar och sjöar, de senare till en del af ganska betydlig utsträckning och synnerligen oregelbundne. En af dessa förgreningar, hvilken följer Trosa-ån genom. Daga härad och sedermera utgör gränsen emellan Rönö och Hölebo härader, fortlöper till hafvet, men de mera vestliga armarne, som genomstryka Oppunda och Willättinge härader, stanna emot Nyköpings-åns, vidtutgrenade vattendrag. Söder och sydvest om dessa framlöper den mera betydliga och storartade Kolmårds-åsen, som skiljer detta läns dalgångar från Linköpings läns nordliga, mot Bråviken sluttande dalsträckningar.
Till denna del af länet hörer, jemte Daga härad, hela Konungadömets domsaga, deraf Oppunda härad, som är beläget mot gränsen af Nerike, har betydliga slätter och temligen vidsträckta, men föga kuperade skogstrakter. Willättinge deremot, likasom Rönö och Hölebo härader, jemte det till Lifgedingets domsaga hörande Daga härad, äro, särdeles det förstnämnda, mera kuperade, och Jönåkers härad äger i de söder belägna Björkviks, Kila och Tunabergs socknar samt en del af Lunda och Stigtomta socknar rik skogstillgång, med mera och mindre kuperade trakter, men den återstående delen af detta härad är öfvervägande slättland.
Af ofvannämnde hufvudsakliga utlopp för länets många sjöar, är Nyköpingsån det betydligaste, hvars flodområde, ett bland de större i riket, upptager en areal af 24 qvadratmil, eller ungefärligen 3/8 af hela länet. Å slättbygden, äfvensom de skogsrikare socknarnes äldre slätter, är den rådande jordmånen stark och bördig lera, dock förekommer den inom Oppunda härad samt vissa delar af Mälarebygden mera och mindre uppblandad med sand. I de egentliga skogstrakterna deremot är skogslera, lättjord och mojord öfvervägande, likväl ej utan omvexling med bättre lera.

Södermanlands län. Folkmängd. Folklynne.
2. Innevånare.
Enligt bilagde tabell N:o l, utgjorde folkmängden enligt mantalslängden vid 1860 års slut å landet Tab. 113,149, i städerna 12,381, eller tillsammans 125,530 personer.
Då folkmängden vid 1855 års slut, enligt då upprättade mantalslängder utgjorde: å landet 111,037, i städerna 11,036 eller tillsammans 122,073 personer, har folkmängden följaktligen under ifrågavarande femårsperiod ökats med 3,457 personer, eller 2,83 procent. Af denna tillökning belöper sig emellertid endast 2,112 på landet, men deremot 1,345 personer på städerna. Tillväxten på landet uppgår således endast till 1,90 proc., men i städerna till 12,09 proc. Vid jemförelse med förhållandet under föregående qvinqvennier till och med 1831 visar det sig, att folkökningen varit nära lika. Enligt hvad föregående underdåniga femårsberättelser innehålla, har nemligen tillväxten af folkmängden utgjort: under tidskiftet 1831-1835 3,2 procent, 1836-1840 2,8 proc., 1840-1845 3,3 proc., 1845--1850 1,22 proc.*), 1850-1855 2,5 procent. Häraf vill det visserligen synas, som under femårsperioden 1845-50 tillökningen varit betydligt mindre, än under föregående och efterföljande perioder, men då någon antaglig förklaringsgrund till ett sådant förhållande icke förefinnes, saknar det icke sannolikhet att, på sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti sin underdåniga berättelse för åren 1848-1850 jemväl antydt, folkmängden vid 1845 års slut blifvit, genom något misstag, för högt uppgifven.
Enligt den af Statistiska Central-Byrån i sin underdåniga berättelse, Andra afdelningen sidan 9, intagna öfversigt af procentiska folkmängdstillväxten från och med 1816 till och med 1855, har nativitetsöfverskottet, hvad detta län beträffar, för hvarje qvinqvennium varit efter procentberäkning betydligt större än den verkliga folktillökningen, ett förhållande, som, enär några utvandringar till främmande länder icke under tiden ägt rum, uppenbarligen häntyder på öfvervägande afflyttningar till andra orter inom riket. Att hufvudstaden årligen från länet erhåller ett ganska betydligt antal tjenstefolk är en gammal erfarenhet, men äfven den omständighet, att ägare af större egendornar fortfarande lägga under eget bruk allt flera hemman, som förut varit brukade af åboer, men hvilka, då tillfället att få arrendera jord sålunda minskas, på andra orter söka sitt uppehälle, torde i någon mån förklara nyssberörde förhållande.
Vid jemförelse emellan folkmängden och länets areal, som efter afdrag af vattenytan beräknats till 59 qvadratrnil, visar sig, att länet i medeltal är befolkadt med endast 2,127 personer på qvadratmilen, ett medeltal, som visserligen är dubbelt större, än medeltalet för hela riket, men likväl betydligt understiger den relativa befolkningen i åtskilliga andra län, såsom Malmöhus, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län.
Folklynnet företer, såsom uti nästföregående underdåniga berättelse blifvit omförmäldt, icke någon provincial egenhet, dock utmärker sig ännu befolkningen i Östra och Westra Wingåkers samt Österåkers socknar för särskilda seder och bruk, hvilka likväl så småningom lyckats komma i förgätenhet, äfvensom genom egna klädedrägter, hvilka äfven hufvudsakligen af ekonomiska skäl alltmera afläggas. Den förmedlande karakter, som utmärker Södermanlands allmoge, gör honom till lynnet godmodig och förklarar hans obenägenhet för rättegångar. Af Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministerns Embetsberättelse för åren 1857 och 1858 visar sig, att antalet civila tvistemål, som vid domstolarne gjorts anhängige, fortfarande varit i detta län, i förhållande till folkmängden, lägre än i något annat. Af antalet tvistemål, som vid domstolarne inom länet varit anhängige, belöpte sig år 1857 ett på 291 personer och år 1858 ett på 290 personer, då deremot för hela riket förhållandet visade sig vara år 1857 ett på 86 personer och år 1858 ett på 77. Vid jemförelse med de län, som med Södermanlands äga ungefärligen lika stor folkmängd, visar sig, att af alla instämda tvistemål kom
                                                                    
*) Denna uppgift är hemtad ur statistiska Central-Byråns underdåniga berättelse, Andra afdelningen sid. 9.
Södermanlands län. Folkbildning. Sockenbibliothek. Missbruk af bränvin. Brottmål.
            
Hvad folkbildningen beträffar, är det utan tvifvel svårt att under en så kort tidrymd, som fem år, bemärka något väsentligt framåtskridande, men att densamma är stadd i ständig utveckling och går i jemnbredd med bildningen inom andra orter i riket, lider intet tvifvel. Om de i hvarje socken sedan flera år tillbaka inrättade folkskolor till en början icke förmådde utöfva det gagn, som med dem åsyftats, fordrar dock rättvisan det erkännande, att dessa skolor i allmänhet med allt mera nit och värme omfattas, och att de således, i den mån insigten om behofvet och nyttan af dessa undervisningsanstalter blir hos folket allmän, skola allt bättre lyckas att uppnå sin bestämmelse. Att inom åtskilliga församlingar inrättats sockenbibliothek, som äfven af allmogen anlitas, må här anföras såsom bevis på ett äfven hos denna folkklass vaknadt större kunskapsbegär.
Då bildning och sedlighet utan tvifvel stå i ett nära kausalförhållande till hvarandra, följer af det föregående, att sedligheten hos folket äfven befinner sig i framåtskridande. Men så vidt sedligheten uppenbarar sig i menniskornas yttre handlingar, kan det i vår tid med skäl sägas, att icke blott bildningen, utan äfven en annan, af folkbildningen oberoende eller åtmintstone icke direkt föranledd omständighet i det hänseendet verkat särdeles fördeles fördelaktigt, om ock endast på ett negativt sätt. Det omåttliga bruket af rusgifvande drycker, som ännu för ett tiotal af år tillbaka var så allmänt och som icke blott underhöll en grof råhet i allmänna lifvet, utan äfven var en orsak till grof brottslighet, har lyckligtvis på senare tider betydligen aftagit. De lyckliga följderna deraf på samhällslefnaden visa sig äfven ständigt vid alla folksammankomster, som i allmänhet numera, i motsats till förhållandet i förra tider, aflöpa i stillhet och lugn utan alla, den allmänna ordningen störande, uppträden.
Det lyckliga förhållande, som förut är vordet omförmäldt i afseende å tvistemålens relativa antal, företer sig äfven vid jemförelse emellan de för brott och förseelser anklagade och dömde personer, å ena, samt folkmängden å andra sidan. Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministerns Embetsberättelser innehålla nemligen, att

Under det således brottsligheten bland befolkningen å landet under omförmälde fem år betydligen minskats, synes den deremot i städerna vara i tilltagande. Då emellertid, enligt hvad nedanstående tabell utvisar, de gröfre brottens antal så väl å landet som i städerna icke abetydligen nedgått, afser omförmälde tillökning af sakfällde personers antal i städerna hufvudsakligen mindre förseelser och öfverträdelser af polisförfattningar.

För svårare, i allmänhet urbota brott, sakfällde personer utgjorde
                                         på landet:                                                   i hela länet:
1854 ................................................... 57 ······················································ 95,
1855 ................................................... 37 ...................................................... 92,
1856 ................................................... 47........................................................81,
1857 ................................................... 20 .......................................................46,
1858 ................................................... 21....................................................... 45,

Södermanlaods län. skytteföreningar. Boningshus. Jordbruk.
Dessa siffror, hvilka äro betydligt lägre, än de som i senast afgifna underdåniga berättelse uppgifvas för föregående år, häntyda på ett fortgående aftagande af brottsligheten.
Härmed öfverensstämrna äfven uppgifterna om häktade personer, hvilkas antal betydligen nedgått emot förhållandet under nästförutgående femårsperiod. De utgjorde nemligen år 1851: 416, 1852: 426, 1853: 371, 1854: 323, 1855: 272, 1856: 212, 1857: 179: 1858:: 173: 1859: 213, 1860: 177,
Utom tvenne inom länet bildade jägaregillen, hvilka några gånger hvarje år anställa målskjutningar, finnas å landet inga föreningar till öfning i vapnens bruk; men deremot hafva här i staden och Eskilstuna bildat sig skarpskyttekorpser, för hvilka Eders Kongl. Maj:t i nåder förordnat Öfverbefälhafvare.
A flera af det större egendomarne finnas sedan äldre tider tillbaka icke blott boningshusen utan äfven ladugårdsbyggnaderna uppförda af sten och äfven under de senare åren hafva på några ställen, företrädesvis i Rekarnebygden, der skogstillgången är ringare, prydliga ladugårdshus blifvit byggde af gråsten. I öfrigt begagnas till boningshns tirmade byggnader, flertalet täckta med tegel, oeh äfven Iadugårdarne äro vanligen timrade; dock har på senaste tider någon störe sparsamhet i timrets användande börjat göra sig gällande, så att åtskilliga uthusbyggnader numera uppför·as af korsvirke och bräder. Till taktäckningsämne å ladugårdshusen begagnas allmännast halm.

3. Näringar.
A) och B) Jordbruk och Boskapsskötsel. Åkerbruket är fortfarande den af länets näringar, som frambringar de värderikaste alstren, lemnar sysselsättning och uppehälle åt det största antalet personer och utgör följaktligen den egentliga källan för länets fortgående förkofran. Det gamla tvåskiftesbruket far alltmera gifva vika för ett mer eller mindre genomfördt cirkulations- eller vexelbruk, hvilket å de större egendomarne numera kan anses utgöra det rådande brukningssättet. Fodertillgången har blirigenom utan tvifvel icke ohetydligen ökats, oeh jordhrukaren söker alltmera att genom en ökad odling af artificiela foderväxter komma till en bättre proportion emellan höafkastning och sädesproduktion, än under föregående tider varit förhållandet.
Ehuru till följd af cirkulations- och vexelbruket, som med hvarje år vinner i omfattning, samt betydliga uppodlingar af mindre fruktbar jord,  produktionen af vårsäd och företrädesvis hafre väsentligen ökats, utgör dock ännu höstsädet ieke blott den värdefullaste afkastningen af jorden, utan äfven till mängden den betydligaste sädesskörden. Af höstsäd odlas hvete med mycken fördel och produktionen deraf kan med säkerhet beräknas till 60,000 tunnor. Medelafkastningen af råg kan godt antagas till 250,000 tunnor, men af vårsäd af alla slag knappast högre än till 150,000 tunnor. Af rotfrukter odlas företrädesvis potatis, de,raf skörden i medeltal torde kunna uppskattas till 200,000 tunnor, men äfven morötter och rofvor till icke obetydligt belopp.
Utsädet på ett tunnland beräknas i medeltal till 20 kappar af hvete, 24 kappar af råg, 1 tunna korn, l tunna blandsäd, 1 1/4 tunna hafre, 28 kappar ärter och 7 tunnor potatis. Om man beräknar rnedelafkastningen på tunnlandet till 8 tunnor af höstsäd, 6 tunnor af vårsäd, 30 tunnor af potatis, skulle efter ofvanantagna sädesproduktion den jord, som användes till odling af spanmål och potatis, utgöra 70,416 tunnland, hvartill ytterligare torde kunna läggas 1,000 tunnland för odling af andra rotfrukter, så att den odlade jorden sålunda skulle uppgå till 71,416 tunnland, ungefärligen motsvarande 25 tunnland med säd och rotfrukter besådd åker på hvarje af länets 3,324 mantal.
De bättre och ändamålsenligare redskap och maskiner, hvarmed omtanken och uppfinningsförmågan ständigt riktar jordbruksnäringen, tillegna sig de förmögnare landtbrukarne inom länet hastigt och på flera af de större egendomarne arbeta redan lokomobiler vid trösk-, qvarn- och sågverk. Tröskning med slagor torde näppeligen numera hos någon verklig jordbrukare förekornrna vid andra tillfällen, än då man vill använda halmen till taktäckning.

Södermanlands län. Årsväxt. Sjösänkning. Boskapsskötsel. Hushållnings-Sällskap.
Detta län är nog lyckligt, att sällan träffas af några svårare missväxter. Att en i allmänhet förmånlig jordmån härtill i icke ringa mån bidrager, är otvifvelaktigt, men medgifvas måste äfven, att jordbruket inom detta län redan uppnått en ståndpunkt, som gör det mindre. beroende af missgynnande väderleksförhållanden.
Under den femårsperiod, som denna berättelse omfattar, har väl skörden ett år, 1859, utfallit under medelmåttan, men lemnade dock äfven nyssnämnde år öfverskott utöfver provinsens eget behof.
Det i senast afgifna underdåniga berättelse omförmälde företag, som åsyftade att genom sänkning af Långhalsens, Hallbosjöns och Yngarens vattenytor vinna omkring 5,859 tunnland och 16 kappland till odling tjenlig jord, har redan år 1857 blifvit fulländadt. Detta omfattande och till sina följder vigtiga arbete har likväl medfört oberäknade kostnader till ganska betydligt belopp, härledande sig dels deraf, att arbetslönerna och priset på materialier under tiden hastigt ökades med 50 procent, dels ock derifrån, att på flera ställen förekornmit arbeten, särdeles bergsprängningar, uppgående i kostnad till dubbla beloppet af det, som i den fastställda arbetsplanen varit beräknadt. Den verkliga kostnaden kan likväl ännu, icke uppgifvas, emedan åtskilliga liqvider äro beroende på rättegång, och utbrytningen af jord från de hemman, som vunnit jord, men hvilkas ägare eller innehafvare icke velat deltaga i sänkningskostnaden, ännu icke hunnit verkställas. Emellertid anses vinsten af företaget lyckligtvis så betydlig, att den fullt uppväger alla kostnaderna.
Boskapsskötseln fortfar att af landtmannen omfattas med stigande omtanka och intresse. Saknaden af statistiska uppgifter rörande beloppet af de ladugårdsprodukter, som från länet afsättas, gör det omöjligt att ens approximativt beräkna ladugårdens afkastning, men om man besinnar, men om man besinnar, hvilken rikedom af viktualier landvägen tillströmmar hufvadstaden från Södermanlandssidan, och derjemte tager i betraktande, huru de vidsträckta kuster, som beröra Mälaren och Östersjön, större delen af året sjöledes utföra sina produkter, samt slutligen, hvilken betydlig del häraf användes inom provinsen för en talrik och i allmänhet välmående befolknings eget uppehälle, så måste man finna grundadt skäl till den slutsats, att Södermanlands län utmärker sig på ett ganska fördelaktigt sätt genom en högre drifven afkastning äfven af ladugårdens alster.

På sätt i föregående underdåniga berättelse är vordet ornförmäldt, finnas kreatur af ren eller blandad utländsk race endast på större egendomar till något större antal. Endast i den mån tillfälle kan beredas allmogen att få sina afvelsdjur utan större kostnad korsade med racedjur, kan man vänta en förbättring af racen hos allmogens husdjur. De flera beskällare af bättre beskaffenhet, som finnas å de större egendomarne, torde för sådant ändamål dertill sällan upplåtas. Inom Öster- och Vester-Rekarne härader har emellertid år 1859 bildat sig en förening, som har till syfte, att åstadkomrna en förbättring af allmogens kreatur, och för enahanda ändamål hafva, efter kontrakt emellan Kongl. Stamholländeri-Styrelsen och länets Hushållnings-Sällskap, tvenne, kronan tillhörige, tjurar af Ayrshire-race blifvit stationerade inom Oppunda härad.
För befrämjandet af en förbättrad race af arbetshästar har sedan år 1850 en inom länet bildad Förening verkat sålunda, att den inköpt hingstar af dels oblandad Norsk och dels s. k. Ottenby-race, och öfverlåtit dem åt enskilde personer emot en fixerad köpeskilling, som under vissa år arnorteras, och förbindelse att hålla dem tillgänglige till betäckning för ett bestämdt pris. Föreningens bemödande har ock krönts med den framgång, att flera unghästar, fallne efter föreningens hingstar, blifvit vid Hushållnings-Sällskapets landtbruksmöten prisbelönade. Äfven från Strömsholms stuteri utskickas fortfarande några hingstar, som, stationerade i olika trakter af länet, mycket begagnas äfven till betäckning af allmogens stokreatur.
För landtbrukets och dit hörande näringars utveckling och förkofran verka i öfrigt länets Hushållnings-Sällskap och de i häraderna bildade 8 särskilda Hushållnings-gillena med lika mycket nit som framgång. Genom tillvägabringandet af nyttiga inrättningar, meddelandet af för jordbrukaren värderika upplysningar samt utdelandet af belöningar för ådagalagd skicklighet i husslöjd och! jordbruksarbeten samt för utmärktare husdjur, hafva så väl sällskapet som gillena, hvar inom sin ort, förmått att ej blott framkalla ett lifligare intresse  för landtmannanäringar i allmänhet, utan äfven rigta uppmärksamheten på de förbättrade methoder, som vetenskapen och erfarenheten uppdagat.
Under Hushållnings-Sällskapets inseende står Landtbruksskolan vid Wäderbrunn, hvilken läroanstalt underhålles dels af dertill anslagne statsmedel, dels ock af räntan utaf, under Sällskapets förvaltning ställde, donationsmedel.
Denna inrättning har numera blifvit så till vida utvidgad, att 16 lärlingar af allmogens barn der erhålla fri undervisning, som fortgår i tvenne år och är så inrättad, att 8 lärlingar årligen derifrån utgå.
Till verkningen af redskap är numera obetydlig, sedan dylika tillverkningar kunna erhållas lika goda och äfven billigare från de bruk och verkstäder, der åkerbruksredskap i större mängd förfärdigas.
Då de årligen upprättade markegångstaxorna kunna anses upptaga medelpriset å dagsverken och landtmannaprodukter, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett obehöfligt att här intaga dessa pris.
C) Skogshushållning, jemte D) Rofdjurs utödande. skogshushållningen har, så vidt den afser enskilda hemmans skogar, efter afgifvandet af senaste fem årsberättelse icke väsentligen förändrats. Väl egnas deråt fortfurande mera uppmärksamhet, och vid användandet af skogsprodukter iakttages större sparsamhet, i den mån det stegrade priset å desamma  ger åt skogarna ett ökadt värde; men om ock insigten om behofvet och nyttan af en förbättrad och på beräkning af framtida återväxt grundad skogsvård blifvit något mera allmän, har den dock hittills föga förmått visa sig verksam för införandet af en på sådane grunder fotad hushållningsrnethod.
Deremot fortgår indelning till trakthuggning af sådane boställsskogar, som dertill lämpa sig, och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tilltror sig fortfarande kunna vitsorda det förhållande, att boställsskogame i allmänhet vårdas bättre än de enskilda.
Inom länet finnas 3:ne kronoparker*) och 8 häradsallmänningar, hvilka, med undantag af Daga härads allmänning, hvilken är på häradets socknar fördelad, stå under jägeribetjeningens tillsyn och vård samt äro dels indelade till trakthuggning, dels under arbete dertill, utom de trakter, som, beväxte med endast ungskog, blifvit från all annan afverkning, än hjelpgallring, tills vidare, eller på obestämd tid fridIyste.
Kronoparkerna stå naturligtvis under kronans ocr1edelbara disposition, och den årliga afverkningen å dern under femårsperioden finnes angifven a bifogade tabell N:o 4, hvilken äfven utvisar det årliga afverkningsbeloppet från häradsallmänningarne. Orsaken dertill, att afverkningen å de senare år 1860 så betydligt öfverstiger de föregående årens, härleder sig derifrån, att huggning å Vester-Rekarue härads allmänning, som förut varit ställd under förbud, nyssnämnde år ånyo börjats.
I det föregående har blifvit omförmäldt, att länets Hushållnings-Sällskap utöfvat en gagnande verksamhet äfven genom tillvägabringandet af nyttiga inrättningar. En sådan anstalt är Skogvaktare-skolan vid Skogshall i Ärila socken, hvilken den i Oktober 1860 började sin verksamhet. Den underhålles dels med statsbidrag, dels ock hufvudsakligast af årliga anslag från Hushållnings-Sällskapet. Skolans ändamål, enligt reglementet, är. att genom meddelande af nödiga kunskaper och erforderlig öfning, samt genom invänjande till lydnad, ordning och redbarhet Lilda praktiskt duglige skogvaktare. Med skolan är derjemte förenad en plantskola för uppdragande af skogsträd och alla andra trädslag, som i orten kunna trifvas och med fördel odlas. För hvarje lärokurs, som börjar hvarje år den l November och fortgår ett år, antagas, efter styrelsens pröfning, minst 4 och högst 6 frilärlingar, tillhörande länet. Betalande lärlingar från detta och andra län emottagas äfven, så långt lokalens utrymme medgifver, emot en afgift af 300 R:dr R:mt för hvarje årskurs. De hittills utgångna lärlingarne
hafva utan svårighet erhållit anställningar, och det finnes tillräcklig anledning att hoppas; att i den mån skolans verksamhet hinner att fullständigare utvecklas, densamma skall på ett tillfredsställande sätt motsvara sitt goda ändamål.

Sedan längre tid tillbaka har, till föjd af derom länets innevånare emellan träffad öfverenskommelse, utbetalts premier för dödandet, utom skallgång, af vargar och lodjur med 30 R:dr för varg och 20 R:dr för lodjur. Vid nytt sammanträde med länets innevånare den 26 Juli 1857, upplifvades den äldre öfverenskommelsen, hvarjemte beslöts, att belöningar jemväl skulle utdelas med 3 R:dr för hvarje räf, som utom skallgång fälldes under tiden från den 15 April till den 1 Oktober, samt med 50 öre för sådane roffoglar, som i Jagtstadgan omförmälas. Premierna förskjutas af jagtkassan som sedermera ersättes genom utdebitering på hvarje socken, som i föreningen deltager. Beloppet af utbetalde sådan e premier har utgjort: år 1856: 62 R:dr 13 öre, 1857: 263 R:dr 94 öre, 1858: 244 R:dr 50 öre, 1859': 756 R:dr, 1860: 954 R:dr, summa 2,280 R:dr 57 öre.
Sådane uppgifter, som enligt tabellerna N:o 5 och 6 i förslaget skulle lemnas, är Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för närvarande icke i tillfälle att meddela.
E) Bergs- och brukshandtering samt F) Fabriker, manufakturer och handtverk. Bergsrörelsen, hvilken för länet ingalunda saknar betydenhet och vigt, har idkats med ungefärligen samma framgång, som under nästförutgående femårsperiod.


(ett skålpund "Sklb" viktualievikt, som motsvarade 425,076 gram. Tjugo skålpund utgjorde ett lispund.) 
Under ifrågavarande tidrymd hafva följande anläggningar af större betydenhet ägt rum, nemligen:
Tunafors valsverk i Klosters socken åren 1858 och 1859 anlagdt i stället för derstädes förut varande stångjernsbruk, samt det af Herr Direktör Munktell år 1860 med betydlig utsträckning anlagda jerngjuteriet Klosters ström.
Vid Tunabergs koppargrufva tillgodogöres fortfarande något garkoppar, som 1860 utgjorde endast 13 Sklb 7 Llb 15 lb; hvarjemte samma år derstädes åstadkommits 18 Sklb kopparsmide. Bruken, med undantag af de mindre, mot gränsen af Östergötland belägna, hvilka erhålla en del af sitt bränmaterial derifrån, drifvas i öfrigt hufvudsakligen med egna skogstillgångar, och endast för tillverkning af spik förekommer användning af stenkol.
Den egentliga fabriksrörelsen är icke utaf någon synnerlig betydenhet. Utom tre stycken pappersbruk och ett krutbruk förekommer endast en inrättning, som sysselsätter ett större antal arbetare, nemligen det nära härintill staden belägna Hargs bomullsspinneri med dertill hörande kemiska blekeri, hvars tillverkningsvärde år 1860 uppgick till 543,520 R:dr, eller 85,163 R:dr 50 öre högre än år 1855.
Under förra femårsperioden minskades antalet handtverkerier, men deremot hade gerningsmännen och deras arbetare vunnit en icke ringa tillökning. Förhållandet under förevarande femårsperiod är alldeles motsatt.
Om deremot handtverkare med verkstäder och gerningsmän med deras arbetare sammanräknas, visar det sig vid jemförelse med uppgifterna för år 1855, att hela antalet af dem, som sysselsätta sig med handtverksarbeten på landet, utgjorde år 1855: 953 personer och år 1860: 994 personer, så att handtverkspersonalen under fem år således vunnit en tillökning af endast 41 personer.
Den närbelägna hufvudstaden är naturligen den hufvudsakligaste afsättningsorten för alla slag af tillverkningar, men äfven till Norrköping, Örebro och Westerås afsättes deraf icke obetydligt. Då emellertid rigtningen af transporten är i så väsentlig mån beroende af kommunikationsmedlens beskaffenhet, blir derutaf en gifven följd, att rigtningen af redan under anläggning varande och framdeles ytterligare blifvande jernvägar i det hänseendet kommer att ut.öfva ett afgörande inflytande.
Utom en på senare tid i Eskilstuna anlagd teknisk skola, finnas inom länet inga särskilda humanitets och bildningsanstalter för arbetare. Väl äro vid de större bruken inrättade skolor, där bruksarbetares barn erhålla undervisning, men denna sträcker sig vanligen ieke utöfver det kunskapsmått, som i de allmänna folkskolorna inhemtas.
Endast en ringa del af befolkningen sysselsätter sig med binäringar. Dit kunna hufvudsakligen hänföras:
a) Fiske. Så väl för Trosa stad som befolkningen i skärgården utgör saltsjöfisket ett hufvudsakligt näringsfång. De många vattendragen i länets inre delar erbjuda äfven rika tillfällen att idka fiske såsom binäring, och i den mån intresset derför hinner framkalla en mera vårdande om tanka med hänseende. till fiskets utöfvande, skall deraf utan tvifvel kunna hemtas ganska stora fördelar;
b) Jagt, som icke skulle förtjena att bland binäringar upptagas, derest icke innevånarne i skärgården af skäl- och sjöfogelsjagten hemtade någon biförtjenst. I öfrigt idkas jagten mindre med hänseende till den nytta, villebrådet lemnar, än för det nöje, jägaren derigenom bereder sig;
c) Biskötsel, som på senat:e tider börjat ådraga sig större uppmärksamhet, men likväl ännu ganska obetydligt idkas; samt
d) Handaslöjd, h vilken hufvudsakligen inskränker sig till förfärdigand et för eget behof af åkerbruksredskap samt väfnader. Inom Westra Wingåkers och Österåkers socknar tillverkas ännu väfnader, företrädesvis vadmal, till afsalu.
Tabellen N:o 7 innehåller närmare redogörelse för de till förevarande titel hörande näringar. Tab. N:o
 

4. Kommunikationsanstalter och varubyten.
A) Landskomm,unikationer-. Bifogade tabell N:o 8 redogör för längden och beskaffenheten af de 

Tab. N:o
allmänna Vägarne inom länet. Det gäller i allmänhet om vägarne inom detta län , att de äro fasta och väl underhållna, men flerstädes besvärade af svåra backar. Sedan 1858 hafva dock vidsträckta undersökningar, som ännu till en del fortgå, företagits för uppgörande af plan och kostnadsförslag till utjemnande a.f sådane vägar, som, med hänseende till den snart fullständigt färdiga jernvägar genom länet, kunna anses för den allmänna  rörelsen företrädesvis vara af vigt.
De vägarbeten, som under perioden blifvit. fulländade, äro: omläggning af allmänna landsvägen emellan Krokeks och Gefle gästgifvaregård, uppgående sammanlagdt till något öfver en mil och hvarför kostnaden uppgått till 39,926 R:dr to öre; anläggning af en ny väg emellan hamnplatsen Oxelösund och Stjernholms säteri samt omläggning af vägen deremellan och Nyköping, utgörande 1 1/4 mil, och hvilket arbete kostat 31,717 R:dr 50 öre; omläggning af landsväg för undvikande af de s.k. Wammelb rekarne emellan Ramsta och Flens gästgifvaregårdar, derför kostnaden uppgått till 6,192 R:dr, samt omläggning af ett stycke sockenväg för en kostnad af 1,146 R:dr, jemte några andra förbättringar af mindre beskaffenhet.
Åtskilliga broar ombyggas årligen, utan att några anteckningar deröfver blifvit förda, så att Eders Kongl. Maj:ts Befa11ningshafvande är beröfvad möjlighet att meddela upplysning om deras antal och kostnaden för dessa arbeten. Här må dock anmärkas, att tvenne större broar, de s. k. Wrena och Täckhammars broar, hvilka till följd af sjön Långhalsens sänkning måst om byggas, blifvit af föreningen för denna sjösänkning, till större delen utan någon kostnad för de brobyggnadsskyldige, helt och hållet ombyggde.


De uppgifter, som enligt tabellformuläret N:o 8 bordt meddelas, angående utgångne skjutshästar, är
Eders Kong l. Maj:ts Befallningshufvande icke i tillfälle att lemna för den femårsperiod, som nu är i fråga.
Antalet gästgifvaregårdar, inberäknade de i städer.na, utgör emellertid 55 stycken.
Den för länet vigtigaste tilldragelse under ifrågavarande qvinqvennium är ovedersägligen Rikets Ständers vid 1856 och 1857 årens riksdag fattade beslut, att vestra stambanan af statens jernvägar skulle från hufvudstaden dragas genom det inre af Södermanland emot Katrineholm och derifrån fortgå genom Nerike till Westergötland. Denna jernvägsbyggnad lider snart till sin fullbordan, och de ännu oberäkneliga följderna Landshövdinge-Embetets uti Södermanlands län und. ber. {6r åren 1856 -1860. 2
10 Södermanlands län. Jernväg. · Sjökommunikationer. Sjöfart och handel. deraf på provinsens näringslif, dess utveckling och förkofran skola säkert visa sig hastigare, än man i allmänhet väntar. Men den u pplifvade och stegrade näringsfliten skall snart finna rörelsen åter otillräcklig, derest
denna, genom jernviigen, som oemotståndligt drager all rörelse i sitt grannskap med sig, endast ledes i en enda rigtning. Det skall derföre utan tvifvel snart finnas nödvändigt, att en jernbana, utlagd i endast en rigtning, korsas af andra banor, på det industriens alster må lättare och hastigare  kunna söka sin viäg till de orter, dit efterfrågan naturligen lockar dem. En sålunda underlättad möjlighet för varuutbyte utgör ett nödvändigt viikor för en lifligare handelsrörelse, som åter å sin sida är den mägtiga häfstången för näringarnes förkofran och utveckling i någon högre grad. Ehuru, beklagligtvis, deri tid måhända ännu icke kan anses ligga nära, då korsande jernbanor, för så vidt de skola med statsmedel byggas eller understödjns, kunna ifrågakomma att anläggas, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl icke olämpligt att, i en angelägenhet af ifrågavarande vigtiga beskaffenhet, redan uti denna underdåniga berättelse, fästa Eders Kongl.Maj:ts nådiga uppmärksamhet. på den stora fördel, som skulle beredas den allmänna rörelsen genom anläggandet af en korsande jernbana från hamnplatsen Oxelösund genom midten af länet mot Arboga eller Westrnanland.


---------------------------------- slut redigering ---------------------------------------it
  Nämnde hamnplats, belägen H mil härifrån staden, ligger nära hafsbandet och är derföre hela
året, med afbrott af vanligen endast 14 dagar, tillgänglig för navigation, men lemnar likväl fullt skydd mot alla vindar och .. har tillräckligt djup med särdeles god ankarbotten. Vigten af denna hamnplats har först på senare tider blifvit rätt insedd och föranledt anläggandet af väg dit, men sedermera har rörelsen, som detta kommunikationsmedel gjort möjlig, varit i ständigt stigande. Dess bellägenhet emellan Stockholm och Norrköping, hvilka båda städer under en lång tid af året äro, stängda från hafvet, gör den lämplig till uthamn för dem båda, och sammanbunden med Arboga eller Westmanland, skulle den för dessa orter jemväl blifva af oberäknelig nytta. Att fortsättningen af vestra stambanan från Katrineholm till Norrköping för den allmänna rörelse~''fiiä:•Fva!'ir~ar1t'itm'~t.re.tlet.ydenhet; torde.icke.,kunna bestridas, men hvad nyttan för detta
län särskildt beträffar, skall den omförmälda korsande banan säkert äga företräde.
Postbejordringen och kronobrefbäringen, i afseende h varå några förändringar under femårsperioden icke ägt rum, verkställes, den· förra dels a.f dertill anslagne hemman och dels med gästgifvareskjuts eller ock efter beting, och brefbäringen, der sådan kommer i fråga, af dertill indelade hemman, men inom Oppunda härad emot betalning.
B) Sjö kommunikationer. Södermanlands län, såsom på trenne sidor omgifvet af segelbara vatten, har
således flera tillfällen till sjökommunikationer. Fraktfart idkas äfven så väl på Östersjön sorn Mälaren. Utom de ångbåtar, hvilka gå från Stockholm till Westerås, Arboga och Örebro, och hvilka anlöpa åtskil1iga af länets hamnar, funnos vid femårsperiodens slut fyra ångbåtar, hvilka underhöllo direkt kommunikation emellan Stockholm och Nyköping samt emellan Stockholm och Thorshälla (Torshälla).
Sedan en postexpedition blifvit under den tid, denna berättelse omfattar, inrättad vid Björnlunda i Daga härad, funnos vid periodens slut 7 postkontor och 3 postexpeditioner, äfvensom uti alla länets städer, med undantag af Trosa och Thorshälla, telegrafstationer då voro inrättade.
•rab. N:o 9. C) Sjöfart och handel. I afseende å antal och beskaffenhet af befintlige fartyg och båtar samt antalet personer, som hafva handel till lefnadsyrke, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshufvande underdånigst åberopa bilagde tabell N:o 9. Sjöfarten är i det hänseendet af ganska stort värde för länet, att den så betydligt underlättar afsättningen af dess rika tillgångar, men såsom en. särskild näringsgren för länets innevånare är den af föga betydenhet. Tabellei1 rörande sjöfarten utvisar ock, att år 1860 funnos endast 34, landet tillhörige båtar om tillsammans 495 lästers drägtighet, (
1 läst = den tyngd/last som fordrades för att trycka ner ett fartyg från lossvattenlinjen till lastvattenlinjen. Från år 1726 motsvarade det 2448 kg (18 skeppund järnvikt), men från 1863 användes i stället begreppet nyläst om 4250 kg (100 centner eller 10 000 skålpund). År 1874 ersattes begreppet läst av registerton.) och att besättningen å dem utgjorde blott 56 man. Varutransporterne ombesörjas också hufvudsakligast af ångbåtar.
Under ifrågavarande femårsperiod hafva endast 3:ne sjöskador veterligen timat å länets kuster och inre farleder. Den 17 Oktober 1859 blef jakten Charlotte, om 19 lästers drägtighet, tillhörig Kofferdi-Kaptenen Södermanlands lin. Sjöskador. Brinvinshandel. Hemmantal. Skifteft'erk. statsbidrag. 11
Isak Öberg och förd af Skepparen J. P. Petersson vid Oxviksholmarne påseglad af ångfartyget Louise med den påföljd, att båten genast gick till botten, der den ännu qvarligger, men besättningen räddades. Under periodens sista år strandade vid Oxelösund slupen Josephina från Norrköping och förd af Skepparen Johan Alfred Hartzell samt lastad med tegel. Besättningen räddades, men fartyget och större delen af lasten gick förlorad. Samma öde träffade under snötjocka en mindre, med tackjern lastad, segelbåt vid grannskapet af Läppehamn i Hjelmaren. Fartyg och last befinna sig ännu i sjunket tillstånd, men besättningen räddade sig i en mindre båt.
Handeln bedrifves dels uteslutande med landtmannavaror, dels ock af handlande i öppna salubodar med a1la slag af köpmanna varor. Antalet handelsbodar på landet, som 1855 utgjorde 29 stycken, har vid femårsperidens slut nedgått till 25. Flertalet af dessa äro belägna inom Oppunda härad, der större delen af befolkningen har 4 a 5 mil till närmaste stad. Handeln med landtrnannavaror är inom nämnde härad företrädesvis liflig, och allmogen inom Westra Wingåkers socken drifver med sådane varor vidsträckt rörelse.
Utom i städerna böllos vid periodens slut en gang i månaden särskilda torgdagat å dertill anvisade platser i Westra och Östra Wingåkers, Julita, Malms, Floda, Bettna och Björnlunda socknar.
De hufvudsakligaste afsättningsorterna utom länet äro Stockholm, Norrköping, Örebro, Arboga och der ofvan belägna bergslag.
Vid femårsperiodens slut idkades å 3 ställen minuthandel med bränvin och å 17 ställen utskänkning
deraf. Flertalet af dessa försäljningsrättigheter tillhöra Oppunda härad, hvaremot inom Öster- och VesterRekarne härader icke finnes någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin.
 

5. Kameralförhållanden.
Under den tid, som förevarande berättelse afser hava 21 stycken qvarnverk, 1/8-dels hemman och 3
stycken lägenheter blifvit skattlagde, med af Kongi: Kammar-Kollegium fastställd ränta, hvarjemte 23 lägenheter och 13 stycken hemmansdelar om 2 1
39/192-dels mantal blifvit skatteköpte, hvaremot 3 stycken qvarnar; raserats.
Underdånigst bilagde tabell N:o 10 utvisar i öfrigt befintlige hemman till antal och beskaffenhet; Tab. N:o 10.
äfvensom den lemnar upplysning om förhållandet med tornter och jordar i städerna.
I afseende å skiftesverket. och dermed sammanhängande hernmansklyfningar·, förekommer under ifrå- Tab. N:o 11.
gavarande tidskifte ingenting egentligen anmärkningsvärdt. Af tabellen· N:o 11 inhemtas, att antalet fastställda laga skiften endast obetydligt öfverstiger deras anta l under nästförende femårsperiod. Eders Kong l. Maj:ts Befallningshafvandes senaste femårsberättelse innehåller ingen uppgift om nyskiftade jordarealen, men det är sannolikt, att de tvenne sista fernårsperioderna ej heller i det hänseendet före någon väsentlig skiljaktighet.
Af statsmedel utbetalde utflyttningsbidrag hafva undel åren 1856 med 1860 utgjort tillsammans 14,696 R:dr 88 öre.
Det nu gällande formuläret för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelse innehåller icke något förslag till tabellarisk redogörelse för statsbidragen, och sådan e uppgifter -hafva derföre icke hit inkommit.
Skatterna till kronan hafva emellertid fortfarande, såsom förut, restfritt ingått, så att vid redogörelserna för kronouppbörden något belopp för landet ej behöft balanseras såsom beroende på pantförsäljning.
Enligt senast afgifna femårsberättelse utgjorde statsbidragen:
År 1850: 591,087 R:dr 12 sk., år 1855: 656,962 R:dr 29 sk. 1 r:st. B:ko.
U n der förevarande femårsperiod visar sig förhållandet i afseende å de till Ränteriet ingångne stats- Tab. Litt. A.
och riksgäldsmedel vara det å följande sida tab. Litt. A uppgifna.
För de kommunala utskylderna är Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i saknad af tillförlitliga
källor, icke nu i tillfälle att meddela någon tillfredsställande redogörelse, men förhållandet i det hänseendet torde väsentligen komma att förändras, sedan de kommunalstyrelser, som nu börja att organiseras, hunnit träda i verksamhet.
Rotering. Hela Södermanlands Regemente, jemte 111 nummer af Lif-Regementets Grenadierkorps_ och 15 nummer af Lif-Regementets Husarkorps, äfvensom Södermanlands Andra Båtsmanskompani, bestående af 142 nummer, äro inom länet roterade. 547 rotar af Södermanlands Regemente rekrytera sedan längre tid tillbaka efter skof, eller så att, utan afseende derå, hvarest vakansen inom skofvet uppstår, rotarne i en bestämd ordning anskaffa och lega rekryt. Rotehållarne hafva emellertid för sin del öfverenskommit om en förändring i detta legningssätt, som framkallat en allmän klagan, men frågan är på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende. Inom öfriga delen af regementet anskaffar hvarje vakant rote sjelf sin soldat. Vid båtsmanskompaniet leger äfven, vid inträffande vakans, denna rote sin båtsman, men erhåller till legan ett bestämdt bidrag af öfriga rotar.
skjutsningsbesväret har intill 1860 års utgång icke undergått någon väsentlig förändring. Hvad derom
1~ti föregående femårsberättelse blifvit yttradt, kan således anses hafva ägt tillämpning på den följande femårsperioden.
Med öppnandet af statens jernbana genom länet, kommer emellertid ett ann:1.t förhållande att inträda.
Att skjutsningen i sin helhet kommer att förminskas, synes visserligen sannolikt, men ännu säkrare
inträffar det förhållande, att en del orter, som förut till följd af sitt aftägsna läge från den allmänna rörelsen,antingen varit från skjutsning befriade eller deraf endast obetydligt besvärats, derefter få vidkännas ett långt svårare besvär i det hänseendet.
Vägunderhållet. Ehuru länet, särdeles den norra delen deraf, är genomkorsad af vägar i alla rigtningar,
kan dock väghållningsbesväret i allmänhet anses mindre än å andra orter betungande, en lycklig följd af det förhållande, att vägarue sedan längre tid tillbaka erhållit en fasthet, som gör det årliga underhållet mindre kostsamt .
 

6. Politi.
Utom de numera i hvarje församling inrättade folkskolor 'finnas å landet endast tvenne allmänna undervisningsanstalter, nernligen landtbruksskolan vid Wäderbrunn och skogvaktareskolan vid Skogshall. I afseende på folkskolans inflytande på folkbildningen i allmänhet och de nyssnämnda tillämpningsskolornas verksamhet, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshufvande åberopa hvad härom förut i denna berättelse är ~ordet omförmäldt.
Arbets- och Förbättringsanstalten för barn bar äfven under ifrågavarande femårsperiod utöfvat sin verksamhet medelst utdelande af uppfostringsitjet p åt fattiga barn, men i anledning af väckt fråga om fondens användande till inrättande af ett arbetshus för länet, hafva länets innevånare vid sammanträde i Malmköping den 23 Augusti 1858 beslutit, att inga ytterligare uppfostringsbidrag utöfver de då redan beviljade skulle utbetalas, utan inrättnin~s inkomster tills vidare kapitaliseras och vidare beslut om deras ~nvändande framdeles fattas. /
Talt. Litt. A. Influtne Stats- och Riksgäldsmedel.
B'"' ,;.,;m~ l statsmedel. verknings- Riksgäldsafgifter.
medel.
År 1856 ................................................... R:mt R: dr 283,227,40 130,946,78 63,555,28
» 1857 ................................................... )) )) 314,212,52 151,869,55 70,329,60
» 1858 ................................................... )) )) 297,110,53 145,167,69 67,280
» 1859 ................................................... )) )) 300,756,961 179,131,84
l
68,277,20
» 1860 ................................................... » )) 292,499,90 173,156,72 74,261,49
Summa R:mt R:dr 1,487,807, 81 l 780,272,58 l 343,703,52
Södermanlands län. Välgörenhets-, sjukvårds. och fönäkriagsaBStalter m. m. 13
Fonden för nödlidande krigsmansenkm·, bildad hufvudsakligen genom frivilliga bidrag från socknarne åren 1807 -17, samt till någon del äfven genom enskild gåfva af då varande Kronprinsen Carl Johan, användes ursprungligen till understöd åt fattiga krigsmansenkor, men efter förslag af Direktionen beslöto länets innevånare vid sammanträde den 23 September 1859, att fonden derefter skulle, under benämning: "Krigsmanskassan för Södermanlands län", användas till pensione1·ing af afskedade, förtjente krigsmän inom länet, med rättighet för Direktionen att, vid särdeles ömmande omständigheter, efter särdeles utmärkte krigsmän tilldela äfven krigsmansenka pension. Pensionernas antal bestämdes tills vidare till 25 stycken att utgå med 12 R:dr R:rnt hvardera; dock borde understöd fortfarande utgå till de enkor, hvilka dermed förut blifvit ihågkomne.
De ofentliga sjukvårdsanstalterna för länet äro oförändrade desamma, som i senast afgifna femårsberättelse upptagits, nemligen: l. Lasarett och kurhus i Nyköping; 2. Lasarett och kurhus i Eskilstuna för denna stad samt Öster- och Vester-Rekarue härader och 3. N y köpings hospital.
Utgifterna hafva uppgått till de i nedanstående ta b. Lit t. B utförde belopp. Tab. Litt. B.
Kurbusatgiften har utgått åren 1856 och 1857 med 6 skillingar banko, åren 1858 och 1859 med 20
öre och år 1860 med 18 öre af hvarje mantalsshifven person inom länet.
Någon annan förändring i afseende å Provinsialläkare-distrikten har under ifrågavarande tidrymd icke
ägt rum, än att Hölebo härad jemte Thorsåkers, Lästrin ge, Tystberga och Bälinge socknar i Rönö härad skiljts från Nyköpings och Daga härads distrikt och fått sig anvisade särskild extra provinsialläkare med station i Trosa.
Inom länet finnes en· Läns-Djurläkare med lön af stHtsmedel och stationerad i Nyköping, samt fem af
kommunerna afiönade Veterinär läkare. I händelse af svårare smittosamma sjukdomar bland husdjuren, är det för läns-djurläkaren omöjligt att medhinna -alla till hans befattning hörande åligganden.
Försäkringsanstalter. Länets brandstodsbolag, som länge vnrit i åtnjutande af stort förtroende, har under förevarande tidrymd vunnit en ytterligare, ganska betydlig utsträckning. Ansvarighet.sbeloppet, som enligt 1855 års räkenskaper utgjorde 19,012,540 R:dr R:rnt, har intill slutet af det räkenskapsår, som gick till ända den 13 Mars 1861, vuxit till den betydliga summan af 41,705,515 R:dr R:mt. De för brandskador och till betäckande af förvaltningskostnaden utskrifne belopp hafva utgjort: år 1856: 3 öre, 1857: 3 öre, 1858: 2! öre, 1859: 10! öre och år 1860: 7! öre R:mt på 100 R:dr ansvarighetsbelopp.
Med brandstodsbolaget var äfven under ifrågavarande tidrymd förenad t ett bolag till fö·rsäkring al hornboskap mot l ungröta, men allt sedan detta bolags bildande har, lyckligtvis, någon sådan sjukdom bland hornboskapen inom länet icke yppats.
Sockemnagasiner finnas i de flesta socknar och äga en ga.nska betydlig tillgång på spamnål, men på senare tider hafva flera magasin er blifvit på det sätt upplöste, att s panmålen å offentlig auktion försålts och af köpeskillingen bildats ett. kapital, deraf räntan användes till samma ändamål, hvartill inkomsten af spantnålsmagasinet förut disponerats.
Tab. Litt. B. Offentliga sjukvårdsanstalternas utgifter.
l Vid Lasarettet l i Nyköping.
År 1856 .................................................................................................................. B:ko R:dr 4,912: 42. 4.
)) 1857 .......................... """" ................................................................... ~.. .. .. . ... ... )) )) 6,722: 15.
» 1858 ........................................................................................... · ......................... R:mt R:dr 11,101,19
)) 1859 .............. "." ........... " ...... ' ................................ "......... . . .. .... .. .... . .. .. . . .. ... . . . ... )) 8,638,46
5. Uppgick vid 1860 lrs utging tilL .................................................................................. R:mt R:dr 14,938,72
Vid Kurhuset
i Nyköping.
1,878: 43. 6.
1,574: 22. 6.
. 2,199,68
2,225,05
2,315,47
6,889: 17. 3.
7,529,u
V id Kurhttset
i Eskilstuna.
1,013: 17.
931: 10. 8 .
1,359,96
1,379,37
1,324,37
1,802: 38. Il.
4,131,69
14 Södermanlands län. Sparbanker. Fattigvård. Städerne: Nyköping.
1· N:o 12. Sparbanker finnas 8 stycken inom länet, nemligen Eskilstuna, Nyköpings och Trosa städers, Wingåkers sockens, Forssjö bruks, Strengnäs stads, samt Oppunda och Willättinge häraders. Af dessa har Oppunda härads sparbank sig ålagdt såsom ett hufvudsakligt. 1tndamål att emottaga och förvalta omyndige personers kontanta tillgångar inom en viss begrllnsning. Bilagde tabell N:o 12 innehåller en summarisk redogörelse för summan af insatte och uttagne belopp.
, ~=o 13. Fattigvården. Denna angelägenhet kräfver fortfarande både tid och omtanka hos dem, som inom församlingarne hafva sig uppdraget att handhafva dit hörande ärenden. Genom ökad erfarenhet och vana vid behand1ing af frågor utaf förevarande bt>skaffenh.et har förvaltningen emellertid vunnit allt.rnera stadga och enhet. Klagan af fattighjon öfver sockennämnds åtgilrder är ytterst sällsynt; och tvister fattigvårdssamhällen emellan förekomma vanligen endast i de fall, då antingen någon person, för h vilken behof af fattigunderstöd uppstått, lyckats att dcrfö.rinnan längre tid och ofta under flera år uppehålla sig på särskilda orter, utan att låta sig mantalsskrifvas, eller sådane förhållanden, som i 16 § af Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853 omförmälas, dertill föranmälda. Ej sällan förspör:jes den klagan, att fattigvårdstungan med hvarje år ökas, och.
denna klagan torde hvad stadssamhällena beträffar icke alltid sakna. befogenhet, men af den tabell, N:o 13, som åtföljer denna ber!lttelse, vill det synas, som någon anmärkningsvilrd förändring, vare sig i afseende å fattighjonens antal eller beloppet af fattigvårdens utgifter för hela länet, under ifrågavarande femårsperiod icke ägt rum.· År 1856 uppgingo fattighjonens antal till 1,950 och år 1860 till 1,986. Förstnämnde år utgjorde summan af fattigvårdens utgifte1· 1 01;414 R:dr 77 öre och år 1860 100,097 R:dr 24 öre. Under det fattighjonens antal således ökats med 36 personer, hafva utgifterna minskats med 1,317 R:dr 53 öre, så att då hvarje fattighjon år 1856 kostade fattigvården medeltal 52 R:dr 1 öre, uppgick denna kostnad år 1860 till endast 49 R:dr 89 öre.
Nyköping ilr en bland mellersta Sveriges äldre städer, länets residens- och enda stapelstad, belägen vid Nyköpings-åns utlopp i Byfjärden af Östersjön, 20 mil sjöväg, men endast 11! mil landväg från Stockholm.
Ehuru staden, jemte vanliga stadsmanuanäringar, sedan äld1·e tider tillbaka jernväl idkat fabriksrörelse, har dock industrien hittills endast långsamt skridit framåt och ännu icke hunnit till någon högre grad af utveckling.
Folkmängdstabellen utvisar dock, att folkmängden sedan 1855 års slut, då den uppgick till 3,810 personer, ökats under femårsperioden till 4,602 personer eller i det allra närmaste 21 procent, en tillökning, som jemförd med föregående femårsperioden, är högst betydlig, och otvifvelaktigt häntyder på en tilltagande industriel verksamhet. De till det gam.la messingsbruket hörande betydliga verk och inrättningar, hvilka, hufvudsakligen afsedda till jernprod uktion och maehin byggnad, efter en längre tids h vila mot slutet af år 1855 åter upptogos och sedermera oafbrutet drifvits med ökad styrka, hafva i väsentlig mån vållat den hastiga tillväxten i folkmängden och jemväl bidragit till uppväckande af en lifligare rörelse i andra stadsmannanäringar.
Den lifiigare spanmålshandel, som sedan år 1854 härstädes började utveckla sig, har sedermera
temligen bibehållit sig. Spanmålen afsättes hufvudsakligen till Norrmän, som härstädes företrädesyis hemta sitt hehof deraf i utbyte mot sill, hvarmed stadens köpmän drifva vidsträckt handel. Spanmålspriserne hafva ock härstädes, till följd deraf, vanligen stått lika högt och stundom högre, än i Stockholm, och om detta förhållande möjligen kan fortfara, torde staden, oaktadt sin afiägsenhet från jernbanan, kunna bibehålla en lönande spanmålshandel.
Staden har 469 bebyggda och 97 obebyggda tomter, uppskattade till 2,297,550 R:dr, samt 438 tunnland åker, 74 tunnland äng och 182 tunnland skog och betesmark, i värde ansedde till 245,280 R:dr.
Handel idkades år 1855 af 31 personer och år 1860 af 33 minuthandlande. Handeln bedrifves i öfrigt
nästan uteslutande på inrikes orter och Norge. Det grunda inloppet, der: endast 10 fot djupgående fartyg kunna inkomma, försvårar sjöfarten, som derföre är jetnförelsevis inskränkt. För uppmuddring af inloppet, Södermanlandis län. Städerne; Nyköping. 15 som, till följd af bottnens lösa beskaffenhet, lätt igengrundas, uppbär staden fortfarande 600 R:dr R:mt årliligen af statens medel, men betalar, jemlikt kontrakt, som 1871 tilländalöper, till ägaren af faktoriet 1,000 R:d1· årligen, så vida han under tiden genom muddring håller segelleden öppen till det bestämda djupet.
Stadens handelsflotta, utom ångbåtarne, utgjorde:
år 1840 ............................................................ 8 fartyg af tillhopa 142 läster,
)) 1850 ............................................................ 10 )) )) 145 »,
)) 1855 ............................................................ 12 )) )) 372 »,
)) 1860 ............................................................ 14 )) )) 388 ».
Förhållandet i afseende å stadens skeppsfart, utvisar följande tabell Litt. C. Häraf vill det synas, ·rab. Litt. c
som om stadens skeppsfart under den senaste femårsperioden varit i ständigt stigande.
Tulluppbörden, som 1855 vid stadens tullkammare utgjorde 4,030 R:dr 34 skillingar B:ko, uppgick år
1856 till 5,940 R:dr 81 öre, 1857 till 3,062 R: dr -il öre, 1858 till 9,421 R:dr 49 öre, 1859 till 4,686 R:dr 29 öre och år 1860 till 16,959 R:dr 68 öre R:mt.
Utförseln af spanmål, som. under förra femårsperioden hastigt stigit till ett ovanligt belopp, har under den tid, denna berättelse omfattar, visat sig betydligt fiuktuerande. Den utgjorde neruligen år 1856: 12,452! tunnor, 1857: 3,482 tunnor, 1858: 17,625 tunnor, 1859: 25,460 tunnor och år 1860: 9,476 tunnor.
Förestående uppgift företer det förhållande: att år 1859, det enda år under femårsperioden, då skörden
utfallit under medelmåttan, har utförseln af spanmål varit betydligast och äfven större, än under något år
Tab. Litt. C. Nyköpings sjöfart.
Ankomne fartyg fr ån Afgångne fartyg t i l l
/ 1 "' ' ' 'i i'hlha 'ut~ike1 . l .
.. · · Inrikk~H'e~. · · ,. ~orge:· ;· · l Inrikes orter. Norge. Andra utrikes orter. orter.
Am l Läster. jAntaLl Läster. 1Antal.j Läster. Antal. l Läster. Antal. l Läster. Antal. l Läster.
l År 1851 lastade ................................................ 55 Il l
1!
15 384 - - 36 l 25 8 413
1,770 1,440
" " olastade .............................................. 18 - - l 92 28 l· 14 384 - -
" 1852 lastade ...................................... ......... 62 ! 11 275 - -- 45 i! 3 68 15 827
15
1,999
4 289 29
1,704
" " ol astade .............................................. - - 8 187 3 116
" 1853 lastade ..................................... ·········· 43 ! 1,086
12 293 - - 59 ! 5 96 22 1,547
976
" " olastade .............................................. 7 - - 8 644 4 9 224 l 29
" 1854 lastade ............................................... 50 ! 1,941
20 488 - - 75 ! 32 792 lO 406
38 lO 263 18
1,625
2 85 " " o lastade .... , ......................................... - - - -
l " 1855 lastade ................................................ 91 l 2,224
20 510 4 146 78
j l 25 708 28 886
28 19 664 49
1,996
" " olastade ....... ······································ - - 2 32 - -
Summa .W7 9,020 78 1,950 46 2,098 421 7,74J 99 2,516 84 4,309
År 1856 lastade ................................................ 110 l l 16 393,59 lO 529,48 64 ! 16 412,34 14 544,31
lO 3,076,021 l 29,89 5 171,s3 60
2,480,32
" " olastade .............................................. l l lO 48,26 - -
" 1857 lastade ........................... :-.................... 105 l 16 393,77 22 1,265,91 79
Il 2,821,99
8 197,22 13 823,53
2,782,96
" " olastade .............................................. 21
l i -- - - - 57 2 43,53. 21 1,016,49
" 1858 lastade ................................................ 72 13 333,63 24 12,585,23 60 21 62!),84 . 14 959,75
25
2,292,96
2 87,50 l 28,02 40 l{ 2,148,32
" " olastade ...............•.............................. l l 20,94 3 308,01
l) 1859 lastade ................................................ 71 l ! 18 694,41 18 1,221,92 36 t 2,428,11
18 592,93 9 779,76
2,530,22
l) " olastade .............................................. 31 - - 2
71,(6· 50 1 22,81 5
378,20
)) 1860 lastade ................................................ 95 l 19 624,42 19 1,473,47 35 ! 2,745,16
13 352,24 21 1,421,73
16
2,450,71
• " ola.tade. - - l l 46,91 74 l 33,94 13 951,12 ...... ······ ' ' ' ' "'''' l ... .............
l l
Summa 556 l 13,132,871 85 l 2,557,21 l 102 117,393,731 560 l 12,623,901 81 l 2,302,79 l 123 l 7,231,16
16 SNtrmalllafRls liD.  

