Sverige dränkt i ett hav av glömska

DICK HARRISON, professor i historia och författare sätter fingret på en svensk MINNESLUCKA. Harrison skriver "Genom att amputera det gamla Östsverige från vårt medvetande har vi tackat nej till tusen år av svenska historiska erfarenheter. John Chrispinssons nya bok lyfter fram fängslande men till stor del bortglömda historiska scenarier."  

Vist är det så både på det stora riksplanet som på det lokala planet. Svenskar i allmänhet är ett historielöst folk. Och vad gör åt det? Tyvärr mycket lite. När något skall göras så handlar det om mångkultur. Men var tar då den gamla historien vägen. Att vara stolt över sin historia förvägras alt fler.

Harrison skriver "”Den glömda historien” formar sig, skavankerna till trots, till ett viktigt inlägg i den pågående debatten om historieämnets roll i samtiden. Det hävdas ofta att svenskarna är västvärldens mest historielösa folk, att den i och för sig lyckosamma bristen på krig och historiska trauman har frambesvurit en framtids- och framgångsdyrkan som fått historiekunskaper att framstå som irrelevanta eller till och med farliga. Den som läser John Chrispinssons digra volym inser att det finns fog för den uppfattningen." 

Historia var länge satt på undantag i skolan, nationalsång och flagga blev i traditionella skolavslutningar fel. 

Lokalt kan vi konstatera att "herrarna" som byggde Sverige nu skall ersättas med en ny historia som är formad i samtiden.  Tyvärr har vi många minnesluckor i den lokala historien. Några få kända figurer finns medan den stora mängden av personer som utfört stora insatser bleknar.

Hur står det till i Eskilstuna med den stora historien som ska delges de snart 100.000 invånarna?
Är värderingen av historien altjämt något som inte får  kosta?