Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C
Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

tisdag 8 maj 2012

Kobolt landskapsgrundämne

Kobolt - Sörmlands landskapsgrundämne
av Kjell Lundström

Svenska nationalkommittén för kemi har fastställt att kobolt skall vara Sörmlands landskapsgrundämne. Detta har skett efter förslag från länsstyrelsen, som motiverat sitt ställningstagande med att kobolt har brutits vid gruvorna i Koppartorp.

Avsikten med landskapsgrundämnen är att sprida kunskap, främst bland ungdomar, om kemiska ämnens egenskaper. Vi är naturligtvis mycket glada över att Tunaberg fickbidra med Sörmlands landskapsgrundämne.
Koboltens egenskaper framgår av nedanstående sammanställning som gjorts av nationalkommittén för kemi:
Djupt blåfärgat glas har tillverkats och attraherat människan sedan den tidiga civilisationen i Egypten. Men det var först 1735 som den svenske kemisten Georg Brand tlyckades bevisa att den vackra färgen orsakades av ett dittills okänt grundämne - kobolt. Därmed blev kobolt det första grundämne som identifierades i Sverige och det hände ungefär 150 år innan Mendelejev för första gången beskrev det periodiska systemet.
Det är svårt att utvinna kobolt i ren form, då den ofta förekommer som en kemisk förening tillsammans med arsenik eller svavel. Dessa föreningar utvanns som biprodukt från koppar-, nickel- och tenngruvor. En sådan koppargruva värd att besöka är Koppartorp på Tunabergshalvön söder om Nyköping i Södermanland. Denna trakt beskrivs idag som ett vackert paradis med många lämningar från bronsålder och medeltida bergsbruk. Storgruvan, som är 160 meter djup och 400 meter lång, hade sin glansperiod under 1400-talet och när Sverige behövde många kanoner från Näfweqvarns Bruk under 1660-talet.

Kobolt hade, vid dess upptäckt på 1700-talet, förvirrat gruvindustrin under lång tid genom att dess utseende påminde om silver med en typisk grå lyster. Kobolt betyder "bergstroll" och det var trollet, som enligt tidig tysk gruvhantering, förvandlade rika fyndigheter av silvermalm till, vad man trodde, värdelösa mineral vid smältning.
Kobolt har numera ett bättre rykte och är idag känt för att ge värdefulla egenskaper till legeringar. Kobolt ger också en hård yta som kan motstå reaktion med syre i magnet- och specialstål och kan läggas i ett tunt lager på metallföremål som inte får rosta. Inom medicinsk behandling och naturvetenskapliga experiment används en speciell isotop av kobolt för att generera radioaktiv strålning (gammastrålning).
Människor och djur behöver få i sig vitamin B12 för att bildning av röda blodkroppar i benmärgen ska fungera. Kobolt är den centrala atomen i vitamin B12. Barn i olika länder äter ofta någon form av vitamin B12-tillskott så att de inte ska riskera bristsymtom. Betande djur riskerar också att få brist på vitaminet om det inte finns tillräckligt med kobolt i marken där gräset gror.

Den lysande och mättande blå färg som koboltsalter ger till glas, porslin, keramik och emaljer är kanske inte den viktigaste användningen av kobolt men kanske den som flest av oss kommit i kontakt med. Bland annat exporterades Tunabergskobolt till Kina på porslinsdekorationen.
Kobolt förekommer i låg halt på jorden, men är mycket vanligare i meteoriter. Förklaringen kan vara att många föreningar, men inte kobolt, övergår i gasform.
                 ____________________________ // ________________________________

Historik
Tunabergs bergslag började bearbetas i början av 1300-talet. Utvinning av koppar, järn, kobolt, mangan och marmor har pågått i olika etapper fram till 1960-talet. I de komplexa mineraliseringar som finns  i Tunaberg har hittats 88 olika mineraler.  Ett hundratal gruvor och skärpningar (mindre gruvhål) har återfunnits. I ett gruvmagasin i Koppartorp finns ett gruvmuseum som beskriver verksamheten.
Vattenkraften i Nävån har givit kraft till ett antal hyttor där malmen smältes. Ägare till de verksamheter som bedrivits har varit det s.k. frälset. Bland ägarna kan man återfinna namn som Sten Sture, biskop Brask, Gustav Vasa, hertig Karl, familjen de Besche m.fl. 


I bränneriet i Nävekvarn finns ett museum som visar järngjutgods från 1850-1950-talet samt konstgjutgods. Se mer på www.tunaberg.se .

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar