Digitalen: sten

I Sörmland hittar man över 400 av landets runstenar, enbart Uppland ståtar med fler. I de gamla odlingsbygderna runt Mälaren finns det gott om runstenar. Däremot saknas de helt i skogsmarkerna som var obebodda under vikingatiden. Landskapet är ett av de verkliga "hjärtlanden" i det som så småningom blir Sverige, och inte minst märker man historiens vingslag genom alla slott och herresäten från stormaktstiden som här finns i stor omfattning. Många runstenar står i parker och alléer till dessa eller intill någon kyrka. Stenar restes gärna vid den gamla Eriksgatan, dvs längs den väg som den nyvalde kungen förväntades färdas på när han skulle hyllas i respektive landskap. Det finns många vikingatida gravfält i Sörmland och många runstenar uppställda i närheten av dem.

Ornamentiken söder om Mälaren är generellt sett något enklare (eller äldre) än i Uppland, men å andra sidan finns det många intressanta inskrifter som berättar en hel del. Därtill är många skrivna på vers och signerade av olika runmästare, men till skillnad från Uppland - där olika runmästare reste runt och erbjöd sina tjänster - tycks de sörmländska ristningarna ha utförts av lokala ristare.

Ett annat särdrag för Sörmland är att det finns ovanligt många lönnrunor, kvistrunor och stavlösa runor på de runstenar som står här. Även så kallade Eskilstunakistor är något man finner i framför allt detta landskap.

Gredby

Det är framför allt i Sörmland som man finner Ingvarsstenarna. Det är en grupp om 26 runstenar som alla omnämner samma vikingatåg med den ödesdigra färden ner mot dagens Georgien och som leddes av Ingvar den vittfarne. Enligt sagan ägde denna sista stora vikingafärd i österled rum mellan åren 1036-1041, och bara några få överlevande kom hem igen. Vid Gripsholms slott i Mariefred står den mest kända av alla dessa Ingvarsstenar, den som är rest över Harald, Ingvars bror.

Ingvar den vittfarne var en Sörmländsk hövding, vars hemtrakt enligt arkeolog Mats G Larsson låg mellan dagens Strängnäs och Stallarholmen. Ingvar ledde omkring år 1040 ett berömt vikingatåg i österled till Särkland, 'saracenernas land' (förmodligen åsyftar namnet det abbasidiska kalifatets länder, vilkas huvudstad vid den tiden var Bagdad). Expeditionen, som säkerligen har varit mycket omtalad och samlat ett stort antal deltagare, slutade med ett fullständigt nederlag där ingen av deltagarna återvänt.

Tjugosex runstenar, de flesta i Mälardalen, har rests efter deltagare i resan när släkten fått reda på deras öde.

På en runsten i Svinnegarns kyrka i Uppland (U 778) står:"Tjälve och Holmlög läto resa alla dessa stenar efter Banke, sin son. Han ägde ensam för sig ett skepp och styrde österut i Ingvarslid ... " Ingvars resa skildras i Ingvar den vittfarnes saga, nedskriven på Island drygt tvåhundra år efter det olyckliga slutet. Sagans stil är äventyrlig och innehållet föga historiskt men det är inte omöjligt att uppgifterna om Ingvars bakgrund och tidpunkten för hans död är riktiga. Hans far skulle ha varit en rik och mäktig man vid namn Emund, som bl.a vistats i Gårdarike. Tidpunkten för hans död anges på följande sätt: "Och då Ingvar dog, hade lidit från Jesu Kristi födelse 1040 år och en vinter. Då var han tjugofem år, när han dog. Det var elva vintrar efter konung Olav Haraldsson den heliges fall."

Till Ingvarsstensrna räknas dessa

Sö 9 Lifsinge Runtext:

barkuiþr : auk : þu : helka : raistu : stain : þansi : at * ulf : sun * sint * han : entaþis + miþ : ikuari + kuþ + hialbi + salu ulfs :

Barkvid och Tu Helga reste denna sten åt Ulv sin son han ändade med Ingvar gud hjälpe Ulvs själ