Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C
Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

tisdag 8 maj 2012

Mangangruvan, Stora Uttervik

Mangangruvan vid Stora Uttervik
 Av Dan Mattsson
 En av förra sommarens kulturvandringar gick till mangangruvan vid Stora Uttervik. Flera av deltagarna har efterfrågat historien bakom gruvan i skrift. 
En av Sveriges största manganfyndigheter finns i Tunaberg. Mangangruvan är också den gruva som bröts senast. Så sent som 1953 lades driften ned.
   Mangan är en vit, hård, spröd metall som används i legeringar. Malmen vid Uttervik kallas eulysitmalm och består av järnmangansilikat. Den innehåller ungefär 8% mangan och 23% järn.
   Gruvan har varit i bruk under två perioder. 1917 bildades Tunabergs Gruv AB av Johan Sederholm, Ernst Hök, Gustav Hök, Mats Hedlund och A Dybsö. Bolaget skulle överta några av brukets inmutningar och starta gruvdrift, vilken påbörjades 1918. Malmen från mangangruvan fraktades första tiden med häst och vagn till Galtviken, där den lastades på pråm för att sedan skeppas till Oxelösund. 1925 anlades ett två kilometer långt järnvägsspår från gruvan till Galtviken. Vagnarna kunde själva rulla ner till hamnen. Fick de tillräcklig fart kunde det hända att de välte. Tillbaka drogs de av hästar.
   Tunabergs Gruv AB gick i likvidation den 10 mars 1937. Brytningen hade då upphört och spåret bröts delvis upp. 

   1939 beslöt riksdagen att bygga ett stålverk i Luleå. 1942 var det klart, Norrbottens Järnverk AB, NJA.  Stål måste innehålla några procent mangan för att bli segare. Malmen från Lapplandsfälten är dock manganfattig och därför måste mangan tillsättas i masugnsprocessen. Normalt importeras mangan, men under krigets avspärrningar stoppades importen och det är då mangangruvan vid Stora Uttervik återigen blev intressant.
   NJA köpte därför mangangruvan. Det upprivna spåret sattes åter i stånd. En liten dieseldriven motorvagn drog malmvagnarna ner till Galtviken, där malmen lastades på lastfartyg och skeppades till Luleå.
   Gruvan bröts från 1944 och 13 man arbetade där. Då manganhalten är låg och egentligen inte lönsam att bryta så lades gruvan ned 1953 och järnvägen revs.
   Under perioden bröts 40 000 ton malm, men enligt uppskattning finns c:a 800 000 malm kvar. Dessutom finns fler betydande fyndigheter i socknen, enligt Nils Hök. Mangangruvan ägs idag av SSAB.
 Källor:
Hök, Nils; Tunabergs bergslag. Tunabergsbygden 1956.
Andersson, Magnus; Tunabergs Gruvaktiebolag. Tunabergsbygden 1963.
”Terger”; Tunabergs alla gruvor är döda, logen Gruvans heder blomstrar. SN 1956.

Bilden på gruvan: Denna bild publicerades i SN 1956 (datum okänt) och föreställer mangangruvan tre år efter nedläggningen. Gruvan börjar vattenfyllas, men man kan fortfarande se järnvägsspår. Orginalfotot saknas efter branden i SNs arkiv 1967. Foto: P Å Lundell. 
Bilden på sjön: Malmlastning vid Galtviken. Malmen skeppades till NJA i Luleå. Foto: Bengt Karlsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar