Carl Edvard Johansson. En noggrann person.
 |
| Bild Företagsamheten |
Carl Edvard Johansson föddes 1864 på Frötunda bruk i Västmanland och dog i Eskilstuna 1943. Carl Edvard Johansson var ingenjör inom maskinteknik som kom att i folkmun kallas "Mått-Johansson". Carl Edvard Johansson och hans kombinationsmåttsatser är ett välkänt begrepp världen runt.
Efter avslutad skolgång begav han sig till USA där han under tre år skaffade sig en praktisk utbildning inom verkstadsindustrin samt teoretiska studier vid Gustavus Adolphus College i St. Peter, Minnesota.
1884 återvänder han och året därpå erhöll han en plats som filare och hantlangare vid E V Beronius Mekaniska Verkstads AB i Eskilstuna. Sedan som lärling på Gevärsfaktoriet i Eskilstuna och avancerar till inspektör. 1890 avlade han examen som besiktningsrustmästare. Som sådan fick han i uppgift att leda faktoriets tillverkning av specialmaskiner, verktyg och kontrollmått. Det var därför ganska naturligt att han ägnade sin kraft som uppfinnare åt de problem som hängde samman med denna uppgift.
Vapenproduktion är en precisions- och serietillverkning. Alla delar måste hålla samma mått och kunna vara utbytbara, en pipa måste hålla samma kaliber. I samband med vapentillverkningen på faktoriet användes en rad olika olika tolkar för att man skulle få en så jämn kvalitet som möjligt. Men det saknades ett riktigt bra och praktiskt system för att kontrollera och kalibrera de mätverktyg som användes. Ett system som även underleverantörer kunde använda sig av. Carl Edvard ställs inför det problem som kom att forma resten av hans liv. Minimimått, maximimått, standard, toleranser. Hur finna ett mått som är lika för alla? Som har precisionen. Noggrannheten. Exaktheten. Ett mått lika för alla vapensmederna. Carl Edvard Johansson ligger vaken på nätterna och grubblar.
Svenska armén beslut att utrusta sig med ett nytt mausergevär med licenstillverkning i Eskilstuna Gevärsfaktori. Carl Edvard Johansson sänds till Mauser-Werke i Oberndorf för att studera tillverkningen. Han åker dit 1894, återvänder till Eskilstuna 1896. Under den långa tågresan för han anteckningar i en anteckningsbok. Vid ankomsten till Eskilstuna har han kommit fram till ett tal: 102 står det i anteckningsboken.
Han lyckades tack vare sin uthållighet utarbeta metoder för precisionsmätning och kontroll av maskindetaljer och även ett enhetlig förenklat relationstal mellan tum och millimeter. I slutet av 1896 har han förfärdigat 102 metallstycken i Gevärsfaktoriets verkstad. Han tar hem dem för att ge dem den slutliga precisionsslipningen. Dessa var uppdelade i två serier om 49 bitar samt en serie om 4 bitar. Med hjälp av dessa bitar gick det att få minst 20000 olika måttvärden med en måttdifferens av endast 0,01 mm. Gevärsfaktoriet hade ingen slipmaskin som kunde slipa till bitarna med tillräcklig precision varför han nu fick lösa det på egen hand. Han byggde om sin hustrus Singer-symaskin till en precisionsslipmaskin och satt sedan hemma i bostaden på kvällarna och slipade till bitarna. Vid slutet av 1896 hade han efter många slitsamma kvällar lyckats slipa till de 102 passbitarna med en noggrannhet på några bråkdelar av en tusendels mm och därmed få systemet att fungera.
Det dröjde dock fram till 2 maj 1901 innan han efter många och långa diskussioner med det Svenska Patentverket, som först vägrat godkänna det han gjort som en uppfinning, med hänvisning till att måttsatser redan var kända, kunde få sin uppfinnings patent beviljat. En uppfinning som han i sin patentansökan benämnde "Måttsats för precisionsmätning".
1906 var hans uppfinning fullbordad och året därpå kom precisionsmåttsatserna av "system C. E. Johansson" ut på världsmarknaden när nyttan snabbt upptäcktes. Masstillverkningen av detaljer som krävde hög precision hade tagit fart och då passade måttsatsen. C E Johansson låg även bakom uppdelningen av mått i s.k. toleransklasser, standardiserade spel och grepp inom det mättekniska området som används än idag. Detta var saker som kom att revolutionera verkstadsindustrin, då det gjorde det möjligt att tillverka långa serier med god precision.
C E Johanssons uppfinning var något mycket värdefullt för den nu snabbt växande bilindustrin. Henry M. Leland, chef och grundare av Cadillac Automobile Company i Detroit lär i början av 1920-talet ha yttrat: "There are only two people I take off my hat to. One is the president of the United States and the other is Mr. Johansson from Sweden." Detta yttrande säger en hel del om hur betydelsefull hans uppfinning ansågs vara för bil- och verkstadsindustrin. C E Johansson tillbringade stora delar av sitt liv i USA för att själv marknadsföra sina precisionsmåttsatser och mätverktyg. 1918 etablerade han företaget CE Johansson Incorporated i orten Poughkeepsie vid Hudsonfloden strax norr om New York. Detta för att bättre kunna försörja den amerikanska marknaden med mätutrustningar. I USA och runt om i världen gick hans måttsatser under benämningen "JO Blocks" som är en förkortning av "Johansson Gauge Blocks". Ett begrepp som faktiskt lever kvar än idag.
Det dröjde dock inte länge innan företaget kom på obestånd. Dels beroende på den ekonomiska nedgång som följde på första världskrigets slut men även på ohederliga återförsäljare som lurade honom på pengar. Dessutom hade det börja dyka upp konkurrenter som tagit upp idén med måttsatser. För att rädda sitt företag från konkurs kontaktar C E Johansson Henry Ford för att höra om Ford var intresserad av ett samarbete. Efter cirka 6 månaders förhandlingar erbjuder sig Ford att köpa C E Johanssons amerikanska bolag inklusive alla rättigheter till tillverkning av passbitar och annan mätutrustning. C E Johansson ställde dock krav på att hans måttsatser inte skulle begränsas till användning inom Ford Motor Company utan hela den amerikanska industrin skulle få ta del av dem.
Efter avslutad skolgång begav han sig till USA där han under tre år skaffade sig en praktisk utbildning inom verkstadsindustrin samt teoretiska studier vid Gustavus Adolphus College i St. Peter, Minnesota.
1884 återvänder han och året därpå erhöll han en plats som filare och hantlangare vid E V Beronius Mekaniska Verkstads AB i Eskilstuna. Sedan som lärling på Gevärsfaktoriet i Eskilstuna och avancerar till inspektör. 1890 avlade han examen som besiktningsrustmästare. Som sådan fick han i uppgift att leda faktoriets tillverkning av specialmaskiner, verktyg och kontrollmått. Det var därför ganska naturligt att han ägnade sin kraft som uppfinnare åt de problem som hängde samman med denna uppgift.
Vapenproduktion är en precisions- och serietillverkning. Alla delar måste hålla samma mått och kunna vara utbytbara, en pipa måste hålla samma kaliber. I samband med vapentillverkningen på faktoriet användes en rad olika olika tolkar för att man skulle få en så jämn kvalitet som möjligt. Men det saknades ett riktigt bra och praktiskt system för att kontrollera och kalibrera de mätverktyg som användes. Ett system som även underleverantörer kunde använda sig av. Carl Edvard ställs inför det problem som kom att forma resten av hans liv. Minimimått, maximimått, standard, toleranser. Hur finna ett mått som är lika för alla? Som har precisionen. Noggrannheten. Exaktheten. Ett mått lika för alla vapensmederna. Carl Edvard Johansson ligger vaken på nätterna och grubblar.
Svenska armén beslut att utrusta sig med ett nytt mausergevär med licenstillverkning i Eskilstuna Gevärsfaktori. Carl Edvard Johansson sänds till Mauser-Werke i Oberndorf för att studera tillverkningen. Han åker dit 1894, återvänder till Eskilstuna 1896. Under den långa tågresan för han anteckningar i en anteckningsbok. Vid ankomsten till Eskilstuna har han kommit fram till ett tal: 102 står det i anteckningsboken.
 |
| Passbitar |
Han lyckades tack vare sin uthållighet utarbeta metoder för precisionsmätning och kontroll av maskindetaljer och även ett enhetlig förenklat relationstal mellan tum och millimeter. I slutet av 1896 har han förfärdigat 102 metallstycken i Gevärsfaktoriets verkstad. Han tar hem dem för att ge dem den slutliga precisionsslipningen. Dessa var uppdelade i två serier om 49 bitar samt en serie om 4 bitar. Med hjälp av dessa bitar gick det att få minst 20000 olika måttvärden med en måttdifferens av endast 0,01 mm. Gevärsfaktoriet hade ingen slipmaskin som kunde slipa till bitarna med tillräcklig precision varför han nu fick lösa det på egen hand. Han byggde om sin hustrus Singer-symaskin till en precisionsslipmaskin och satt sedan hemma i bostaden på kvällarna och slipade till bitarna. Vid slutet av 1896 hade han efter många slitsamma kvällar lyckats slipa till de 102 passbitarna med en noggrannhet på några bråkdelar av en tusendels mm och därmed få systemet att fungera.
Det dröjde dock fram till 2 maj 1901 innan han efter många och långa diskussioner med det Svenska Patentverket, som först vägrat godkänna det han gjort som en uppfinning, med hänvisning till att måttsatser redan var kända, kunde få sin uppfinnings patent beviljat. En uppfinning som han i sin patentansökan benämnde "Måttsats för precisionsmätning".
1906 var hans uppfinning fullbordad och året därpå kom precisionsmåttsatserna av "system C. E. Johansson" ut på världsmarknaden när nyttan snabbt upptäcktes. Masstillverkningen av detaljer som krävde hög precision hade tagit fart och då passade måttsatsen. C E Johansson låg även bakom uppdelningen av mått i s.k. toleransklasser, standardiserade spel och grepp inom det mättekniska området som används än idag. Detta var saker som kom att revolutionera verkstadsindustrin, då det gjorde det möjligt att tillverka långa serier med god precision.
C E Johanssons uppfinning var något mycket värdefullt för den nu snabbt växande bilindustrin. Henry M. Leland, chef och grundare av Cadillac Automobile Company i Detroit lär i början av 1920-talet ha yttrat: "There are only two people I take off my hat to. One is the president of the United States and the other is Mr. Johansson from Sweden." Detta yttrande säger en hel del om hur betydelsefull hans uppfinning ansågs vara för bil- och verkstadsindustrin. C E Johansson tillbringade stora delar av sitt liv i USA för att själv marknadsföra sina precisionsmåttsatser och mätverktyg. 1918 etablerade han företaget CE Johansson Incorporated i orten Poughkeepsie vid Hudsonfloden strax norr om New York. Detta för att bättre kunna försörja den amerikanska marknaden med mätutrustningar. I USA och runt om i världen gick hans måttsatser under benämningen "JO Blocks" som är en förkortning av "Johansson Gauge Blocks". Ett begrepp som faktiskt lever kvar än idag.
Det dröjde dock inte länge innan företaget kom på obestånd. Dels beroende på den ekonomiska nedgång som följde på första världskrigets slut men även på ohederliga återförsäljare som lurade honom på pengar. Dessutom hade det börja dyka upp konkurrenter som tagit upp idén med måttsatser. För att rädda sitt företag från konkurs kontaktar C E Johansson Henry Ford för att höra om Ford var intresserad av ett samarbete. Efter cirka 6 månaders förhandlingar erbjuder sig Ford att köpa C E Johanssons amerikanska bolag inklusive alla rättigheter till tillverkning av passbitar och annan mätutrustning. C E Johansson ställde dock krav på att hans måttsatser inte skulle begränsas till användning inom Ford Motor Company utan hela den amerikanska industrin skulle få ta del av dem.
 |
| Bild Företagsamheten |
18 november 1923 började han arbeta som
anställd på Ford Motor Co Dearborn, Michigan. Han byggde upp sin
verksamhet som en separat avdelning inne på Fords fabriksområde. Till att
börja med hade han problem med att få lokalen iordningställd så som han
önskade. Han hade speciella krav på luftfuktighet och temperatur i
samband med den känsligaste delen av tillverkningen. Temperaturen skulle
vara konstant +20 grader C. Närmaste chefer saknade förståelse för
i hans ögon konstiga krav. Tiden gick och inget hände. Det hela
stod still. På något vis nådde Johanssons kritik Henry Ford, som när han
fick höra vad det gällde gav Johanssons närmaste chefer direkta order
"give Mr Johansson what he needs!" I och med detta dröjde det inte länge
innan de klimatrum som behövdes iordningställts och tillverkningen av
måttsatserna kunde ta fart.
