Årsberättelse om sjukvården inom Thorshälla stad af Nyköpings Län år 1860.
Thorshälla stad, egande en folkmängd af 820 personer, är genomfluten af Eskilstuna å, som inom staden bildar tvenne vattenfall, samt i öster och vester begränsad af skoglösa bergkullar. Den egentliga staden, som är belägen på sluttningen af en berghäll vester om ån (å östra sidan finnas endast 3:ne gårdar), är illa bebygd och boningshusen äro i allmänhet förfallna, kalla och fugtiga. Den arbetande klassens boningar uppvärmas vanligen genom jernkaminer. hvilka genom sin egenskap att hastigt lemna ifrån sig värmen, framkalla stora och hastiga temperaturvexlingar i rummen. Häri torde till en del få sökas orsaken till de, under den kallare årstiden, hos befolkningen talrikt förekommande bröstsjukdomarne.
Kyrkogården är mycket inskränkt och har en otjenlig belägenhet på en höjd omkring Kyrkan; dess grund utgöres af en stenhäll och jordlagret, som hufvudsakligen består af grus, är så grundt, att sprängning i den underliggande hällen ofta måste företagas för att erhålla det erforderliga djupet för grafvarne. I följd af markens lutning afföres vid inträffade nederbörd på kyrkogården lätteligen en mängd förruttnade ämnen, som sedan sprides öfver en stor del af staden för att slutligen stanna i rännstenar och på gårdar. Dessutom, då liken jordas så gott som i lösa sanden förpestas luften af de ångor, som temligen obehindrat uppstiga ur de illa täckta grafvarne. Dock, som kyrkogården är alldeles öfverfylld, hafva vederbörande nu gått i författning om anskaffaodet af en ny begrafningsplats utom staden.
Innevånarne lefva till en stor del af jordbruk. Inom staden finnes ett jernmanufacturverk, som sysselsätter 50 a 60 arbetare samt 3:ne mjöl- och grynqvarnar, äfvensom en bresiljeqvarn. Hvad deras lefnadssätt beträffar, så är det ej något väsendtligt afvikande från innevånarnes i andra småstäder. Likväl bör märkas, att de hafva föga sinne för ordning och snygghet hvarpå gatornas och gårdarnes beskaffenhet bära ett ojäfvigt bevis, äfvensom att bränvinssuperiet och kaffedrickandet är allmänt hos den arbetande klassen
l :o Väderlekens och årsväxtens förhållande i allmänhet:
Efter en ihållande kall vinter med ovanligt rik nederbörd, inträffade blid väderlek med regn i medlet af Mars, hvarigenom marken snart befriades från sin vinterbeklädnad. V åren, med undantag af April månad, var i allmänhet kall och blåsig och sommaren, förutom Juli, som hade vackra och varma dagar, utmärkte sig genom ett oupphörligt regnande. Samma väderlek fortfor under hela hösten ända tills medlet af November, då kyla inträffade, som sedan räckte hela året ut, men som likväl under December månad var afbruten af täta snöfall.
I följd af ogynsam väderlek under bergningstiden blef säden betydligt skadad. Till qvantiteten var den under medelmåttan, men höafkastningen särdeles riklig. Likväl synes skördens beskaffenhet ej hafva utöfvat något menligt inflytande på helsotillståndet, ty under sednare delen af året här varit ovanligt friskt.
2:o Allmännare förekomne sjukdomar:
a) Endemiska.Cardialgi och bleksot hafva ganska sparsamt förekommit. Af den sednare sjukdomen endast 3:ne fall, allesamman tillhörande den förmögnare klassen. Deremot äro Skroflerna mycket allmänna hos det uppväxande slägtet. De hafva vanligen uppträtt under form af skrofulösaögoninflammationer och sårnader kring öron och näsa. Särdeles många fall af Lungsot hafva under året blifvit behandlade. Bland 21, som i år aflidit i staden, hafva ej mindre än 7 - således 33 1/3 procent - dött i denna sjukdom, nemligen 6 männer och 1 qvinna, alla mellan 40 och 60 år.
b) Epidemiska. Efter det att under år 1859 Koppepidemien var vidt utbredd öfver staden, så att ungefärligen 7 % befolkningen varit deraf angripen, inträffade de första månaderna af året några spridda fall af farsoten, nemligen: i Januari 5, Februari l , Mars 3, Maj 3, eller tillsammans 12 personer, hvaraf 1 aflidit. Den döde var ett ovaccineradt flickebarn 4 månader gammalt. Af de insjuknade voro 7 män och 5 qvinnor. 4 voro under 10 år, 1 mellan 10 och 20, l mellan 20 och 30, 4
mellan 30 och 40 samt 2 mellan 40 och 50 år. Under December månad hafva 7 fall af lindrig Påssjuka förekommit.
c) Sporadiska. sjukligheten har under året varit obetydlig. Allmännast hafva förekommit: på våren och hösten frossor, under vintern och våren Katarrhala och Rheumatiska febrar, under Augusti månad några diarrheer samt tvenne fall af fullt utbildad Cholera nostras. Dessutom hafva några fall af Apoplexi, Alkoholismus och Delirium tremens blifvit behandlade. De Ögonsjukdomar, som förekommit, hafva varit af skrofulös natur, med undantag af några Conjunctiviter, som uppkommit i följd af yttre skador. Inom Chirurgiens område hafva endast några fall af benbrott och fulslag förekommit.
d) Syphilis, Saltfluss, Elephantiasis och Kroniska hudsjukdomar:
De 3:ne förstnämnde sjukdomsformerna hafva ej inom staden varit synliga och af hudsjukdomar hafva endast några fall af Eczem samt ett af Vitiligo förekommit.
e) Sinnessjukdomar: Inga.
f) Epizootier: Inga.
3:o Förhållandet i allmänhet med:
a) Sundhetspolis, Socknenämnders verksamhet för allmänna helsovården, Sockne apothek m.m.
En sundhetsnämnd finnes visserligen men den har under året ej varit i verksamhet.
b) Fattig- och Fångvård: Staden eger ett fattighus, bestående af 3 rum, här finnes plats för 8 a 9 personer. De öfriga fattighjonen erhålla månadtligen understöd dels i penningar dels i matvaror, förutom några barn, som äro inaccorderade på landet. Anslag till fattigvården uppgår till omkring 1.200 Riksdaler Riksmynt om året.
Om fångvården är intet att meddela.
c) Allmänna välgörenhetsinrättningar, Folkskola. Här äro inga välgörenhetsinrättningar. Folkskolan är sammanslagen med Stadspedagogen under en gemensam lärare. Dess lokal är alltför skränkt i förhållande till barnens antal, som vanligen uppgår till öfver 90, ty, då skolrummets kubikinnehåll utgör 5.760 kubikfot, komma således blott omkring 64 kubikfot på hvarje barn. Äfven finnes härstädes en flickskola, som har en mycket rymlig och i alla afseenden ändamålsenlig lokal. Båda skolorna besökas äfven af barnen från Thorshälla landsförsamling.
d) Helsobrunnar och Badorter: Inga.
e) Vaccination och revaccination:
Enligt Vaccinatörens journal hafva under året l? barn blifvit vaccinerade. Vaccinen har slagit an på alla med undantag af en enda. Revaccination har blifvit verkställd på 5 fullvuxna personer men utan framgång.
f) Apothek:
Här finnes ett filial-apothek. lydande under stamapoteket i Eskilstuna, hvilket under hösten blifvit visiteradt af vederbörande Prov.läkare.
g) Barnmorskeväsendet:
31 förlossningar hafva af Barnmorskoma i staden blifvit förrättade, men intet anmärkningsvärdt har dervid förefallit.
h) Beväringsmanskapet mönstras af Provincialläkaren i Eskilstuna, hvarföre jag icke kan upplysa något derom.
4:o Embetsförrättningar på grund af vederbörande auktoritets särskilda förordnande:
a) För helso- och sjukvårdsärenden: Inga.
b) För medicolegala ändamål:
Medico-legal besigtning till utrönande af förre Skepparen J.G. Amströms sinnesbeskaffenhet, hvarom protokoll jemte utlåtande blifvit genom Magistraten i Thorshälla till Kongl. Sundhets Collegium insände.
5:o Uppgift på inom distridet bosatt personal af:
a) Legitimerade läkare etc.
I staden finnes, utom undertecknad, ingen legitimerad läkare ej heller någon annan, som på grund af innehatvande förordnande, till läkarekonstens utöfning är berättigad.
b) Badaremästare; Dentister: Inga.
c) Djurläkare: Ingen.
d) Apothekare, Provisorer och Lärlingar:
Filial-apotheket förestås, utan något biträde, af Pharm. Studiosus A.R. Arfvidson.
e) Barnmorskor:
Enkefru Anna Margr. Pihlgren, född 1788, är antagen som barnmorska för staden och njuter i lön derför 75 Riksd. Riksm. I anseende till hög ålder och sjuklighet har hon under året fårrättat endast 2:ne förlossningar. Dessutom i staden praktiserande: Mamsell Anna Margr. Gustafva Pihlgren, född 1822, och Fru Sara Elisa Stenholm, född 1823, af l? den förre förrättat 9 och den sednare 20 förlossningar. De båda sistnämnde äro examinerade till instrumenters bruk.
f) Vaccinatörer:
Som Vaccinatör tjenstgör Stadens Orgelnist Eric Blomqvist med nit och ordning. Aflöningen utgår så att för hvarje vaccineradt barn betalas 35 öre. Dessutom uppbär han den vanliga årskollekten, som uppgifves inbringa 3 till 5 Riksd. Riksm.
g) Qvacksalvare: Inga.
6:o Utgår.
Vid mitt anträde till tjensten fanns endast en författning att tillgå neml: K.Sundhets Collegii Kungörelse angående af Kgl. Maj:t i nåder fastställde Medicinal- och Laborations- Taxor af 18 Nov. 1858. Under året hafva tillkommit: Medicinal- Taxor af d. 27 Octob. 1859 och den l Nov. 1860, Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angående meddelande af uppgifter till Rikets officiela statistik af d. 4 Nov. 1859 samt Kongl. Sundhets Collegii Cirkulär till samtliga läkare i Riket angående vissa formulärs begagnande vid anbefallde uppgifter rörande dödsorsaken af den 5 Mars 1860, åtföljdt af 40 tryckta blanketter.
Thorshälla den 31 December 1860
P.L. Öhrman
Källa: Doktorn Berättar Marie-Louise Nanryd. Lokalhistoriska sällskapet i norra Södermanland. Årsbok 1997.
Förklaring till ålderdomliga medicinska termer går att söka på nätet.
T.ex apoplexi. Slaganfall ( stroke, apoplexi, insult, hjärnslag eller slag)
År 1663 bildade fyra stockholmsläkare Collegium medicorum vars avsikt
var att utöva tillsyn över läkekonstens utövare och
samtidigt försöka råda bot på det omfattande kvacksalveriet. Collegium
Medicorum var från början en yrkessammanslutning av i Stockholm
verksamma
läkare som hade akademisk utbildning. År 1688 fastslogs att Collegiets
verksamhet skulle vara riksomfattande. Kollegiet blev så småningom
kungligt
kollegium och detta stadfästes 1698 då namnet ändrades till Collegium
Medicum. För inträde fordrades doktorsdiplom, minst sex års praktik och
godkänt
rigoröst förhör inför sittande kollegium, dvs. att en sorts
läkarlegitimation var införd.
För att förbättra tillsynen av landets sjukvård började
provinsialläkardistrikt inrättas i landet i slutet av 1600-talet. Denna
process gick
inte fort och kring år 1740 fanns i hela landet endast 12
provinsialläkare. I den första instruktionen poängterades
provinsialläkarens 
övergripande
ansvar för sjukvård och hälsovård som övervakande av
skyddskoppsympningen och barnmorskornas verksamhet. Det var också
provinsialläkaren
som skulle förrätta apoteksvisitationer och mönstring av
beväringsmanskapet samt utföra de medico-legala förrättningarna. 1759
fick Bohuslän sin
första provinsialläkare som var stationerad i Uddevalla. 1795 fick man
ytterligare en, nu med placering i Strömstad.
År 1763 utökades Collegiums befogenheter och blev nu ett statligt
ämbetsverk. 1774 publicerades en serie uppdaterade förordningar för
den Nya Medicinal-Staten.
Av förklarliga skäl kunde små orter inte hålla med egen sjukvård. Ett betydande arbete pågick om att skapa en bättre sjukvård och frågan om lasarett var påtaglig kring 1860.
I Eskilstuna upphör flickskolan
för fattiga flickor belägen i hörnet av Rademachergatan och
Drottninggatan 1862 och huset tas i anspråk som
sjukhus.
1871 står lasarettet i kyrkoparken färdigt och det gamla lasarettet, vid Strandgatan, blir barnhem.
Arkivhandling [A1:1 sid 377-387]
Protokoll fördt vid Stadsfullmäktiges sammanträ de i Thorshälla den 25 April 1865
{§1.}
Sedan 14 Ledamöter samlade voro upp
lästes 2:ne så lydande Protokoller.
"Protokoll fördt vid sammanträde med sockne fullmäktige från Öster och Wester Rekarne Härader inför underteknad Kronofogde uti Tingshuset i Eskilstuna den 29 Mars 1865. Med anledning af den vid sistlidne års Landstings möte tillsatte sjukvårds Committes för detta Län Kungörelse af den 30 nästlidne Januari och uppå gjord framställning af Stadsfullmäktige i Eskilstuna, hade Öster och Wester Rekarne Häraders Hemmansinnehafvare blifvit medelst kungörelse, kallade att genom socknevis utsedde ombud denna dag kl 11. f.m: härstädes sammanträda för att höras och afgifva yttrande huruvida häradsboer ne kunde vara hugade att om ett gemensamt distrikt Lazarett med Eskilstuna Stad sig förena, heldre än att fortfarande hafva eget sjukhus; Och inställde sig nu vid ärendets företagande följande Ombud nemligen: för Jäders Socken Inspektoren O,I, Håkanson, för Kjula Hemmansegaren A G. Åkerblom i Kjulaby, för Wallby f. Riksdagsfullmäktigen A; Ericson Wiggeby, för Hammarby Hemmansegaren Lars Larsson i Lilla Löfhullta, för Kloster Hemmansegaren And Peter Andersson i Heljesta, för Stenqvista Nämndemannen Lars Fredric Jonsson i [Bonnta], för Ärila Nämndemannen Joh Olof Lindholm i Slytan, för Husby Herr Lieutenanten W:Granath, för Öija och Westermo Landtbrukaren C Sperring, för Gillberga Kyrkovärden Per. Nilsson i Hällby, för Liista Hemmansegaren Olof Nilsson i Hallsta, för Thorshälla S:n Herr Brukspatron C. Zethelius, För Forss Landtbrukaren Anders Persson i Kålsta, för Tumbo Inspektoren L,F, Malm på Österby och för Råby Hemmansegaren Adolf Ljung i Igelsäter; men för Barfva, Sundby och Näshulta Socknar kom icke någon tillstädes; hvaremot Sig anmälte Herr Provincial Läkaren Doktor I F Ihrman, Stadsläkaren Herr Doktor P.C. Malm Rådmannen G, Söderholm, samt fabriksidkarne C,O, Öberg och J. Hedlund, hvilka erhållit uppdrag att å Eskilstuna Stads vägnar vidtaga de förberedande åtgärder som i förevarande sak kunde finnas erforderliga, äfven som Landtbrukaren C Bergstedt på Lagersberg och Handlanden Ad. Biljer tillstädes voro.
Sjukvårds Commiteens ofvanberörde Kungörelse uplästes, hvarefter och sedan på gifven anledning nu blifvit upplyst att något förslag å Kostnaderne för den nybyggnad som komme att fordras i händelse ifrågasatte förening kunde tillväga bringas, ännu icke blifvit uprättat samt någon rådplägning egt rum emellan Sockne ombuden och öfrige nu tillstädes komme personer rörande de fördelar som tilläfventyrs kunde för staden och orten beredas genom inrättande af gemensamt Distrikt Lazarett med tillhörande Kurhus afdelning, Sockne ombuden förklarade att ehuru någon anledning icke skulle förefinnas till missbelåtenhet med den Lazaretts och Kurhusinrättning som härstädes för närvarande funnes, Häranderne tillhörigt ville dock sockne ombuden upskjuta att i denna fråga meddela något hufvudsakligt utlåtande intill den 19 nästkommande April då Ombuden skulle kl 11. f:m: utan vidare kallelse, härstädes åter sig infinna och hvar emedlertid Inspektoren Håkanson, Hemmansegaren L P Andersson och Landtbrukaren Bergstedt, hvilka dertill af öfrige Ombuden utsågos borde jemte stadens ofvannämde fullmäktige, på tid och ställe som af Herr Docktor Malm komme att bestämmas, sammanträda för att söka upgöra sådane förslag och beräkningar, som för frågans närmare ut redande vore af nöden, År och dag som ofvan
/S N Levin./
Protokoll hållit vid sammanträde med socken fullmäktige från Öster och Vester Rekarne Härader inför underteknad Kronofogde uti Tingshuset i Eskistuna den 19 April 1865.
I enlighet med hvad som den 29 siste Mars blifvit öfverenskommit i då förehafde fråga rörande inrättande af gemensamt Distrikt Lazarett med kurhusafdelning för Rekarne härader och Eskilstuna stad, företogs nu åter detta ärende; hvarvid sig inställde samtlige i nämnde dags protokoll anteknade fullmäktige med undan tag endast af Ombudet för Råby Socken Adolf Ljung, som nu icke tillstädes vore; och företeddes upprättad ritning med förslag till kostnaden å icke alenast en för det ifrågavarande ändamålet afsedd Lazaretts och Kurhusbyggnad 100 fot lång och 43 fot bred i 2:ne våningar, hvaraf den under skulle innehålla ett mottagningsrum, ett sjukrum med 9 sängar 1. operationsrum 1 badrum, 1 rum för läkaren, skafferi, ett rum för kokerska samt invid ena långsidan genom husets längd löpande Coridor, och den öfre våningen 2:ne Lazaretts sjukrum hvardera med 9 sängar, för Kurhus inrätt ningen fyra afskilda rum af hvilka 2:ne vid den ena gafveln för karlar och 2:ne vid den andra för qvinnor, utan och 2:ne flygelbyggnader, af hvilka den ena skulle innehålla brygghus, mangelbod och drängkammare samt den andra visthusbod, vedbod och likbod, varande kostnaderne beräknade för hufvudbyggnaden till 39,000 Riksdaler för uthusbyggnaderna till 6000 R:dr och för en dessutom föreslagen vattenledning med 2:ne Presspumpar till 1000 R:dr; och hade af Stadens för denna frågas utredande utsedde fullmäktige blifvit föreslaget att alla ofvan nämnda nybyggnader borde uppföras på gemensam bekostnad så att staden komme att dertill bidraga med en hälft och Häraderna med öfriga hälft; att det framtida underhållet och egendomens alla onera skulle efter nyssnämnda fördelningsgrund utgå; att kostnaderna för första uppsättningen af inventarier borde på enahanda sätt bestridas; hvaremot inventariernas framtida underhåll, komplettering och tillökning skulle bekostas i förhållande till antalet af de sjukdagar som under det år för hvilket kostnaderna komme att utgå, voro vid inrättningen antecknade särskildt för landet och särskildt för staden.
Sedan ärendet blifvit någon stund närmare afhandladt och en hvar af Ombuden lemnadt tillfälle att häröfver sig yttra, derunder någon anmärkning icke framställdes, hvarken emot det uprättade byggnadsförslaget eller emot lämpligheten af den ifrågasatta kostnadsfördelningen, såvida i öfrigt hinder emot gemensam sjukvård icke möter, och öfverenskommelse derom varder efter frågans noggrannare utredande träffad, förklarade dock sockneombuden enhälligt att för närvarande och innan genom skeende förhandlingar vid detta års landsting sig visat dels hvilka bidrag af landstingskassans allmänna medel, som, förutom hittills i följd af Kongl. Brefvet den 19 April 1803 åtnjuten rätt till de från Häraderna utdebiterade kurhusmedlen, kunde Häradsboerne beredas såvida de komme att bibehålla deras nu varande egna lasarett med kurhusinrättning, och dels de tilläfventyrs större fördelar som genom förening med staden kunde blifva att påräkna, ville Häradsboerna icke genom något beslut vid detta tillfälle förbinda sig att upphäfva och frånträda den allmänna sjukvård de nu äga; utan skulle frågans hufvudsakliga afgörande till vidare anstå.
Slutligen anmälde sig Herr Medicine Doktor P.L. Öhrman ock å Thorshälla Stads vägnar, efter fullmakt, tillkännagaf att nämnda Stad vore benägen att med Eskilstuna Stad och Häraderna förena sig om gemensamt Distrikt Lasarett med kurhus afdelning eller, i händelse sådan förening icke kunde tillvägabringas, söka att på antagliga vilkor ernå rättighet till begagnande af Rekarne Häradernas nuvarande sjukhus; hvilket tillkännagifvande, enär öfriga i ärendet intresserade ombud i anledning deraf nu icke kunde meddela något hufvudsakligt yttran de, skulle uti detta protokoll antecknas.
Justering af protokollet skulle ske den 22 i denna månad kl.5 e.md:n.
Något vidare anfördes icke; hvadan sammanträdet uplöstes. År ock dag som ofvan.
/S.N. Levin./
{§2.}
På derom gjord framställning valdes ordföranden för Stadsfullmäktige Herr Joh Thermaenius och Glasmästaren Herr P.G. Hulin att i Lazaretts frågan som i dag hos Stads fullmäktige i Eskilstuna förekommer inhäm ta om och på hvilka grunder Thorshälla stad kunde vinna delaktighet i den ifråga satte Lazarettsbyggnaden som i Eskilstuna kommer att upföras, Fullmäktige ville sedermera yttra sig huruvida vilkoren kunna antagas eller icke; och skulle utdrag af Protokollet gälla såsom fullmakt
{§3.}
På derom gjord framställning valdes ordföranden för Stadsfullmäktige Herr Joh Thermaenius och Glasmästaren P;G; Hulin att hos Directionen för Öster och Vester Rekarnes Lazarett söka göra sig underrättade om och på hvad vilkor Thorshälla stad kunde vinna inträde såsom delägare i Rekarnes Lazarett
Den 1800-talets moderna psykvård
Psykvårdens historia är ingen trevlig läsning. Emellanåt
kan förundran över hur patienterna överlevde sjukhusvistelsen visas.
