Bland Torshällas modiga suffragetter

Av Bror-Erik Ohlsson

År 1903 bildade Emmeline Pankhurst och hennes dotter en kvinnoorganisation i England för att arbeta för införandet av kvinnlig politisk rösträtt. Man drog sig inte för våldsamma uppträdanden i form av krossning av fönsterrutor, förstörelse av konstverk, ja, rentav attentat och mordbrand. Med eller utan anhängarnas förskyllan erhöll kvinnorna i England rösträtt år 1918. Rörelsen väckte stort uppseende i hela världen. Suffragetter blev namnet på de kvinnor som lite varstans sökte trotsa sig till rösträtt. Rörelsen vann spridning. En fredlig avläggare kom rentav till Torshälla.

I Sverige hade allmän rösträtt för män och ett proportionellt valsystem införts 1909, alltså för exakt 70 år sedan [artikeln skrevs 1979]. Kvinnorna fick rösta till kommunalvalen och erhålla kommunala förtroendeuppdrag, men från riksdagen var de avstängda. Det var i den situationen, som Torshälla FKPR kom till. Läs: ”Torshälla förening för kvinnlig och politisk rösträtt”. Ett par vaxdukshäften på stadsarkivet vittnar idag om dess verksamhet. De innehåller mötes- och styrelseprotokoll samt medlemsmatrikel och omfattar tiden 1909 – 21. Låt oss studera vad de kan säga oss om kvinnornas kamp för politisk jämställdhet med männen i Torshälla!

Föreningen var ingen isolerad företeelse. Vid starten den 19 mars 1909 höll fru Augusta Widebeck från Strängnäs ett anförande. Det är uppenbart att denna kvinnosakskvinna av stora mått inspirerade Torshälladamerna att skrida till handling. Fru Widebeck ledde nämligen arbetet på regional nivå. Åtta personer antecknade genast sitt inträde och snart nog hade den nya rösträttsrörelsen i Torshälla ett tjugotal medlemmar. Kulmen nåddes år 1918, då 15 fruar och 10 fröknar tillhörde Torshälla FKPR. Av dessa var nio lärarinnor, en barnmorska, en postmästare, ett postbiträde, en hushållerska, en handlande och elva hemmafruar. Vad sysslade de med?

Under första verksamhetsåret gjorde man ett uttalande till förmån för den reglementerade prostitutionens avskaffande. Vidare anordnade man en musikfest. Behållningen därifrån, kr 73:96, delades ut som julgåva till ett antal äldre behövande. Denna sociala hjälpverksamhet pågick ett antal år. År 1910 skrev man till statsminister Arvid Lindman och förebrådde honom för att han förhalade den kvinnliga rösträttsfrågan.

Tre år senare gjordes en stor namninsamling till förmån för kvinnlig politisk rösträtt. Man lyckade i Torshälla på 48 listor få inte mindre än 843 namn. Föreningen tillsatte också en agitationskommitté för att ytterligare driva på frågan. Några mordbränder eller andra lagöverträdelse kan inte rapporteras från Torshälla FKPR utan allt gick fredligt till. Ändå synes situationen i vårt land dyster. Finland hade fått kvinnlig politisk rösträtt redan 1906. I Norge kom rättigheterna 1913 och i Danmark 1915. Sverige hamnade på efterkälken. Pessimismen lyser igenom, när man år 1913 skrev: ”Som det mörknat på vår medborgarrättsliga himmel – så gäller det för oss att icke slappna utan alltjämt stå kvar i vår FKPR och göra det bästa möjliga av de kommunala rättigheter, som är våra.”

Man var noga med att inprotokollera alla de kommunala förtroendeuppdrag, som medlemmarna lyckades få. Endast tre av dem kom i fråga. Först kommer lärarinnan fru Frida Grönberg i Solbacken. Hon var föreningens ordförande under alla dessa år. År 1915 blev hon suppleant i fattigvårdsstyrelsen och ledamot av pensionsnämnden. Tre år senare invaldes hon i barnavårdsnämnden. När Torshälla stadsfullmäktige år 1916 tillsatte en kommitté för att utreda en fattigvårdsbyggnad, kom hon att utses till ledamot.

Så har vi lärarinnan Maria Carell från Roxnäs. I FKPR var hon nitisk styrelseledamot, först som sekreterare därefter som vice ordförande. År 1917 kom hon in i Torshälla stads barnavårdsnämnd. Den tredje kvinnan hette Gertrud Blomkvist, lärarinna även hon och bosatt i Rakåsen, Hällby. Hon blev ledamot av pensionsnämnden. Nämnes också en fjärde kvinna, så har vi hela ledningen av FKPR samlad. Den fjärde var postmästaren fröken Erika Färnlund, Storgatan 54, Torshälla. Hon var vid sidan om fru Görnberg föreningens stöttepelare, men deltog inte aktivt i kommunalpolitiken.

Ett glädjeämne inträffade år 1916, då männen bildade en förening för kvinnlig politisk rösträtt. ”Alltid en krasch i den kompakta liknöjdhet, som är ett utmärkande manligt drag i fråga om kvinnornas medborgarrätt!” Så kom världskriget och i dess spår följde oroliga tider. Särskilt uppjagad var stämningen år 1918, då man fruktade storstrejk och våldshandlingar i stor skala i vårt land. FKPR kunde rentav bli verkliga suffragetter! Då föll regeringen undan och skrev äntligen en proposition om kvinnlig politisk rösträtt, varefter riksdagen fattade beslut därom år 1919. Två år senare upplöstes båda kamrarna, så att den kvinnliga politiska rösträtten skulle kunna tillämpas.

Inom Torshälla FKPR firade man segern år 1919 med en stor festlighet. När det stod klart att en betryggande majoritet av riksdagen den 26 januari 1921 hade godkänt grundlageförslaget om kvinnlig politisk rösträtt, kunde förening lägga ner sin verksamhet. Bland de sista protokollsanteckningarna hämtades ett citat från tidskriften Hertha: ”Det tillhör oss att fylla våra nya förpliktelser.”

Kvinnorna i vårt land hade erhållit politisk rösträtt. Torshälla FKPR hade gjort sitt och kunde lägga ner sitt arbete.

Artikeln har tidigare varit införd i Eskilstuna Kuriren den 21 september 1979 och även tryckts i ur Arkivgömmorna av Bror-Erik Ohlsson (Eskilstuna, 1982)

Arkivfakta Föreningsarkivet

Torshälla förening för kvinnlig politisk rösträtt bildades den 19 mars 1909 och upphörde år 1920. Arkivet omfattar protokoll, medlemsmatrikel och stadgar, totalt 0,05 hyllmeter.

Skrifter till försäljning finns i föreningsarkivet.

Ur rösträtt för Kvinnor
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. 
MOTTO Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.


Torshälla F. K. P. R. hade sitt årsmöte den 18 mars 1917. Års- och revisionsberättelserna föredrogos och godkändes. Förutvarande styrelsemedlemmar återvaldes: fru Frida Grönberg ordförande, fröken Maria Carell vice ordförande, fröken Erika Färnlund sekreterare, fru Emelie Carlen vice sekreterare,
fröken Josefina Nilsson kassaförvaltare.
Till revisorer utsågos fröknarna Emma Lundqvist och Anna Söderqvist med fröken Gertrud Blomqvist som suppleant.
Därefter redogjorde fru Frida Grönberg för sista centralstyrelsemötet. Föreningen beslöt ansluta sig till de 10 kvinnoföreningarnas vädjan till K. M:t om skydd för ensligt boende lärarinnor. Likaså beslöts instämma i L. K. P. R:s uttalande i det nya lagförslaget om barn utom äktenskapet.
Mötet, som hölls hos sekreteraren, var förenat med samkväm.