Har någon svensk påverkat utvecklingen så mycket som CE Johansson.
Hans passbitar från 1896 utgjorde själva fundamentet för det paradigmskifte som i historieböckerna beskrivs som övergången till den industriella eran som lade grunden till möjligheten till massproduktion av verkstadsprodukter med hög precision. Enligt Henry Ford var det CE Johansson som gjorde det löpande bandet och därmed modern tillverkning, möjligt. Hans insatser gjorde att alla inblandade parter, för första gången, kunde arbeta utifrån en gemensam mätstandard.
Ser man på tum-måttet som användes i USA respektive Storbritannien så skiljde de sig åt med några tusendels mm. Men genom Johanssons insatser kom USA och Storbritannien att kunna enas om en omvandlingsfaktor mellan tum och millimeter, som skulle uppgå till exakt 25,400 mm = 1 tum. Därmed kom USA och Storbrittanien får tum-mått som var lika. Det hela fastställdes som en internationell standard 1933 av ASA (American Standards Association).
C E Johansson kom att stanna som anställd hos Ford i 12 år, innan han ansåg att det var dags att återvända till Sverige. Han var då 72 år och det var dags att dra sig tillbaka. 1936 återvänder han så till Eskilstuna där han ingår i ledningen av det då rekonstruerade AB C. E. Johansson. Senare levde han ett stillsamt pensionärsliv tillsammans med sin hustru fram till sin död 1943. Under åren hade det blivit 22 resor över Atlanten.
Under sitt liv hade han erhållit ett antal utmärkelser. 1903 erhöll han Vermeilmedaljen i Paris, hedersdiplom i Liége 1905 och Vetenskapsakademiens Arnbergska pris 1908. 1919 blev han utnämnd till ledamot av IVA - Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.
1946 tilldelades han postumt IVA:s Stora Guldmedalj "för insatser till teknisk utveckling, som han åstadkommit med sin måttsats och dess fulländning och utveckling"
Biografi
Har någon svensk påverkat utvecklingen så mycket som CE Johansson.
Hans passbitar från 1896 utgjorde själva fundamentet för det paradigmskifte som i historieböckerna beskrivs som övergången till den industriella eran som lade grunden till möjligheten till massproduktion av verkstadsprodukter med hög precision. Enligt Henry Ford var det CE Johansson som gjorde det löpande bandet och därmed modern tillverkning, möjligt. Hans insatser gjorde att alla inblandade parter, för första gången, kunde arbeta utifrån en gemensam mätstandard.
Ser man på tum-måttet som användes i USA respektive Storbritannien så skiljde de sig åt med några tusendels mm. Men genom Johanssons insatser kom USA och Storbritannien att kunna enas om en omvandlingsfaktor mellan tum och millimeter, som skulle uppgå till exakt 25,400 mm = 1 tum. Därmed kom USA och Storbrittanien får tum-mått som var lika. Det hela fastställdes som en internationell standard 1933 av ASA (American Standards Association).
C E Johansson kom att stanna som anställd hos Ford i 12 år, innan han ansåg att det var dags att återvända till Sverige. Han var då 72 år och det var dags att dra sig tillbaka. 1936 återvänder han så till Eskilstuna där han ingår i ledningen av det då rekonstruerade AB C. E. Johansson. Senare levde han ett stillsamt pensionärsliv tillsammans med sin hustru fram till sin död 1943. Under åren hade det blivit 22 resor över Atlanten.
Under sitt liv hade han erhållit ett antal utmärkelser. 1903 erhöll han Vermeilmedaljen i Paris, hedersdiplom i Liége 1905 och Vetenskapsakademiens Arnbergska pris 1908. 1919 blev han utnämnd till ledamot av IVA - Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.
1946 tilldelades han postumt IVA:s Stora Guldmedalj "för insatser till teknisk utveckling, som han åstadkommit med sin måttsats och dess fulländning och utveckling"
Biografi