Var de inte galna när de kom in på sjukhusen, så lär
de ha blivit det av behandlingen. För okunnigheten om sjukdomarna
var bevisligen stor i begynnelsen. Men iderikedomen och
experimentlustan var det inget fel på, hos de läkare och vetenskapsmän
som tog sig an problemen.
Det blir varken mer eller mindre tragiskt när man förstår
att de som spärrades in i mångt och mycket var avvikare, lösdrivare,
tiggare och andra som inte passade in i samhällsfasaden. Men det ger
oss en vink om att de som fått stämpeln vansinniga genom historien,
ofta inte varit annat än annorlunda människor som varit oönskade
av en eller annan orsak.
Under 1800-talet omorganiseras vården i Sverige och flera mentalsjukhus
byggs.
Ett av dessa är Furunäsets Hospital och Asyl utanför
Piteå, ett riktigt skrytbygge för sin tid. Det moderna sjukhuskomplexet
står färdigt 1893 och tar emot patienter från hela Sverige.
Här finns plats för 300 intagna med en speciell asylavdelning
för obotligt sjuka. Anstalten är i mångt och mycket en
självförsörjande, sluten värld.
De första patienterna anländer sjövägen efter
en orolig och stormig höstresa med ångaren Rurik. Med på
resan finns fröken Anna Lindersson. Hon ska komma att bli inspärrad
på detta sjukhus för resten av sitt liv utan att någonsin
få ta emot ett enda besök. Många av dessa människor
skulle aldrig återvända ut i samhället igen. Här skulle
de förvaras in till döden.
På kajen hörs skrik och vrål. Dårarna
kommer utkrypande på sina bara knän ur fartygets lastutrymme.
Överläkare Per Gustav Winkvist vakar noga över proceduren.
Han har makt, inte bara över patienterna, utan även personalen
som han kan anställa och avskeda hur han vill. Vårdarna måste
till och med begära hans tillstånd för att få gifta
sig. Men han är så pass human att han bestämmer sig för
att skriva till Stockholm och klaga. Han lutar sig fram och viskar i sysslomannen
John Liedholms öra:
- Det bör tas i beaktande, att det är människor
som fraktas.
Sysslomannen nickar instämmande. Efter allt tumult blir det så småningom ordning.
Några har tur och får en säng i en av de stora salarna.
Men många av de oroliga och våldsamma patienterna tas till
stormavdelningen där de spärras in i isoleringscell.
Där är den enda kontakten med omvärlden den högt
placerade, gallerförsedda fönstergluggen, och matskålen
som skickas in varje dag. Dörren är tjock med ett litet titthål.
Golvet sluttar mot mitten för att avföringen ska samlas där.
Vrålet från förtvivlade ekar i korridoren utanför. Till och med utanför cellerna är stanken näst intill outhärdlig. Förhållandena är inte unika på något sätt. Tidigare har C. J. Ekströmer rest runt i landet för att inspektera de hospital som byggts upp. Han berättar i sin rapport:
"Danvikens hospital: En mängd dårar inneslutna i kyffen likt ett boskapsstall. Inga möbler. Ingen halm på golvet.
Nyköping: S:t Anna. Stank. Fotbojor av järn måste användas för att fjättra de våldsamma dårarna vid sängarna enär det inte finns plats i de befintliga burarna.
Växjö: Under nätterna låses de sjuka in
med järnbommar försedda skåp, vilka saknar luftväxling.
I burarna instänges stormande och osnygga, sämre lottade än
vissa husdjur."
Klagoropet är ett eko som ingen hörsammar. Ingen tröst.
Ingen vila från eländet. I en liten bur sitter Johan instängd.
Han kommer från en liten by utanför Eskilstuna. Ingen nåd
finns, ingen hjälp. Såren från fotbojorna värker
runt hans vrister. Han kan inte komma över sorgen från sin bortgångne
moder. En natt lyckas han tillverka ett rep av lite säckväv och
lindar det runt sin nacke...
Johan från eskilstunatrakten överlevde inte behandlingen av sin sorg!