Städerne: Nyköping, Strengnäs.
af föregående femårsperiod. En stor del af denna utskeppning har derföre sannolikt ägt rum under våren af ,1858 års skörd, men den ofta ganska bt!tydliga skilnaden i sädespriserna här- i staden emot priserna i Norrköping och Örebro m. fl. till länet gränsande orter, inverkar naturligen i ganska väsentlig mån på spanmålshandeln i Nyköping.
Bruk och Fabrihr. Enligt senast afgifna femårsberättelse funnos år 1855 i staden 20 stycken fabriker,
deraf 3 stycken för tillverkning af kläde, hvilka senare sysselsatte 158 personer; men år 1860 fmmos endast 13 stycken fabriker, hvilka tillsammans icke lernnade arbete åt flere än 72 personel'. Deremot sysselsattes vid faktoriet redan vid nyssnämnde  tid 640 personer, och skälig anledning förefinnes till den förhoppning, att dess verksamhet kommer att ännu betydligen utvidgas. Den ofantliga arbetskraft, som finnes förvarad i Nyköpingsåns starka vattenfall inotn stadens område, jemte stadens fördelaktiga belägenhet vid strömmens utlopp i Östersjön, utgöra en säker borgen för denna vackra anläggnings framtida bestånd och förkofran.
Handtverke1·ier. Den inkomna tabellen upptager icke mindre än 87 mästare, 68 gesäller, 87 lärlingar
och 25 andre arbetare samt 70 kikare till sjelfförsöi:jning. Då emellertid skilnaden emellan fabrik och handtverk icke alltid med noggranhet iakttages, torde denna omständighet till en. del kunna förklara det förhållande, att det uppgifna antalet fabriker var större 1855 än år 1860, hvaremot handtverkeriernas antal synes hafva mera än fördubblats.
Undervisningsverk .Bland dem intager naturligtvis Elementarskolan främsta rummet och åtnjuter fortfarande stort förtroende. Läroverkshuset har väl under ifrågavarande femårsperiod blifvit utvidgadt, men visar sig ändå redan otillräckligt, så att staden nu beslutit uppföra en ytterligare byggnad, deruti, jemte gymnastikrum, jemväl skola inrättas ytterligare. några lärosalar. Lankasterskolan, gemensam för stadens båda församlingar, särskilda afdelningar, med nya och rymliga skolhusbyggnader för hvartdera könet.
lielsdvårdlri o1ii~m;~S'c af 4 ~ staden bosatte L11lfå'r~, ·af hvilka likväl endast en a.flönas af staden.
Fattigvården. Utgifterna för de fattiges Yård och underhåll hRfva under ifrågavarande tidrymd nära
tredubblats emot förhållandet 1855. Sistnämnde år uppgingo de nemligen till 2,350 R:dr 37 sk. .5 r:st. B:ko, men redan påföljande år 1856 stego de till 9,899 R:dr 1 öre och utgjorde vid periodens slut ungefär enahanda summa eller 9,865 R:dr &4 öre. År 1860 erhöllo 76_ personer full försör:ining och 98 personer bidrag  till sitt uppehälle, hvilken fattignumerär må i förhållande till stadens folkmängd anses ganska betydlig.
 

Banker. Nyköpings Filialbank, hvilken år 1858 oktrojerades, har i staden sitt hufvudkontor, och Mälareprovinsernas Enskilda Bank har fortfarande der ett afdelningskontor.
Strengnäs, en af rikets äldsta städer _och belägen vid Mälaren, 8i-dels mil från Nyköping, samt 8!-dels mil landväg, men 7 mil sjöväg från Stockholm, hade enligt 1855 års mantalslängder 1,349 innevånare, och vid 1860 års slut 1,491 personer. De egentliga stadsmannanäringarne äro af jemförelsevis underordnad beskaffenhet, men jordbruket deremot af något större värde. Staden har 184 bebyggda och 17 obebyggda tomter, uppskattade till 471,090 R:dr, samt '447 tunnland åker, 375 tunnland äng och 2,866 tunnland skog- och betesmark med ett sammanräknadt uppskattningsvärde af 91,380 R:dr R:mt. Sin egentliga betydenhet hemtar staden derifrån, att den är säte för stiftets Bisköp och äger ett större fullständigt läroverk. Härjernte finnes en för staden och Strengnäs landsförsamling gemensam folkskola och en år 1859 inrättad söndagsskola for handtyerkslärlingar.


Till sjöfartens befrämjande hafva under perioden en större lastbrygga för ångbåtar och en mindre för
seglande fartyg blifvit byggda. Då flera af de på Mälaren gående ångbåtar lägga till vid staden, hvarigenmn -en daglig kommunikation med hufvudstaden sommartiden äger rum, finnes deruti en förklaringsgrund, hval"'fö: te antalet af stadens segelfartyg är så ringa.
Fatti9vården, hvars utgifter år 1855 uppgifvits till 909 R:dr 12 sk. 5 r:st. B:ko, har år 1860 kostat 2,48$ R:dr 12 öre Rant, en tillökning i fattigvårrlstungo:n, som för detta samhälle ingalunda kan anses ringa.
 

Södermanlands län. Städerne Eskilstuna, Thorshälla, Mariefred. 17
 Ny red---------------

Sjukvården ombesörjes af en utaf staden aflönad Läkare.
 

Eskilstuna, fristad, belägen på ömse sidor om den efter staden uppkallade ån, 3/4-dels mil från dess utlopp i Mälaren, 81/2 mil från Nyköping och 111/4-dels mil från Stockholm, hade vid periodens slut 4,396 mantalsskrifne personer, så att folkmängden sedan 1855 ökats med 287 personer. Orsaken till denna tillökning lärer hufvudsakligen tillskrifvas öfvervägande inflyttningar, emedan dödligheten i förhållande till folkmängden är ganska betydlig, föranledd dels af osunda bostäder, der flera arbetare sammanhopas, dels ock från. smidesarbetames begifvenhet på starka drycker. 

Enligt stadens privilegier äro alla innevånare, som idka tillverkning af smidesmanufaktur-arbeten eller handel dermed, befriade från erläggande af mantalspenningar, och denna omständighet utgör förklaringsgrunden dertill, att af stadens hela befolkning 3,325 personer år 1860 upptagits såsom från mantalspenningar frie.
Staden har 264 bebyggda och 38 obebyggda tomter, uppskattade till 905,776 R:dr, och 51 tunnland åker, i värde upptagen till 7,650 R:dr R:mt.

Jern- och stålförädlingen utgör stadens förnämsta näringsgren och dermed sysselsättes företrädesvis handeln, som dock äfven i öfrigt idkas med fördel, och tillförseln af landtmannavaror är icke obetydlig. Afsättningen af smidesmanufaktur-arbeten har äfven den tid, denna berättelse omfattar, varit ganska fördelaktig.
Den mest framstående fabriken inom staden är Direktören och Riddaren Munktells mekaniska verkstad, som år 1860 sysselsatte 112 arbetare och sedermera blifvit mycket utvidgad. Ångmachiner af alla slag jemte flera andra machiner tillverkas härstädes till fördel för jordbruket och näringarne.

Hösten 1860 öppnades den genom ett bolag med understöd af statsanslag till belopp af 150,000 R:dr
R:mt byggda kanal med slussar, hvarigenom både ångfartyg och seglande fartyg numera kunna komma fram till staden, derinvid en stor och rymlig hamn blifvit på stadens bekostnad anlagd.
I den Tekniska söndags- och aftonskola, som i September månad 1859 började sin nuvarande verksamhet, meddelas af fem lärare undervisning i mathematik, teknologi, kemi, kemisk teknologi, linearritning, frihandsteckning, modellering samt träsnideri, m. m. Läroanstalten synes motsvara sin bestämmelse och begagnas flitigt af i staden varande arbetare.

Fattigvården anses vara särdeles betungande, men ehuru fattigpersonalen, som 1860 utgjorde 103 personer, som åtnjöto full försörjning, och 76 personer, som erhöllo bidrag till sitt uppehälle, således var något större, än understödstagarnes antal i Nyköping samma år, uppgingo likväl fattigvårdsutgifterna endast till 6,495 R:dr R:mt, eller ungefärligen tvåtredjedelar af fattigvårdens kostnader i sistnämnde stad.

Sjukvården ombesörjes af tvenne i staden stationerade läkare, af hvilka den ena är provinsialläkare och den andre stads- och lasarettsläkare.

Thorshälla, äfven belägen vid Eskilstuna å 1/4-dels mil från dess utlopp, 91/8-dels mil från Nyköping samt 111/2 mil landväg och 12 mil sjöväg från Stockholm, hade vid periodens slut 806 innevånare, eller 123 personer mera än 1855. Med 90 bebyggda och 13 obebyggda tomter har staden 655 tunnland åker och äng, åsatte 93/8dels mantal, och jordbruket utgör här en väsentlig näring, hvaremot de egentliga stadsmannanäringarne äro fortfarande ganska obetydliga. 

Fattigvårdens inkomster för sista året af femårsperioden äro upptagne till 1,074 R:dr R:mt, men för utgifterna lemnar tabellen ingen redogörelse. Sedan ortens provinsialläkare flyttat till Eskilstuna, finnes i staden ingen läkare stationerad.

Mariefred, belägen vid Gripsholmsfjärden af Mälaren, 71/4-dels mil från Nyköping, 7 mil landväg och 5 mil sjöväg från Stockholm, hade år 1855 en folkmängd af 621 personer och vid slutet af nu ifrågavarande femårsperiod 651 innevånare, så att folkmängdstillökningen icke utgjort fullt 1 procent årligen. Staden har 76 bebyggda tomter och l obebyggd, uppskattade till 135,500 R:dr, samt 1093/4-dels tunnland åker, 2012/32-dels tunnland äng och 2,1103/8-dels tunnland skog- och betesmark, hvilken jord tillsammans i värde upptagits till  79,700 R:dr R:mt. Jordbruk jemte handeln utgöra äfven stadens hufvudnäringarl hvaremot handtverkerierna fortfarande äro af ringa värde. Fattigförsörjningen l som 1855 erfordrade ett bidrag af 392 R:dr 35 sk. 10 r:st.
B:ko, har 1860 uppgått till en kostnad af 689 R:dr R:rnt. Läkarevården ombesörjes af särskildt aflönad läkare.
 

Trosa ligger vid Trosa-åns utlopp i hafvet, 5/8-dels mil från stora landsvägen emellan Stockholm och Nyköping, 75/8-tdels mil från Stockholm och 6 mil från Nyköping. Staden, hvars befolkning 1860 uppgick till endast 435 personer, eller 33 innevånare mindre än 1855, har 114 bebyggda och 28 obebyggda tomter, 200 tunnland åker, 28 tunnland äng samt 405 tunnland skog- och betesmark, tillsammans motsvarande ett uppskattningsvärde af 130,371 R:dr R:rnt. Jemte jordbruket utgör fisket i skärgården stadens hufvudsakliga näringsgren. De för staden förnyade privilegier, som utfärdats å Nyköpings slott den 20 April 1610, medgåfvo rättighet till fiske "mellan Oxelösund och Telge", men numera fiskas blott vid de närmare skären söder oeh österut från staden, emot afgift till deras ägare, samt vid Öja och Landsort emot s. k. fiskgäld till Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena. Utom fiskhandeln idkas ock, blott föga betydlig, handel med spanmål, viktualier, salt och specerier för staden och dess närmaste omgifning, samt lin och hampa för skärgårds boerna.
Handtverkerierna äro i allmänhet af föga betydenhet, utom h vad angår förfärdigandet af fiskredskap, hvarmed stadens fiskeri-idkare äro under vintermånaderna med särdeles förtroende anlitade äfven af strandboer vid insjöarne i länets inre trakter. Ehuru den minsta af länets städer, är Trosa likväl den enda, som för sig utgör särskild församling. Ortens provinsial-läkare är här stationerad.

Malmköping. Denna köping, som privilegierades 1785 såsom en frihandelsplats, utan baud af Handelsreglemente och Skråordningar, är anlagd på det till Södermanlands Regemente hörande l mantal rusthåll, Malma, i Lilla Malma socken, och äger endast så stort jordområde, som erfordras till byggnadstomter och några mindre kåltäppor. Belägen 53/8-dels mil från Nyköping och 31/4-dels mil från Eskilstuna, ungefärligen i midten af länet, drifver köpingen en icke obetydlig handel med den kringliggande landsbygden, och handtverksrörelsen är jemförlig med den i länets mindre städer. En icke ringa fördel hemtar köpingen deraf, att nämnde Regemente har derinvid å Malma hed sin mötesplats. Ehuru utgörande en del af Lilla Malma socken, har likväl köpingen särskild fattigvård. I ekonomi och polismål lyder köpingen omedelbart under Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, men 1 judicielt hämeende under Willättinge häradsrätt. En af köpingen sjelf aflönad Ordningsman ombesörjer köpingens ekonomi, men öfver ordningens iakttagande i öfrigt vakar kronobetjeningen.
Nyköping i Landskansliet den 30 September 1862.
 

G. LAGERBJELKE.
Johan Lagerbjelke. C. E. Varenius.
 
Slut red ---------------

Södermanlands län. Tab. N:o l 19

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar