Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C
Strömsborg, Vallhalla, Vallby 1905C

lördag 9 april 2022

Steget in i framtiden

Efter många turer ser det ut som om Eskilstuna tar steget in i framtiden. Det är verkligen ett litet steg men nu verkar det vara så att norska intressen tar och förverkligar vindparkerna i Eskilstuna. De från början nio vindsnurrorna i Kafjärden kommer att ersättas med några färre fast högre. Det motstånd som uppbådats bröts ner till sist och äntligen kan stegen mot framtiden tas. Klimatomställningen kräver att vi slutar eldar fossila bränslen utan upptäcker att solen finns och under överskådlig tid kommer att skina. Därtill bör kommun och markägare få en avkastning på vind- och vattenkraft. Solpaneler på villataken är redan nu en mycket lönsam lösning för ägaren. För stora  solpanelsanläggningar är det rimligt att även de ska ge ett tillskott till kommun kassan. Staten kan fördela tillbaka till kommunen några öre av den skatt som dras  in på elen producerad i kommunen.

Eskilstuna var en industristad och vi kan se på gamla bilder hur den svarta röken stiger från otaliga skorstenar. Vad vi i bilderna inte ser är det mänskliga lidandet hos innevånarna som arbete i de historiska industrierna. Ofta ledde de stora luftföroreningarna till betydande förkortning av livet på Eskilstunaborna. Nu är det temperaturökningen som leder till ett allt mer oförutsägbart väder pendlande mellan torka och översvämning. Antalet sjukdomar på träden ökar och med det ekonomiska förluster.

Den era som nu inleds med ren vindenergi som drivkälla för framtidens Eskilstuna bör i största mån bejakas. 

 

Frågan som slutligen får ställas är om vi kan  klara av klimatförändring utan incitament eller kommer den att bli mänsklighetens förintelse?


söndag 20 februari 2022

Från Drottning Kristina till Eskilstuna Kungen

Det är en förvandling som ter sig särskilt märklig för dem som minns Väsbyholm från storhetstiden. Det gör inte minst åkare Erik Thunberg, Torshälla, som var förvaltare åt August Stålberg de sista elva åren han ägde Väsbyholm.


Väsbyholms historia går tillbaka till den tiden då Johanniterna hade slagit sig ner vid Mälaren. Wäsby frälse var under den katolska tiden kloster och blev indraget till kronan under Gustav Wasa. På 1600
talet tog Drottning Kristina över och förlänade Wäsby Slott till en av sina gunstlingar. Det var Bielke oech senare gick det i arv till släkten Sparre och Gyllenacker. Bengt Gyllenacker slog samman Wäsby med 3 omkringliggande gårdar och gjorde därmed ett säteri av det hela 

På 1800-talet blev det slut på adelsväldet då notarien G.H. Hebbe tog över slottet 1864. Han hade ingen förståelse för det gamla gråstenshuset, som då utgjorde huvudbyggnaden. Han rev stora delar och
uppförde corps de logie i typisk Södermanländsk herrgårdsstil på grunden och nedre delen av gråstenslottet, vars metertjocka murar fortfarande står kvar i gårdsdelen av byggnaden. Egendomen ägdes därefter en kort period av agronom Berglund, som även var knuten till Munktells Verkstad. Han lade ner stora summor på den stora invallningen, som vid en svar vårflod 1890-92 genombröts, och varav ännu vallar och pålverk finns kvar. Godsägaren G.H. Santesson tog över 1898. Han var den siste private ägaren till både säteriet och herrgårdsvillan. Men det blev endast för en kart period innan han flydde för utvecklingen, och sålde till den driftige August Stålberg, chef för det nybildade AB Mälarbaden. Han hade för avsikt att göra om Mälarbaden till badort för framgångsrikt industri folk i den då blomstrande fabriksstaden Eskilstuna.

Han drog en järnväg till hamnen för att transportera både gods och resande. Behovet av bra förbindelser var stort, det hör till historien att landsvägen till Mälarbaden spärrades på flera ställen av grindar till beteshagar. Det irriterade bland annat Disponent Berdz, som var chef för Öbergs. Däremot var det en god inkomstkälla för grindöppnande barn. Samtidigt med att järnvägen byggdes, anlades en badanläggning i Badhusviken och på höjden vid nuvarande Sixten Nilssons väg byggdes en restaurang, av vilken det efter en brand inte finns några rester kvar.

Bolaget behövde kapital och därför köpte August Stålberg Väsbyholm, som blev hans sommarbostad. Den avstyckades från gårdsbyggnaderna och säteriet som senare inköptes av Oscar Svärd. Säteriet och de manga kringliggande trädgårdsmästerierna sysselsatte mycket folk. Det var en gammal sedvänja att det skulle dansas på Väsbyholms loge om somrarna, berättar Thunberg. En gång höll ungdomarna på att tutta på logen. Han rapporterade och Eskilstunakungen Stålberg som var en rättrådig man byggde en dansbana på vilken dansen var i full gång redan efter ett par veckor. Ett par somrar senare tyckte han dock att det blev för stökigt och jazzmusiken gillade han inte. Det blev slut på dansandet och dansbanan byggdes om till hönshus. Huruvida tuppens galande och hönornas kacklande var bättre musik för Stålberg förtäljer inte historien.
 

Så här skrev man då i Torshälla tidning. 

TRÅDFABRIK BLEV SISTA ANHALT I ETT  SÄTERIS ANRIKA HISTORIA. 

Deltagarna i stormaktstidens glada fester och djärva jaktpartier runt stränderna skulle troligen gapa av föraning, om de såg den utveckling det gamla fina herresätet gatt till mötes. Väsbyholms öde är verkligen egendomligt eller om man sa vill, tragiskt.
Jaktgudinnor och fauner på de vackra taktapeterna blickar idag ned på maskiner för trådisolering efter att dessförinnan bland annat ha stiftat bekantskap med (av Stalin tillåtna Estlandssvenska emigranter och då kallat Mälarbadens Herrgårdspensinat Redaktörens anmärkning) människospillror från Hitlers koncentrationsläger under kriget 1939-1945. Den tid då blåblodiga ädlingar tog promenader i de idylliska omgivningarna förefaller oändligt avlägsen. 

Därefter blev det nya ägare, Mattsons Mekaniska Verkstad som byggde samman herresätet med en fabrikslokal. Fruktträdgården mot Mälbyviken såldes till byggmästare Göte Eriksson. Efter Mattsson
köpte Bernhard Zens anläggningen och verkstaden byggdes till ytterligare som det ser ut idag.
Även den stora herrgårdsvillan hade behov av folk. På vinden finns ännu kvar 3 tjänstebostäder för som de kallades på den tiden, pigor. Ett av rummen var större och vårbostad för en husföreståndarinna.
I rummen finns kakelugnar och utanför i hallen en torrtoalett samt tvättho med rinnande vatten. Det är intressant att se hur taket är uppbyggt med handhuggna bjälkar. Ett fint hantverk i avsaknad av de maskiner dagens snickare har till sitt förfogande. 

År 1984 blev ombyggnaden av herrgårdsvillan klar och i den ryms nu 3 lägenheter.
Det som återstod av det gamla är bevarat. Tyvärr kunde man inte behålla den gamla pampiga trappan, som ifrån hallen ledde upp till andra våningen. Det yttre är kvar som när det byggdes 1865.
Hroar de la Cour

Paul Hroar Dornonville de la Cour,  i Kristiania, var en svensk industriledare.

Paul Hroar Dornonville de la Cour tillhörde den franskbördiga danska släkten la Cours svenska gren. Han var direktör i AB Arbogamaskiner från 1945, AB Scania verktyg i Helsingborg från 1956 och AB C A Carlson & Co i Arboga från 1961. Han blev styrelseledamot iSkandinaviska bankens avdelningskontor i Arboga 1951 och ordförande där 1958. Källa Wikipedia

onsdag 9 februari 2022

Årby Norra bygget

Första dagen 31.01.2022


Nu är det igång sedan 31.01.2022!

En bild om dagen som tas ca kl 10.

Följ den spännande förändringen dag för dag via

https://arby2023.blogspot.com/



torsdag 16 september 2021

Estniska Föreningen fyller 75 år 2021

25 September 2021 uppmärksammar vi att ESKILSTUNA EESTI SELTS (EES) fyller 75 år. 

Föreningen bildades den 26 januari 1946, dagen efter Baltutlämningen. En händelse som betraktas som en skamfläck i svensk historia och skapat djupa sår i förtroendet till Sverige.

Trotts att det var förbjudet för utlänningar att bilda föreningar så gjorde esterna det ändå. Först 68 år senare, 2013 registrerades Eskilstuna Estniska föreningen officiellt.

     Konstnär Leida Rives.


Föreningen anordnar en utställning på Ebelingmuseet med temanamn Naised (kvinnor). Enbart estniska kvinnliga artister verksamma i Sverige visas.

Utställningen öppnar 25 september men någon större folksamling blir det inte. Kommunens regler runt corona 19 gäller, dvs. att öppettider hålls men några aktiviteter där en större samling människor kan uppstå får inte annonseras eller anordnas. Kan enligt  det klassiska uttrycket "Meddelas endast på detta sätt".

Givetvis händer det mer efter att pandemins regler lättas upp!


Nåväl: Utslälda verk är av artisterna

Agaate Veeber 1901 Tallinn


Karin Luts 1904  Viljandimaa


Nancy Nömmeots 1933 Kärdla


Luule Sova 1920 Viljandi


Jutta M Klein 1933 Estland


Marje Taska 1955 Tallinn


Kristiina Kauri 1943 Tartu


Leida Rives Elfven 1915 Tartu


Pille Haamer Florell 1932 Estland


Veronika Keerdoja 1904 Otepä


Maire-Helve Männik 1922 Tartu


Reet Lindeberg 1950 Estland


Silvia Leitu 1912 Tartu


Maire Ilon Vikland 1930 Tartu


Mari Simmulson 1911 S:T  Petersburg


Ruth Tulving 1930 Tallinn


Leida Org 1907 Tartu


Marja Jaanivald 1926 Tartu


Lenna Vasur 1941 Estland


Imbi Rahumaa 1947 Estland


Lea Vahur Lundin 1960 Estland


Linda Nurk 1975 Estland


Meelya Klimson  1987 Otepää


EESTI SELTS / ESTNISKA FÖRENINGEN

Det allra första mötet hölls den 26 januari 1946. Dagen innan hade svenska regeringen verkställt utlämnandet av 165 balter till Sovjet, baltutlämningen. När esterna kom till Sverige, de flesta 1944 så trodde och hoppades alla på att återvända så snart som möjligt när kriget var slut, men så blev det inte. Efter en ny ockupation av Sovjet 1944 så försvann denna önskan.

l början fick esterna ett strängt förbud om att organisera sig i föreningslivet och verka för något politiskt. Den Estniska föreningen startades i strid mot lagstiftningen och kom fram till 1960-talet, då lagstiftningen mjukas upp att i praktiken vara illegal. Först efter 67 år av verksamhet 2012, normaliserades föreningen helt.

Den 26/1-1946 kl. 20.00 i dåvarande frimurarhotellet på Kungsgatan 28 samlades 18 ester. Det var följande manliga personer. Paul Rei, Rudolf Tandre, Heinrich Hallrnan, Elmar Puss, Mati Vaher, Erich Öhr, August Ambros, Nikolai Köivutalu, Friedrich Schmidt, Herman Saar, Johannes Päll, Eino Vernik, Voldernar Jaaniste, Hans Lepik, Ferdinand Karja, Anton Koppel, Juhan Piiskop och Enn Maripuu.


Mötet utsågs en preliminär tremannastyrelse med Paul Rei som ordförande, Enn Maripuu som sekreterare och Juhan Piiskop som ledamot. På mötet röstades det enhälligt om att bilda en estnisk förening i Eskilstuna för att bibehålla sin kultur, språk och intressen samt att verka för att Estland skulle få tillbaka sin självständighet. Frågan om Estlands självständighet var starkt politisk och föreningen bröt mot tidens lagstiftning. Föreningen kom att vara oregistrerad i 66 år fram till 2012.

Välis Eesti 17/3-1946

Nästa möte blev den 3 mars 1946 även då på frimurarhotellet, Kungsgatan 28, 34 personer medverkade. Då valdes en styrelse med 5 personer. Det beslutades att var lördag kl 19 var det clubträff på Frimurarhotellet. Att en kör under Herr P. Rei ledning, en dansgrupp under herr A. Ilver´s ledning samt en kurs i engelska under fru Raidma startas.

Till ordförande valdes Mihkel Juris (6 år). Under det första året hölls inte mindre än 28 st styrelsemöten.

Genom åren har därefter följande ordföranden varit. Eduard Karjel (19 år), Lembit Aring (1 år), Lembit Pella (30 år) och nuvarande Mati Nömm.


I början hyrdes lokal i Frimurarhotellet, Nyfors och på Rademachergatan. Föreningen första egna lokal kom att ligga på Nygatan 11, fastigheten till vänster, Stadshuset till höger. Nygatan 11 revs 1969 och tvingade föreningen till en flytt.

Lokal hyrdes på Västra Storgatan. Sedan mitten av 1990-talet finns föreningen i lokal på Kungsvägen. Folkets Hus på Nygatan samt Stadshuset användes vid större möten.


Föreningen bedrev en intensiv mötes-verksamhet. Föreningen har genom åren haft många aktiviteter, körsång, sångfester, folkdans, orkester, kurser och utställningar, volleyboll, basket, scouting, teater, bridge, studiecirklar, samkväm med olika fester och pensionärsverksamhet. Vid mindre samkväm bedrevs verksamheten i den egna lokal. Vid större tillställningar hyrdes Torsharg, Motorstadion, NTO-lokalen, Folkets hus, Tennishallen, Sporthallen, kyrkan eller Stadshusets festvåning. Vid sommarfesten hyrdes Solvik i Torshälla. Estniska föreningen har även haft nära samarbeten med andra estniska- och invandrarorganisationer.

Den estniska komplementärskolan är lika gammal som föreningen. Den upphörde på 1980-talet mest på grund av att hemspråksundervisningen infördes.


Eskilstuna Eesti Täienduskool Estniska skolan

En estnisk komplementärskola (Norra Skolan) för bevarande av språk- och kultur bedrevs i Eskilstuna fram till 1988. Komplementärskola bedrevs även i Hällby. 

I Torshälla samlades föräldrarna kring en skola som drevs den fram till slutet av 1960-talet. Allide Reinart undervisade barnen i Holmens skola och senare i en källarlokalvid hamnen.

Under en kortare period har hemspråksundervisning givits i den kommunala skolan. Estniska föreningen har länge, och med flera lärare undervisat i estniska i form av studiecirkeln.

I Torshälla samlades föräldrarna kring en skola som drevs den fram till slutet av 1960-talet.

Under en kortare period har hemspråks-undervisning i estniska givits i den kommunala skolan.

Estniska föreningen har länge, och med många lärare verksamma, bedrivit undervisning i estniska i form av studiecirklar.

Biden från skolavslutning 1954.

Det är även ett faktum att församlingen Estniska Evangeliskt Lutherska Kyrkan i Eskilstuna skulle fyllt 75 år. Församlingen avvecklades dock innan dess 2019.

Estniska Evangeliskt Lutherska Kyrkan.

Estlands Evangelisk-Lutherska Kyrka (EELK). Estland har varit lutherskt alltsedan reformationen på 1520- talet. Tsar Alexander III genomförde en förryskningskampanj 1881. Tsaren inledde en centraliseringspolitik i kejsardömet och försökte undertrycka alla icke-ryska språk i de västra delen av Ryssland, från Finland i norr till Ukraina i söder. Ryska infördes både som enda officiella språk och som undervisninginsspråk. En del av befolkningen konverterade då till den ryskortodoxa kyrkan.

Den estniska evangelisktlutherska kyrkan i sin nuvarande form bildades 1917.
Till skillnad från Sverige har Estland aldrig haft någon statskyrka utan EELK har alltid varit folkets kyrka. Den Estniska Evangeliskt Lutherska i Sverige uppstod samma stund som den första prästen anlände som flykting och kyrkans arbete började. Till en början skedde arbetet parallellt med svenska präster när dessa besökte sjuka och vid begravningar. I Västmanland fanns flera flyktingläger. på KFUM Lövudden påbörjades gudstjänster. Från Estland hade även Ärkebiskop Juhan Kõpp flytt. Tillsammans med Ärkebiskop Erling Eidem  började de i december 1944 viga exilprästerna för tjänst i Sverige. Totalt var det nio präster som invigdes, varav sex som flytt från Estland.

Erling Eidem

DN 29 Dec 1944. Skriver att ett "Baltisk kyrkoorganisation med nio präster" inrättats.                                  
          

Uppgiften är att

- anordna ett baltiskt kyrkosekretariat

- anknutet till diakonistyrelsen

- uppdelad på tre byråer, en estnisk, en lettisk o en litauisk, var o en med en infödd präst som föreståndare

Juhan Kõpp 

- samt en svensk präst för korrespondens med Senska kyrkliga o andra myndigheter.

- 9 baltiska präster skulle anställas varav 6 estniska.

- 40.000 kr från statens flyktinganslag för finansiering, under en tid av ett eller högst ett o halvt år.

I Sverige upprättades 1945 inom E.E.L.K. tre pastorat. I det Norra pastoratet ingick bland flera orter Sundsvall, Härnösand, Gävle, Uppsala, Västerås, Ockelbo, Rättvik, Vikarbyn, Olofsfors, Ängelsberg, Kumla Örebro, Åkers Styckebruk, och Eskilstuna.

I juli 1946 tappar E.E.L.K. stödet från den Svenska statskyrkan och blir en självständig kyrka.

E.E.L.K. i exil och EELK i Estland är sedan 200? en gemensam kyrka, EELK.

Eesti Evangeelne Luterlik Kirik Välis-Eesti Piiskopkond                                                                                                                                       

                                                                                                                                      

Församlingen E.E.L.K. i Eskilstuna bildades 14 juli 1946.


Den första gudstjänsten i Eskilstuna hölls 24 juni 1945 av KFUM på Solvik, Torshälla. I Klosters kyrka hölls predikan 22 september 1945.

Estniska församlingen bildades 14 juli 1946. Först hölls en gudstjänst i Klosters kyrka följt av ett högtidligt möte i Stadshuset i Eskilstuna där det valdes ett styrande råd.

Vid gudstjänsten  insamlades 13 kronor och 42 öre i kollekt samt vid det efterföljande församlingsmötet 5 kr och 68 öre.

Kollekten genomgången av revisor A.P. den 30 juli 1946.






Församlingens  samt norra stiftets präst från 1945 var Richard Koolmeister. Förutom Eskilstuna, ingick församlingarna i Örebro, Kumla och Västerås i Koolmeisters arbete. 1953-1955 var Koolmeister E.E.L.K. Rootsi praostkonna abipraost, och 1955 - 1981 E.E.L.K. Rootsi praostkonna praost.


Församlingens första 25  år firades i Ansgars kyrkan den 31 oktober 1971. 25 a. juubeli Jumalateenistusest on lühike artikel "Eesti Kirik" US 1971/ nr.10-12.l.210.

 

"Fors Kyrkoblad"  -on ka info allikas. Nimetavad Eesti Jumalateenistusi. Kas muud

mis arhiivi töösse puutub nendes kirikulehtedes leidub -ei tea. Nimetan kuna allikate all seda ega teisi kiriklike ega KFUMi lehti ei leidnud.


Arkivet saknar de två första protokollböckerna.  Första kända protokoll är från 20 augusti 1953. Kassaböcker och verifikat är bevarade där kollekt och kvitton kan visa församlingens verksamhet.


I augusti 2016 firades församlingens 70-årsdag med gudstjänst i Fors Kyrka samtidigt firade 25-årsdagen av Republiken Estlands återupprättande. Samtliga stiftets präster och församlingar deltog.


Församlingens digitaliserade handlingar kan ses  här.




lördag 10 juli 2021

En rättssäker vindkraftsprövning

Sedan 2009 kan kommuner genom en bestämmelse i miljöbalken stoppa nya vindkraftsetableringar, utan att beslutet behöver motiveras och utan att det finns några krav på vad besluten  grundar sig på. Det har vid ett maktskifte kunnat bli  politiskt tvärstopp i långt framskridna planer. Investeringar som ska göras med minst 25 års framförhållning ska inte omkullkastas av nya majoriteter eller populistiska partier.

I fallet Kafjärden som började planeras 2007 (se tidigare inlägg) var i sig kommunen positiv medan andra grupper överklagade i flera instanser. Till sist visade sig att projektet fick ett godkännande. Efter en process som varat i 14 år ansågs projektet föråldrat och bjuds ut till försäljning.
De långa processerna beror bland annat på att vid en förfrågan om etablering av vindkraft är det vanligt att kommunerna prövar samma frågor som sedan ska prövas ännu en gång av den myndighet som beslutar om tillstånd enligt miljöbalken. Därtill kommer alla överklaganden.
Processerna inom kommunen tar flera år och negativa beslut kommer ofta så sent att både vindkraftsprojektören och berörda myndigheter hunnit lägga ned mycket stora utredning- och planeringsresurser helt i onödan. Därtill kommer att kommunen enligt tidigare regler kan återta ett positivt besked precis när som helst. Så blir det inte framleddes.

Om kommunen fattar ett positivt besked som när som helst återtas innebär det en betydande rättsosäkerhet.  Politiskt och i klimatkrisen så ökar samhällets fokus på energi och elektrifiering. Kommuner runt om i landet tar olika initiativ för att främja och stötta och branschen räknar med en kraftigt ökad elanvändning och det är redan elbrist i söder. Detta kräver att nya projekt för energiproduktion eller energiintensiva industriprojekt är förutsägbara, rättssäkra och mer effektiva. Redan nu befaras stor elbrist inom fyra år när fossilfritt stål i norr kommer i produktion. Brist på el leder onekligen till högre priser.
Bestämmelsen om kommunal tillstyrkan (veto) har inte på något sätt förenklat processerna.

Utredningen ”En rättssäker vindkraftsprövning” föreslår få ett helt nytt regelverk som säkerställer kommunernas inflytande och som är mer rättssäkert och förutsebart vid en vindkraftetablering.
Förslagen är resursbesparande för myndigheter och för vindkraftsprojektörer, utan att kommunerna tappar sitt inflytande över vindkraftsplaneringen.

Förslagen är resursbesparande för myndigheter och för vindkraftsprojektörer, utan att kommunerna mister sitt inflytande över vindkraftsplaneringen.

Kommunen ska pröva om en vindkraftpark utgör lämplig markanvändning, inte hur den påverkar naturmiljön.

Kommunens beslut ska komma tidigare i processen. Utredningen föreslår därför att kommunens beslut ska komma  tidigare och alltid innan ansökan om tillstånd lämnas in till tillståndsmyndigheten.

Kommunens översiktsplan ska visa den långsiktiga och övergripande planeringen av mark- och vattenanvändningen i kommunen. För att stärka förutsägbarheten föreslår därför utredningen att kommunerna, som huvudregel, alltid ska tillstyrka vindkraft som är förenlig med vad kommunen angett i  översiktsplanen.   Kommunen behåller möjligheten att inte planera för vindkraft eller att ange begränsningar i höjden.

Rättssäkerheten stärks genom att besluten blir bindande och överklagandemöjligheterna utökas.  Om ansökan för tillstånd enligt miljöbalken lämnas in inom fem år. Utredningen föreslår också en stärkt överklagandemöjlighet för alla som berörs av beslutet.

Utredningen har inte haft som mål eller uppdrag att öka vindkraftsutbyggnaden i landet.

Vad har vi att vänta i Kafjärden? Ingen bygger 100 m höga torn idag utan det handlar om mellan 200-300m höjd. Det kan bli 3-4 vindkraftverk som tillsamman kommer att producera mer el än de tio som  inte byggs. 

Varför skulle inte denna utveckling kunna ske? Alla utredningar är klara. Det är bara för den nya ägaren att lämna in en ny ansökan!

PS: Byggstart för färdigställande av vindparken har anmälts påbörjas under 2023. Tillståndsprocecerna har då rimligen möt alla besvär som inlämnats.

fredag 9 juli 2021

Skyttemusikkåren 150 år

En CD utgiven Jubileumsgåva 1861-1996. Skyttemusiken 150 år. nu är det 2021 och verksamheten fortsätter!

 



Carl Gustafs Stads Frivilliga Skytteförenings Musikkår bildades 1861, samma år som skytteföreningen bildades. Många starka personligheter har satt sin prägel på verksamheten och vice versa. "Valsarn" Blomkvist var en beryktad batterichef inom skytteföreningen, som gärna tog till tjuvknep för att ordna krut till kanonen när hans eget var slut. "Dunder" Hedberg var en av Musikkårens första trumslagare och en av dem som slog takten, när kåren marscherade i täten för skyttarna och deras familjer på väg till skytte banan. Ganska snart togs kårens musikaliska begåvning i anspråk även till andra av Eskilstunas högtidligheter. Som när järnvägen invigdes 1877 och 1895 under överinseende av Oscar II eller på många av de baler som gavs på stadshuset. Men det som de flesta i första hand förknippas med skyttemusikkåren är ändå Reveljmarschen. Första söndagen i maj, varje år sedan 1861, marscherar kåren och många av eskilstunaborna en dryg mil runt på stadens gator. Den som inte är vaken innan blir det snart, när ekot från trumslagarna och de djupa bastonerna från blåsarna slår emellan husväggarna. Då förstår man varför "Dunder" fick heta just det.

REVELJEN
Den första söndagen i maj går skyttemusikkåren traditionsenligt reveljmarschen.
En tradition som levat ända sedan starten 1861 och som
många eskilstunabor gjort till sin egen att följa.


KONSERTER
varje vår och höst ger skyttemusikkåren konserter, där marschmusiken
får ge plats för andra musikinfluenser, från musikaler till stycken av de
klassiska mästarna. Utöver dessa konserter spelar kåren också på
många av de olika evenemang som Eskilstuna är så begåvat med.


NATIONALDAGEN
Eskilstunas officiella firande av Nationaldagen innebär självklart ett
deltagande av Skyttemusikkåren, som ser till att vår stolta, svenska
fana går i topp på ett hedervärt sätt.


TURNÉER
Nästan varje år åker skyttemusikkåren på turné ut i Europa. Ett
mycket uppskattat inslag på tyska ölfester, stadsevenemang eller, som
framsidesbilden visar, hos greve Lennart Bernadotte på Mainau. 


CD spellista 14 stycken.


Svensk Signalmarsch
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


An lrish Suite For Band
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Showstoppers
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Mot Solliden Ur Skansensvit
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Eskilstuna Skyttemusikkårs Marsch
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Guld Och Silver
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Mentego Bay
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Södermanlands Regementes Marsch
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Berceuse Och Prelude
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Oisney Around The World
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Des Grossen Kurfursten Reitermarsch
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Tango Jalousie
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Woody Herman l Concert
Eskilstuna - Skyttemusikkåren


Radetsky-Marsch
Eskilstuna - Skyttemusikkåren